Monthly Archives: December 2015

Sovmorgon

Funderat ungefår en vecka att skulle behöva sätta ner mig och skriva lite, men har alltid varit tvungen att prioritera något annat. Märker att det börjar bli tungt i kroppen när man bara håller inne alla funderingar.

Jag erkänner att jag hade fel. Jag trodde stenhårt att torsdag är en arbetsdag (vilket verkar vara sant för dom mesta), men misstänkte att det skulle va en halvdag. Hittar inte nånstans att nyårsafton skulle va en halvdag, och tyckte det var konstigt när chefen hade skrivit schemat endast mån-ons. Tur att jag dubbelkollade och fick veta att vi är helt lediga. Hade nog annars åkt till jobbet och först vid nio-tio tiden börjat fundera varför ingen annan är där… Välförtjänat sovmorgon.

Lillebrorsan har jobbat hela hösten hos Paulig som är en av dom största kaffe- och krydd”tillverkare” i Finland. Han har fått köpa bl.a. kaffe med småpeng. Han packade med mig 2kg kaffe i november när jag var hemma. Pauligs “land”-kaffe; Kenya, Mexico och Colombia. Druckit upp Kenya som var hemskt gott, nu håller jag på att dricka Mexico som är kanske ett snäpp bättre än Kenya. Spännande se vart Colombia landar. Gott med gott kaffe!

Fick äntligen åka skridskor i söndags. Julafton var jätte fin väder, men isen var stängt. Juldagen när isen var öppet, var det storm och ösregn. Annandag när det var fin väder, fick jag inte åka iväg eftersom vi hade lunch för 12 pers och fika för 17. Tack för det. Söndagmorgon jag bara stack och fick märka att ett par hundra andra hade också tänkt likadant. Skönt med nya, hela skridskor som satt ganska bra i fötter. Undrar när jag skulle hinna åka så mycke skridskor att jag kunde lära min vänster ben hur man gör det. Den bara hänger med och höger får göra all jobb. Och sen kommer såna 5-6 åriga knattar som åker som NHL-proffs. Tack för uppmuntring.

Minns ni innebandymålvakten Henri Toivoniemi som gjorde jätte ofta en “släng-utkast”? Han slängde sig nästan alltid vid utkast, oftast så att han slidade på mage en bit framåt. Tror jag äntligen fattar varför. Jag brukar, vid långa utkast, slida på knäna en bit utanför området. Igår lyckades jag göra en Toivoniemi-utkast, och slidade på mage. Hur får man bra kraft på bollen när man vill slå en utkast på marken? Om du står och tar i ordentligt, får bollen ganska stor vinkel mot golvet i första träff. Desto större vinkel, desto högre studs. Kan man då få bollen att flyga i parallell riktning mot golvet redan innan man ens släpper bollen, minimerar man vinkeln på studsen. Plus att man behöver inte belasta armen lika mycke när man kan få 70kg rörelse bakom bollen. Plus att på det här sättet kan man få en hyfsat kraftigt utkast snabbare och utan att behöva stå upp innan man slänger bollen iväg. Sparar värdefulla sekunder i en kontring.

Skönt att man får några korta arbetsveckor. Gick in till jobbet på måndagmorgon och kände bara hur dörren låste bakom mig och burväggar kröp närmare. Japp, här sitter jag igen, inlåst med det gråa eländet. Och givetvis känns dagarna så otroligt tröga, tiden går inte framåt alls och minuterna är evighets långa. Funderat redan flera veckor att jag kanske ska be ett möte med chefen efter ledigheterna och fråga om jag fick göra ett eget litet projekt efter vi har blivit av med alla levnadsintyg. Ett nytt projekt skulle ha börjats redan i höstas där vår levnadsintygen skulle flyttas över till vårt nyare system. Detta skulle innebära att det finns en chans att göra om, och göra rätt och kunna göra hanteringen och handläggningen såååå sjukt mycke smidigare. Jag har tackat ja att vara med i projektet och speciellt i kravspesificationsdelen, eftersom jag har ju stenkoll vad och hur vi gör nu och vad och hur man kunde göra istället. Givetvis är projektet försenad och troligtvis så mycke försenad att jag har lämnat huset långt innan dom drar igång. Och jag som har suttit fyra år med eländet och nästan varje dag funderat vad man kunde göra annorlunda att snabba på processen men samtidigt bl.a. minska belastningen i nacken och musarmen (sånt ingen annan verkar tänka på). Bara gissa hur mycke det finns tankar och idéer och förslag i det svarta hålet som befinner sig mellan mina öron… Tänkte att det skulle va ganska skönt för min egen del att kunna tömma allt angående det här jobbet på papper, skriva en c-uppsats om hur man kunde göra det istället, och känna att jag har lämnat allt jag kan efter mig och behöver inte bära med mig massa kunskap om sånt jag kommer aldrig behöva mer. Rent spontant skulle det var ytterst dumt att inte låta mig göra detta, och kasta bort en jäkla massa idéer och förslag som jag för tillfället kunde bara lämna över helt gratis. Jag skulle få göra något som jag är ens lite intresserad av dom sista långa månader. And everybody wins.

Fasen vad skönt att man kan gå ut på dagen, i solskenen och ta en lite joggtur och jogga ur all trötthet från benen. Komma hem, käka och sova ordentligt utan att behöva sätta på en larm. Guldvärd att kunna göra precis det man vill utan att behöva ta hänsyn till någon/något annat.

Advertisements

Kengurus

Hur hårt man än försöker kan man inte komma undan. Planera mat, handla mat flera omgångar, “vad vill du ha som julklapp?”, städa, fixa, blablabla. Snälla kan ni sluta. Åtminstone jag lyckades tysta ner alla irriterande jullåtar i bilen. Någon hemskt människa har startat en radiokanal som endast spelar jullåttar 24/7 och den har varit igång hela december. Allvarligt? Och “jag vill inte ha något. Jag behöver inget.” duger inte som svar till frågan vad vill du ha. Om jag inte vill ha något, så varför kan man inte respektera detta? Jag ville ha två par raggisar, var av ett par har jag redan fått. Varför måste man köpa och få och ha bara för att?

Åkte till Kvarnen i tisdags. Vad jag blev less när jag var där strax innan åtta på kvällen och stället är fylld med cyklister. Cyklister som har kommit dit bärandes sina egna cyklar, ställt cyklarna bredvid wattbike-buren och okkuperat alla wattbikes. När klockan slår halv nio, tar dom sina cyklar och börjar cykla antingen på deras ställningar eller på friidrottsbanan. Och precis den kvällen jag hade inte planerat in något annat än 5x10min cykelpass.

Inte så ofta man åker hem från jobbet och är både mentalt och fysiskt trött. I måndags gnällde morsan till mig att vi hade jobbat sjukt effektivt och fått gjort väldigt mycke. Som det liksom är mitt fel att vi får mycke gjort? Trötta fötter och små sår i händer. På något sätt så himla mysigt.

Shoppade i söndags lite snabbt. Letade efter skridskor. Hittade såna som kostade 75e -30%. Funkar bra för mig som åker typ två gånger per år. Går till kassan och tjejen skannar in och vill ha 20e. “På riktigt? Dom alltså kostar 20e?” -Ja! Inte så att man börjar gnälla mot och begära att få betala mer. Betalade 20e, åkte därifrån och tyckte att jag har rånat butiken. Gjorde också min “traditionella” julaftonshopping idag. I år var det ganska mycke folk ändå. Några gånger har jag typ varit den enda människan i hela köpcentrumet. Hittade några tröjor samt en kjol som jag kan tänka mig att ha på bröllop i februari. Tänkte att det går väl lite  lättare att hitta en enkel, fin mörkröd eller silvrig tröja med kjolen. Nope. Gick genom varenda butik och hittar inte en enda lite finare tröja i rätt färg. Tur att det funkar även med en svar tröja, så jag kanske klarar mig. Panik börjar smyga in i tröjan så småningom när jag inte ännu har varken kläder, skor eller all tillbehör. Hatar att shoppa kläder…

Blir lite ledsen när man inte får använda långhelgen till att vila och bara va. Tur att det kommer en till långhelg och den ska jag va hemma, så kanske man hinner vila lite då. La mig efter jobbet på måndagkväll vid fyra och kändes att jag hade kunnat sova rakt till morgonen. Handla, laga mat, planera inför annandags lunch & fika när typ hela släkten kommer hit… Hade varit rätt så skönt om man kunde åka till stugan till exempel, bära ved och värma huset och bastun, skotta snö, lyssna vinden i skogen och ta en sovmorgon och lång morgonfika utan att behöva åka nånstans eller fundera att vad man ska göra näst. Hade inte varit helt fel att få sova två dygn och ladda ur och om sig ordentligt.

Undrar när folk fattar att de liv vi lever i dagens samhälle är inte hälsosamt? Folk hoppar som ett jäkla kenguruflok, hit och dit, utan att kunna planera, bestämma och ta ansvar. Man ska ha, ha, ha därför att alla andra har också, och man ska ha det på en gång. Stressa över väldigt onödiga och idiotiska saker. Det som är billigast i första läget, är inte det i andra, tredje eller fjärde läget och man inte ens förstår hur mycke man kunde spara pengar och energi om man satt sig ner för en liten stund och funderade vad man håller på. Planera in närmsta livet, så att man behöver inte hoppa kenguruhopp på måndag och bli sur när man inte hinner tillverka och leverera produkten till tisdag, eftersom deadline är på onsdag. Planera, förbereda, slippa stressa och få allt gjort när det ska. Hur svårt det kan va? Allt ska vara gjort direkt, men det får inte kosta någonting, det måste vara någon annan som tar ansvar över det här, allt och alla ska vara tillgängliga 24/7, och givetvis ska det vara jag som får sjukt mycke betalt, även om jag varken gör något eller tar ansvar över något. Det är också rätt att flytta all verksamhet och industri utomlands, automatisera så mycke det går, sparka ut folk även om dom som blir kvar får ännu mindre betalt och får slita häcken av sig. Det är helt rätt, eftersom jag kommer då få lite mer vinst nästa år. Vad då dom som inte har något jobb, det är väl deras fel att det finns varken verksamhet eller industri kvar i landet? Och fan ta dom lata arbetslösa som lever på samhällets socialbidrag, skaffa jobb istället!

Klokt?


Seger

Fyfan vilken vecka. I måndags kändes det att där torsdag, liksom på tisdag, onsdag och torsdag. Fredag kändes vara en evighet lång, och hade varit helt redo att åka hem vid halv nio på morgonen. Den dagen man kollar på klockan: 13:32. Jobbar minst en halv timme och kollar klockan igen: 13:35. Suck.

Sitter på jobbet och knackar levandsintyg. Vår kö har stått still på 7000 för två veckor. Hur mycke man än gör så kommer den alltid tillbaka till 7000. Hör hur mina kollegor håller på att rasa ihop när deras kö med returer stiger, och stiger… till 450 ärenden. Dom är ändå 15 handläggare som handlägger dom ärenden. Vilken katastrof…

Fattar inte varför världen tar alltid slut vid jul? Känns att världen håller på att gå under när allt ska fixas och allt ska var klart till jul. Det kommer inga nya dagar, solen går inte upp på juldagen, och julen är förstörd om man nu råkar ha fel typ av bröd eller det finns endast två typ av sill i bordet. Eller om någonting på jobbet är inte gjort för jul. Vad gör det med din jobbgrej under julhelger när du ändå kan inte jobba? Man tappar även lite poängen med en lång helg när man ska slita som en slav. Skulle det inte va värd att andas en stund och ta det lite lungt? Folk är så instängda att allt ska va som det har alltid varit, även om varje år suckar man på julafton att nästa år ska vi inte stressa och slita lika mycke och vi ska göra något annat istället. Tills det kommer en till julafton man konstaterar att här sitter vi igen och gör som vi alltid har gjort.

Insåg i veckan att jag åker hem och kan gå åka skridskor. Bestämde också att köpa en julklapp till mig själv och gå köpa nya skridskor. Har använt brorsans gamla skridskor som sitter dåligt och håller på att gå sönder. Jag kanske tjänar att äntligen skaffa egna för mina fötter. Man blir bara lite orolig när det är +8C på dagarna. Vet inte hur varmt det kan va att konstisen kan hållas öppet? Eller förhoppningsvis har dom öppnat tider i ishallen istället… Skulle va så kul att kunna köra nått löppass på isen istället.

Morsan ringde i veckan och frågade vad jag har för planer i veckan. “Typ ingenting. Mentalt förberedd att jag kan jobba någon dag…” -Vad bra. Jag har räknat så att vi fixar det här när du kommer måndag, tisdag och onsdag och hjälper till. Jag kanske ska den här gången ta lite lön av att använda mina semesterdagar på jobbet. Inte så att jag skulle gnälla över det. Jag FÅR jobba och göra något lite mer roligt.

Fattar inte varför man ska spela en match mitt i fem veckors uppehåll? Kunde man inte stryka över omgången precis innan jul o flytta den till mellandagar istället? Man kunde ta julledigheter innan jul, åka hem lite tidigare så att man kunde sedan komma hem till mellandagarna och köra igång ordentligt? Dumt när man känner sig ringrostig, försöker få sig igång, spela en match och va igen en hel vecka helt utan innebandy och hamna på samma sits igen inför nästa omgång. Känns att man vinner inget med det arbetet man har gjort under veckan. Tur att vi ändå fick åka bilar från Jönköping till Stockholm och slippa tåg/tunnelbana/buss -eländet i Stockholm.

Åkte med Andreas upp till Stockholm igår. Funderade i bilen att vi båda har bott på ön redan dryg 6 år. Helt sjukt hur tiden går. Inte heller så konstigt när det känns lite konstigt att åka hem till Finland och känna att inte riktigt ha koll på läget längre. Allt är som det alltid har varit, men ändå inte. Och när man försöker se det från andras synvinkel, så har man varit borta 6 år från deras vardag. Man inser att man nästan saknar mer såna saker som finns i Sverige när man är hemma, än att man skulle sakna sånt som finns endast i Finland. Undrar ibland att hur mitt liv kommer se ut om några år, eller om tio år, eller vad har man gjort när man är 65. Vad är det som man kommer ihåg och berättar för sina barnbarn? Jag borde fan börja skriva brev till min framtida mig. Tror att det skulle va nyttigt för många att sätta sig ner och fundera vad man har gjort med sitt liv. Skriva en CV och inse hur mycke bra saker man har gjort, eller vad man kanske skulle vilja göra. Och ta tag i saken och göra det, så att CV:n om några år skulle se bättre ut.

Tur att det ändå blev ett vinst igår och man får åka hem med 3 nya poäng i fickan. Och att den otrolig tråkigt 7 veckors nästan uppehåll är slut. Så segt när man bara jobbar och kör fys eller innebandypass med 9 spelare för fyra veckor. Inte ha nånting att se fram emot. Det är ändå på något sätt tröstande att åka till det gråa jobbet på veckan och veta att i helgen är det match och något att se fram emot och ladda sig inför.


Spela smart

I veckan hände det igen. Jag blev kontaktad av en handläggare från grannmyndigheten som deras (och delvis vårt) Helpdesk hade skickat vidare till mig. Vet inte vem som är den som sitter på fel ställe? Troligtvis jag. Börjar känna så småningom att jag vet obehagligt mycke, vet mycke mer än vad jag borde veta, och rykten att jag vet har spridit alldeles för långt. Dags att byta jobb, verkligen.

Fyfan vilken VM-final det blev. Sitter hemma framför tv:n och är 100 gånger mer nervös än jag är när jag själv spelar. Borde ha satt på pulsklockan. Tror jag fick dagens konditionspass bara genom att kolla på matchen. Tufft sitta hemma och kolla hur matchen går till straffar. Telefonsamtalet med förbundskaptenen från tidigare under hösten ekar i bakhuvudet “du är duktig på straffar och hade tagit dig med som straffspecialist om jag kunde ta med tre målvakter”.  Samtidigt vet jag inte om man hade velat möta Anna i den sista avgörande straff. Helt jäkla sjukt att kunna topprestera på sånt tillfälle. Samtidigt har vi tränat på bl.a. den stunden varenda onsdagmorgon för två år… När det sen gäller, är man bara tillbaka i Södervärn på en onsdagmorgon halv åtta och slår en bunt straffar i slutet av träningen.

Man kan va så stolt över sina lagkamrater som alla fem avslutade VM:et var sin vinst. VM-guld, VM-brons, Allstar och två vunna placeringsmatcher.

Ganska kul att kunna sitta hemma, sätta på coachglasögon, ta fram sin svarta anteckningsbok och va kritiskt. Det är lätt att kolla vid sidan av och konstatera vad man gör fel och vad man borde göra istället. Hur man kunde spela ännu smartare. Man kanske lyckas i första läget, men klarar inte av att hantera situationen som födds från den första situationen. Kunna dela målvaktsspelet på tre faser: “pre-save”, “save” och “post-save” och inse kopplingen mellan dom tre. Det man gör innan skottet, hur man räddar själva skottet och vad man gör och hur man hamnar efter skottet. Extremt viktigt när det blir situationer med flera skott där “post-save” blir “pre-save” eller själva räddningen flera gånger i rad. Hur man lyckas länka dom alla tre ihop? Vad ska man göra att man lyckas göra en bra pre-save att kunna lyckas göra rätt val med själva räddningen så att man kan göra en kontrollerad post-save, så att man får en bra pre-save i nästa situation? Undrar när innebandyn börjar fundera på sånt, börja lära ut sånt och jag skulle få lite motstånd på mina funderingar. Eller att det ens skulle finnas någon som kan känna igen arbetsflödet och kunna värdesätta dom osynliga, kontrollerade räddningar över game saver -dykningar. Oftast när man gör sånt, har det blivit något tokigt på dom två tidigare fas. Ibland måste man göra en gamesaver, men om man kan undvika det så ska man väl sträva efter att spela smart istället?

Börjar man spela spelet rent teoretiskt så går ju alla skott räddas och det finns inte en enda situation där kommentatorerna har rätt att säga “målvakten hade inte en chans”. Chansen finns ju alltid. Det handlar väl bara om att hitta lösningen på den tiden man får? Kanske jag ska bara sluta spela själv och börja spela spelet på papper istället. Eller kanske skriva en bok där man kan plocka fram en lösning på vart enda problem.


Pådrivare

Fan vad jobbigt när man är sjuk, och bara är sjuk, och fortsatt sjuk, och blir inte ordentligt frisk. Kände mig nästan helt frisk i torsdags, tränade lite lätt och det kändes ju ändå bra. Nu har jag bara haft ont i halsen på tre dagar och gått och väntat att det går över så att man kunde träna. Inte tränat för 1,5 veckor och det börjar kännas liiiiiite jobbigt i kroppen, knoppen och på samvetet. Bra att låta kroppen vila ibland, men man borde kunna träna när man känner för det. Tror jag har inte lyckats hålla mig ifrån så här länge ens efter säsongen tar slut. 4-5 dagar max och man är på spåret eller gymmet eller spelar badminton.

Har suttit nu 2,5 dagar med “felvända” skärmar på jobbet. Växlat ordning och varvet på skärmen blir motsols istället för medsols. Och fyfan vad jag har ont i ryggen. Tanken börjar smyga in i tröjan att kan det här faktiskt va den ursprungliga källan för alla mina problem? Under behandligen jag har nu fått så har vi backat i tiden med symptomen och jag har haft ont på ställen där jag hade ont innan allt blev helt paj. Och nu när man gör den där lilla vridningen åt vänster istället märker man hur jäkla mycke det påverkar kroppen. Fick man ont när man satt i skolan? Nope, eftersom man satt med en skärm/bok och rörde på sig på ett helt annat sätt. Nu gör man samma saker, vrider kroppen mellan två skärmar 40h/vecka i 8 månader. Känns lagom surt.

Känns läskigt och konstigt och ängsligt och några adjektiver till att ha tackat nej. Bekräftade i veckan att sista april är datumet som gäller för mig på jobbet. Ingen idé börja jobba mot en tillsvidareanställning då jag känner mig så färdig med mitt jobb. Å andra sidan önskade man varenda dag att sista datumet hade varit sista december istället. Vet inte om felet är i mig (troligen) när andra försöker att behålla mig och övertala att givetvis stannar jag och ska ta en tillsvidareanställning. Att man gör ett bra jobb, betyder inte alltid att man gillar det man gör. Hur kul skulle det då vara att lägga 40h/veckan till något man inte trivs jätte bra med när man samtidigt är kass på det man gör? Åtminstone kan man ibland känna att man gjort något bra.

Ganska häftigt att sitta på julbordet med jobbet och iakta folk. Givetvis efter man har lämnat sin kropp mentalt, och slått på en filter som dämpar ner alla röster och varelser i min lilla hjärna som skriker över, väl, allt som händer runt om kring. Hur andra beteer sig, hur några blir helt andra människor när dom fått några öl i sig, hur det finns folk som är så sjukt jäkla taggade för ett julbord och pyntat upp sig till det sista. Vad människorna pratar om, vad är det som folk gillar, gruperingar som bildas. Och inte minst bli lika chokad och fascinerad över köttbullar och prinskorv varenda jäkla julbord jag har varit med. Och snapsvisor. Stereotypiskt. Också intressant med gruppens förväntningar mot individen. Man förväntas av en viss beteende och förväntas att man gillar en hel del saker. Jag kanske borde börja med att vara en jobbig människa och ställa en motfråga istället för att svara. “Varför dricker du inte ikväll?” -Varför dricker du ikväll?

Suttit på två utbildningar i helgen. Dagarna går så snabbt när man har det väldigt intressant  8h/dag. Människan Blå (9-12år) och Människan Röd (13-16år). Inte särskilt mycke nytt, men på lite mer organiserat form och en hel del nya tips och trix hur man kan ta hänsyn till människan som tränare. Bra, praktiska verkytg att ta med sig. Fick en personlighets/ledarskapstil-test med mig. Fick en resultat att jag skulle va en “drivande” typ. Målfokuserad, resultatorienterad, pådrivande, initiavrik, dominant, snabba beslut. Första intycket var att det stämmer inte riktigt, men när man sedan läser vidare så kan man bara instämma. Bästa resultat genom att få fatta egna beslut, ha handlingsutrymme, pressa sina egna gränser. Ogillar vekhet, bli styrd av andra, vara beroende av människor och snäva regler, inte ha kontroll över helheten.

Hoppas jag kan äntligen träna imorn… Börjar snart klättra upp på väggen.


Kravallapa

Hur kul är det, när du har lärt dig springa avstånd och helt plötsligt du har inte längre möjlighet att mäta hur långt du springer? Min enda motivation att göra mitt jobb har tagits bort. Kan inte längre söka mina avslutade ärenden, eftersom man tydligen inte skall ha möjligheten att söka individuell statistik längre. Varför? Jag har tappat det enda sättet att se resultat av mitt jobb. Min insats syns inte någonstans, och att hålla egen statistik har varit det enda sättet att motivera mig själv. Dagen som känns ytterst seg kan ha ändå haft resultat på 500+ avslutade ärenden. Klapp på axeln och man kan åka hem när man vet att man har gjort ett bra jobb. Inte längre. Varför ska man jobba när man inte kan se resultat någonstans överhuvudtaget? Lönen faller på kontot oavsett vad man gör, bara man kommer ihåg att logga in och ut sig varje dag.

Det enda fascinerande grej på mitt jobb har varit det att jag kan utmana min tålamod och självdisciplin genom att toppa min egen effektivitet och produktivitet och utmana systemet (som ligger oftast tvärs över rälsen). Känns att man kan lika bra skita i det helt när man inte längre kan få något kvitto från sitt jobb.  Jag har även, efter flera år, hittat ännu ett sätt att snabba på min handläggning. Nu kan jag dock inte mäta hur mycke det kunde påverka resultatet. Var tvungen att byta ordning i mina skärmar, vilket är jäkligt förvirrande, men insåg också att istället att jobba på 1,6 skärms bredd, kan jag jobba på ca. 1,3 skärms bredd. Kortare avstånd -> snabbare handläggning. Tog tre år innan man kommer på att man behöver inte nöja till “det har alltid varit så”.

Fått behandling av en osteopat nu flera månader. Sist när jag var där, tyckte hon att jag har en vridning i kroppen som blir bara värre och värre efter varje vecka. Jag gör någonting där jag vrider mig endast till höger. Kunde inte komma på någonting alls, tills jag inser att min arbetsuppgift och två skärmar gör att jag vrider mig lite till höger sådär 500 gånger/dag, 40h i veckan. När man sedan växlar skärmar och varvet inser man hur sjukt mycke det påverkar kroppen. Även om bordet, stolen, skärmar är inställt “rätt och ergonomiskt”, kan man inte motverka dålig systemdesign. Undrar när någon kommer på att själva handläggningssystem är egentligen större ergonomi-fråga än själva arbetsplatsen? Antal klick, avstånd med musen, hur många skärmar du behöver att kunna göra ditt jobb. Arbetsmiljöronden frågar 4 gånger per år hur det är med stolen, bordet, belysningen, klimatet, men inte en enda fråga om handläggningssystemet som belastar bl.a. musarmen, axlar och nacke extremt mycke. När man försöker påpeka detta till någon, så är det ingen som ens fattar vad jag gnäller om… Ergonomi = hur du sitter. Eller..?

Önskade att man kunde säga upp sig och veta att man får ett nytt jobb precis när man vill ha det. Eller att det kommer ändå komma pengar på kontot när det börjar ta slut…

Skönt, men tråkigt att vara sjuk, speciellt när man öppnar tv:n och vill slänga apparaten från fönstret efter första 45min när det kommer endast julreklam, efter julreklam, efter julreklam. Tur att man hinner inte kolla tv särskilt mycke annars… Insåg också att man kanske borde ha någon hobby man kunde syssla med när man har tid. Typ köpa Playstations eller börja spela Fallout eller något liknande som äter upp all “extra” fritid.

Låg hemma och planerade veckan. Träning på torsdag, hinner träna bra på fredag, sitter på tränarutbildning lör-sön, hinner träna även på måndag och köra en bra träningsvecka på det. Hinna återhämta sig ens lite från febern. Kommer till jobbet och inser att vi har “obligatorisk” julfest imorn. Först gemensam aktivitet på eftermiddagen vilket betyder att jag måste sitta på jobbet till fyra. Skulle välja spår, gym & kyckling och keso alla dar före julfest. Klä på sig en social kodex och försöka vara trevligt och social när man hellre var någon annanstans med andra människor. Å andra sidan jag kanske bara borde tvinga mig själv göra saker alla “vanliga människor gör”.

Borde nog ändra på något att kunna bli av med negativ stress. Vet inte annars vad fan jag lider av. Måste bara först komma på vad är det som behöver och kan ändras… Man skulle vilja göra allt möjligt, men det är inte särskilt många saker som faller inom “realistiskt” och “möjligt”.

Hah, jag kan visst träna på fredagmorgon. Sitter jag på jobbet ändå till fyra, så är det väl ingen idé börja vid halv sju. Slipper ha dålig samvete att inte ha tränat på länge och skulle behöva göra det. Hiphej morgonträning!