Monthly Archives: October 2015

Skräll

Onämd media: “Han har räddat 84% av skotten”. Öö..? ?? Har du räddnings% i innebandy på 84% så du är väldigt nära snittet i serien, vilken som helst serie. T.ex. finska liiga (svenska ib-förbund suger på statistikdelen), top-10 på damsidan ligger räddnings% 82-89%, på herrsidan 79-94%. Oavsett serien så dom som spelat största delen av spelminuter ligger på 80-85%. Tror jag snittade någon säsong på 87%. Är det en skrällnyhet att man är “normal”? Man kunde väl kräva att alla målvakter snittar minst på 85% och desto bättre om man närmar sig 90%? Är du under 80% så antingen du eller försvaret eller både och borde göra någonting åt saken? Varför medier klarar inte längre av att skriva smarta nyheter med riktiga rubriker, utan man gör skräll av varenda vardaglig sak? “LÄS: därför regnar det mer än vanligt!” (nej, den rubriken har funnits på riktigt… handlade om varför det regnar på hösten…)

Jag är fascinerad hur lata människor kan va. Alltså på riktigt. Folk orkar inte skriva upp sina kontaktuppgifter på blanketten som man ändå måste få stämplat av någon myndighet och du måste själv skriva under intyget. Fått flera e-mail från kunder som tycker att det är dåligt att myndigheten har inte fyllt i adress, e-mail eller telefonnummer åt dom. Hur ska vi veta vad dom har för kontaktuppgifter när det är ändå sånt ingen registrerar någonstans? Å andra sidan orkar dom skriva en 500 ords gnäll e-mail att vi är så dåliga att vi kan inte skicka en ifylld blankett för dom med deras uppgifter. Vilken jäkla curlad samhälle vi lever i…

Lika fascinerad är jag när kunderna skriver att dom har en ny adress. Dom skriver “Torggatan 6B” och ingenting mer. Vilken stad? Vilken postnummer? Vilket land? Eller när svenska myndigheter registrerar utlandsadress till Pakistan Gata 26, hus 7, lägenhet 71, Lahora Pakistan (ist för street, house, apt). Undrar om postverket i Pakistan klarar av att leverera posten med den adressen? Har man verkligen tappat förmågan att tänka själv och utanför sin egen lilla bubbla? I’m the king of the world! No one else is worth anything…

Jag har aldrig haft några matallergier, men jag verkar ha skaffat en jäkla massa i åldern 26 år. Helt plötsligt tål jag inte längre nötter, äpplen, päron, persika, mango, råa morötter… Tack och adjö. Gemensamt för allt det här är att dom korsar med björkallergi. Och plockar man bort allt som korsar med björk, så kan man hoppa över hela “frukt och grönt” avdelningen på ICA. Har inte heller tänkt tidigare hur mycke det finns “kan finnas spår av nötter” -anteckningar. Även på produkter som har ingenting att göra med nötter? Inte så att jag skulle dö av att äta müsli som “kan innehålla spår av nötter”, men man vill ju helst kunna utesluta vilka grejer är såna man inte tål och vad kan man äta utan att få nässelutslag efter varje träning och match.

Svårt när man blir tvungen att lägga om hela matkosten så att man slipper alla eventuella allergener. Speciellt matchmaten som har endast innehållit saker jag tydligen inte tål längre. Kanske bara dags att sluta spela så kan man återgå till att äta äpplen, mango och nötter.

Fick även ett förslag att sluta äta kolhydrater för att kunna bli av med eventuella microinflammationer i kroppen. Njaa, en time-out tack. Inga frukter, inga grösaker, rotfrukter, nötter, inga kolhydrater (dvs pasta, bröd, potatis m.m.). Vad ska jag äta då? Ägg, kyckling och keso? Ett “får inte äta” i taget, tack.

Advertisements

Rutin

Hemskt med det det som hände i Trollhättan igår och hoten som riktats idag mot flera skolor runt landet. Man får en liten glump i mage av tanken att helt plötsligt skolan inte skulle va ett tryggt ställe att va. Några liknande fall i Finland några år tillbaka. Någon galning i skolan och två händelser i köpcentrum. Blir liksom inte klok hur någon kan ha så kraftig felkoppling att man går in i en skola/köpcentrum och hugger ner folk. Eller dom galningar som bara “skämtar” och lägger ut en allvarlig hot på nätet. Samtidigt vet man inte om det är på skämt eller om det är ett allvarlig hot. Varför vill man skapa rädsla och oro bland ungar? Vad ska man va rädd för? Vad vill man åstadskomma med en hot mot skola? Varför en får vara och en får icke-vara? Vad är skillnaden mellan mig och dig? Vad i mig gör att det är bort från dig som har precis samma rättigheter och tillgångar i livet? Kanske bra att man inte riktigt kan förstå…

Hade en diskussion imorse med lillebrorsan. Har var ytterst intresserad av att hur den svenska median har hanterat händelsen. Slutsats: inte mycke bättre än den finska… Varför ger man så mycke uppmärksamhet i median till gärningsmannen? Varför vill man så hemskt noga berätta vad det är för människa, vad den har gjort, hur allt gått till, vad den har för politiska åsikter och motiver? Varför man inte bara ignorerar gärningsmannen helt och fokuserar istället för att stötta offer, deras närstående och på något sätt höja dom? Man skulle inte uppmuntra andra galningar och ge dom en tanke att fasen vilket bra sätt att skaffa uppmärksamhet. Hur ofta du läser nyheter om självmord? Hur ofta du läser att någon har tagit livet av sig genom att slänga sig framför tåget? Japp, precis. Aldrig. Dom nyheterna finns inte. Bara för att inte uppmuntra andra att ta steget… I USA har tydligen vissa stater lyckats knyta fast median och förbjudit dom att skriva om liknande händelser. Bara för att inte ge uppmärksamhet för sånt som absolut inte ska få det.

Usch vilken galen värld.

Hade ett 1,5h lång samtal med min ny chef idag. Lite cred kan man väl ta när den nya chefen trodde i början att jag är en heltidsanställd specialist i mitt område. Heh, inte direkt… I slutet av våra 1,5h fick jag även höra att jag har nog lett mer under dom 1,5h vad jag har lett under hela 1,5 månader. Öppna hagen och låt mig springa fri. Fick prata om hantverk och firman. Innebandy. Endre. Målvakter. Berätta om den mentala utmaningen. Inre motivation. Viljan och glädjen att utvecklas. När man själv är den enda hindern att använda sin full kapacitet. Grupparbete och -dynamik. Ledarskap. Att man måste tjäna förtroendet, hitta vägen att nå varje individ, visa andra vad man går för. Hur det är att coacha målvakter och individer. Han släppte mig helt enkelt på området jag brinner för, så inte konstigt om det börjar slå lågor i ögonen. Sedan kan man ju konstatera om är jag en sur tjurskalle eller om jag får helt enkelt inte syssla tillräckligt med saker som skapar ett leende på fejjan?

Satt resten av dagen på jobbet och funderade att hur egentligen jag får ihop mitt liv. Människan som måste få skapa, röra på sig, ha eget utrymme, få bestämma själv, trivs med sig själv, sitter i ett öppet kontor i omgivningen som uppmuntrar för ingenting, med en ytterst ensidig arbetsuppgift. Jag vill att det ska hända, man ska förbättra sig, göra ändringar som gör att man blir bättre, och få resultat. Jag gillar utmana mig själv och kolla var gränsen går. Man vill gå utanför komfortzonen och kolla hur livet ser ut där ute.

Rutiner betyder väl att man gör saker alltid på samma sätt? “Gör du det du har alltid gjort, får du resultat du alltid får.” Jag älskar fasta rutiner (några gånger blivit beskriven som “extrem rutinmänniska”), men samtidigt jag brinner för utveckling. Om man skulle göra som man alltid gör, hur blir man bättre? Hur går det där ihop? Kanske (“extrema”) rutiner är ankaren i livet? Något tryggt, stabilt och något som ser till att man flyter inte iväg med vinden som blåser utanför boxen? Extremt måste balanseras med extremt? Desto äldre målvakter blir, desto mer dom uppskattar och förstår meningen av rutiner. Fenomen som är känt av många och sånt dom bästa pratar mycke om. Att ha fasta (ibland konstiga och mystiska) rutiner som målvakt är kanske anledningen att man pallar den ständiga pressen, stressen och ensamheten på den utsatta positionen. Man liksom bultar ner sig djupt i marken för att hålla sig stadigt i stormen. Är det dåligt att va beroende av rutiner? Varför anses man “lite konstig” när man gillar va noggran med detaljer se till att yttre omständigheterna stör inte prestationen? Varför upplever man att resten av befolkningen har svårare med folk som har (“extrema”) rutiner?

Tror jag har lyckats åtminstone med något. Slutet av oktober har redan länge varit jäkligt tungt för mig och hatat den här helgen flera år. Började med en ny rutin två år tillbaka och den 25/10 firar jag en födelsedag med mig själv. Fixar en ledig kväll i närheten av dagen, lagar mat och njuter av att bara va. Riktig lyxmat och jag kan göra vad som helst jag är sugen för och använda så mycke tid och pengar jag bara behöver. Istället att leva i mörkret och känna sig deppig, har man faktiskt något att se fram emot. Handlade idag och tror jag gick runt Atterdags tre gånger innan jag hade fått ihop allt jag ville och behövde. Sparrisar, rödbetor, tomat-mozzarella bl.a., mmmm vad det ska bli gott.

Funderar allvarligt att gjuta mitt björn-smycke av guld. Kostnaden på 2500-3000kr. Känns ändå inte sådär hemskt mycke. Det enda smycket jag använder, men har den alltid på mig. Samtidigt vågar man gå runt med en guldbjörn värd flera tusen kronor?

Usch. Klockan är knappt halv åtta och jag är dödstrött. Inte konstigt när jag loggat in mig på jobbet 05:57 (som är även nytt rekord), och kommit hem vid fem. Kanske dags att packa träningsväskan, hoppa in i duschen och dyka ner i sängen och hinna sova 10h innan lördagens morgonträning.


Gammal o senil

Har fått nu några gånger behandling i ryggen. Haft mer eller mindre ont överallt, men åtminstone kroppen verkar reagera på behandlingen. Fått en väldigt spännande sidoeffekt. Känns att det finns en glapp mellan kroppen och sinnet. Första löpsteg innan torsdagens träning kändes att jag springer 10cm ifrån kroppen. Märkte samma på matchuppvärmningen. Om jag gör rörelserna på automatstyrning hamnar jag 10cm fel. Snäppa upp fokus och verkligen fundera vart jag vill så går det bra. Liksom skuggan skulle gå 10cm före dig hela tiden och man försöker springa ikapp skuggan…

Fick Sifos “Sverige Nu 2015” medborgarundersökning. Ett häfte på 45 sidor frågor man skulle svara. Kryssa i hundratals “stämmer inte alls” – “stämmer helt” frågeställningar. Undrar om någon kommer att sammaställa en profil av mina svar? Insåg att jag måste vara världens sämsta konsument. Måste ha kryssat i flera hundra “aldrig” -svar. Jag prenumerar ingenting, jag läser aldrig några tidningar, jag besöker ingen av websidor som fanns med, jag shoppar otroligt sällan, besöker typ inga butiker alls, är “varken eller” intresserad av något. Mina köpsvanor: 10 olika juiceprodukter, kryssar i “köper oftast” på Bravo och andra 9 “aldrig”. Likadant på alla produktgrupper. Jag kollar inte tv, jag lyssnar inte radio, tänker inte göra några stora köp, tänker inte byta bil/telefon, tänker inte byta bank/internet/mobilabonemang/försäkring, nås väldigt dålig via reklam. Det jag spenderar under året är drivmedel, träning/fritid, utlandsresor. Fanns dock med en rad: “Jag har en hobby som tar en stor del av min fritid”. Det jag gör är att jag följer Gotlands media dagligen och åker färja/flyg ofta.

Haft ganska dålig dag idag. Allt har bara gått fel. Så jag gjorde ett nytt försök med blåbärspajen. Konsistensen är överraskande bra, och smakar givetvis gott med socker och smör. Jag var dock alldeles för optimistiskt att blåbären skulle sjunka in i degen (som det gjorde sist). Nope, dom flöt kvar på ytan. Fick en paj med blåbärsglasyr. Nästa gång kommer jag lyckas. Då ska jag bara blanda i blåbären med degen ordentligt. Då ska jag även köpa vaniljsås.

Borde nog skriva ett brev till mig ett halvt år framåt. Man brukar ha glömt bort det här hur det känns i oktober-december. Ibland även i januari-februari. Ett brev att påminna vad är det som gör att jag måste skriva ut ilskan, frustrationen och irritationen. Påminna att jag är ingen statlig medarbetare. Det är mot min natur att sitta i en stor kontor, i en dryg och svårtstyrd miljö med massor av byrokrati och fyrkantighet. Påminna mig själv hur dåligt jag mår när jag måste kompromissa, när jag inte får själv styra över min egen tid, när jag måste anpassa mig efter andras behov även om det resulterar att jag presterar sämre. När man själv har en lösning som ger bra resultat både på kort och lång sikt, men måste anpassa efter någon annan och göra sånt som ger genomsnittlig resultat på kort, och försämrad resultat på lång sikt. Hur mycke bättre jag kunde va om jag fick använda min tid och energi enbar att göra allt på mitt sätt (rätt)?

Funderat mycke varför det känns att jag har så sjukt lite tid nuförtiden jämfört med tidigare åren. Blir tvungen att göra sjukt mycke mer kompromisser och måste använda dubbelt så mycke tid att rätta till “felen”. Använda extra tid att kunna säkerställa att allt blir gjort oavsett omständigheterna och andras bestämmelser. Hur mycke enklare det skulle va om man fick göra allt rätt direkt? Om man kunde radera problemet istället att hitta sätt att gå runt det varje gång? Om man bara kunde göra det man har märkt vara en mycke bra lösning som ger önskat resultat istället att göra kompromisser, och använda resten av dagen att rätta till allt som inte blev gjort eller gjordes fel. Det är ganska dumt att inte göra och fundera efteråt att “om jag bara hade gjort..”. Gör då, och ge chans till dig själv. Dumt bara när man måste först göra som andra vill, innan man får göra det hur man själv vill och se till att resultatet är det man önskar. Lite häftigt att man blir stoppad av andras ursäkter… Har inga ursäkter själv längre, men ändå man får inte göra det som kunde leda till ännu bättre resultat. Tror jag missar något väsentligt här nu…

Läskigt när man helt plötsligt börjar sakna sånt man aldrig tidigare har saknat. När livets priolista börjar få en ny ordning… Läskigt att bli äldre. Snart går jag på pension och är gammal och senil och undrar vad fan gjorde jag med mitt liv. Borde kanske börja skriva såna framtidsbrev åt mig själv. Skriva till sig själv 1-5-10 år framåt, varje år. Läsa gamla breven, och skriva nya. Intressant tanke som är värd att fundera över. Kanske något man uppskattade när man är gammal och senil på riktigt?


Rumtid

“In the world of blinds, the one-eyed monster is the king.” Bra att komma ihåg innan man bli frustrerad på världen och människor utanför min egen lilla, mysig bubbla.

Hade en spännande diskussion med några i laget i söndags om det vad händer när man hoppar i hissen som är på väg neråt. Började diskussion med att minska stöten i en crashande flyg, men av någon anledning vi bytte det till hiss-varianten. Kul också hur olika åsikter man kan ha om vad är logiskt och vad är ologiskt. När man hoppar i hissen så åker man aldrig uppåt, utan du fortsätter ju bara åka neråt med en annan hastighet. (Man får va ganska explosiv innan man hoppar uppåt i en fallande hiss…) Enligt andra låter det ytterst ologisk och för andra är det väldigt väldigt logiskt att det är så.

Fysik är intressant så länge man nöjer sig att accepterar att “det är bara så”. Vi fick ett följande påstående: Du har två tidtagarur du startar samtidigt. Det ena uret stannar kvar på jorden och det ena uret stoppas i rymdskeppet som tar uret till rymden, där det får åka runt klotet. Efter ett år kommer uret ner på jorden igen. Uren visar inte längre samma tid, utan det som ha varit ner på jorden har gått längre tid, även om båda startades och stoppades samtidigt. Han som påstod detta kunde inte förklara varför. Jag var tvungen att skicka det till “I know everything about everything”-lillebrorsa, som… ja, förklarade det i hyfsat klarspråk. Fick även förklaring hur dom har löst problemet med GPS-satelliter. Där en sekunds skillnad kan vara flera kilometer på jorden.

Nära stora massor rumtiden böjer sig. Egentligen redan pyramiderna är tillräckligt stora att tiden i närheten går saktare. Tiden går t.ex. snabbare i det tomma rymden långt ifrån allt, och givetvis långsammare nära planeter. Och på grund av det här man bl.a. funderar möjligheten att resa i tiden med hjälp av svarta hålen, eftersom i deras närhet går tiden betydligt mycke saktare än nån annanstans.” Accepterar man att rumtiden böjer sig nära massor, så är det ju väldigt enkelt att förstå. Börjar man däremot ifrågasätta rumtiden eller att tiden inte är konstant, kan det bli lite jobbigt. Undrar hur nån har kommit på det här? Har dom börjat utreda fenomenen efter empiriska prov? “Houston, Houston, we have a problem. My watch is ticking to slow..?! What the *** is happening?”

Hah! Där har vi ju svaret varför arbetsdagar går sååååå långsamt medan lediga dagar bara försvinner, tszufff. Massan runt mig på jobbet är betydligt mycke större än när jag sitter ensam hemma? Om jag kunde rensa hela öppet kontorslandskap, sparka ut alla kollegor och sitta ensam med en laptop mitt i lokalen, så borde väl också mina dagar gå lite snabbare? Låter inte alls dumt. Fan vilken praktiskt snille jag är. Teorin kan jag lämna till “I know everything” -lillebrorsan även i fortsättningen.

Ibland blir man rädd på sig själv. Efter att ha analyserat söndagens match med hjälp av egna minnesantekningar kom jag till slutsats att “det där borde inte ha varit möjligt”. Iksus tränare förstod inte vad jag gjorde två första perioder, och jag själv kan konstatera att inte jag heller. Att lyckas göra en eller två räddningar utan att ha kontroll över situationen, spelare, bollen, sin egen kropp eller tankegången är nog möjligt, men när man gör det om och om igen, börjar man ifrågasätta sig själv. Vad fan gör jag? Och hur fan gör jag det? Att göra en bra match och flera stora räddningar genom att ta dåliga beslut och inte ha kontroll över situationer väcker en tanke att hur ser det ut då när man har koll på läget och spelet? Vad händer då när man känner att man äntligen kommit in i spelet och känner att ha koll på kroppen och spelare? Den lilla djävulen på axeln som viskar i örat “du vill veta hur långt du kan gå”, måste va nöjd nu. Fått mig på kroken…

Lite nöjd får man va. Tror jag måste snart skaffa en egen stuga så att jag får själv bygga och fixa. Det man är mest stolt över att det är dom småsmå detaljer som vi lyckades med så bra att ingen kommer märka något. Jirade hörnen som sitter ihop så bra att det knappt finns något skarv. Hade man inte lyckats, hade man märkt det och då hade det blivit inte lika bra…

terassi


Glädje

Kalla, torra, slitna händer. Hantverkarhänder. Röda kinder. Trött i kroppen, men på ett väldigt gott sätt. Inte “trött efter träningen”, inte “trött efter jobbdag”, utan “trött efter att gjort något bra”. Någonstans längst inne brinner en eld som värmer och glädjer hela kroppen att man har fått vara ute i friska luften och bygga. Pussla, såga, borra, skruva, se till att allt blir rätt. Och efter solnedgången kolla efter arbetet, konstatera att vi är nästan i mål och det ser ut så sjukt snyggt. Glädjen att få bygga är så stor att man tappar bort tiden och hade även glömt bort att äta och fika om andra hade inte påminnt om det. Hantverkar-jaget är så glad och nöjd.

Inte konstigt alls hur yrken går inom familjen och släkten. En del måste vara lärt beteende och man ser uppåt dom som är nära och kära, speciellt när man är liten. Få vara med som en liten plutt och hjälpa farfar med husbygget eller va på jobbet och sitta på morfars knäna och låtsas vara chefen. En del måste också va genetiskt. Tror att vad man än gör så har man tendens att va luta mot något håll. Mitt drömjobb fram till lågstadiet var snickare och inget annat. Levde mit liv 15-20år med inställningen att vilken dum tanke, tills man till slut insåg att det är väl det man är innerst inne.

Vissa dagar lyckas man bättre än dom andra. Hade varit smart i förvägen och plockat fram all utrustning och kläder som jag behöver med i morgon redan innan jag åkte iväg. Komma hem och bara packa ner allt i väskan, hinna baka bröd och få kliva in i sängen med nytvättade sängkläder. Kunde inte ha gjort det bättre.

Gud vad man kommer sova gott efter 6h utomhus. Och vilken bra uppladdning inför morgondagen när man fått den där varma glädjen inne i kroppen, glädjen att få bygga, glädjen att se resultatet och glädjen att lyckas och va nöjd för dagens arbete. Den hemliga ingrediensen för framgång: känn glädje. Är man glad, gör man jobbet ordentligt, och gör man jobbet ordentligt, leder det alltid till något gott.


Monkey Song

Jobbigt när det känns att tiden går så fruktansvärt långsamt, men man kan efteråt konstatera att jag har inte fått gjort ett skit under den tiden. Minst sagt ovanligt oeffektiv (arbets)vecka. Man kan inte alltid vinna. Speciellt inte då när man har råkat byta ut hjärnans on/off -knapp till off/off -knapp. Hur man än knappar så är det off. Fick en fullständigt produktionsstopp igårkväll. Hem från träning, duscha, tvätta, äta som en robot och —. Den känslan när du inser att jag orkar inte ens tänka, det är så jobbigt att ta fram en tanke “jag måste borsta tänder”. Bättre att släcka ner allt och däcka.

Hade tidigare i veckan en intressant informationsutbyte med Gubben. Vi brukar spåra ur lite då och då, åt alla möjliga håll. Kollade Lego-filmen ett tag sedan och tyckte att det är ju en illustrering av ett arbetsmiljö.

Jag får ett svar…

Jag kan verkligen se han i hans arbete och kan nästan tro att videon ovan är inte långt ifrån verkligeheten.

Tycker det är otroligt häftigt att någon kan dra så många slutsats genom att bara kolla dig. Jag hade första besöket hos ännu en människa, den här gången osteopat, som försöker hjälpa mig med min rygg. Förhoppningsvis. Åtminstone underlätta livet lite gran. Har berättat lite om struliga historian och står där framför henne.

“Du var inte vänsterhänt, nej..?” -Nope

“Hmm, intressant…”

“Har du varit stel i nacken? Trött i armarna?” -Ja, typ hela hösten. Hemskt mjölksyra i axlarna utan att jag gjort ens något speciellt.

“Inte konstigt med den där nacken…”

“Är du stressad?” – Ja, senste tider ganska mycke…

“Ja, jag ser det. Du är ju helt låst i bröstryggen som gör att du får också ont längre ner. Och i nacken. Och alla microinflammation i kroppen läcker inte särskilt snabbt som gör att du får ännu mer ont.”

“Jadu, man kan väl säga att du är… väl kompenserat. Din kropp kompenserar från nacke till tårna.”

Vet inte om man ska känna sig smickrad att ha så pass smart kropp som vet hur man kompenserar alla felen. Fick ändå ett mycke positivt intyrck och på något sätt känns det bra att någon säger att det är delvis genetiskt och sånt som inte går att fixa. Tack. Det har jag själv känt redan länge. Man kan alltid göra något, och jag vet själv att det blir “vardagsbra” tre månader efter den dagen jag slutar med alla dumheter. Slutar besöket till “..och du får absolut inte tänka på din hållning. Säcka ner och sitt och stå så dåligt du bara kan.”

Gud vad skönt. Bokade en långhelg hemma i slutet av November. Åker hem onsdagkväll och tillbaka på måndagmorgon. Blir verkligen skönt att komma hem, slippa jobba för några dagar och ha någonting att se fram emot. Hoppas bara att också Gubben har ledigt den helgen så att vi kan få en av mörka höstens festligheter där även jag kan delta. Planerat tema renskiljning. Han hade även kommit på redan en film för temat. Finskt skräckfantasi från 1952. Skräck+fantasi+1952 = det här måste va något ytterst… spännande? Intressant? Konstigt? Legendariskt?


Det goda i det onda

Ibland finns det dagar man hatar sitt liv och hatar att va tvungen att agera som huvudkaraktär i det. Dag man önskade det fanns såna knappar som att spola fram/bakåt, pause, play och radera. Till slut kommer man hem kvart i åtta på fredagkväll och står mitt i sånt kaos att det är bättre att strunta i göra något alls. Hur och vad man än gör, skapar man bara fler problem. Jag börjar förstå varför en gång i tiden vi (mamma) städade jämt och det fanns inte damm ens ovanpå tavlorna. Jag kan alltid komma hem och tvätta och diska. Få gjort något som inte kritiserar eller gnäller mot, och få göra sånt där resultatet syns direkt.

Börjar bli så jäkla less på nässelutslaget som dyker upp titt som tätt. Inget regelbundet mönster eller något man kunde få grepp på. Oftast på knäna, oftast sånt man lever med. Lite irritation som försvinner efter antihistamin. Tydligen inte idag. Bränns i knät så kraftigt att man får gåshud. Bepanthen bara smälter bort. Haft ispåse runt knät och inte ens den hjälper. Smärtan försvinner, men det är bara isen som smälter och efter 15min huden är lika varm som innan. Smärtan när man duschar… Grattis. Önskade jag visste vad jag kunde göra att slippa eländet.

Känner mig som en vinnare. Gör jag något, verkar jag göra fel och skapar bara vidare problem. Gör jag inget, är det garanterat att det skapar mer problem. Säger jag något, så säger jag felaktiga saker till fel människor på fel stunder på fel ton. Är jag tyst och säger inget, tolkas även det så att jag är den värsta boven som förstör alla andras liv. Och som sista spiken i kistan skulle jag behöva utreda några såna ärenden jag har inte den blekaste aning om vad det handlar om. Inte möjligt att det skulle handla om någon annan, utan det är definivt jag som verkar vara inblandat i något jag fattar ingenting. Vet inte om jag har fått någon skitproblem-konflikt -magnet på mig… Jag som inte kan va arg på någon, jag som hatar konflikter, jag som försöker undvika alla gropar i förväg.

Tur att man kan ändå avsluta veckan på ett bra sätt, oavsett skiten som hälls på mig från olika hållen. Får man förfråga om man kan ställa upp för -00-01/02 -tjejers träning när dom saknar målis, kan man inte tacka nej. Givetvis. Snart får man även veta att ledarna i båda lagen har lovat betala 1kr/mål som tjejerna gör på mig på träningar. Fick höra efteråt att det har aldrig tidigare varit så bra träffprocent mot mål på deras träning. Jag fick många skott på mig och tjejerna tog verkligen chansen att tjäna in slantar. Tjejerna var snabbt överrens vad man gör med pengarna och bestämde skänka “vinstpotten” för flyktningar. Snyggt tänkt! Känns att dom här tjejer behöver ingen lektion om betydelsen av Endrehjärtat. Det finns redan i dom.

12108298_10153175992483441_4173651716274518666_n

Hade fått det där lilla glädjande brevet hem “Du har en paket att hämta ut.” Brorsan som skickat mig 1,5kg godis. Det var verkligen en välkommen glädjeprick i kaoset. Kan sätta mig ner, ta fram en godispåse och strunta i alla tusen saker jag borde göra, borde ha gjort och borde ha koll på. Skit i det, jag äter mina favortigodisar istället.

…och inser att jag ska jobba imornbitti och jag har ingen frukost därför att jag har inte hunnit/orkat handla. Dum jag.