Monthly Archives: June 2016

Identitetskris

Oftare och oftare hamnar jag dit att jag tänker ofta att jag skulle skriva, men får aldrig gjort det. Nu har jag haft tanken att skriva över en vecka, men inte hunnit sätta mig framför datorn och lugna ner mig.

Nu har jag en brand new dator och varit tvungen att ge lite kärlek till den och ladda ner nödvändiga program och försöka få ordning på det mesta. Fick en jobbdator och laddat ner alla program som behövs att kunna jobba med laser. Nu kan jag åka hem i slutet av juli och via e-mail jobba och hjälpa morsan. Jag kan rita och göra färdigt alla filer som morsan kan bara öppna med sin datorn, koppla sig mot laser och trycka på start. Fortsätter det samma fart vi har haft i juni, kommer jag få jobba flera timmar varje vecka! Mycket välkommen i sidan av mina studier och träning. I mina tankar kan detta bli en ultimatum lösning om allt går som det är tänkt. Ingredienserna finns till något väldigt bra i alla fall!

Sista dagar på jobbet och vi har gjort flera spännande grejer igen. Idag blev vi klara med en vattentät akrylrör som har en luftmaskin på botten. Fyllde tanken med vatten och det bubblar underifrån. Häftigt och jag har redan flera idéer hur man kunde hypa till det ännu mer. Troligtvis kommer vi åka till jobbet nästa vecka, på semester, och köra några timmar med laser. Jag har hunnit fundera tiotals olika alternativer vad vi kan göra bl.a. med vår logga. Några ashäftiga idéer. Jag har bara inte hunnit göra något, när det finns så mycke jobb som kan faktureras.

Herreminjävel vilken identitestkris jag har haft senaste veckor. Jag har insett att min grundkondis är på botten och varje gång jag rör på mig, stiger pulsen upp till himlen. Jag fick några olika grundkondispass där man jobbar 120-140 puls. En med cykel, en med crosstrainer och ett löppass. Jag fick en fruktansvärt identitetskris förra veckan när jag insåg att gamle farmor går om mig med sin rollator när jag “springer”. Jag promenerar med närmare 130 puls. Varje gång man vill byta till joggning, stiger pulsen över 140. Jag höll på att bryta ihop första 30min, och mot slutet jag kunde vända det till något nytt. Om det är så jäkla svårt att jobba med låg puls, det är kanske precis därför jag måste göra det. Är det svårt, då är det en utmaning. En alldeles lagom utmaning till mig att trycka in ett låg puls pass i veckan och utmana mig själv att träna lätt. Köra järnet kan man alltid göra, men träna lätt..? Det har åtminstone kroppen glömt bort hur man gör det.

Jag försöker dock vara smart och ta detta som kommande 8 månaders utmaning. Jag hinner inte göra så hemskt mycke på två månader, men om jag kör ett grundkondispass i veckan hela hösten, kanske då kan man se ändring nånstans?

Och fifan vad det var kul att köra ett intervallpass igår! När man får springa, SPRINGA, med mer eller mindre flygande steg och trycka på oavsett pulsen. Härligt! Jag blev även jätte förvånad att under första åtta 1min intervaller lyckades jag undvika springa i uppförsbacke alldeles för ofta. Startar man vid viss punkt så får man springa alla intervaller uppåt, man vilar neråt och springer uppåt igen. Nja, tredje set jag sprang endast uppåt och 4 av 8 vila var så brant neråt att jag fick mjölksyra när jag gick ner i backen. Härligt med skidspår!

Jag nästan krockade med en rådjur. 2m ifrån krock. Jag sprang på 7,5km spår, solen sken rakt in i ögonen på mig, jag sprang på höger sida av spåret och precis framför mig på vänster sidan stod en rådjur. Jag såg den först när det hoppade på spåret och började springa före mig. Jag fortsatte springa och kom nästan ikapp innan den förstod att jag kommer fortsätta på spåret och hoppade in i skogen. Vet inte vem blev mest rädd, jag eller djuren. Jag förstod inte ens stanna när det hoppade framför mig. Jag förstod inte heller att jag hade kunnit springa ikapp den om jag hade ökat farten lite. Och detta händer alltså mitt i storstad.

En till identiteskris fick jag när jag var modigt och tränade på friidrottsplan som finns 5min promenad ifrån oss. Jag kör 4x5x60m och känner mig som en elefant som hamnat mitt i gepard-floket. Det är inte kul att träna samtidigt med friidrottare som bara flyger framåt med en perfekt teknik. Man blir så jäkla avis när man själv knappt kan springa.

Ojojoj, Game of Thrones. För en gångs skull har man inte den värsta krisen efter säsongsavslutning, det blev en vädligt spännande uppställning inför nästa sässe. Nu vet man på sätt och vis vart allt ska leda, känns att nu har nästan alla bitarna avslöjats och det handlar mest om vem, hur och i vilken ordning. Men lite ledsen är man att man får vänta ett helt jävla år igen. Tur att Marco Polos andra sässe kommer i helgen, så man kan kriga genom den som tröst. Lillebrorsan försöker få mig även att kolla på Vikings. Jag vet inte bara när jag skulle hinna göra det..?! Tydligen en väldigt bra serie det med.

Advertisements

Tro

Vet inte varför man fortfarande blir så förvånad om Donald Trump och hans valkampanj. Jag fattar inte hur så många av amerikaner tror på det han säger och tycker som han. Att Barack Obama skulle va muslim? Vadå, vad spelar det för roll? Muslim är inte lika med terrorist, förutom för Trump. Lika mycke kristna eller andra religoner krigar för sin tro. Att vaccinering leder till autism? Att Obama är terrorist och inblandad i Orlandos skjutning? Att klimatförändring är kinesisk komplott att förstöra amerikansk industri? Målsättningen att bli av med asbestisolering är mafias komplott. Vad kan man förvänta sig av nationen där 4% av befolkningen tror på att världen behärskas av humanoid-ödlor?

För min del får man tro vad som helst, så länge du förväntar inte att jag ska också tro på det. Man blir dock lite rädd när den med mest makt i hela världen är en foliehatt-gubbe som leder en nation som tror på hans ord.

Jag har mitt eget heligt krig som man får ta lite då och då. Och eftersom jag krigar för min tro, så kommer jag kriga för det all evighet och mot alla som vågar ställa sig mot mig. Hur ska man träna fys som målvakt. En (skadebekymmrad) målvakt skall inte träna som resten av laget. En målvakt gör inte en enda grej på plan som utespelarna gör. Målvaktens fysisk belastning är inte  någonting likt med utespelarnas belastning. Varför vill man då att målvakt ska träna som alla andra? Du säger inte till simmare att du ska träna som distanslöpare därför att “det här upplägg funkar asbra för oss!”. Samt att våra kroppar är inte lika. Ingen är precis som den andra. En skaffar lätt musklar, en är snabb på spåret, du kan inte förvänta att bådas kropp svarar likt till träning.

Vi är alla individer och behöver olika egenskaper, men det finns också massvis olika sätt att träna fys. Andra tycker att lyfta tungt är recept för allt. Andra tycker att springa långt är recept för allt. Andra tycker att man aldrig behöver mer än kroppens egen vikt. Andra tycker att man får bäst resultat när träningspassen är 20min HIIT, andra tycker att man ska träna minst 2h åt gången innan det ger resultat. Stretcha, inte stretcha, rehaba, inte rehaba, vila, inte vila, träna hårt, träna lätt. Och det som jag tycker är nyckeln till framgång, är inte rätta nyckeln för dig. Det som funkar för mig, kanske inte funkar för någon annan alls. En berg kan stigas från flera olika håll.

Varför ca. 80% av grundskolelever hatar matte? Därför att sättet att lära matte är bra och ger resultat endast för ca. 20% av alla elever. Vi är olika, vi lär oss olika, vi gillar olika, får glädje från olika saker. Att man ska utvecklas och bli bra, betyder det att man ska gilla det man gör, man ska känna att jag blir bättre, man ska känna att jag kan, man ska känna glädjen av att lära och lyckas. Inte konstigt att man skaffar ett livslång hat mot matte om du har försökt banka huvudet i väggen för 9 år i rad utan att känna glädjen, utan att förstå vad man gör, utan att känna att jag blir bättre. Och det betyder inte att du verkligen skulle va dålig i matte, du har bara inte fått rätta verktyg.

Varför ska då alla träna på gymmet och skaffa större musklar? För vissa är det absolut det bästa sättet att utvecklas vidare. Vissa älskar att va på gymmet. Vissa undivker gymmet till det sista. Vissa är där även om dom inte borde va. Jag vet handfull målvakter som har fått förbud att gå till gymmet därför att dom börjar ha så mycke vikt och massa i kroppen att dom blir långsammare. Sånt man inte vill va som målvakt. Samtidigt får man inte glömma bort att man måste ha grundkondis och grundstyrka på den nivån att kroppen kan ta emot träning på rätt sätt och att man kan bygga vidare och utvecklas. Men för alla är gymmet inte det rätta sättet och ser man på målvakter i större sammanhang så får vi inte samma nytta av gymträning som utespelarna. Målvakt ska va uthållig och ha stabilitet och explosivitet, men vi har inte lika mycke nytta av att ha muskulär överkropp att kunna vinna särgdueller eller kapasitet för att ta emot en 70kg spelare som springer in i ryggen. Istället behöver man va smidigt på ett exceptionellt sätt och kunna röra på oss i svåra ställningar, snabbt.

Samma gäller konditionsträning och löpning. Andra gillar springa, andra hatar att springa, och efter du har kommit över en viss tröskeln, att springa är inte det enda rätta recept att bli bättre. Andra har en kropp som är utmärkt för att springa, andra har det jobbigt att springa pga fysiologiska skäl. Varför ska man tvinga alla i samma form när det finns miljon olika sätt att träna samma egenskaper? Visst, det är lättare, men är det den bästa vägen?

Jag tror på det jag gör. Resultaten talar för mig att jag har gjort rätta saker, tränat på det sättet som är utmärkt för min kropp. Det är kanske endast jag som får resultat med mitt sätt, men det är väl den viktigaste människan i frågan? Jag kunde visst göra alltid någonting bättre, man kan alltid träna mer, man kan alltid bli snabbare, starkare, smidigare, men hur gör man när det finns begrännsat antal timmar i dygnen och du ska få det bästa resultatet på kort, mellan och lång sikt? När kommer man till den nivån där “mer” ger inte bättre resultat? Där “mer” endast skadar din prestation? Är du t.ex. för stark och för explosiv som målvakt, kan du inte längre hantera din kropp inom vissa begränsningar som bl.a. kallas för målvaktsområde. Är det då smart at bli ännu starkare och ännu explosivare än att t.ex. skaffa stabiliteten att kunna hantera och rikta den explosiva styrkan rätt? Det är svårt när man inte vet och inte har en utbildning på området, när det inte finns några studier överhuvudtaget om målvaktens fysprofil och lista om egenskaper som är nyckeln till ett ultimatum målvaktskropp. Men det räcker väl om jag tror på att jag har gjort rätt och flyter vidare och får resultat endast med placebo-effekt?


Tjoho

Oj vad tiden går. Eller inte. Eller både och. Man vill att tiden skulle stanna, man vill att det skulle finnas mer tid, man vill att tiden skulle springa iväg och den skulle flyga iväg. Man vet inte riktigt vad skulle va bäst. Som vanligt, man skulle vilja få allt. Och som vanligt, man för nöja sig med… väl, allt.

Tiden bara går, och jag har varit tvungen att påminna mig själv att öppna ens dator någon gång under veckan att uppdatera träningsdagbok och betala räkningar.

Vet inte om jag aldrig tidigare haft lika häftig känsla på jobbet vad jag har nu. Vi hittar nya möjligheter med laser bara mer och mer, och nu satt vi idag på jobbet och funderade att hur stora akrylskivor vi egentligen kan hantera med laser och kom till slutsats att egentligen mycke större än vad vi har tänkt. Ytan laser rör på sig är 80x120cm men vi kan få, egentligen, in en 120x3000cm stor bit om vi vill. Kanske inte jätte smidigt men i teorin kan vi göra det. Satt på jobbet och studerade att hur jag kan garvera med laser och vilka inställningar jag måste ändra och på vilka sätt jag kan garvera. Hittils har vi bara skurit ut bitar. Efter jag åkte hem från jobbet, har det bara pirrat i kroppen och man väntar att man får åka till jobbet imorn och sätta igång och börja prova sig fram.

Det är nästan läskigt när morsan tycker att “asså, du kan inte åka nånstans..!” och man själv bara konstaterar “jag vet…”. Tänkt redan flera gånger att fan att det är bara 2,5 veckor kvar innan semester. Man skulle vilja bara köra på och skapa och hitta nya möjligheter och förverkliga alla galna idéer. Samtidigt när man känner på riktigt att jag gör verkligen mycke nytta och vad vi tjänar in arbetstimmar. Känns så häftigt när man har någon riktig specialskills och kan även tjäna massa pengar på det. Och kolla bara 5 år framåt..!

Vi funderade idag även att synd att Tysklands mässor är i år. Dom brukar gå var fjärde år så man får vänta et bra tag till nästa. Planerade att vi tjänar pengar med laser och åker till Milanos mässor om ett eller två år, och sen tjänar vi lite till pengar och åker till Tyskland om fyra. Låter som en lite morot!

Det är häftigt när man känner att man brinner för något. Lika häftigt är det när man får kolla någon göra “sin grej”. Följa en Michelin-kock i köket är rent nöje. Oavsett vad det blir för mat, är det något otroligt gott och snyggt. Och man blir ju heeeeeelt bortblåst och flyger upp i molnen när man får kycklingpasta som är så gott att det går inte beskriva med ord. Kycklingpasta som är världens tråkigaste och tröttaste maträtt, åtminstone för en idrottare… Man försöker fiska ut att hur fan gör man en sån kycklingpasta “stekte kyckling, kokade pasta, lite grädde och mozzarellaost och lite svartpeppar och salt”. Jag fattar inte… Det är som att se på Messi spela fotboll eller Corin spela innebandy. Man fattar nada hur det är möjligt och kan bara konstatera hur vackert det är.

Det är inte så hemskt ofta man får göra fystester två dagar i rad. Vi hade landslagsläger sön-tis och började med fystester. Dom vanliga jag har gjort alla mina 15 år jag har varit med i förbundets aktiviteter. Hopp, snabbhet, en slalombana och beeb. Blev jätte konstiga resultater på slalombanan och när vi började springa beeb, fick vi märka att det var inte riktigt samma spår vi brukar ha. Jaja, bara springa på. Jag ligger på 190 efter 3min. Mjölksyra i benen efter 6min, kroppen slutar springa vid 8:50. Okej, jag är i dålig skick, men jag borde för fan springa minst 10min. Oavsett. Förbundskaptenen sprang med oss och även han blev jäkligt sur när han sprang under 10min vilket var även under hans nivå. Efter det började dom jämföra spåren med varandra och det var tydligen över 1,5min skillnad när man kom upp till nivå 10. “Tyvärr tjejer, det här resultatet är inte jämförbart, vi får göra om beeb-test imorn. Vi kommer inte ha flera tester under sommare, så vi måste få rätta resultater från er.” Tack och adjö, bara bita ihop och springa igen. Tur att man är så pass gammal nuförtiden att man orkar inte stressa inför tester. Oavsett hur bra eller dåligt man springer, får man ändå springa snart igen..!


Hipster-design

Hejåho vad trött man är. Å andra sidan man har hunnit med på allt möjligt så inte så konstigt. Jobbat snart två veckor i sträck och inte haft en enda ledig kväll i veckan…

Vi fick vår laser och vi fick vår utbildning och känns att det har startat bättre än man ens vågade drömma om. Vi verkar kunna använda laser på ännu fler arbete vi tänkte innan. Jag börjar så småningom hitta bra rutiner, bra sätt att arbeta och slutfinish börjar va så pass bra att idag fick jag “det här börjar närma sig perfekt” -bedömning från vår mästare som har jobbat typ 40år på branchen. Känns även askult när helt plötsligt jag är den som kan någonting och är inte lärling på allt..!

Jag har också märkt att det jag lärde mig i skolan 4-6år tillbaka börjar bära frukt. Att kunna använda en CAD-program och justera och göra vektorritningar är häftigt! Känns inte alls att man ens jobbar, och man märker att helt plötsligt typ allt är möjligt. Idag gjorde vi ett jobb så att jag ritade och skärde två delar och killarna gjorde resten. Vi räknade att vi sparade nästan 3h arbete och mycke manuell jobb plus att vi kommer redan nu upp på det kvalitetsnivå vi står för!

Jag hann även förnya våra två stolar. 50år gamla, höga stolar med metallben. Skärde 2+2 runda, tjocka akrylbitar och skruvade direkt på benen. Blev en riktigt hispter-design. Först tyckte jag att dom är bara så jäkla kostiga och förvirrande, men när jag nu har stirrat på dom en halv dag och fått sitta och jobba, skulle jag nästan vilja ta hem en sån.

punavuori

Ohh vad jag har träningvärk. Den klassiska pingvin-gången is back. Det är väl alltid så när man gör första riktiga gympasset för ett bra tag. Det är ändå härligt upptäcka att känslan efter passet är lika skön som passet är tuff. Även om man måste tvinga sig till Kvarnen eller spåret, så känns det så jäkla skönt när man är klar. Sprang intervaller på backspår idag och fyfan vad det var icke-kul. 2x8x 70sek intervaller, och jag fick springa två av sexton på plan mark eller nedförsback. Resten 14 var åtminstone delvis uppförsbacke. Men så jäkla skönt när man har sprungit 40min och kommer ihåg varför man håller på med sport. Den där känslan när man är helt slut och så glad när man klarat av det! Plus att jag har sprungit 40min och enda känningar i kroppen har varit mjölksyra och tunga ben..! Börjar gilla den där känslan igen!