Monthly Archives: April 2014

Snilleblixt

Har alltid tyckt att det är lite jobbigt att springa intervaller med tid. Måste hålla koll på klockan och räkna och sen missar man tiden och det blir lite ditåt. Fick en snilleblixt häromdag att man kunde göra en “beeb-track” och ha en sån på mp3-spelare. Idag tog jag äntligen tag i uppgiften och skapade några ljudspår med 20sek-40sek och 15sek-30sek beebs. Mixa in den med ca. 4min långa låtar och zadam! Kanske det smartaste, direkt efter pulsklockan, vad man kan ha på spåret.

8x 20sek intervaller med 40 sek vila. Med Foo Fighters. Så jäkla smart och smidigt! Tik-tik-tik BEEEB. Kan bara undra varför jag har inte kommit på det tidigare? Behöver inte ha koll på tiden, utan kan koncentrera bara till att ge hundra och dö. Nu måste jag bara göra några likadana till så att man behöver inte lyssna samma låt tre gånger i rad. En liten nackdel kan dock vara att i framtiden får jag mjölksyra och brinnande lungor bara av att höra låtarna.

Kuva

Sprang årets första intervaller. Har sprungit några gånger 3-5km och det är väldigt läskigt att jag har haft så lätt steg från första början. Tänker att jag tar en lugn 3km runda, 16:20. Tar en lugn femma och springer spåret åt fel håll så att man har lite sämre koll på kilometer och ingen koll på tiden, 27:20. Det är inte klokt. Vad jag än gör så springer jag 5:20-5:40/km. Varenda gång. Hittills har jag fått kämpa att kunna hålla 5:50 fart hela vägen, nöjd om jag håller 6min/km… Men gud vad skönt. Idag märktes det dock att man har inte sprungit så mycke när det är biceps och axlar som får mjölksyra först.

Och jag kan springa utan att få ont varken under eller efter passet..!!! Jag springer, och väntar bara när det smäller till. Sprang två 3km runda första vecka. Fick inte ont. Nästa vecka två 4km runda. Fick inte ont. Nu har jag sprungit femman samt 3km + intervaller. Har inte fått ont. Än. Kanske det kan vara sant..? Efter tre år? Nu måste man bara ha is i hatten och inte överbelasta kroppen med för mycke löpning. 

Fyfan. Borde göra några telefonsamtal men skjuter upp det bara om och om igen… Snart tar mina dagarna slut. Hatar dig min lilla kära telefon.


Rastlös

Räknar ingenting men jag har 10h kvar på jobbeeeet..! Äntligen. Sedan har jag 9 veckors efterlängtat sommarjobb och detta följer 6 veckors semester. Samt det börjar bli klart att jag har jobb även augusti-april. Alltså över hela vintern. Det kunde va värre, kan man säga. Skönt veta att pengarna kommer ramla in på kontot hela vägen ut.

Jag har varit “tvungen” att jobba flera 6h arbetsdagar. Typ börja vid halv nio, sluta vid tre. Min lilla kära diciplin har hittat hem. Fan vad jag får dålig samvete om jag tar en sovmorgon. Det finns någon idiotisk inmatat tanke i bakhuvudet att vakna tidigt = duktig, vakna sent = lat. Så istället att ta en skön sovmorgon, går man ändå upp vid sex-tiden och drar till gymmet eller spåret innan jobbet. Sedan kan man inte säga att det är dåligt, men jag kunde ta en sovmorgon och ändå ha tid att träna på kvällen.

Kul att även i NHL spelas matcher lika dumma tider som vi får spela. Det betyder alltså att även jag orkar kolla matcher live. Boston i lördags och NY Rangers igår, och vilken tur att det var just dom lagen! Kul spela kl 12:00 på en söndag. Där spelar det nog ändå ingen roll, dom har ändå fullsatt med ca. 20 000 åskådare… Men det var slut på det roliga, framöver verkar alla matcher vara kvällsmatcher vilket betyder 02:00-04:00 i svensk tid.

Fyfan vilken jobbigt vecka. Jag vill hoppa direkt en vecka framåt, jag vill inte åka alls. Jag vill slippa fixa och trixa med allt och slippa fundera om jag glömt något viktigt. Samt jag måste börja ta tag i sakerna jag försökt komma undan. Uhhh… Och så fruktansvärt idiotiskt oroa sig med saker jag inte kan påverka. Är man dum så är man dum.

Lånade “den bästa” yoga-boken som berättar filosofin bakom Ashtana-yoga och fördjupar i ämnet. Om det står att man skriver om yoga-filosofin, så då förväntar jag faktiskt att det skulle finnas någonting om filosofin bakom Ashtana-yoga. Med andra ord, den boken var genomläst i en timme och var tidslöseri. Kul för dom som vill veta en människans yoga-resa, lite historia bakom några guru i Indien eller vart just den här delen av “yoga” finns i dig. Eller rent praktiskt börja öva yoga. 

“Då öppnas sushumana nadis munöppning och pranan flödar fritt till kanalen. Vid detta tillfälle rengörs hjärtats känsliga nadi-nätverk (sira) och paranan förs upp till sahasrarachakrat, och då öppnas det med högre jaget och den gudomliga kunskapen.

Ööö, och så vidare. Detta var en random mening från “filosofi” delen… Jag är intresserad av filosofin inte det rent fysiska eller “be one with the force” religösa skit. Jag vet att det finns intressanta tankar, jag har läst om dom, men hade velat fördjupa mig på rätt sätt i ämnet. En lagom fokuserat översvepning över hela filosofin. Och kan lätt säga att mina fördomar mot yoga och människor som håller på yoga “på riktigt” försvann inte med boken. Nästan tvärtom. Samtidigt efter det lite jag läst skulle jag inte bli förvånad om det står överallt att man kan inte lära yogas filosofi utan att bli en av dom, genom att åka till Indien och meditera tre månader och känna hur du andas in universumets inspiration och andas ut hela universumets energi.

Ja, tur att jag inte köpte boken. Får nog fortsätta leta efter nya böcker.


Best of the best

Jag har ett i-landsproblem. Jag har 2,5 arbetsdagar kvar och jag har fortfarande över 5h flex + 1h friskvård inför nästa vecka. Jag får verkligen kämpa att bli av med allt innan onsdagen är slut.

Ofifan vilken ångest jag fick. Har äntligen bokat båtresor hem och mår så jädrans dåligt över det. Nu är det bestämt att jag åker på söndagmorgon och är hemma på måndag. Men helveteshelvete jag hatar den där båtjäveln. Det som är jätte skumt är att ingen av dom fyra båtjävlar som åker mellan Stockholm och Helsingfors har ett gym omboard. Bastu och spa finns, men inget gym. Vilket skulle va bättre än att åka på båten vid fyra, träna 1,5h, gå käka och sen kan man gå lägga sig och vakna lagom till frukost. Men nej…

Har varit min egen målvaktstränare kanske 5-6 år och tycker det har funkat ganska bra. Gillar grubbla, kolla andra, testa och fundera, men fasen vad skönt det är när någon annan kommer och säger att “nej, nu sitter du fel. Lägg tyngden mer ditåt och vrid överkroppen åt det hållet istället.” Speciellt när vi börjar röra oss på områden jag har nollkoll. Istället att först uppfinna hjulet, sedan märka att det gick åt skogen och sedan så småningom komma på vad jag gör fel, får man lösning på problem inom några minuter. Sedan får man ju nöta som idiot att lära upp kroppen, men det finns en liten fördel när man redan vet vad och hur man ska göra.

Vi körde mv-träning med några tjejer igår och vi satt över 1,5h efter träning och snackade om allt möjligt. Det är så häftigt hur en målvakt och utespelarna kan tänka så olikt och har så olika motiveringar, men ändå blir slutresultatet det samma. Utespelarna kan springa beeb-test med motivering att jag ska vara bättre än X. Jag springer beeb-test med motivering att jag ska slå mig själv. Utespelarna kan motivera sig med att “jag ska vara bäst/jag ska bli bättre än …” när den motiveringen skulle aldrig någonsin funka för mig. Jag kan motivera mig med frågan “hur långt kan jag gå?” och när man är där, ja, jag kan gå ännu längre. Det är en sådan skillnad att motivera sig utifrån än att motivera sig inifrån, men samtidigt i rätta händer båda motiveringar ger lika bra resultat. Nyckeln är väl att hitta det som motiverar sig själv bäst.

Skönt att äntligen, äntligen på riktig och ärligt börjar man bli sugen för sommaträning. Vet inte om jag är den enda som blir pirrig i kroppen och vill gå träna bara att jag kan prova nya övningar som jag har letat fram och försökt förvandla för innebandymålvakter. Har redan en lång lista med övningar som ska bakas in i mina fyspass. Det finns så himla många roliga (och jobbiga) övningar man kan göra. Det som är sjukaste att jag nästan längtar efter Paloheinäs dödarbacke. Om man klarar av att springa upp backen 8 gånger, då klarar man av allt.

Heh, målvaktsboken jag beställde vid jul och borde fått den i mitten av februari kom idag. Nu har jag alltså två exemplar av den boken.

Undrar om man ska kolla lite innebandy i helgen… Borde nog också börja fundera vad jag ska packa med mig. Ojdå, Sverige-Schweiz 7-0 efter halva matchen.


Blarrrrhh…

Kuva

Kan tiden gå liiiiiite snabbare?

Ofifan… Jag hade redan kommit lite längre med min telefonskräck och ångest jag får av att snacka i telefon. Har även lyckats ta mobilen i handen och ringa några gånger utan att känna den jävla ångesten. Och idag på jobbet fick jag först ett samtal från en annan handläggare och yess, klarade av utan den känslan att skelett vill krypa ur skinnet. Sedan kommer ett samtal till och det var ju som någon drog det understa kortet i mitt korthus. Lite spännande är det att jag klarar av att snacka över 10min med en kund med attityden “ni har gjort fel, jag ger mig aldrig och jag vill inte lyssna och förstå vad du säger”. Återigen gör jag det bra, men helveteshelvete med den paniken som kryper under skinnet och dröjer kvar flera timmar efteråt… Känns att där försvann allt arbete jag gjort hittills och får börja om från början… Tack och adjö…


Knowledge is power

Desto mer jag läser och lär, desto mer vill jag veta mer. Och desto bättre förstår jag att jag.vet.in-gen-ting. Återigen, när jag läste om målvakter var jag nästan lite förvånad att så många använder yoga som träningsform. Egentligen är det ju inte alls förvånande. När man tänker på yoga, så tänker man ju på alla yoga-övningar som är väl nyttiga för ganska många. Inte helt fel att bli lite mjukare och öka rörlighet.

Försökte leta efter information om andningstekniker och hamnade på en yoga-sida där var ett påbörjat informationsträd om ashtana-filosofin. Ashtana-yoga är tydligen den som lärs ut i allra mesta fall om du går på en yoga-klass. Blev så pass intresserad av filosofi-delen att jag var tvungen att fixa fram en bok. Känns faktiskt dumt att jag lånar ut en finsk bok på svenska… Det lilla jag läste idag så började jag förstå varför så många målvakter håller på med yoga. Och varför Färjestads mv-tränare Erik Granqvist tyckte att hans trip i Indien hos en yoga/meditation/guru ger en väldigt bra grund för målvaktsträning. Share some love boys..!

Jag kommer strunta i ca. 78% av det jag kommer läsa, helt säkert på det, men tror att det kan finnas idéer och små delar som man kan ta med sig. Jag läser med öppen sinne, men tror att största delen kommer falla i det svarta hålet som suger i sig allt ointressan information. Det är nog aldrig fel att veta lite mer, och man vet aldrig om det blir nyttigt någon dag ha lite koll på indiska filosofier, men tror inte att jag kommer börja leta efter nirvana, gudar och försöka bli ett med universumets energi. Det lämnar jag till någon annan… Men fingertipskänsla är att det kan finnas mycke sånt som går faktiskt relatera till målvaktsarbete. Lära vara närvarande, glädja av stunden, hitta bättre (mental)balans, kunna hantera energin bättre, kanske bli av med behovet att äga, stjäla, vilja ha något man inte kan ha (på mental nivå, i sina egna tankar)… Med andra ordet bli av med egot. Kanske förvandlas jag under sommaren till en irriterande “share som love” -människa som äger bara en hängmatta och äter bara icke-levande saker. Om så, då får ni komma och slå skitet ur mig. Men känns att det här är någonting man kan ge en chans. Hoppas bara att boken jag lånade var en av dom klokare böcker…

Fyfan. Jag har sånt jävla ångest om hemresan. Jag vill inte åka, men jag vill åka, jag vill inte vara här men jag vill inte heller åka hem. Och den där jävla finlandsfärjan… Mina ord räcker inte beskriva hur mycke jag hatar den resan. “Vad trevligt, sitta i baren och dricka några bärs och snacka med människor.” Ja, you wish… Kanske i mitt nästa liv. Vara instängt med hundratals fulla människor i en jävla båt och göra den resan ensam. Skulle hellre köra bil till Umeå ensam än åka finlandsfärja.

Borde kanske bestämma mig och boka resor. Bara ca. 1,5 veckor kvar… Hrrrrr… Men tur ändå att resan tillbaka kommer bli mindre ångestfull då jag kommer ha bästa sällskap av världens bästa tvååring! Tycker hon är värd av en resa till Kneibby.

KuvaKul… Hade glömt bort att jag är tydligen pollenallergiker. Kul… Men det kunde va värre, faktiskt. Så jag gnäller inte.


King Henrik

Fördelen att ha tråkigt är definitivt det att man gör äntligen dom sakerna man borde ha gjort ca. halvt år sedan. Som t.ex. fixa förvaringslådor i garderoben. Har en hyfsat stor garderob men den är väldigt dum och har mycke död yta som inte går utnyttja på ett effektivt sätt.

Har läst mycke om målvakter och egot. Diskuterade om ämnet häromkväll och det dök upp “Henrik Lundqvist ego”. Lät den gå förbi men jag var tvungen och börja forska lite mer kring det. För det första det är definitivt ego man tänker när man hör namnet. Kanske det var just därför det dök upp i diskussionen. Det egot som inte finns och syns om man inte vet vad och vart man letar efter. Han är nog en av dom ödmjukaste målvakter jag har sett. Varenda intervju jag har sett han strålar ödmjukhet och han kan svara på alla frågor på ett utmärkt sätt. Precis det man vill att målvakt ska säga, svara smart, hylla och respektera laget och motståndaren utan att tycka synd om sig själv och ändå visa det stenhårda självförtroendet och storheten. Det är så självklart att man inte ens förstår det innan man börjar uppmärksamma det ordentligt.

Surfade runt i nätet och hamnade på hans hemsida http://www.hlundqvist30.com/ . Vet inte vad jag borde tycka om sidorna. Där kan man på något vridet sätt koppla egot med honom men samtidigt America is America och alla vet att deras kultur är byggt på egoism. Jag har aldrig varit en tjej som har idoler och ser upp på någon eller tycker att någon filmstjärna är ❤ och har rummet fylld med posters. Ja, you know. Det vanliga. Men i Henkes fall jag nästan känner att det där skulle jag vilja forska lite mer. Den där killen har mycke sånt man skulle själv vilja ha och kunna, och det går inte heller snacka bort att han är väldigt snygg, stilig och verkar va även smart. Och det att du råkar bara va en av världens bästa målvakter… Men det är kanske precis pga alla dom egenskaper han är så jäkla bra målvakt. (Speciellt det där att vara snygg gör det att man är så bra. Eller hur var det nu…)

Men fortfarande. Lundqvist med Tuukka Rasks teknik. Där har ni en monstermålvakt. Och åtminstone jag börjar få lite bättre bild att vad jag ska eftersträva.


Tråkigt?

Kan det var typ tredje maj imorn? Eller 6. maj skulle vara bättre, då skulle jag redan vara i Helsingfors och avklarat den förjävliga båtresan som jag inte vill göra. Jag har så jädrans tråkigt på jobbet, ännu tråkigare hemma och snacka om helgerna när man inte har någonting att göra. Varför kan man inte vara ledig då man har sjukt mycke att göra och skulle mest behöva det? Och att ha någonting roligt att göra när man har så jädrans tråkigt? Vet att det kommer bli full ös hela maj och jag kommer mer eller mindre jobba tre veckor i sträck, men faaaaaaan jag vill göra något klokt.

Har lovat ta ännu en innebandyläger till maj. Kommer finnas i Eerikkilä tre helger i rad med målvaktsträning. Undrar om jag tog lite för stor bit kladdkaka när jag ska först jobbar mån-fre och coacha 24/7 fre-sön tre veckor i rad. Blir iaf spännande se hurdana målvakter det finns och uppdatera sig på finska målvaktssida lite mer och kolla om finskorna har kommit på något nytt.

Hemskt att inse dåliga och negativa egenskaper i sig själv. Hemskt att vara avundsjuk på andra, hemskt att inse att jag har ett ego som försöker sätta käppar i mina hjular. Hemskt att önska att jag var någon annan istället. Tänk om man bara kunde ominstallera sig själv och fixa alla buggar. Göra en förbättrat 2.0 version och installera viktiga program som inte funnits tidigare? Jag vill ändra allt just nu direkt på en gång. Även om jag vet att tålmod är det bästa verktyg, hjälper det ingenting just nu. Jag vill ha resultat direkt. Inte om sex månader.

Kul, det kommer en NHL-match på söndagkväll och det är Boston Bruins aka Tuukka Rask som spelar! Hoppas innebandy når någongång till samma nivå angående målvaktscoaching och scouting. Aningen mer detaljerat och professionellt än i innebandy. Bruins – Detroit verkar bli en väldigt intressant serie med två jädrans bra målvakter. Synd att jag kan inte se alla matcher…

Varför kan man inte va trött när man har tid att sova och va pigg när man inte hinner sova tillräckligt mycke?


Lack of diciplin

Fasen vad min diciplin gömmer sig. Jag vet att jag borde bara byta om och dra till spåret när jag kommer hem från jobbet. Jag vet att jag borde absolut inte slänga mig på soffan. Då är det kört. Även om jag i dagsläget lyckas sova bara 45min istället för 2h 45min, blir kvällen helt förstörd. Men det är kanske nu man ska sakna diciplinet och njuta av den möjligheten att kunna sova efter jobbet.

Vi har haft väldigt väldigt lungt på jobbet. Med andra ord jag har kollat NHL-highlights dagarna långa. Jag hoppas verkligen att ingen tjuvtittade mig idag. Hittade en “Top-10 Bloopers”. Fifan… Jag höll på att dö när jag kollade klippen. Nummer ett är helt sjukt. Hur fan kan det vara ens möjligt..? 

Den andra Top-10 klippen är ju säsongens räddningar. Den här videon tänkte jag faktiskt använda i undervisningssyfte under sommarens målvaktslägrer. 1) This is what goaltending is all about. Det är just dom där räddningar man vill ta och man lever för. 2) Minst två gemensamma nämnare för alla 10 räddningar. Första, målvakterna har ögonen på pucken genom hela sekvensen. Vet du var pucken är, då kan du rädda den. Andra och tredje, målvakten vägrar ge upp även om dom är helt out off situation och dom är så pass atletiska att dom klarar av att göra en helt jävla galen räddning. Och det är så sjukt roligt kolla utespelarnas reaktioner. “What the **** just happened?”

Man borde ha en apparat som spelade in alla tankarna man har. Eller dom tankarna man vill spela in. Jag har funderat mycke det jag läste i helgen och alla bästa tankegångarna får jag alltid när jag springer eller cyklar. Tänker att nu ska jag komma ihåg det här och skriva ner det. Kommer hem och jag har tappat bort allt.

Funderade idag att jag har inte alls varit lika trött på dagarna jag brukar va under vintern. När jag kommer hem är jag inte alls lika trött som i vanligt fall. Det att jag går och sover ändå är mer en vana och inbyggd rutin än behov. I boken togs det upp just det här att det är viktigt att kunna fokusera till rätta saker, men också sjukt viktigt att kunna släppa spelet helt. Många elitmålisar verkar använda yoga som träningsform och det var även snack om att meditation är en väldgt bra verktyg att vila hjärnan. Ingen dålig idé speciellt för en människa som brukar drömma som in i bomben. Ibland känns det som att man lever två liv när man drömmer natt efter natt och hjärnan får aldrig vila. (Haha, drömde inatt att jag var en blandning av Sauron och Gollum med 9+1 ringar. Har inte än kommit på vad alla 10 ringarna betyder. Nio av dom smältade jag, den ena slängde jag bort, men hittade den igen och var lycklig att jag fick den tillbaka.)

Jag har ju varit medvetet länge om det att målvaktsarbetet påfrestar hjärnan nästan mer än kroppen. Koncentrera 60min drar sjukt mycke energi. Lägg till delarna hantera pressen, fokusera till rätta saker, stänga ut alla störningar som kommer både utifrån och inifrån. Minns att jag själv har börjat sova på eftermiddagarna i slutet av högstadiet, alltså då jag ökade träningsmängden från 3 till 9 gånger i veckan. Kanske jag är bara en jäkla trött människa men kanske det har också någonting att göra med målvaktsarbetet..?

Jag är också helt övertygad om det att ungarna som äter ordentligt och diciplinerat är bättre i skolan och får bättre betyg. Liksom ungarna som äter ordentligt är troligtvis också bättre på träningar. Och när man kommer till målvakter är jag helt övertygat att vikten av sömn och mat är ännu större än hos utespelare. Vet inte om jag har träffat eller läst/hört om elitmålvakter som inte skulle ha ordning på den biten. Bästa målvakter brukar också vara väldigt nogranna med sina rutiner och det är kanske därför dom bästa är bästa. Jag har blivit bättre genom att identifiera mina rutiner och identifiera vilka rutiner är livsviktga och vilka är såna jag kan anpassa efter omständigheterna. Viktigt att ha den tryggheten på axlarna. Om jag gör allt som jag alltid gör, då ger jag mig bästa förutsättningarna att göra en bra match.

“Lita på processen” var en fras som fanns med i varenda intervju i boken. Lita på processen. Håll i rutinerna, och när du står i mål är spelet precis samma spel, oavsett vad det är för match. Varenda del av spelet är ju precis samma som alltid förr så varför ändra något som funkar bra? Hur ofta går man och ändrar något när man gjort en dålig match? Även om 9/10 gånger det funkar bra med precis samma rutiner? Någonting jag lärt mig i år. Mitt spel funkar, även om det känns helt jävla skit, så mitt spel funkar ändå. Ändra ingenting. Lita på processen och rutiner. Lita på att man kommer in i den sköna bubblan när det är dags, även om allt annat har gått helt åt helvete. Häftigaste är inse att det verkligen är så. Torsdagkväll är jag helt redo att bränna upp allt, ge upp och sluta med innebandy, lördag kommer, man vaknar, gör sina matchrutiner och ja, jag spelar en av dom bästa matcher. Och att man gör samma sak 3-4 gånger under säsongen, då är det inte en kvälls mirakel. Lita på processen.

Det jag tyckte var lite häftigt var att en målvakt (minns inte vem) var en back-up ganska länge innan han fick chansen. Han körde sina rutiner innan varenda match och detta innebar att han förberedde sig till varenda match så om han skulle spela matchen från början. “You never know when you get the chans to jump in. And when you get the chans, you want to be ready.” Sedan kan jag själv tycka att det är skillnad om du är första målvakt och vilar en match än att du är en back-up som får sparsamt med minuter eller någonting mitt i mellan dom två. Tror inte att det är många målvakter som kan se bänken från den synvinkel. Det har jag inte gjort, även om jag har lärt mig att vara förberedd att hoppa in när som helst utan tvekan.

Fasen vad jag kommer skapa en monstermålvakt någon gång i framtiden. Tänk om man kunde få en 14-åring som har alla förutsättningar att bli en elitidrottare, kunna träna upp den från grunderna och lära ut det man behöver veta. Kunna ge all tid och stöd som behövs. Skapa helt enkelt en oslagbar målvakt. Såna som finns några stycken inom hockey.


Ants, so many ants…

Aim at perfection, understand you never get there. Tog två dygn att läsa The Power Within. 1) Off-season bok. Läs inte under säsongen. En jädrans massa tankeställare. Efter 60 sidor var jag tvungen ta fram papper och penna och bara skriva ner alla funderingar som dök upp. 2) Behöver lite tålamod med “the gift is God-given, believe in it.”, “there’s something bigger. Everything is ment to be.” och även lite “share some love” -attityd ibland. 3) Det var ingen pedagogisk bok. Svårt förstå ibland vad författarna vill få fram, men samtidigt ämnet är så flummigt så vet inte om det går göra på ett bättre sätt. Man måste läsa mellan raderna, fundera och sortera in.

Två senaste dagar känts att jag har ca. 10 000 myror i min hjärna och alla går åt olika håll. Tror att så småningom börjar man få åtminstone några myror åka åt samma riktning och kanske är även på väg ut.

Vad är skillnaden mellan bra och bäst? Vilka egenskaper en bra målvakt har? Vad är sk. “roadblocks” en talangfull målvakt kan stöta på? Ego. Ödmjukhet. Attityd mot hårt arbete. Självförtroendet. Kaxighet. Tävlingsinstinkt. Förmågan att stänga ut världen. Koncentration. Interna störningar. Presshantering. Glädjen. Resultat vs. process. Stödnetverk. Förmågan att släppa och gå vidare. Leva och spela i nuet. Flow. Viljan att bli bättre varenda j-la kväll. Aldrig ge upp. Förmågan att sluta tänka. Kunna använda energin rätt. Meditation. Andningstekniker. Psykiska problem hos målvakter.

“Goalie plays his/hers best game when being happy.” Dom allra bästa målvakter är nördar. Spelsinnet. Förmågan veta vad händer näst. Förmågan se pucken/bollen. “Spela hockey” istället för “spela målvakt”. Rutiner. Tankesättet. Hantera att vara en back-up och kunna ta chansen när det ges. Viljan lära nytt och bli bättre. Och mycke mer. Synd att det var till slut väldigt få ämnen som fick ordentligt fördjupning, och dom som togs upp i flera intervjuer är sånt som inte var lika intressant från mitt synvinkel. Samtidigt mycke sånt jag hade velat få veta mer. Och jädrans mycke nya frågor i min lilla hjärna. Stämmer det hos mig? Känner jag igen mig där? Gör jag så? Varför har jag inte tänkt det där själv? Hur kan jag lösa det här? Kan jag ta något med mig? Hur kan jag bli en bättre människa/målvakt? Kan jag lära något av det jag läst? Är det något jag vill ändra? Något jag borde ändra? Något jag borde göra annorlunda? Någon som kan hjälpa mig med det här?

Den mest intressanta intervjun var om Färjestads målvaktstränare Erik Granqvist. Efter läst några sidor om honom, känns att jag skulle kunna betala för att få en sådan tränare själv. Blandning mellan engagemang, teknisk och taktiskt kunskap, erfarenhet, mentala spelet, förståelsen över målvakts psyke. Allt i en, helt enkelt. Han slutade spela själv vid 27 års åldern då hockey var inte längre roligt, tog en tre månaders trip till Indien och lärde lite “share some love”-attityd, kom tillbaka till Sverige och efter ett tag återvände till hockey och blev målvaktstränare. Han berättar en historia i sin intervju.

När han jobbade på dagis, spelade han med barnen varenda dag. Då och då blev någon av barnen sur när den tyckte att den blivit behandlat orättvis. Barnen brukar strejka och går och tjurar i hörnet eller kör en “helikopter” (du vet, skrika, slå, sparka, springa runt som en helikopter, slänga sig på golvet som en stor X?). Han gick alltid till barnet och sa att “Jag ser att du är sur och strejkar. Säg till när du vill delta igen.” Oftast tog det ca. 15 sekunder att barnet var med i spelet igen. Barnen behövde någon som brydde om dom och såg att de blivit illa behandlade.

Och så hade han en målvakt. Målisen kunde bli förbannad, frustrerad, arg och förstöra hela 1,5h träning genom att va sur. En dag gick han till målisen och sa att “jag ser att du är sur och att du har gått i strejk”. Direkta svaret var ju “What the f**k you talking about!?” Och end of the discussion. Samma kväll hörde målisen av sig och var väldigt tacksam att han hade gjort det och sagt det till honom och han förstod meningen bakom. Tog några veckor han lärde sig att hantera situationen, sluta strejka och börja träna istället.

Ej fifan. Känns inte alls bekant. Aldrig någonsin gjort sånt. Jag strejkar aldrig! Ehh… Jag är dock så oerhört stolt över mig själv att jag har lärt mig under vintern att även om jag strejkar, målvakts-jag kan göra sitt jobb och göra en bra träning. Jag har inte lärt att hantera situationen helt, men jag har lärt mig att strejka annorlunda och så att jag förstör inte min och andras träning. Ett stor steg framåt. Och ännu en bekräftelse på det hur viktigt det är med process-inriktade målsättningar istället för resultat-inriktade målsättningar. Precis som jag lärde mig i höstas. Och vad jag precis läst.

Får fortsätta grubbla någon annan kväll. Annars blir hjärnan överhettad och det kommer ingenting klokt ur mig. Fast det gör det aldrig…


Power Within

En kollega kom igår till mig… “Du, skulle du kunna göra en tjänst. Det finns en liten tjej som tycker att du är den absolut coolaste människan ever. Det finns ingenting coolare i hela världen än du, och hon fick veta att jag jobbar med dig. Skulle du kunna ge en autograf?” Givetvis, och jag hade så lite att göra på jobbet att jag biffade till det lite. Kollegan var helt säkert att det kommer att plastas in och den kommer vara på väggen flera år. Man blir ju glad när så pass små grejer blir så oerhört stora.

Jag fick min bok! En vecka i förtid efter fyra månaders vänta. Läst några sidor och om boken innehåller det som inledningen lovar, då är det verkligen läsvärd. Själva texten är kanske inte bäst jag läst, men om innehållet är bra, då kan jag leva med en sämre text. Inget fel  texten i för sig, men gillar inte om sättet hur dom skriver. Är dock lite rädd att dom lovar mer än vad dom kan ge, men please proof me wrong. Många intressanta frågeställningar och intervjuer med bl.a. Pekka Rinne, Nicklas Bäckström och Tomas Vokoun. Den andra förefattaren har varit (mental) tränare för Rinne, Bäckström, Jonathan Quick, Kari Lehtonen, Carey Price och Henrik Lundqvist. Om man lite har koll på hockey, så alla dom sex är världstop. Ingen dålig CV, nej…

Kul att någon försöker verkligen skriva om ett ämne som är underskattat, men så viktigt, och svårt. Tror att man lika bra kunde skriva en bok om hur man målar en ny Mona Lisa, Salvador Dali eller Picasso-tavla.

Kuva

Fyfan. Jag måste antingen sluta äta eller börja träna. Men det är så skönt att gå lägg sig efter jobbet och när man vaknar, öppna tv:n och börja kolla t.ex. hockey. Är mycke förvånad att jag fortfarande inte har sett Game of Thrones första avsnitt. Den har varit ute sedan måndags…

Nej, glömde mejla mina ledigheter. Men nu börjar det bli nära. 3,5 dagars vecka, 3 dagars vecka, 2,5 dagars vecka och sedan är det slut. Gilla! Och måste nog gilla även det att det är väldgt troligt att jag har jobb över hela nästa säsongen redan från augusti och framåt.

Spenderade en hel del tid på NHL videocenter idag och jag, för första gång i mitt liv, såg en målvakt som spelade “åt fel håll”, alltså som rightare. Det måste vara en fördel som hockeymålvakt när alla är vana vid att göra allt tvärtom.