Monthly Archives: September 2015

Kvarsittning

Vet inte längre om jag skall skratta eller gråta. Kanske bättre göra båda… Måndagmorgon, jag kommer till jobbet, öppnat alla program som vanligt. Outlook, klickar fram vår funktionsbrevlåda. 4200. 4200? Första tanken som dyker är att hela Spanien kan inte ha skickat in sina levnadsintyg via e-mail under helgen..?

Ping: “Vi har mottagit ditt e-mail och kommer handlägga ärendet i turordning…”

Pong: “Vänligen svara till adress … “

Ping: “Vi har mottagit ditt e-mail och kommer handlägga ärendet i turordning…”

Pong: “Vänligen svara till adress … “

Ping: “Vi har mottagit ditt e-mail och kommer handlägga ärendet i turordning…”

Pong: “Vänligen svara till adress … “

Ping: “Vi har mottagit ditt e-mail och kommer handlägga ärendet i turordning…”

Pong: “Vänligen svara till adress … “

Ping: “Vi har mottagit ditt e-mail och kommer handlägga ärendet i turordning…”

Pong: “Vänligen svara till adress … “

4200 gånger. Och det kommer två till varje minut. Du skojar väl? Jag måste ändå säga att jag är lite förvånad att detta har inte hänt tidigare. Det här verkar dock va en riktigt spam, eftersom det är ingen vanlig e-maillåda som orkar ta emot 4200 autosvar. Anmäler till Helpdesk, får ett telefonsamtal från en trevlig kille som berättar vad är felet. “Tyvärr måste ni rensa lådan manuellt.” Hurraa… Det trevliga är att dom två svaren fortsätter fortfarande med ping-pong-spelet. Min uppfattning av brådskande är inte riktigt samma som Helpdesks uppfattning. Tisdagmorgon och 2000 nya e-mail till. Jag vill åka hem… Kan någon annan ta över mitt jobb, tack?

Endre hade en inköpskväll på Stadium igårkväll. Vi var några spelare från A-laget som hjälpte till. Mycke folk, och många glada tjejer när dom fick prova nya träningskläder. Och inte minst ännu gladare vuxna “Målvakt? Gå till Liisa, hon tar hand om er!”. Att kunna skicka “problemet” vidare till någon annan, alltid skönt. Hjälpte nog tiotal målvakter att hitta rätt utrustning och delade massa bra knep vad man kan göra när byxorna är inte gjorda för pinnsmala och långa tjejer. Ganska skönt när man kan göra så stor nytta bara genom att va på plats.

Efter vi hade blivit av med alla tjejer fick jag kvarsittning med Pampen. “Kom. Sitt. Nu är det så här…” Shit, nu är det på allvar alltså..! Vi kom överrens om massa saker. Bl.a. att han ska fixa träningstider så att jag kan komma över på deras träning och få se hur mycke deras målisar har utvecklats under tiden. Everybody wins -situation.

Deltog vår frivillig måndagsträning. Teknik och skott i skolsalen Solberga. Vår lilla Jocke är en människa som kan överraska, om och om igen. Helt plötsligt kan ha plocka fram ett par ess från fickan. Vi få som va på plats fick bl.a. bevittna Jockes egoboost, och efter en liten stund en lite mindre glad Jocke som ledde till inte så bra slutresultat. Tävling-ribbstolar-klubban som inte mådde så bra… Blev också lite förvånad vilken straffgeni han är. (Eller förvånad? En snille som kan allt i teorin, och ganska mycke i praktik) Koppel runt halsen och let’s go. Hinner med på alla dragningar, oftast, men den där lilla grejen att kunna lyfta bollen upp i taknätet från 15cm avstånd. Fan också. Största delen av bra straffdragningar fallerar när man inte lyckas lyfta bollen tillräckligt högt, men han kan det där. Måste va hans Jolly…

Haft liten motivationssvacka några dagar. Eller mer ifrågasatt mina egna sätt att motivera mig själv att göra jobbet 120% när man själv ändå kan inte påverka slutresultatet. Att utmana sig själv hela vägen till kanten och till andra sidan, även om mycke mindre skulle va tillräckligt, på alla andras skala. Är som en liten tjej som tror att hon är Pippi, förutom att jag närmar 30 och leker med tanken att jag är som Hank, the King. Kolla några highlights, kolla några intervjuer, se hans entusiasm att få klä på sig 15kg målvaktsutrustning och göra det man är bäst på. Inse att vi grubblar över liknande saker. Lite andra förutsättningar, men på grunden kommer man alltid ner till “Varför håller jag på med det här? Varför är jag en målvakt när jag kunde va mycke annat?” Kärleken mot spelet, utmaningen, den svart-vita världen man kan färgsätta med sina egna färger, friheten att utföra sitt arbete. Playground där man får göra vad man vill, så länge man gör sitt jobb. Plötsligt väntar man bara att det blir kväll, man får åka till träning, klä på sig utrustnigen och leka med tanken att va något(/n) man aldrig kommer kunna bli. Men tänk om… Å andra sidan. Jag får ju va precis den jag vill.


The King

Solen skiner, ny dag och åtminstone något är som det skall. Henke is back! Liten glädjeprick i mina tidiga morgnar framöver att koppla in sig och kolla vad det har hänt under natten, läsa twitterflödet och kolla om det skulle finnas någon trevlig intervju. Blir också intressant följa NYR i år när finsken Antti Raanta har signats som back-up för Henke. Antti med en Mumintroll-hjälm… Han har briljerat på någon VM, men inte lika stilig och elegant målvaktsspel som bl.a. Henke och Rask har. Men blir intressant att följa dom iaf. Kanske han lyckas övertyga mig under vintern?

Kollade några gamla intervjuer m.fl. med Henke. Råkar plocka upp en intervju på svenska och man blir så ställd när han pratar helt plötsligt på “fel språk”. Det är ganska fascinerande hur rösten och snacket ändras när man byter språk. En tjej som har finska som modersmål men har bott hela sitt liv i Sverige har två olika röst och ton till svenska och finska. Som det skulle va två olika människor som pratar. Jag märker själv att för mig ändras tempot i snacket när jag byter från finska till svenska. Min mun klarar inte av att prata svenska lika snabbt jag kan prata finska och det blir ganska jobbigt när jag ska byta från finska till svenska. Försöker fortsätta med samma tempo och det som kommer ut är som kladdig gröt. “Känns skönt att snacka svenska i köket.” Zzssskk chhhkkszzz kkszzzch…

“Man vill vinna därför att det är så otroligt tråkigt att förlora. Den jobbiga känslan att förlora är värre än den härliga känslan att vinna.” Hear you, bro.. Och ibland känns även vinsten som en förlust.. Som typ igår. När man blir så besviken av att inte kunna ens vara nära på sin egen nivå. Gör om, gör rätt och se till att inte göra samma misstag igen.

Ojoj vilken lyx. Jag har en hel dag på mig att göra vad jag än vill. Inga måsten alls. Undrar vad man hittar på? Eller visst, jag måste photoshoppa firmans logga, tvätta och laga mat (ohh, vad det ska bli gott mat idag! Kantarellrisotto med renkött), men annars. Lovade nog också att göra min beställning på raggisar och vantar så att morsan blir inte alldeles för lat. Kanske man ska gå träna lite och köra målvaktsgym idag?

Alltså vad har hänt? Jag kan flyga med SAS Visby-Helsingfors-Visby med 1500kr. Alltså Visby-Stockholm-Helsingfors-Stockholm-Visby med 1500kr. Hittade SAS:s lågpriskalender som har redan gjort allt arbete för dig och jag kan bara kryssa i från Visby och välja till Helsingfors och den ger mig alla billiga alternativ att välja mellan. Typ hela november förutom söndagar kan jag flyga med 700kr. Jag skulle nästan råd att åka hem både första och sista helgen i november om jag skulle vilja (och få ledigt från jobbet).


Bildfrossa

“Guuuud vilka fina bilder ni har i år!” Folk som inte tillhör till det vanliga “superintresserad av Endre” -kretsen. Instämmer helt. Fasen hur bra matchprogram och vilka häftiga bilder vi har. Det är inte så ofta man själv är supernöjd och stolt över bilder av sig själv. Oftast har man trötta ögon, ett grisleende och ser ut som en halvapa. Man känner sig lite extrataggad när det finns såna smågrejer som är så lyckade.

wpid-wp-1443156752157.jpeg

Vet inte om det aldrig tidigare har varit så mycke Endresnack så här tidigt på säsongen. Van vid att det blir lite extra inför slutspelet, men nu är det folk som stoppar oss i stan, folk på jobbet man brukar inte prata med kommer och tycker till om Arenan och oss. Jag känner mig som en vinnare när jag lyckades få två icke-innebandy/sportintresserad kollega att köpa biljetter och komma kolla hemmapremiären. Behövde inte ens muta med något, utan “men det där låter ju kul, när spelar ni? Kan man köpa biljetten i förväg? Hur tidigt man ska va på plats?”

Gjorde en väldigt vågad köp i helgen. Köpte en 400kr mössa på nätet. Första gången blev det något strul på hemsidan och lyckades aldrig genomföra köpet. Kom så långt att jag hade matat in min adressuppgifter och fick ett tekniskt fel. Jaja, provade igen efter ett tag och allt gick utmärkt. På måndag får jag bekräftelse e-mail om två beställningar, och två betalningar. En med kortet och en med faktura. Öö, okej? Hörde av mig med Norrøna att hur ska vi göra. “Vi makulerar fakturan, men du kan väl lika gärna behålla båda mössor. Ge bort som julklapp till någon du gillar!” Ja, ni fick en glad kund som kommer definitivt köpa en till 400kr mössa. Har redan en av deras mössor, som kostade lika mycke. Min största favorit och jag har använt den 4-5år nästan varje dag genom alla vintrar. Toppen skick och sjukt bra kvalité. Så värd av pengar. Hämtade mina mössor igår och fasen vad den är bra. Precis som jag ville och sitter bra och är snygg. För en gångs skull får man verkligen kvalité för sina pengar.

Offrade onsdagens morgonträning. Gick ut och cyklade en timme, vanliga Högklintsrundan. Njöt av höstens doft, som dock luktade lite fisk. Havet som fallit ner på marken under natten. Så skönt att få frisk luft när man sitter instängt dagarna in och ut. Kunna bara trampa på, känna hur blodet börjar cirkulera i kroppen och föra bort allt skit från musklarna, lyssna musik och göra ordning på tankar. Kolla hur dimman vandrar över åkern, solen som dyker upp och jagar bort regnmolnen. Inte minst njuta av min lånecykeln jag har varit jätte dåligt att lämna tillbaka. Den är så skön och trevligt att cykla med.

Funderat redan länge att jag vill köpa en cykel, men nu fick jag köpa vinterdäck istället. Jagat vinterdäck redan ett tag med brorsan. Planen var att beställa friktionsdäck från Tyskland direkt till mig, men till slut bestämde vi att det kan väl va ändå bättre att ha dubbar på Gotland, när man ändå inte saltar något här. Dubbar går inte att få tag på från Tyskland så vi fick börja arbetet från början. Han hörde av sig till Nokias lokalkontor i Helsingfors och fick offert för Hakkapelitas med alufälgar på 590e. Jag kan inte ens få hjul med det priset och snacka inte ens om alufälgar. Om jag hade beställt från ett svensk näthandeln hade jag fått betala 400+400kr frakt, eftersom om man bor på Gotland får man betala extra… Brorsan ringde till Matkahuolto och fick en erbjudande Helsingfors-Visby 1200kr. Kul ändå att Finland inte diskriminerar öbor utan ger ungefär samma pris oavsett om man bor på Gotland eller på fastlandet.

Man gläds inombords när man blir positivit överraskad av en människa. När man inser att det visst finns folk som använder sin egen hjärna och tänker i förväg, förstår och fattar också snabbt vad är det som gäller. Inte det vanliga att man låter andra göra jobbet åt sig själv och väntar tills någon säger till innan man kan göra något. Initiativ, eget ansvar, realistiskt självbild och förmåga att tänka själv. Kul att det finns folk som bär alla dom egenskaper. Händer inte tillräckligt ofta…

Man får en klump i mage varje gång man pratar med Finland. Pratade igår en halv timme med morsan. “Tvärstopp med jobbet. Vi har verkligen ingenting… Killarna får stanna hemma, och komma efter vi får in ett jobb i mitten av nästa vecka.” Det där känns fruktansvärt obehaglig. Juni var fullt upp, augusti var ändå hyfsat bra, och bang. Som man körde in i väggen. Blir lite osäker om Finland överhuvudtaget förstår att vi är mitt i en jävla kris. Regeringen springer som hönor med avkapade halsar. Gör ett beslut, ser hur folk reagerar, äter upp sina ord. Om några dagar tar dom ett nytt beslut som är helt tvärtom och kollar hur folk reagerar. Finns ingen tendens att fundera vad kommer att hända om jag gör så här, utan man får reda ut skiten efterhand. Och hur mycke man skulle spara pengar och energi, om man tänkte efter i förväg..?


Komplott

Gjorde största misstaget och glömde stänga av internet när jag la mig efter jobbet. Men tack och lov (?) jag hade sån komasömn att jag har knappt reagerat när lillebrorsan har bombat mig på whatsupp typ sex gånger under en halvtimme. Han skrev till mig under helgen att han har lovat fixa en facebook-sida för firman. Man kan ju gissa vad det innebär för mig… “Fan vår logga finns inte nånstans… Den som är profilbild nu, suger rejält.” Jaja… Ja, vänta, jag försöker vakna. Logga. Okej. Jag måste vektor-rita den med photoshop, men det tar en hel kväll om man öppnar photoshop. Blyertsskiss kan jag trolla fram i 30min. Fram med papper och penna och snabbskissa firmans logga. Måste nog också göra den med photoshop när jag hinner. Vet dock inte när jag hinner göra det…

Vi pratade igår att vi satsar till slutet av veckan att öppna facebook-sidan, men nej, måste göra det direkt utan att ens ha något innehåll. Kunde inte vänta tills vi har hunnit fixa några bilder och skriva texten på finska och engelska? Nej. Och man kan bara gissa hur det blir när “jag kan hålla koll på den och uppdatera”. Mm, VEM ska hålla koll på och uppdatera i slutändan? Vet i fan hur jag hinner ta ett tredje jobb till mina 24h.

Märker vad morsan och brorsan försöker göra här. Fick en whatsupp förra veckan. “Jag tänkte göra en sån där Saturnus-lampa du vet. Har du någon idé hur jag skall göra den?” Det var jag som skissade, jag som grubblade med morsan hur man kan lösa den tekniska delen så att man tappar inte utseendet. Jag gör det därför att jag tycker det är askul, men… Nästa dag landade vi till verkligheten. “Fan vad bra. Du kan väl göra det när du kommer?” Kunde man inte ställa frågan i rätt format direkt? Slutresultatet hade ändå blivit precis samma… Känner att jag har blivit offer av en komplott här. Som jag inte liksom skulle fatta vad Finland håller på “i smyg”. Just nu skriker allt med caps lock “KOM HEM OCH GÖR DET FORT SOM FAN”. Ni gör inte mitt liv lättare direkt…

Fick idag en deja vu av en slutspelsbubbla. Satt på macken på morgonen precis som vanligt, och det var ovanligt mycke Endre-intresserad folk där vid nio. Mycke innebandysnack och mycke diskussion inför lördagens hemmapremiär och om matchen mot Karlstad. Man hör hur folk runt om kring har slitit senaste veckor. Börjar inse att det är väl inte för oss, utan för alla andra som fixar allt innan, under och efter matcher en ännu större omställning att flytta från Södervärn till helt ny arena med utrustning Södervärn kan inte ens drömma om.

Men fan vad häftigt det kommer bli. Sett en suddig variant av intron på jumbotronen. Snyggt som fan. Sett smygbilder på vårt omklädningsrum som håller på att inredas ikväll. Mycke allt hit och dit. Folk som är sjukt taggade redan på måndagmorgon. Känns alltså precis likadant som inför slutspelsbubblan. Man ska inte smittas av allt hype, men man kan ändå inte låta bli jäkligt peppad inför helgen. Och samtidigt. Jobbet skall göras, och det är ingen annan som Du som kan göra Ditt jobb. “Du är målvakt, ditt jobb är att hålla nollan. Gör du det så har vi minst en poäng. Man måste ju sätta lite krav här..!” Måndagmorgons pepptalk á la Owe Järlö.

Fyfan. Jag har en hemskt, hemskt, hemskt tandläkarångest. Till slut jag kom över tröskeln på fredagmorgon, bestämde vart jag ringer, jag verkligen ringer och… “Detta är en telefonsvarare. Vi är stängda på fredagar på jämna veckor”. Oddsen på det? Gissa om jag lyckades ringa igen? Nope… Och nu får jag börja om hela skiten. Att peppa mig själv att ringa och fråga en tid endast för kontroll. Inget annat än så länge. Fan också varför det måste va så jäkla svårt? Och jag vet att jag har hål i minst en tand, så det blir minst ett dyr besök till.. Och jag vet att när jag går till tandläkaren så först jag får höra “du, vi måste operera bort två tänder här”. Tsitsing, månadslön där.. Hrrrr. Siberien känns inte längre kallt. Jag kanske måste vänta sista pengar från dödsboet så att jag har råd att gå till tandläkaren?


Dummies

Börjar bli lite trött på mina dagar. 5:30-5:45 väckning, till jobbet, hem, tryck i sig mat, sova en timme, träning, hem, tryck i sig lite mat och jäkligt brottom att gå lägg sig bara för att kunna vakna 5:30 nästa morgon. Suck. Insåg i helgen att jag har fasen inte ens öppnat min tv för flera veckor. Jag har helt enkelt inte tid för sånt. Vet inte riktigt vart man kunde sno en extra 45min varje kväll att kunna bara slappna av innan man ska gå lägg sig. Man nästan blir stressad av att komma hem, eftersom man vet redan innan att jag har inte tillräckligt mycke tid, även om jag inte skulle behöva göra något speciellt.

Fick här om dag telefonräkning för min finska abonemang. Dryg 600kr. Fyfan. Brukar ligga nånstans 150-200kr/mån. Ibland måste man få diskutera om livet bara för att diskutera om det. Utan någon större anledning. Känns (och det har även gjorts studier som styrker) att människorna överlag har blivit dummare. Tar du en bunt människor så är dom i snitt dummare än sina kompisar på -80-talet. Och det märker man. Vet inte om vi verkligen är dummare, eller agerar vi bara dummare än tidigare? Man märker att folk har jätte svårt att lyssna vad den andra säger. Man är jätte bra på att prata, men utan något innehåll. Man gör mycke saker samtidigt, men får ingenting gjort. Och det som märks speciellt inom business så ingen vill och vågar ta ansvar. Stött på det i vår lilla firma flera gånger, att det är någon stor projekt i gång och man behöver göra en dyrare beställning på varor. Först en offert och modell som kunden tar till möte. Efter mötet med sina kunder och oss gör vi någon liten justering. Och då behöver man en ny offert och ny modell som kan tas till möte där man kan bestämma om den där lilla justeringen som bestämdes på tidigare mötet skall göras. När man sedan går vidare och behöver göra ändringar på något under arbetets gång, måste man vänta och vänta att kunden kan hålla ett möte där man kan bestämma att om det är okej med en sådan ändring. Istället för att ha en människa som tar ansvaret för den delen, bestämmer och punkt slut. Ta ansvar, bestäm och står för det.

Vi har på jobbet redan skickat ut 18 000 levnadsintyg, den nya fina blanketten jag tog fram under förra vintern. Fyfan vilken ångest jag har haft, egentligen från den stunden man lämnade den vidare från egna händer. Hunnit tänka ganska många gånger att tänk om den inte blev bra och det blir sämre än den gamla. Det jag var absolut mest rädd var att det är typ jag som får handlägga 61 000 intyg som är två-sidiga. Vilket betyder att jag får granska dubbelt så mycke än tidigare, och jag får mycke mer information än tidigare, vilket betyder att det tar längre tid att handlägga ärendet, vilket betyder att man tappar flowet på arbetet. Har handlagt under senaste dagar ca. 1000 ärenden och fått inse att det var visst inte så illa än man hade hunnit tänka. Jag var otroligt glad och förvånad hur smidig den nya blanketten är i verkligheten. Känns att åtminstone jag tycker att jag har lyckats, och det är väl det viktigaste? Å det är ju bara mina egna ben jag kan såga av i fortsättning. Ganska skönt att sitta på en sådan stol när man kan gnälla endast på sitt eget jobb. Om jag blir trött att bläddra sidor fram-och tillbaka så kan jag hojta till mig själv att “du, det här var ju det sämsta idén någonsin. Gör om och gör det bättre…”

Och som alla kvällar hittills, inser att jag borde ha gått och lagt mig redan 40min sedan. Blir spännande se hur länge man orkar leva ett liv där man går back i sömn 1h/natt. Tänkt hur annorlunda mitt liv skulle va om det räckte 6h sömn/dygn, istället för 9h+1h… Hur mycke mer man hann göra…


Blåbärspaj

Har antingen sovit eller stått i köket den här helgen. Kan inte gnälla. För en gångs skull har man tid att långkoka, och göra lite extra. Nästa gång är nog sista veckan i november man kan räkna med sånt. Gjorde igårkväll en öl-köttgryta. Gjort några gånger innan, men har inte riktigt haft passande öl. Fuller’s IPA och Innis&Gunn blev lite för dominerande. Igår hällde jag i en Fullers London Porter. Mörk, tjock och smakar som råggröt. Perfekt. Ölen atttackerar inte, men ger väldigt mjuk och soft smak. Morötter, rödbetor, vitlök och köttbitar. Jajamän. Jag hatar (är sjukt dålig) att smaksätta mat, så jag gillar när man slipper göra det. Öl i grytan, färskost i pastan. Perfekt.

Min farmor hade alltid, alltid, blåbärspaj när vi hälsade på. Kanske inte dom sista tiderna, men alltid förr. Så sjukt gott, paj med blåbärskällor i och vanlijsås på det. Jag är helt säkert att min äldre brorsa har skrivit ner receptet och den ligger någonstans mellan någon kokbok antingen hemma eller på stugan. Ringde till morsan och jag försöker förklara konsistensen och hon försöker fundera vad farmor kanske kan ha gjort. Har två pajer i ugnen och är lite nervös. Ingen aning vad det blir, men degen var åtminstone gott med massa socker och smör. Och givetvis när det finns massa blåbär så kan det inte va så illa. Tror dock att det är inte riktigt sån paj farmor gjorde…

Skönt att jag hann sova sista tre dagar så mycke, att man vaknar vid sju och känner att man kan väl lika gärna gå upp. Gick upp och bakade bröd. Gott med färskt, hembakad bröd till frukost. Frysa in resten och få färskt, hembakat bröd varje morgon en vecka framåt.

kokoelma

Nope, blev ingen blåbärspaj. Liknar mer som en tårta, så det är nog för mycke socker och ägg. Kanske man borde göra mer som en muffinsdeg istället..? Å andra sidan, det är gott, so who cares..?


Yo Putler

Jag har ju lovat att fortsätta skriva om fisken Rafael och hans hamster-kompis. Det är bara så att man kan inte tvinga fram något, man måste låta sagan bubbla ut. Jag har kommit så pass långt att jag vet start scenen, men jag har inte den blekaste aning vad händer efter två första meningar. Satt i tisdags på husmöte och när man blir lite understimulerad och hjärnan är så trött att man klarar inte ta emot myndighetsjargon, statistik och blablabla… Började skissa, och har fortfarande ingen aning vad är det som händer och vart den där lilla monstern dök upp. Hamstern vet inte heller och frågar Rafael att vad fan är det här för något. Jag måste nog bara vänta och se vad det kommer att hända.

hamujamörkö

Fyfan vilken tröttmössaperiod man är i. Jag brukar nästan aldrig äta godis (förutom salmiakki under matcher) och är ytterst sällan ens sugen för sött, men den här veckan… Helt värdelöst, helt värdelöst. Suttit på jobbet och krigat genom dagarna med hjälp av kanelbullar och choklad. Tror att jag har så jäkla stor energibrist att jag har varit och tömt även sparkontot och fyller på med jäkla massa socker, bara för att överleva dagarna. Det som känns kanske mest hemskt är att jag har huggit i i min godisgömma, som i vanlig fall hade nog lätt räckt till november när jag ska åka hem nästa gång, förhoppningsvis. Måste nog betala till brorsan att han gör en godisleverans till mig…

Vi hade ännu en fotografering i måndags. Den här gången något annat än det vanliga, strikta från förbundet. Vi har fått se några bilder som försmak och dom verkar va så sjukt snygga. Vi utlänningar fick posera med våra flaggor. Den lilla stunden man fick stå i Endre-tröja med finska flaggan kändes att det är ingenting som saknades den stunden. Jag kom även tänka på efteråt att det är nog min första stunden ever med finska flaggan, om man inte räknar med dom gången vi har hissat upp flaggan på midsomrar på stugan. Det är något heligt med sin egen flagga… Minst lika heligt att bära Endre-märket vid sitt hjärta. Och jämförbart med irritationen när man blir tvungen att lyssna svenska nationalsången utan att få den finska där bredvid. Något som är inbyggt i gener. Kan lätt konstatera att fotograferingens tema “Endre-hjärtat, familjkänsla och tuffa brudar” var ganska lyckat. Träffade åtminstone mig.

suomiendre

Snacka om Finland… Kom igår hem från jobbet, la mig, sov 2,5h och knappt orkade värma en matlåda och sätta mig framför datorn. Började chatta med lillebrorsan och vi höll på flera timmar. Pratade bl.a. om finska politiken som är helt sinnessjukt för stunden. Jag har aldrig varit jätte intresserad av politiken, men nu känns det att man blir tvungen att läsa, med rädsla, att vad har regeringen bestämt igen. Jag fattar inte vad dom håller på. Det är nog inte bara jag som inte fattar, och missnöje har exploderat senaste dagar. Det är redan flera stora företag som har strejkat och idag har fackförbundet för transport meddelat att dom strejkar nästa fredag. Innebär sådär flera miljoners euros förlust ekonomiskt. Känns att vi (Finland) är inte långt ifrån en allmän strejk.

Dom tre pappskallar som leder regeringen har tagit såna beslut som är exakt tvärtom vad dom lovade inför valen. Typ hela befolkningen har blivit blåsta. Staten måste spara pengar och försöka få ekonomin uppåt. Det gör dom genom att dra in semesterdagar, övertids- och söndagslön, och sjukpenning från första sjukdag. Och dom här åtgärder slås på brancherna som redan har väldigt låg lön, gäller mest kvinnliga brancher, där arbetet är sådant endast människan kan göra jobbet. Sjukvård, utbildning, transport, underhållning av infrastruktur. Vad i helvete tänker ni..? Känns att allmän strejk i det här fallet är nästan välkommet. Undrar hur man kan fälla regeringen och få några andra pappskallar dit istället? Värre kan det ändå inte bli…

Jaja, spekulerade om detta och bl.a. Finlands försvar och NATO med lillebrorsan och vi kom fram till en lösning. Först tänkte man att vi skulle behöva en ny Kekkonen, som skulle paddla mellan Europa och Ryssland, men känns att det finns inga riktiga auktoriteter i Finland för stunden. Vi kom på att man kunde visst ringa Mr. Putin. “Yo Putler. Our country is a mess. Mind coming in for few weeks to show how the stuff gets done?” Där skulle man även kunna radera Ryssland-hotet på en gång… Lite läskigt också att tydligen för första gång har Finland börjat prata om ett hot med dennas riktiga namn. Inte längre det gula hotet från öster, utan det pratas rakt och tydligt om Ryssland och om en ändrad hotbild för finska försvaret.

Lägg till alla flyktningar som strömmar in i landet och ekonomin som är betydligt mycke sämre än aldrig under -90-talets kris. Känns bara att folk förstår inte hur allvarligt läget är på riktigt. Ekonomin har gått neråt, neråt, neråt sista tio år redan, men känns fortfarande att folk hänger fast på den lilla lyckan landet hade i början av 2000-talet. Företag efter företag flyttar produktion utomlands, det finns inte längre jobb ens för finskor. Hur fan ska man ta hand om alla flyktningar som kommer och man kan inte ens erbjuda jobb för dom? Känns att ekvationen går inte ihop, inte på något sätt. Allmän strejk, inbördeskrig, Ryssland som kan provoseras av ingenting och man aldrig vet när det blir en felkoppling i Putins hjärna… Happy future.

En liten människa kan inte göra något annat än undra. Även om enligt lillebrors ord “Hitler var en människa. Putin är en människa. Profet Muhammed var en människa. Det handlar endast om synvinkel.” Förhoppningsvis alla som räknas som “en människa” har lite bättre moral än tidigare nämnda.

Nä, ingenting att gräva ner sig, men det blir ändå en tankeställare. Helt plötsligt sitt hemland är inte längre det man är van vid, helt plötsligt det man har grundat hela sitt liv, kan man inte längre riktigt lita på. Säkra blir osäkert, trygga blir otryggt, och helt plötsligt kan det va så att det som har alltid funnits finns inte längre.


Bug i systemet

Senaste dagar har snacket om flyktingarna exploderat upp till rymden. Massiva vandringar till och genom Europa och blablabla. Ja, det är något fel någonstans givetvis. Aldrig bra att man blir tvungen att lämna sitt hem. Det gör man väl inte om man verkligen inte måste göra det. Känns ändå att nånstans blir det bara väldigt, väldigt fel. Läste en lång blogginlägg av någon finsk bloggare. Ganska provokativ, lång och ganska mot flyktingar och asylsökande, men samtidigt han hade plockat fram en hel del argumenter man kan inte gå runt.

Det blir väldigt vridigt och fel att först läsa om alla besparingar Finland har bestämt att göra inom vård och utbildning, och efter det läser man att en asylsökande flyktning kostar staten 15000e/år. Alltså, hallå? Femtontusen euro. Hundrafemtiotusen kronor. Man behöver inte va särskild bra på matte att förstå hur många miljoner och miljarder staten lägger åt asylsökande, som har fullservice under tiden dom väntar på svar. Även om det blir nekande beslut, kan man alltid börja om sökandet och hålla på så där egentligen hur länge man vill. Och även om du inte får tillstånd att stanna, får du ändå göra det. Under tiden får dom bättre vård än en vanlig finsk medborgare, får all service en finsk medborgare inte har råd för. Alldeles för stor del av dom som stannar i landet, kommer inte in i arbetslivet, betalar inga skatter eller pensionspengar. Och samtidigt när flytkingarna och asylsökande får taket över huvudet, mat, och annat smått och gott, finns det en hel del hemlösa finskor som inte får ens sova inomhus under vinter. Antalet av fattiga ökar varje år, och det finns fler och fler såna som inte längre klarar av att betala hyra, köpa mat och medicin, även om dom har ett jobb och betalar skatter som en bra medborgare bör göra. Lönen som betalas ut är samma som alltid, men allt annat blir bara dyrare och dyrare när man måste få största möjliga vinst. Fattiga blir fattigare, rika rikare.

Senaste 25år har Finlands ekonomi gått på minus. Det kommer det göra även i år. Bland annat därför att Finland är tvungen att betala Greklands-borgen. Betala flera miljoner (miljarder?) därför att ingen i Grekland har på tiotals år brytt sig om statens ekonomi. Det är som att bara ge bort flera miljarder utan att få något tillbaka. Och hemma har man råd att betala 300 miljoner euro/år för asylservice samtidigt när man gör så sjukt mycke besparingar på dagis- och lågstadie nivå att folk börjar bli rädda för ungarnas välmående. Om en finsk skulle behöva besöka tandläkare och om du inte har råd att betala 1500kr för privat tandläkarbesök kan man lätt få vänta 4-6 månader. Flyktingarna som kommer får hälsokontroll, nya tänder, utbildning, terapi, direkt när dom anländer. Sånt en vanlig finsk inte längre ha råd att få själv. Snacka om ett välfärdssamhälle.

Jag fattar inte. Ibland önskade man att hela ruttna samhället skulle rasa ner och man skulle bli tvungen att starta från noll igen. Det som är också lite spännande (läskigt) att folk fortfarande tror att Finland är ett världsledande välfärdssamhälle där alla har likvärdig möjlighet för ett bra liv. Kanske det är dags att vakna. Läst några uppskattningar lite då och då att läget börjar vara lika illa eller även sämre än på 90-talet. Alla pratar om 90-talets depression, men vägrar se att vi faktiskt lever en 2010-talets depression som är minst lika allvarligt som 20år sedan. All kapital flöder utomlands, staten får inte tillräckligt mycke skattepengar, företag efter företag hamnar i konkurs, folk har inte längre råd att leva ett vanlig liv.

Den enda lediga morgonen för länge och man vaknar 6:10 och kan inte somna om. Drömt halva natten att folk låter mig inte sova. Antingen kan jag inte få folk lämna min lägenhet, eller jag får inte åka hem och gå lägg mig. Och andra halvan drömmer man att jag kan inte vakna. Vakna, inse att jag fortfarande sover. Vakna en gång till och inse att jag fortfarande sover. Lite motstridigt vakna med solen och inte kunna somna om… Ha en trevlig dag då…

Undrar om man kan få tag på nån som skulle erbjuda lite markservice åt mig. Städa min lya, tvätta, handla, laga mat till mig, diska. Min fredagkväll gick till det att jag tog hand om veckans resttvätt jag inte hunnit tvätta under veckan. Gud vad kul. Hade inte velat göra något annat… Och den enda lediga dagen man har, är man så snäll att man ställer upp för tvåtimmars sponsoruppdrag. Inte så stor grej, men man ändå måste åka, planera in dom timmarna och försöka va social, pratsam och glad. Som att gå in på sparkontot även om man vet man inte fick göra det. Ibland kan man undra att hur jag har hamnat i omgivning som kräver så mycke social umgänge (lagsport, myndighetskontor med öppet landskap), omgivning som ställer stora krav hur jag skall använda min tid och med vilka jag måste umgås med. Livets stora frågor.


Förrädare

Känns hyfsat hemskt att hamna på sitsen där man känner sig värst förrädare. Att man har sagt några valda, hårda ord och sårat en så mycke att man fått själv tillbaka flera månaders tystnad. Helt berättigad tystnad, sådant man var förberedd att offra i förhoppningen att den ska leda till något bättre i slutet. Försöka få den andra förstå verkligheten. Dra ner till marken. Tills man själv helt plötsligt sitter i liknande skit, och den enda vägen ut man ser, är den vägen han har tagit, den vägen man själv så hårt har kritiserat och tyckt att vara fel väg, genväg, vägen man inte ska använda. Då tyckte man att vara äldre, smartare, mer erfaren, men nu. Samma skit och känns att det finns ingen annan väg än den som är fel. Kanske värst är att be ursäkt känns så sjukt mycke svårare än att såra en. Kanske är det så att jag kan inte förlåta mig själv, och när jag kan inte göra det, klarar jag inte av att säga dom orden. Förlåt att jag var så hård mot dig. Jag trodde jag visste mer än vad jag gjorde…

Man vill ju tro att jag själv har möjligheten att påverka vem jag är. Jag gör mina egna val, jag lever mitt eget liv, men ändå är det fruktansvärt jävla läskigt inse hur lik man är sina föräldrar, sina syskon, sina släktingar, sin omgivning man har växt upp. I gott och ont. Man vill ju helst ta med sig det man tycker är bra, och beteende och val man inte kan förstå vill man helst undvika. Undvika det som har skapat illamående, va smartare och göra rätt från början, gå runt groparna som finns på vägen. Tills man gör något, hamnar i skiten med sig själv, och inser att jag inte alls är annorlunda. Jag har visst samma egenskaper jag avskyr i andra. Att mitt beteende, mina val och mina tankar är från den människan jag inte vill va. Även om man krafigt och medvetet försöker vara något annat, går det inte. Det är som än ankare som drar ner dig mot botten, hur mycke man än försöker simma.

Samtidigt finns det ett litet röst som viskar någonstans att du är stark, du är mycket mer än det här. Du har fortfarande möjligheten att byta väg. Bygg en ny väg istället. Vägra ge upp inför det omöjliga.

Svårt när man inte har en aning vad man borde göra. Inte har en aning hur man kan ändra riktningen och hitta den där vägen som är något annat än den enda befintliga.