Monthly Archives: December 2013

Brainfreeze

Nu kan alla tycka mycke synd om mig. Åkte till jobbet 6:30, kommer in, startar dator och loggar in. “Finns ingen giltig certifikat”. Provar igen. Samma sak. Helsike… Mitt kort slutade fungera den 20 december. No can do. Kommer inte in i datoren alls, jag kan inte göra någonting. Läser en dryg timme och väntar att andra kommer till jobbet. Alla mina behörigheter jag har haft har förlängts och fungerar som det ska, förutom det fysiska smartkortet med vilket man loggar in i datoren. Och givetvis alla som kan utfärda ett sådant kort var lediga idag… Fick helt enkelt åka hem vid halv nio och va ledig en hel dag.

Inga ursäkter att inte städa när man fick en extra ledighet. Storstädade, tvättade, handlade och gick en sväng i stan och fick gjort sånt jag annars inte hinner göra. Skönt att ha gjort allt det där redan nu och va ledig ännu två dagar till!

Lärde mig under julen hur man äter granatäpple. Väldigt goda, snygga och tydligen också väldigt hälsosamma.

Som sagt, läser Hawkings Grand Design som försöker förklara M-teorin. Alltså en grupp av teorier som förklarar varför universumet är och finns och varför allt är som det är. Fysiker måste vara helt jävla knäppa människor att kunna hitta på allt sånt. Vem bara kommer på att här måste det finnas antipartiklar som ingen kan hitta/se/upptäcka i verkligheten. Eller strängteorin. För två hundra år har alla varit eniga att det finns fyra dimensioner (tre riktningar + tid) och helt plötsligt kommer man på att hej, nej, du, det måste finnas nio dimensioner + tiden. Och efter liten stund matematik och ekvationer lägger man en dimesion till, därför att man glömde bort den först.

Eller teorin om alla möjliga historier. En partikel ska från punkt A till punkt B. Partikeln tar alla möjliga vägar på vägen till punkt B. Den finns alltså överallt på en och samma gång och till slut hamnar den till den mest troliga punkten. Jag kan förstå, men ändå inte. Jag får koncentera mig när jag läser och känns att en pytteliten del av min hjärna hänger helt med vad jag läser. Resten av hjärnan formar bara stora frågetecken. Jag ska inte ens börja fundera det hur universumet expanderar. Det fattar jag att universumet expanderar snabbare desto större det blir, men vart..? Och hur? Och varför? Och ??? *Brainfreeze*

Fan vad det suger att göra en underkänt match när man borde minst spela på egen nivå. Hemskt att känna sig helt vilse och känna att kroppen gör inte det den ska. Försöker påtala att det är tankarna och känslan i huvudet som är viktigaste, men fan när man bara slår förbi bollen. Dagens träning hjälpte inte så mycke när jag fick torrsimma nästan hela träningen. Kanske jag har lite bättre koll var målet är, men fick knappt skott på mål. Vad gör man när utespelarna bara skjuter förbi om och om igen..?

Det jag inte förstår är varför man får spela med en orange boll på parkett? Jag brukar aldrig ha större problem med att se bollen, men Gammliahallen är den värsta. Ljus parkett som är väldigt lik bollens färg och direkt när bollen är upp i luften, försvinner den helt. Det är ingen ursäkt att ha släppt in mål, (jag ändå såg varenda boll som kom på mål), men det tar så fruktansvärt mycke energi att leta efter bollen. Tack och adjö… Skönt med hemma match, äntligen!

Advertisements

Nörd

Det kanske bor en liten nörd i mig, ändå… Ligger i hotellrummet i Umeå, kanalsurfar och ser att det kommer ingenting sevärd. Rotar mina väskor en stund, hittar en usbminne, kopplar in i tv:n. Ja, det går att kolla egna filmer även på hotellrummet! Gör dock lite fel och kollar en Terry Pratchett film innan jag läst boken… Andra alternativ var Top Gear (fråga inte varför jag har sånt..) och Criminal Minds.

Fan vad jag får skäll varenda gång när jag är så dåligt att dricka alkohol. 6cl vin och jag börjar må illa och blir supertrött. Jobbigt när man ska äta finmiddag hela natten lång. Känner mig väldigt dålig sällskap när jag inte kan eller gillar dricka eller bli full… Men jag fick ändå äta sjukt goda räkmackor och hare! Man skulle kunna tänka att hare är seg och inte så gott, men helsike vad gott det var. Sedan är kocken också mycke duktig…

Fick knappt julklappar när jag inte ha bett något och inte kommit på vad jag vill ha. Jag får nästan ångest när jag nu måste hitta på något… Jag är tydligen väldigt jobbig människa när jag inte visste vad jag vill ha. “Vad vill du ha? Jag köper precis det du vill ha. Inte sånt du behöver utan det du vill ha. Priset är ingenting du ska tänka på så länge det ligger under 1000e.” Fan också… Tur att dom ska åka för tre veckors semester till Kuba så jag fick tid att fundera… Tror att alla andra skulle komma på en lång lista vad man vill ha med 10 000 men jag tycker att det är bara jobbigt…

Tog med mig en hel bibliotek från Finland. Började läsa Stephen Hawkings The Grand Desing idag. Väldigt spännande läsa nånting man måste verkligen koncentrera men samtidigt får man använda alla sina obefintliga kunskaper i filosofi och fysisk för att fundera, vrida och försöka förstå saker som är antingen massiva eller osynligt småa. Jag är ganska bra att förstå men skulle nog inte kunna förklara till andra det jag har läst. Önskade jag visste och förstod så mycke mer.

Tänkte att blogga från mobilen skulle va osmidigt, men tydligen går det också så här… Går dock inte använda lexicon att kolla upp orden, stavning och rätt böjning…


Barrelrider

Rentårtor och fyllda svampar i ugnen, köket är städat, bastun är på, öl i glaset, jag har fått mysa med Fanny och bebis hela eftermiddagen. Man ska njuta av livet när man kan. Till slut är det dom små saker som är allra bästa. Gud vad mysigt att ligga på soffan och ha en liten bebis på magen som sover och låter som en liten anka. Och den lite större bebisen går runt med en bebisdocka som hon fick som julklapp. Visst måste hon också få ta hand om sin egen bebis när vi andra tar hand om Honom.

Image

Såg Hobbiten igår. Innan jag börjar såga filmen, måste jag påminna mig själv att filmen och boken är inte samma sak. Peter Jackson har gjort sin egen saga. Filmen i sin helhet är helt ok (når inte Lotr nivån), det finns mycke gott, men också sånt som irriterar som fan.. Legolas, Tauriel, den obligatoriska lovestory beyond the boundaries, händelser som är från “PJ-imaginary” -hyllan. Film är PJ:s, boken är Tolkiens. Punkt slut. Men Smaug…

Oh Smaug. Mitt hjärta smälter… Var lite rädd för hans röst, men den är helt underbar! Smaug räddar hela filmen och är den som man kommer att minnas. Hoppas hans karaktär utvecklas ännu mer i den sista filmen. Hade velat att hans narsistiska, psykopatiska personlighet hade varit lite tydligare. Kanske det kommer. Blev kär i honom redan ett år sedan, efter att ha sett ett öga, och min kärlek blev ännu hetare efter jag såg resten av draken. Måste nog gå se filmen en gång till, bara att få höra hans röst och se honom att smyga runt Bilbo igen.

Image


Muahhhahaa…

Det är kanske dags att börja tro på Christmas Miracles. Började dagen med att shoppa med lillebrorsan. Han frågade om han får följa med och vi gick runt och shoppade lite allt möjligt. Det är någonting som händer aldrig. Båda mina bröder brukar ringa till brors fru som jobbar på Dressmann och be en hemleverans. Fick några kläder och sedan köpte jag en bok. En Terry Pratchett -bok som en gång i tiden har funnits och sedan försvunnit. Boken som jag, brorsan och Uncle-Keijo har försökt leta efter flera år och vi hade köpt den flera gånger om den hade funnits. Det går inte att få tag på den boken. Idag hittade jag den. På svenska. Muahhahaha. Elak jag är!

Hälsade mormor i söndags. Hon har en stol. Nej, en Stol. Den äkta Bollstolen från Eero Aarnio från -63. First edition. Och herregud vad jag älskar den stolen. Den är väldigt mysig, den berättar en historia när man sitter i den. Man känner den stora stoltheten av finsk design, känner mig trygg när jag sitter i den, känner mig stolt att jag får sitta i Bollstolen. Stor snackis när den kom på -60-talet och det är fortfarande någonting väldigt stort runt världen. Finsk design som folk känner igen, oftast. Sedan går det inte heller snacka bort värdet av stolen… Idag kan man köpa en Bollstol som är ny produktion med 8000e. Sug på den godisen… Det kommer bli ett järdans krig vem ärver stolen någon gång i framtiden. Vet att det finns minst fem personer som vill ha den…

Image

Och snack om soffamys. Jag hade världens bästa soffamys igårkväll med en liten skrynklig gubbe som sov på min mage. Fattar inte hur han kan vara så liten och så söt. Helt plötsligt är Fanny en väldigt stor tjej bredvid Uolevi. Och Han är blond! Notera raggisar också! ❤ Viktigt att vänja sig med raggisar tidigt!

Image

Hehe, vilken räddning… Målisen har haft ögonen i arslet…

Varit ganska skönt att bara ha varit hemma i lugn och ro, inte gjort nånting. Ätit, sovit, fikat, kollat film. Ingen stress, inga tider att passa på, inga måste, ingen äkclig matkoma… Snart blir det bastu och rentårtar. Renkött, färskost och smördeg och in i ugnen. Mmmm. Och ett öl. Mmmm. Imorn blir det bio med lillebrorsan. Äntligen dags för Hobbit 2. Jag har det bra.


Målvaktstankar

Fick en fråga häromdag. “Hur tänker en målvakt som du? Vad driver dig att vakta målet “med bara händer” och att göra det match efter match?”

Hur fan ska man svara på dom frågorna på ett enkelt sätt? Målvakterna är lite speciella, knäppa, konstiga… Ingen frisk människa ställer sig i mål. Tror att man måste ha det i blodet. Eller någon har tappat mig på golvet eller gett mig giftiga svampar när jag har varit liten. Jag vet inte varför man blir en målvakt. Man vill inte va som alla andra. Vet inte om jag blivit målvakt på grund av min personlighet eller om min personlighet har förändrats till att bli en bra målvakt? Hade jag varit jag om jag inte hade hittat innebandy, målet och hjälmen? Hade jag ändå haft den samma totalförstörda personligheten om jag hade blivit något helt annat istället?

Men jag har funderat om och om igen varför jag ställer mig i mål kväll efter kväll. Varför jag åker till träning även om innebandy suger rejält just då. Varför jag försöker ändå rädda nästa boll när jag har gjort bort mig tre gånger i rad? Varför jag orkar lägga all min tid och energi till att stå i mål, bli skjuten om och om igen, får slag på mina fingrar, och ibland blir även nästan halshuggen. Varför man vill ställa sig i mål och va den spelaren på banan som inte har någon att reda upp sina misstag? Varför vill man vara den som i sista hand är den som avgör om man vinner eller förlorar?

Kanske det är just därför. Mitt mål är att vara perfekt, mitt mål är att göra allt så bra jag kan, jag vill bevisa att allt är möjligt, ingenting är omöjligt. “If it can’t be done, do it. If you don’t do it, it doesn’t exist.” Jag är den som vill bära ansvar och se till att allt fungerar. Och jag kan alltid bli bättre. Det kommer nog aldrig dag då jag är helt perfekt och inte släpper in ett enda mål, när jag inte släpper en enda retur, när jag inte gör ett enda misstag. Andra säger att det går inte att rädda varenda boll, men visst går det. Inte kanske så troligt, men det är möjligt. Jag kan rädda precis varenda jävla boll. Ingen sätter gränser och säger att det där kan du inte ta.

Jag har hört och läst ett antal motiveringar varför man är målvakt. Den som har fastnat och drivit mig framåt oerhört många gånger: “Jag blev målvakt därför att jag ville bli en hjälte.” Det bästa är när man vet att idag har jag gjort mitt jobb, idag har jag gett mitt lag en chans att vinna, idag har jag varit en hjälte.

Lite roligt att jag hade en ganska bra inre kris tidigare i veckan och fick jobba precis med dom frågor. Och när man har mental kris vill man bara gömma sig under täcken och tycka synd om sig själv, men det är precis då man ska hitta sin ryggrad och ta tag i skiten. Hitta dom goda tankarna som driver mig. Hitta det som motiverar dig, hitta den inre styrkan, hitta elden inombords, hitta det som gör att du är du, hitta det som gör att du är det bästa du du kan vara.

Det bästa i allt är att jag lyckats göra det igen. Det är så sjukt att tänka bakåt till torsadg, komma ihåg dom tankarna jag hade. Dom onda och totaltförstörda tankar, självmordstankar från målvaktssynvinkel. Och precis då man är redo att lämna det sjunkade skeppet, dyker det upp en liten gubbe på axeln som börjar tjata att det här är inte okej, du vet vad du är, du vet vad du ska göra, man ska inte vara rädd att göra fel och förlora, man ska känna den obeskrivlig skön känsla i kroppen när man lyckas och vinner istället. Och den glädjen och adrenalinet i kroppen är så starkt att man gör allt att få uppleva det igen.

Nu sitter man här med väldigt viktiga och sköna tre poäng i fickan, en oerhört skön vinst i bagagen, många starka minnesanteckningar i kroppen hur jädrans skönt det är att lyckas och vinna tillsammans.

P.S. Älskar morgonträningar. Det händer mycke roligt då. Allt går att räddas. Bara som en liten påminnelse.

Nu ska jag ladda till imorn och få ääääääääääntligen träffa det nyaste familjemedlemet Lillherr Kokkonen. Utan att glömma bort min kära duracellkanin Fanny! My babes.


Wish upon a star

Undrar hur flexibel min irritationsgräns är och hur nära kanten jag kommer att komma. Eller när jag faller över kanten och kan inte längre hålla all irritation i mig.

Irritationsfaktor 1: Flockmänniskor. Varför man kan inte göra någonting själv? Måste varje gång få någon med sig och måste diskutera om allt. Jag kan ignorera sånt ganska länge och helt okej så länge ingen drar mig med i skiten. Jag vill jobba, äta, fika, dra hem precis när jag vill och när det passar bäst för mig (och min mage). Jag klarar av att jobba ensam. Jag klarar av att äta även om jag inte sitter tajt med fem andra människor. Jag klarar av att va ensam en liten stund. Även en liten längre stund. 

Irritationsfaktor 2: Människor som har någon ofattbar behov att snacka. Blaablaablaablaa. Snacka som in i helsike utan att säga någonting. Liksom det var förbjudet att sitta tyst en liten stund? Till slut orkar man inte lyssna och vet inte ens vad man ska svara när jag har absolut ingenting att säga. I den här punkten ingår också det här: Hörlurarna på, någon säger nånting, tar hörlurarna av, lyssnar och svarar. Sitter 5min utan lurar, sätter på lurarna igen, 45sek och då börjar någon snacka till mig. Varför måste man alltid vänta tills jag har hörlurarna på..? Speciellt när det är någonting sånt som har absolut ingen betydelse, ingen mening… Jag hjälper gärna och delar min kunskap, men orkar inte ta ställning till varenda ämne…

Irritationsfaktor 3: Jul. “Hur ska ni fira jul?” – Jag ska inte fira jul. Vi bestämde att inte fira jul alls i år. “Va, visst ska man fira jul!” Nej, man behöver inte fira jul om man inte vill. Jag behöver inte gilla jul om jag inte vill. Jag får skita i det om jag vill. Deal with it. Alla gillar inte jul. Alla vill inte fira jul. Och jag blir så fruktansvärt irriterad av alla jullåtar som kommer från varenda högtalare och alla mycke irriterande julreklam och folk som stressar sig till döden… För en dag. Handla så mycke mat att man skulle överleva en månad med det. Vet inte vart man kunde fly att slippa det hela? Jag låter andra njuta av sin jul så länge ingen ifrågasätter mina åsikter och försöker övertala mig att gilla jul. Och jag behöver ingen anledning att inte gilla jul.

Irritationsfaktor 4: Innebandy. Helt jävla katastrof är beskrivning som passar bra här.

Irritationsfaktor 5: Förkylningen. Varför folk stannar inte hemma när dom är sjuka? Min kropp har inte bestämt ännu att åt vilket håll den vill gå. Haft huvudvärk för flera dagar och den vill inte försvinna, men samtidigt det är det enda jag har… Hiphei c-vitamin och Alvedon…

Började läsa ännu en ny Terry Pratchett. Den första boken som inte är från Skivvärlden. Visste inte riktigt vad man ska förvänta sig… Inte alls sånt man har blivit van vid att läsa från honom, men ändå är nivån minst lika hög som i alla andra hans böcker. En ung kille som ska återvända hem och fira att han ska bli en man, kommer hem och märker att en stor våg har svept över hela ön, förstört allt och dödat alla andra. Han begravar alla, krigar mot döden, försöker få svar till alla stora, svåra “varför” -frågor och försöker behålla Staten i liv. Försöker reda ut hur man lever livet som vuxen. Jag kan inte bestämma om det är tung- eller lättläst, om ämnet är djup eller inte, om sagan är mörk eller ljus, deppig eller glad. Boken är allt på en gång.

 

Kuva

 

Närmaste stjärnan ligger 5 år ifrån oss. Kanske allt du önskar kommer att hända, men det tar minst 10år. Om du råkar hitta den rätta stjärnan från himmeln…


Just give me a chance

Varför inte ta en trupp med 40 innebandyspelare som har motivation och viljan att jobba hård, viljan och attityden för att vara “riktiga idrottare”, bilda en akademi och ge dom valda spelare allra bästa förutsättningar att bli ett landslag som spelar totalinnebandy och har möjlighet (eller kan) slå Sverige? Det är lite tråkigt se att ingen kan stå mot det Svenska anfallet. O andra sidan, tycker jag åtminstone, Sverige har absolut det bästa laget någonsin på landslagsnivå. Hade varit roligt att själva få spela mot detta lag och känna på att är dom verkligen så bra det ser ut eller är det dom andra lagen som inte bara hittar rätt taktik att spela mot Sverige?

Man kan ju lära och träna så fruktansvärt mycke inom ett (två) år. Om man vill. Och om man får och ger chansen. Fysiken kan man fixa väldigt enkelt, genom att jobba skitet ur sig. Bollskickligheten kan man träna upp, om man vill. Man kan lära sig att spela enligt vald taktik väldigt fort och desto mer man tränar och spelar med sina medspelare, desto bättre det fungerar. Om du är redo att jobba, kan det hända mycke inom ett kort tid.

Sen går det inte undvika det lilla problem som verkligheten ställer till. Det är ju lite omöjligt att som landslag träna ihop 52 veckor under året, men det finns ändå mycke man kunde göra. Hjälp med individuell fysträning, tester, mental träning, hjälpa fixa tid och lokaler till egen träning osv. Det enda egenskap man egentligen måste ha är viljan och motivationen att jobba. Du är och kan bli precis så bra du själv vill. It’s up to you. Visst måste det finnas också resurser till detta, men jag brukar tänka att allt går att lösa om man bara vill…

Samtidigt det är väldigt enkelt att spela innebandy på hemsoffan. Gör så och så istället, där gjorde du bra, den var inte lika bra gjort, det där måste du jobba på, varför gör ni inte så? Och från saken till motorsåg, jag är väldigt lycklig lottad att jag spelar med Anna och Corin och inte behöver spela mot dom. Tror att vi alla är glada att dom är i vårt lag..!

Fan vad irriterande när man inte hittar någonting. Jag har, någonstans, en reaktionboll och hade velat leka med den, men fan också att jag inte kan hitta den. Jag vet att den finns någonstans, men jag vet fan inte vart jag har lagt den. Rotat genom alla möjliga ställen, men den existerar inte. Haft den tills hands inte länge sen och jag är helt hundra att den låg i min träningsväska tidigare under hösten. Fan också… Hur en boll kan försvinna i ett 25kvm lya? Men gjorde ett tortyrredskap istället. Funkar sjukt bra. Åtminstone det känns. Gör ont. På ett mycke behaglig sätt.

Usch vad jag haft ont i huvudet hela dagen. Från stunden jag vaknade och framåt. Trodde det var därför att jag har varit lite lat med träning senaste dagarna, men 5km löpning + gym hjälpte inte det heller… Hoppas det är ingen förkylning som är på väg. Typ alla på jobbet har varit småförkylda och folk fattar inte att man ska stanna hemma när man är förkyld och inte komma till jobbet och smitta alla andra. Kul att jobba på öppet landskap med 100 andra…


Magiska sagan

Usch. Slitit som ett litet djur på jobbet och försökt jobba undan så mycke det bara går. Vi skickar spärr- och påminnelsebrev på måndag och desto bättre koll vi har på läget desto mindre extrajobb väntar i framtiden. Vill helst slippa svara till 489 olika förfrågningar “varför jag fick ett påminnelse?”, “behöver jag skicka ett levnadsintyg till?” och “varför jag har blivit spärrat?”. Det är helt okej att skriva och svara till brev men det tar så jädrans mycke tid att skriva samma sak om och om igen med olika språk. Måndag eftermiddag hade vi riktigt bra koll på läget och vi fick köer ner till 700. Kommer till jobbet på tisdagmorgon: 1100, okej ingen panik. Kommer från morgonfikat: 2400. Vad fan..? Kommer tillbaka från lunch: 3400. Okej, det här var inte bra. Under tisdagen ramlade det in 2700 lev till våra köer. Tack och adjö. Som referens har vi (2st) gjort 400-700 ärende per dag senaste tider.

Har jobbat ensam med uppgiften igår, idag och kommer va ensam även imorn. Har slitit som ett litet djur idag och fått undan alla som var mest akuta. Några hundra kvar till imorn men nu vet jag var dom ligger och vet att det är en piece of cake att fixa dom. Fyfan vad jag var slut när jag kom hem. Slängde mig i sängen och sov nästan 2h innan jag orkade ens byta om och fixa mat… Men hellre sliter jag nu och slipper det jobbiga sen.

Fattar inte dealen med mig och telefoner. Det måste finnas något djävulskt i dom… Funderat redan flera dagar att ska ringa, men it’s just not happening. Jag blir arg på mig själv att jag inte bara tar telefonen och ringer. Vet att det kommer inte döda mig men ändå gör jag inte det… Skulle va intressant veta varför jag hatar telefoner så mycke och why it’s so freaking hard.

Måste orka vänta 1,5 veckor till innan jag ser Hobbit nr.2. Lovade gå kolla det med svägerskan om vi lyckas skilja henne och lillkillen för tre timmar. Har använt varende korta ledig stund (öö, vilka?) i veckan att kolla Extended Editions. Lycka ha fortfarande en DVD kvar. Helt sjukt att det är 12 år sedan Fellowship of the Rings kom. Jag har levt hälften av mitt liv med Sagan om Ringen. Kanske jag är en av dom lucky ones när jag har fått växa med sagan och filmer. Jag är fortfarande lika begeistrad jag har varit sedan jag började läsa Sagan för första gång som 12-åring… Magiskt. Och så häftigt att någonting kan fastna och va så viktigt för sig själv. 

Minns en dröm där jag var i en liten roddbåt och jag hade en reseväska med mig. Jag var tvungen att kasta bort någonting att jag inte skulle drunkna och i resväskan fanns bl.a. Sagan om Ringen och löparskor. Minns inte vad jag kastade bort, men jag minns att dom höll jag med mig. No matter what.


Heyhoy lets drink beer!

Börja inte lyssna Flogging Mollys om du är redan nu sugen för öl och du har ingen till hands. Jag har, äntligen, lyssnat lite mer Flogging Mollys och återigen, fasen vilken bra band. Stor del av låtarna är traditionella irländska “heyhoy lets drink beer!”, men har lyckats plocka fram några sjukt bra låtar.

Grab a beer and sing with us!

En mycket fin låt. Budskapet, känslan, melodin… Inte den dummaste videon heller.

Sista 150m av 400m varv, blodsmak i munnen, lungorna sprängs, benen är blytunga… “If I ever leave this world alive…” If I never leave P18 alive…

Bakat pepparkakor, städat och tvättat nästan hela dagen. Aldrig skönt att städa, men ändå är det lite skönt. Mycke skönt efteråt. Har hunnit tvätta mycke idag, också sånt man aldrig hinner tvätta. Typ raggisar och overalljackor. Och hela målvaktsutrustningen x3,5 är också tvättat och rent och doft av.. icke svettig målvakt. Händer inte så ofta. Duktig jag är! Fördel med lediga helger…

Usch, snö. The winter is coming…

Hoppsan. Jag hade helt missat finska skatteåterbärningen… Fick fundera en stund när jag hade +550e på mitt konto. Vad faaan..? Sparkontot tackar! Eller kanske det är mina söta tigrar som får ta del av min återbärning..? Dryg två veckor innan jag få träffa lillkillen!

Kuva


10×400

Fyfan vad det blåste igårkväll (och blåser fortfarande). Var på jobbets julbord i Wisby Strand på kvällen och man såg hur vågorna slog över vågbrytarna i mörkret. Och hemresan blev ganska lätt när vinden tryckte mig upp hela Hästbacken. Sällan har man medvind i uppförsback…

Jag hade tappat hoppet att få min Extended edition av Hobbit hem till helgen när stormen ställde in alla färjor m.m. men jag fick den, ändå! Naaajs. Borde först bara göra pepparkaksdeg innan jag slänger mig i sängen och sjunker in i Midgården. 2+3 dvd:er att kolla..!

Det är ganska kul kolla folk hur dom blir så annorlunda när dom får lite sprit i sig. Ganska många är som vanligt, men det finns alltid såna som helt plötsligt blir helt andra människor när man tatt några öl. Kul (eller inte) nummer två är att varför alla vill få mig dansa? Det var närmare tio som frågade och försökte få mig dansa igårkväll. Varför folk inte fattar efter en, två eller tre gånger att jag dansar inte? Kul nummer tre var att helt plötsligt folk som knappt säger hej på jobbet kommer och börjar snacka som vi hade gjort det flera gånger tidigare. Till slut får man höra intressanta kommentarer. “Vem fan är du egentligen? Du kommer och går och jobbar lite med allt möjligt. Och din BT-statistik var grym… Ingen har kunnat toppa dina insatser, och du var även nästan felfritt. Hur lyckas du med det?”

Roligt att Anna fortsätter leverera även i VM. Het som fan. Och så typiskt Anna. Stjäla bollen från backen, springa förbi, skjuta, gå på egen rebound och slå in med en hands backhandswing. Det har aldrig någonsin hänt tidigare… Nej. Och jag har aldrig blivit irriterad på träningar när sånt händer. Nej.

Fyfan. Intervallpass klockan tio på morgonen dagen efter julbordet. Lite trött i skallen och lite för lite sömn i natt. Det är några få stunder i livet man ville inte ha mitt självdiciplin och hade varit nöjd om jag hade haft förmogan att kunna skolka från träning. Men icke. Upp med tuppen, en kopp kaffe in i systemet och ut i stormen. Och visst blev det allra allra värsta intervallpass som man kan tänka sig: 10x400m. Det jävligaste som finns. Kortare än 400m är okej, och när det är längre än 400m är det också mer okej. Men fan vad vi var bra att kriga genom helvetet i stormen och motvinden! Värsta är ångesten precis innan. Och ångesten under första halvan av passet. Och blodsmaket i munnen. Och tunga ben som inte vill jobba längre. Och den jävliga känslan i kroppen några stunder efter man kommit i mål. Men känslan som vinnare i slutet är bättre än allt annat! Starkt som fan.

Nu ska jag kämpa med pepparkaksdegen. Och baka lite pepprakakor imorgon. Jag var tvungen och köpa några mumintrollformar när jag var i Finland. Borde ha några roliga formar till någonstans… Absolut enda julpynt jag gör. Men egna pepparkakor är goda!