Monthly Archives: August 2015

Natruligt urval

“China may be using the sea to hide its submarines” No way! Hur fan tänker dom nu..?! Att gömma sina u-båtar i havet, ingen har tänkt på det aldrig förr. Vilket bra gömställe och ingen kommer leta deras u-båtar därifrån!

Har varit tre dagar utan internet på min mobil. Jag fattar inte hur jag har lyckats använda 2GB inom 25 dagar när jag knappt kommer upp till 1GB under en månad i vanligt fall. Två dagar i början av augusti har jag dock varit tvungen att använda google maps och gps, så vet inte om det är det som ätit upp min data. Just, och jag har delat min internet med brorsan några dagar. Kanske därför. Två dagar gick utmärkt utan internet och sedan börjar det krypa in i tröjan, att det är kanske någon annan som behöver få kontakt med mig även om jag har inget behov att kontakta någon annan. Allt annat funkar ju även på datorn förutom whatsupp. Man kan ju få även whatsupp upp på webläsaren men det är ju visst bara en spegling och kräver att man är uppkopplad på mobilen samtidigt. Letade efter en stund och fick lära mig att visst kan jag bygga upp en virtual router (wifi hotspot) på min pc. Lyckades dock inte bygga upp windows egen ad hoc då jag saknar en uppdatering på något jag inte riktigt vet vad den är. Ladda ner en app på datorn, klick, klick och jag kan dela min mobil internet via wifi. Varför jag visste inte det tidigare? Varför ingen har aldrig berättat att det är möjligt? Gud vad smidigt.

Hade en spännande diskussion med morsan en tidig söndagmorgon. “Jag tror att vi är på väg mot tredje världskriget.” -Jadu, hur vet du det att vi inte redan är i ett? I Finland pågår en massiv militär repövning där dom kallar in värnpliktiga för 10 dagars övningar. Under hela förra året gick ca. 2500 värnpliktiga genom övningen. Nu är det 2500 värnpliktiga samtidigt på en övning. Plus alla som redan varit och alla som kommer gå. Inget slump att det pågår en flygvapenövnining på Gotland där svenskor övar på en scenario där Ryssland har tagit över Gotland? Störst migrationsrörelse i Europa sedan andra världskriget. Länder som funderar eller har redan börjat bygga upp begränsningar vid sina gränser. Ostadig börs runt världen, mycke ansträngt ekonomi, mycke mycke mycke propaganda, vridna nyheter från alla håll, överhuvudtaget väldigt spänd atmosfär överallt. Något som är tokigt.

Förhoppningsvis kommer inte tredje världskriget vara ett krig med vapen där ett annat land invanderar ett annat och dödar folket på vägen. Själv tror jag att det kommer mer handla om informationskrig. Kanske det redan är något som pågår vi vanliga människor inte märker? Ryssland har ju redan varit i Finland och Sverige. Det har varit flera stora företag som har drabbats av identitetstölder bl.a. Mycke sånt som ingen riktigt lägger märke på eftersom det är mycke viktigare veta att Paradise Hotel börjar inom kort (och hur i helsike vet jag det..?! Jag vill spy.) eller vem är den som gjort bort sig på Idol och kanske det är någon jag känner till? Jaja, inte så att man behöver gå runt och stressa över ett sak man inte kan göra någonting åt, men man kanske ändå borde uppmärksamma sin omgivning?

När man går på individens nivå så har det hänt väldigt många dödsfall i trafiken i Finland. Under senaste veckor har det varit i nyheter att flera unga har blivit påkörda av bilar och flera cyklister har krockat och avlidit efteråt. Hemskt och så onödigt, men samtidigt när man sedan har bl.a. kollat några time laps -videor som har filmats i Helsingfors centrum, man kan nästan undra att hur i helsike folk är fortfarande vid liv. Folk kör vansinnigt, både med bilar och cyklar, folk nästan hoppar framför bilar när dom ska gå över gatan. Hur i helsike ni tänker? En bil som väger 800kg och kör 50km/h stannar inte inom 3m utan någon reaktionstid. Under tiden föraren märker en cyklist och börja bromsa, har bilen gått framåt tiotals meter samtidigt när en cyklist kommer 30km/h mot bilen. Om det är något man ska tro på så är det väl fysikens lagar? Störst går först och desto större du är, desto längre tid det tar att stanna.

Känns att folk har tappat förmågan att använda sin hjärna. Tänka och ta konsekvenser av sitt eget beteende. Tappat bort förmågan att uppmärksamma omgivningen och andra människor. Tappar bort filtret som filtrerar ut det som är viktigt och det som är mindre viktigt. Oviktigt är lika viktigt som livsviktigt och helt plötsligt blir allt upp och ner. Jag, jag, jag. Jag är så stressad jag kan inte göra något, jag har så bråttom att jag minns inte hur man sitter ner och äter lunch, jag har så fullt upp att jag hinner inte vänta tills trafikljusen blir grönt, utan jag chansar att bilen hinner stanna. Eller kanske det här är aktivt naturligt urval som försöker gallra runt jordklotet?

Lemmings at the cliff

Visst fick jag ett nässelutslag i fredags. Allergisk reaktion som försvinner väldigt fort efter man fått lite antihistamin i sig. Har troligtvis redan haft ett liknande reaktion under helgen vi var på Öland men har inte förstått det. Är lite osäker till vad jag har reagerat. Misstänker något jag fått i mig, även om jag inte har ätit något jag skulle va allergisk för. Korsallergi, tillsatsämnen som reagerat på något annat jag fått i mig? Vet inte om det kan va något som reagerar med kortisol (stresshormon) och/eller värme/svett. Vet i fan… Tur ändå att det försvann sedan lika snabbt som det dök upp.

Advertisements

Hannibal

Vet inte vad har gjort att förtjäna så många konstiga problem. Spelade igår och efter ca. 3min i andra perioden börjar det svida i knäna under knäskydden. Fan, är det skavsår igen..? Även om vi redan varit igång en hel månad. Lång period och mot slutet börjar det göra så jäkla ont att jag fattar inte. Compeed + kraftig tejpning under periodpausen och hoppas det håller och hjälper något. Under tredje perioden börjar det svida i andra knät också. Och i mage. Och under armarna. Vad i helv… Efter matchen kan jag bara konstatera att jag har fått någon typ av utslag/brännsår över allt och över stora ytor. Svider och bränner över allt. Ha en trevlig dusch och kunde knappt sova natt. Ingen aning varför och vad det är för något. Åkte till apoteket imorse att kolla om dom har något som hjälper. Apotekarn hade inte heller någon aning vad det kan va och vad kan hjälpa, men tyckte det kan va någon typ av (allergisk) reaktion på något jag inte tål. Kom hem, tog allergimedicin, och nu några timmar efteråt nästan allt har försvunnit. Jag fattar inte…

Allergisk mot..? Jobb? Telefoner? Innebandy? Mitt eget svett? Huddinge? Godis jag åt lite på jobbet igår? Vet i fan… Hade förstått kanske om jag hade skaffat något nytt, ätit något jag inte brukar äta eller byt ut något. Efter jag redde upp min sminkallergi två år tillbaka har jag varit extremt noga att använda exakt samma produkter och inte byta ut något och om jag gör det så kollar jag väldigt noga vad jag köper. Försökt gå genom allt vad jag har gjort, ätit och haft kontakt med under senaste dagar men kan inte komma på något ovanligt.

Jag får nog bara skylla på mig själv att jag inte lärt av mina egna misstag. Haft en väldigt spännande vecka på jobbet som ledde till slut till det att jag fick erkänna att jag hamnat i en sådan soppa jag inte längre fattar något. Att du sitter i telefon och får till slut bara erkänna att “nu fattar jag inte längre vad vi pratar om och jag har verkligen ingen aning vad ni vill att jag ska svara”. Vi får dagligen en impulslista om felaktiga utlandsadress som är av någon anledning felregistrerade. Vi går genom listan och fixar till adress så att det funkar i vårt system. Oftast handlar det om 30-50 nya adress varje dag och tar ungefär 15min. Jag har inte haft koll på listan för flera månader, men i veckan kollade jag den några dagar, bara för att. Jag får ta över listan om två veckor igen. 347 sidor lång, vilket betyder sådär 2500 adress. Vad i helsike? Frågar lite runt och får höra att listan har varit lite tokigt sedan mitten av maj.

Tänkte att jag kan väl skicka en e-mail och fråga en kollega som sitter högre upp och har lite koll på impulser på listan, att om han har någon idé vad det är för något. Kändes att jag var den där lilla gnistan som eldade upp hela skogen. Mitt e-mail studsar genom handfull människor, och man märker att folk vet inte vad det är för något, och skickar den vidare till en annan som kanske kan veta något mer. Först får jag telefonsamtal från Stockholm och försöker förklara problemet till en människa som inte har det blekaste aning vad vi gör, hur vi gör, varför vi gör och inte ens känner vår programvara. Spännande. Jag kanske lyckas förklara något, eftersom det verkar gå vidare. På torsdag ringer fyra killar från Sundsvall och undrar om jag vet något om en sån här impulslista dom brukar skicka till Pensionsmyndigheten med felregistrerade utlandsadress. Ja, det är nog jag som tar hand om listan i slutändan och är jäkligt vass att förkorta thailändska monsteradress till 33 tecken. “Vad bra. Du, vi undrar här lite…” Och sedan får jag förklara igen, och börjar inse att dom ställer frågor jag inte har det blekaste aning om. Nationella beslutsbrev, ursäkta mig men vad..? Det här handlar inte längre om utländsk adresslista. Efter några till e-mailkedjor och telefonsamtal har någon äntligen förstått att det finns ett fel i systemet. Någonstan, något fel ingen erkänner att veta någonting om. Som att göra en pussel utan att veta vad bilden är. “Hej. Jag är en bit i mitten och är troligtvis himmel med en liten bit av moln i hörnet. Vad är du? Är du ett hörn eller kanten? Vad bra, är du på marken eller himmel, kanske lite träd i kanten?”

Känner mig lite skyldig att jag råkade ta upp ett fel ingen vet någonting om. Känns att jag kom till jobbet och kastade lite skit i fläkten. Samtidigt är det troligtvis någonting mycket större än felimpulser på vår lista, vilket betyder att det måste va problem också någon annanstans. Ingen bara har tagit upp det eller brytt sig om.

Men har jag lärt mig något? Eget initiativ, eget ansvar och viljan att göra något annat än dom uppgifter någon har gett till dig är aldrig bra. Vet inget, svara inte även om du har svaret, och även om du vet låt ingen veta att du vet. Ta inte upp något, även om du upptäcker det, försök gå undan så mycke du kan och va som du inte finns och aldrig ha funnits. Knowledge is power och om du råkar sitta längst ner i (under) pyramiden är det ingen bra blandning.

Fick tillgång till brorsans netflix i somras. Kollade första säsongen av Marco Polo, vilket var faktiskt väldigt bra serie. Några första avsnitten var lite njää, men när man ändå kollade vidare blev det bara bättre och bättre. Började nyss kolla Hannibal efter några rekommendationer. Ofyfan. Den är verkligen bra, men den där äcklig krypande, ruskande känslan i ryggmärgen… Obehaglig, creepy, äcklig känsla i hela kroppen, men ändå blir man tvungen att kolla vidare. Criminal Minds har några såna avsnitt, och Sons of Anarchy var lite liknande, men med en annan typ av obehag. Hannibal däremot, man vet ju ändå lite om tri Lecter och vad Hannibal står för något. Fy. Och ändå kan jag inte låta bli. Men serien verkar va bra skrivet och jag kommer nog plåga mig genom hela säsongen.

Fan vad skönt att bara va hemma och inte göra något. Inte behöva prata med nån, inte behöva umgås med andra människor, känna ingen ångest av att inte gjort ett skit idag. Fått sova 3,5h på eftermiddagen och ta ikapp en förlorad sovmorgon. Sånt jag får vänta ganska länge igen. Även om jag har inget problem gå upp 5:45 varje morgon så känns det ändå i kroppen att det är onaturligt. Eller att man borde kunna gå lägg sig några timmar tidigare, som är helt omöjligt.


Ö-fusk

Vilken effektiv arbetsdag. Håller på att gå genom en lista på 1300 personer som vi inte haft någon kontakt för flera år och vi ska försöka få tag på dom. Nu när jag skulle börja skicka brev och email till folk, så inser jag att noreply-funktionen i min e-mail funkar inte. Jag kan inte heller lägga in dokumenter i vårt handläggningssystem då jag tydligen saknar en uppdatering på min dator. Skulle ringa till helpdesk och anmäla detta, så märker jag att funktionen att ringa har försvunnit från min datorn. Ring till helpdesk för att anmäla att det går inte ringa? And the system works… Jag kan inte ringa, jag kan inte skicka e-mail och jag kan inte ens handlägga. Känner mig som en vinnare.

Tog tydligen sex år i Sverige innan jag besökte Öland. Det kändes lite som… ö-fusk. Att ha en bro över till fastlandet är lite fusk. Samt att man kan se fastlandet. Och det finns mycke smuts och oreda i horisonten. Bara ta bilen och köra över och ha en obegränsat tillgång till fastlandet. Som att bo nästan på fastlandet. Wanna-be ö. Och andra sidan detta kan nog vara ganska smidigt när man inte är beroende av 20:05 båten på en söndagkväll… Inget illa mot Öland. Jag gillar inte heller Helsingfors, Stockholms eller Åbos skärgårdar. Och när jag tänker efter så egentligen jag gillar inte havet eller öar överhuvudtaget.

Förstår inte riktigt hur man kan bli sugen för väldigt konstiga saker. Ibland blir man jättesugen för knäckebröd. En ny grej för mig är att va sugen för keso. Just nu är jag jätte sugen att göra en träningspass i trappor. Saknar min veckolig återhämtningspass i Latokartanos 426 trappor.

Skissade en stund i fredags. Tappade bort en hel kväll. Kul dock inse att även om jag inte har skissat något för tre månader så kändes det mycke lättare än tidigare. Kul när det känns att pennan börjar efter alla år ens lyssna lite på hjärnan. Skulle va jätte sugen att fortsätta skissa men har inte kommit så långt att jag skulle veta vad jag vill skissa. Känns nästan att jag måste fortsätta skriva och hitta på vad det kommer hända innan jag kan fortsätta skissa. Måste nog leva några dagar till. Kanske det dyker upp något.

fisu


Pratande sjölejon

Vilken natt jag hade… Vaknade någon gång vid fyra till det att jag drömde att jag har dragit ledbanden i mina båda knän och skulle operera mig om en stund. Minns att jag hade ont i mina knän samt att jag tyckte det var jätte konstigt att gå i drömmen. Hade även ångest om operationen och tyckte det var lite jobbigt att jag fick inte chansen att förbereda mig inför det.

Såg också en annan dröm. Jag stod på stranden med min lillebrorsa och vi tydligen fiskade. Helt plötsligt ser det ut att det kommer en jättejättestor gädda. Den simmade till ytan och kändes att fisken tog aldrig slut. Till slut började jag skrika till brorsan att “för helvete det här ingen jävla gädda..! Vad är det för något..!?” Den såg ut att va en säl eller sjölejon men aningen människolikt med ögonen och munnen. Den kröp in till lands och stod upp och började prata. Synd att jag kan inte minnas vad sjölejonmänniskan pratade om. Jag var inte rädd (hade inte varit förvånad om jag var rädd för alla creepy grejer som lever i vatten), men det fanns någon lite dyster feeling i det allt. Undrar vad i mitt liv kommer va/bli så sjukt mycke större och mer komplicerat så att en vanlig gädda blir en pratande sjölejon. Spännande. Bara vänta och se.

Fattar inte hur det kan vara så svårt att få tag på ett par Adidas brottarskor som fyller funktionen av målvaktsskor. Det att sulan måste komma på insidan/ovansidan av foten verkar i nuförtiden vara det absolut största problem. Brottare verkar vilja (?) använda skor som inte typ har någon sula alls. Hur kan dom få grepp från mattan när den enda greppytan som finns är i hälen? Jobbigt även att ha skor storlek 40/US7, typ just den storleken alla andra verkar också ha. Hittar massa bra skor som är 35-38 eller 43-52, men typ ingenting där mellan. Jag var optimistisk och tänkte att om det inte finns i dom nätbutiker jag använt tidigare, finns det alltid ebay eller amazon. Keep dreaming. När man hittar en bra modell och kanske även rätt storlek “this item can not be delivered to Visby, Sweden”. Surfat och letat efter wrestling shoes, brottarskor och painikengät för fyra dagar från alla olika håll, tills det dök upp ett par i den modellen och storleken jag vill ha med delivery: worldwide. Kom på efteråt när jag redan hade beställt skorna från USA att dom kommer troligtvis fastna i tullen och jag får betala moms och tullavgifter på dom. Har en liten känsla att det här kommer bli en dyr historia. Jag kan bara hoppas att skorna är i rätt storlek och dom är dom skor jag har beställt. Lite spänning i livet.

Nackdel med en svart bil är att allt skit syns väldigt bra på den. Jag får nog lära mig att tvätta bilen lite oftare…

Jag har fått en extra namn jag vet inte om jag gillar… “Hej! Du som vet allt om allt, jag har en fråga…” Jag vet extremt lite om väldigt få saker. Desto mer man lär, desto mindre vet man… Och känns att jag har kommit så pass långt i min lärande att jag börjar inse att jag vet inte ett skit om någonting. Precis när man tror att nu vet jag lite om någonting, kommer någon annan med en ny idé eller tanke eller information som är som en käpp i hjulen och man får själv reflektera att jahap, det här hade jag inte alls tänkt på/ visste inte om/ varför påstår hen så?


Vardag

Jahap. Då var man i vardag igen. Tog ungefär två timmar igår när man kändes att jahap, här har jag nog varit också förr. Dagarna rullar på och på något sätt ganska tryggt när alla kör på med sina vanliga rutiner. Likasom jag. Fika-lunch-fika-hem. Jaja, bara tugga på.

Jag är mycke förvånad att allt funkade på en gång. Jag har nog tränat på att börja på jobbet (eller komma till jobbet efter julsemester) så många gånger att till slut har vi lyckats med behörigheter, korten, lösenord, datorer. Ibland har det kunnat ta upp till två-tre dagar innan mitt “konto” har börjat funka av alla möjliga anledningar som ingen riktigt har koll på. Sätta in kortet, komma in på datorn och inse att allt verkligen fungerar, kommer in på allt och har även behörigheter att arbeta. Fick endast ändra på ett lösenord som går ut efter tre månader. Utmärkt.

Jag gillar min bil. Verkligen. Jag har en vindruta som har såna värmetrådar så att när man sätter på värmen så värms rutan typ direkt. Tidigare har man först få stå på parkeringen 1-2min att blåset börjar värma rutan så att man ser någonting och oftast rutan är varm och torr exakt när jag svänger in på parkering på jobbet. Trettio sekunder och jag har knappt hunnit till första rondellen när vindrutan är redan varm och torr. Kommer spara sååååå många minuter under vintern! Det som dock är lite märkligt är att jag kan stoppa i en usb-minne i bilen och lyssna musik därifrån. Bilen kan dock mitt i låten bestämma att “jag känner inte igen filformatet”. Bugbug, dra ut minnen, stoppa tillbaka och så kör vi igen. Tills den bestämmer igen att nope, orkar inte igenkänna filformaten.

Cyklade här om dag och konstaterade att det är något speciellt på himlen på Gotland. Det är inte likadan som på fastlandet eller Finland. Kanske vi ser så mycke av det att det känns att det är inte samma. Ingenting som stör utsikten och man kan se så mycke horisont att man kan uppleva att jorden är rund. När man stirrar på himlen ser det verkligen ut att man befinner sig i en blå bubbla. Vad är det som gör att man upplever himlen som en sfär? Om jag skulle vilja måla himlen på papper så hur jag borde göra att få samma känsla? När jag ser på målningen så jag känner att jag står in i en bubbla. Från mitt perspektiv är det lika högt i taket från punkten jag står och från punkten som är 1km ifrån mig. Ändå kan jag uppleva skillnaden, även om det inte borde finnas någon, i praktik.


Fastlandssjuka

Vilken glädjande känsla få stryka över stora punkter av sin to do -lista. Fördelen att skriva lista om sakerna som måste göras är ju givetvis det att man har lite koll på det som måste göras. Samt mat lägger lite press på sig själv. Men vilken tillfredsstälande stund plocka fram pennan och dra över “bilservice”, “avsluta leasing”, “rädda blomman”, “fixa försäkringar (bil/hem)”. Boka tid till frissan, skicka några paket i posten, tvätta sängkläder… Det enda jag måste ännu fixa den här veckan är städning.

Lämnade in min lilla nya bil igår för felsökning. Man känner sig hyfsat dum när man åker in och förklarar att bilen har låtit som fan, förra veckan. Den här veckan har jag dock inte hört något alls. Kanske finns det något, kanske inte, vem vet. Väl, dom hade hissat upp bilen och börjat plocka bort delar och hittat att frambromsarna var rejält ihoprostade. Fastlandssjuka. Dom var helt enkelt tvnugna att rensa bromsarna innan dom kunde sätta ihop dom igen. Schysst så jag slapp lämna in bilen igen. Och tur att allt annat var helt och i ordning.

Ganska skönt när det känns att min semester tar inte slut mitt i utan jag är typ redo för att börja jobba på måndag. Fått gjort allt jag borde ha gjort och fått ordning på alla stora, jobbiga grejer. Har även börjat vakna ganska tidigt på morgonen så känns att kroppen och huvudet är hyfsat utvilade.

Gick en snabbrunda i stan och insåg att jag skall till bröllop första helgen i februari. Exakt om ett halvt år. Jag borde nog börja fundera och leta efter kläder. Sist när jag var på bröllop började jag arbetet med kläder 5 månader innan bara för att konstatera att helt åt helsike. Plockade fram en gammal klänning jag köpt från HM rea nån gång med 5e. Fördelen den här gången är att det kommer bli någon typ av bastufest (vilken kanon idé) där alla är beordrade att basta, vilket leder till att det finns ingen behov för större smink och hårfix. Men några kläder måste man ha på sig ändå… Hatar shopping när man måste hitta något dugligt.


Fika

Njuter fullständigt av min sista semestervecka, sovmorgon och luuuuuuuugn frukost. Skönt att kunna brygga lite extramycke kaffe, bladdra genom flera tidningar (dock endast på webben) och dricka kaffe. En vältjänat sovmorgon blev det också efter en mycket spännande och trevlig kick-off helg med bästa Endre.

Samlades kl 8 vid Ica Maxi med cyklar, packade ner våra väskor i bilar, handlade mat inför helgen och gav oss mot Endre. Några stopp på vägen för att få höra historier om Endre och Endre IF och till slut utföra en quiz om det vi alla hade nogrannt lyssnat. 10/10p på quiz-kampen, och bl a vet vi nu att det senaste avrättning på Endre-backen gjordes 1863.

Jag brukar va lite skeptisk för “lek-helger” och team buildning grejer när man oftast lekar för lekarnas skull och tävlar bara för att tävla, vinna och förlora. Hunnit vara med på allt möjligt under mina åren, men det här var absolut bästa jag varit med om. Det som våra kloka skallar i ledningen hade kommit på var ett suveränt koncept och väldigt spännande och lärorik på flera olika sätt. Spela försäsong, grundserie och sedan slutspel genom att plocka med sig poäng från olika typer av uppgifter. Tävla, men vi alla tävlade tillsammans även om på olika håll. Tävla med varandra där din vinst är lika viktigt som andras vinster och det är hela tiden VI alla tillsammans mot våra motståndarlagen, inte vi gula mot er gröna. Få koll på motståndarlagen, få inblick över grundserien redan nu och få känn på vad det är för att möta IKSU eller Karlstad eller Pixbo sedan på riktigt. Och givetvis jobbiga, kluriga och spännande uppgifter. Att vi redan har spelat försäsong, krigat oss genom grundserien och fått 63p som ger andra platsen i tabellen och fått möta nya slutspelsmotståndare och fått känna på att vinna SM-guld på det allra minsta möjliga marginal. Know we know.

Roligaste och mest plågsamt jag fick göra var nog att cykla en oviss runda fem gånger i samma tid. Fem pers i gruppen där första ska cykla en runda och vi andra skulle försöka matcha tiden så bra som möjligt. Kom på att det kan va bra att sjunga, då det är ändå hyfsat enkelt att hålla tempot och sjunga i samma takt. Kanske mindre bra idé att sjunga “Jag må hon leva”… Första rundan tog 13 “jag må hon leva” så stackars Jocke fick lyssna oss sjunga låten 65 gånger. Men det gav resultat! 16 sekunder mellan den långsammaste och snabbaste rundan som tog ca. 4min att cykla. Ganska bra tajming tycker jag!

Söndagmorgon kl 05:58 började larmet skrika. Första tanken hos flera var att fan vad högt Soffans larm är. Nästa tanke som sprang in var att helvete, det är brandlarmet. På riktigt? Inga av tränare finns i lokalen, det är bara vi tjejer. Upp, upp, ut med alla! Snabbt kolla inomhus om det luktar rök eller om det syns något. Nix, men alla måste ut. Om det finns en risk att det skulle va på riktig så vi chansar inte. Vi stod där ute på gården, väntade att någon skulle komma. Efter ett tag kom en kille från regionen som tystade larmet och till slut fick vi veta att det var någon detektor i ventilationen som hade gått på. Tanken att någon ville jävlas med oss och kolla hur förberedda vi var och hur vi skulle hantera situationen dök upp i skallen ganska fort. Man nästan gick runt att snart kommer det någon bakom hörnet som står för det här. En falskalarm, men på riktigt. Killarna var lite besvikna på eftermiddagen att dom hade inte kommit på att man kunde fixa en skräckväckning för oss. Ingen fara, vi fixade det själv! (Även om vi hade ingenting att göra med att larmet gick… Inga brända pannkakor eller motsvarande.) Samtidigt fick vi träna på oväntade situationer där man måste agera snabbt, lösa problem och ha koll på att allt är som det skall.

Vi hade även fått uppgift att fixa fika var sin färggrupp för 25 pers. Vi tyckte det var lite konstigt att vi skulle ha 6x20pers fika under 1,5 dygn. Folk var lite sura på lördagkväll när vi inte hade fått fika ännu en enda gång… Tills vi fick uppgift att cykla runt i Endre och bjuda in folk på söndasfika till Endre-skolan. Vi cyklade runt några hus och ringde till flera som inte bodde i Endre men skulle va lämpliga att bjuda på en fika. På söndageftermiddag i strålande sol var det kanske 30-40pers som kom och fikade med oss. Prata, träffas och spela uteinnebandy på skolgården! Vilken kanon idé och tror det var både vi och alla som vi bjöd in blev åtminstone lite glada. Alla som hjälper oss runt om kring och bakom kulisserna är minst lika viktiga som själva laget!


Hets

Puuh… Vilken vecka. Tack och lov jag har en semestervecka till och har bestämt att vila upp mig ordentligt och få ordning på allt. Ta en slow down -vecka. Brorsan och hela familjen har varit på ön hela veckan och fått vara hänga med dom och fixa allt möjligt hit och dit. Ska nog bara va glad att kunna få fylla faster-kraven och hjälpa till.

Vet inte om jag har burit med mig flera veckor samma förkylning morsan hade för tre veckor precis innan jag åkte till ön, eller om kroppen bara tycker att det har varit lite för hetsigt och icke-rutiner den här veckan. Märker att man känner sig som en jagad kanin när man inte har fastställda måltider och vanliga brytpunkter på dagen. Torsdagsmorgon vaknade jag med en djävulsk halsont och varit småhängig för två dagar. Hoppas det är bara en miniförkylning och inte den där tre veckors elände med huvudvärk, magsjuka och bihåleinflammation. Inte särskild sugen att va sjuk den sista semesterveckan jag har…

Hoppade över träningen igårkväll. Hämtade Fanny med mig och vi gjorde en liten äventyr till Södervärn, Tallundens lekpark och Ica Atterdags. Vi kollade på läktaren när tjejerna sprang beeb-test och byggde särg. Fanny sitter där och ställer miljon och femhundra frågor. Vad är koner? Vem är han (tränaren)? Varför skriker han? Varför tjejerna springer? Varför vänder dom där? Vad är det för beeb-ljud? Varför springer inte hon till linjen? Varför tjejen sover där? Varför ramlade hon? Varför spinger ingen längre? Varför dricker hon? Är det hennes vattenflaska? Är hon törstig? Vad är det där för nått (särg)? Vad är det där för nått (målbur)? Vad är det där för nått (målvakt)? Varför bygger dom särg? Varför hon bygger inte särg? Det saknas en bit där? Är särgen klar nu? Vad gör han (skjuter på målvakt)? Varför skjuter han förbi? Varför målvakten tog bollen? Varför målvakten har en hjälm på sig? Var är dina målvaktsgrejer? Varför spelar du inte? Har du likadana kläder som hon? Var är din hjälm?

Jag lovade till henne att hon får bestämma vad vi skall äta som kvällsmål. Vi ska gå handla och välja vad hon vill äta. “Ägg. Och keso.” Så det blev stekta ägg och keso. Tur att ibland är det enkelt och man behöver inte motivera, manipulera och hitta kompromisser. Vi åt med hela familjen på Creperiet ikväll och frågade vad Fanny vill ha på sin creps. “Ägg.” Tar du ost och skinka också? “NEJ. Bara ägg.” Jaja, då fick hon en creps med en stekt ägg på. Vi var alla ganska överraskade hur bra det gick på Creperiet. Inga större gnäll, gråt eller strul, och även Ossian som har ätit typ endast Brie-ost hela veckan åt upp hela creps. Det där är också en mysterium att hur en 1,5åring kan älska så mycke brie-ost. Bästa han vet. Och Fanny blir så sjukt glad när hon får äta keso.

Har inte haft nån av mina bilar i veckan. Klarar mig utmärkt med cykeln en vecka och när det har även varit bra väder så gör det inget att inte ha någon bil. Fixade min cykel på tisdag, cyklar till träningen och på vägen hem säger cykeln upp sig. Kanon. Panik. Ingen bil, ingen cykeln och en cykel-camping helg med laget. Fasen. Så typiskt. Den enda veckan under hela året jag verkligen behöver ha en cykel. Det är kanske dags att köpa en ny cykel på riktigt. Den jag har haft har varit sönder från första början och fått fixa och trixa med den. Eller låta den stå i förrådet och köra bil istället. Skulle gärna vilja köpa en mountain bike, men tror jag måste jobba ett tag innan jag har råd till en cykeln. Skall nog också först fixa bilen, försäkringar och skatter…

Brorsan har kört med min nya bil hela veckan och i onsdags sa han att det är nog bäst att boka en service till den. Det har varit något som låter lite då och då och i avtalet med köparen står det att om det dyker upp något inom 14 dagar står säljaren för service. Ok, bara boka en service. Tre veckors kö, två halv veckors kö, två veckors kö. Fan också… Hittade till slut en service som kunde ta in bilen nästa onsdag så förhoppningsvis kommer det lösa sig till slut. Hann bli lite varm i kläder när jag ringde runt och ingen hade tider inom 14 dagar.

Kanske jag nu kan pusta ut och lugna ner mig…

Kul med en cykel-helg när det ska åska och regna hela lördagen. Bara packa allt i plastpåsar så att man har torr ombyte efter man har cyklat sig genomblöt.


New car

Äntligen. Wrooooom. Ford Fiesta 2010. Något över min budget, men hoppas det lönar sig med tiden.

image

Dom som lyckas idrotta på elitnivå och ha en småbarnsfamilj måste va någon typ av omänskliga supermänniskor. Har idag väntat 15h den första tysta stunden. Den kom klockan halv nio på kvällen efter en herrensjävels utbrott på båten om ämnet “jag vill inte sova”. Efter vi fick henne bredvid mig, hann jag själv sova nästan en timme innan hon somnade. Runt, runt, upp och ner. Armar och ben viftar fram och tillbaka. Vilken lycka när man äntligen insåg att hon har varit tyst och still fem tio minuter.

image

Att man skulle leva sånt liv varje dag och hinna och orka träna på det dag efter dag. Don’t get it. Man måste leva så intensivt i stunden och när en ropar från baksätet “jag behöver kissa” är det inte mycke man kan påverka. Stanna, ut med ungen och hoppas man hinner göra det i tid. Bara kasta allt planering och tider i sopkorgen och lösa problem efterhand. Grattis för mig som skall till Kneibby med cirkus Kokkonen imorn. Och träna med laget efter det.