Monthly Archives: August 2014

Ny motivering

24 veckor, tre pass i veckan, 1000kr/mån, och en ny cykel i mars 2015.

Jag har aldrig behövt motivera mig med pengar, jag brukar hitta ett sätt att göra det jag ska oavsett. Nu kommer jag göra sånt jag inte gjort tidigare.

Jag följer en amerikansk fystränare Maria Mountain som fokuserar på att fixa fysträning för hockeymålisar. Nu har hon tagit fram en in-season mv-program och jag gick och köpte den. Tre 20min fyspass i veckan som fokuserar på smidighet, styrka och explosivitet för 16 veckor, planerat så att det stödjer ib(hockey)-träning och matcher. Veckoplanering, alla övningar på video, träningsdagbok och extraövningar för matchdagar och om man vill träna extra. Fan vad bra och betalade endast 37$.

Nu har jag bestämt mig att om och NÄR jag följer programmet utan större missar, lägger jag en tusenlapp i spargrisen varje månad. Istället för 16 veckor, kör jag programmet till februari och i mars 2015 har jag 6000sek och då jävlar ska jag köpa en ny cykel åt mig själv. Någonting jag velat göra redan flera år, men jag har varit för snål. Nu har jag en anledning att kämpa lite extra med extraträning när jag måste följa programmet och inte missa något samt känna att jag har jobbat för en ny cykel. Plus att jag kan dela kostnaden över en längre period.

Tror jag skulle följa programmet även utan en ny cykel, men den kommer liksom på köpet. Suddenly everybody wins!

Advertisements

Fenix

Vet inte vad händer men jag har börjat vakna tidigare och tidigare. Den här veckan har klockan varit knappt fem och jag har känt att jag skulle kunna gå upp. Det är dock ingen idé gå upp så tidigt när man inte kan börja jobba innan klockan sex. Och egentligen är det ingen idé börja jobba innan halv sju när jag ändå måste sitta minst till tre på jobbet. Men kanske man ska passa på gå upp tidigt nu när solen fortfarande går upp på morgonen. Snart är det mörkt och gissar att då vill man även sova lite längre.

Jag gjorde ett förslag för ett nytt levnadsintyg förra året. Det gick ju vidare, hamnade i byrokratins hjular, blev ändrat totalt, och sedan blev den begravad och åtminstone jag glömde bort hela grejen. Bra försök, jag gjorde det jag kunde. Jag visste ungefär vad det kommer att hända. Nu satt jag i ett möte hela onsdag och på eftermiddagen tyckte en att vi borde kolla hur vår ny blankett ser ut. Va, vadå, vilken blankett? Den som blev totalt förändrat efter mig. Satt där och kollade lite och till slut kom vi överens att den jag hade gjort var betydligt mycke bättre, men man borde växla textrutor lite hit och dit. “Fixar du det så vi skickar blanketten vidare och försöker få det genom till nästa år?” Like a Fenix it arises from the ashes. Inga höga förväntningar den här gången heller, men jag har återigen gjort mitt bästa (och fick en chans att göra förbättringar jag hade velat göra i våras). Individen hinner nog ta några varv runt världen innan det händer något med blanketten igen, men det är kanske så byrokratin fungerar. Inte förvånad om det inte blir något, men om det skulle bli något, ja lite kul är det faktiskt om min lilla Fenix skulle skickas till 64 000 pers runt världen.  

Ibland är det ganska skönt få såna svar och råd man själv gillar. När man kan konstatera att tack, det var precis det jag ville höra! Tur att någon ibland instämmer med mig.

Det är svårt att ge feedback, men tydligen det är ännu svårare ta mot feedback. Märkte igår att ta mot positivt feedback är betydligt mycke svårare än konstruktiv feedback. Tror att mitt 100% finskt blod har någonting att göra med saken, då som finsk är man inte van vid att få positiv feedback. När jag kom till Gotland tyckte att det var så märkligt att folk gick runt efter träning, klappade på axeln och sa “bra jobbat, bra träning!”. Vad menar du bra träning, vad är det här får något..? Fick träna på ta mot feedback igår och jag tror jag lyckades det med tredje eller fjärde gång. “Nej stop, vi börjar om.” Och börja om. Och börja om. Snacka inte bort det goda jobbet du gjort. Lägg inte över ansvaret till andra. Ta emot och förstå att det du gjorde var bra gjort. Att säga “Tack. Ja, visst gjorde jag ett bra jobb där, det håller jag helt med.” är någonting som känns så fel, så fel även om det inte borde va så. Varför är det så svårt att bara instämma och ta berömmet så man får det? Istället att börja snacka bort sig och försöka ändra fokuset åt något annat håll? Man vet ju att ta emot positiv feedback är inte samma sak som att skryta. Det är inte så att man går runt och skriker “hej, kolla vad bra jag är, kolla vad jag gjort!” när man tackar och instämmer när någon tycker man har gjort ett bra jobb.

Alltså, vad har jag gjort att jag tjänar detta. Målvaktshandskarna jag använt 10år har försvunnit från marknaden. Neumann har slutat tillverkningen och jag fick byta till lite äckliga silikon-Cutters. Det att jag inte kan få tag på Rehbands knäskydd är helt jävla katastrofalt. Jag hoppas hoppas hoppas verkligen dom har inte slutat tillverkningen och att det är bara tillfälligt slut överallt. Knäskydd som har varit bästa på marknaden över tio år och är det fortfarande. Betala 500kr/par extra och få knäskydd som håller 10 gånger längre än alla andra märken. Använd märke X och du sliter sönder 4-5/par PER ÅR. Jag har gått runt med 5 par Rehbands för 10 ÅR. Maskintvätt efter varje träning och dom håller formen år efter år. Och att min utrustningskatastrof ska vara total verkar det va så att jag kan inte få tag på såna brottarskor som funkar i mål. Brottarskor som är bäst i brottning funkar inte lika bra i mål och dom jag skulle vilja ha, går inte att få tag på. Jag får nog lära mig att sy och utbilda mig till skomakare.


Way beond

Lördagkväll, alltså. En av dom stunder man kommer minnas resten av sitt liv, bredvid några strafftävlingar och vinster i vår lilla Södervärnshall. Efter en trög vinst mot Täby tog vägen mot Endre bygdegård och en superhemlig fest för Halle och Göran, som verkligen blev superhemlig ända till slutet! Att vi lyckades överraska gubbarna helt och hållet..! Fan vad bra jobbat av alla 100+ som visste om festen. Det går inte beskriva hur mycke Halle och Göran betyder för Endre och alla människor som har varit del av klubben.  

Det var först i lördags jag insåg ordentligt vad Endre är och betyder. Jag känner mig fortfarande ny i laget och klubben, även om jag varit med över fem år. Det snackas mycke om Endre-hjärtat och att vi är en familj, en liten klubb på en ö med många engagerade människor runt om kring. Syns kanske inte så tydligt varje kväll på träning, syns kanske lite bättre när det sitter 150 pers på läktaren en lördagförmiddag och ser en träningsmatch. Man kan känna väldigt tydligt hur atmosfären ändras när slutspelet knackar på dörren. Lördagkvällen, insåg man vad man är inblandad i på riktigt och allvarligt.

Det är någonting helt sjukt när man sitter med 60+ pers i en lokal och känner att ja, det är vi, så här det ska vad. Man sitter i bordet med folk man aldrig träffat tidigare, men ändå känner man att det är vi. Häftigt att sitta där mittemot människor som är anledningen till det att jag finns där. Samtidigt börjar man inse vad Endre betyder för andra, hur många liv Endre har påverkat och ändrat, och hur lycklig lottad jag har varit när jag hamnade till Gotland och Endre istället för Stockholm, Örebro eller Västerås. Att hamna i Endre kan vara en av dom största gåvorna livet kan ge till en människa. Det har man inte förstått innan, det är någonting man inte kan förstå utan att själv ta del i resan, det är någonting man inte riktigt kan förklara. Way on and beond words. Man kan bara va tacksam att jag finns, är och får vara med och uppleva Endre.

Tjejerna (Hanna) hade gjort en film om Endres resa och resans betydelse för gubbarna. Att sitta i Endre bygdegård och se filmen med 60 andra var någonting otroligt fint, nästan en helig upplevelse. När man kan känna atmosfären runt sig ändras och man vet att alla i rummet känner ungefär som jag. Odödliga glädjen, stoltheten, tacksamheten, adrenalinet, pirriga känslan i kroppen, rysningar som går längs ryggraden, tårarna som fyller ögonen. Även då man ser filmklipper från tiden innan mig. Det spelar ingen roll att just jag inte var där och då, men det var VI som var där och det är det som betyder.  En av dom heliga stunder Endre har erbjudit oss, en av dom stunder man kommer minnas resten av sitt liv. Och att se först Didrik sätta sin straff, se mig själv med den odödliga känslan i kroppen, med den obeskrivliga själförtroendet, när man fortfarande minns med varenda cell att det var en kväll ingenting kunde stoppa oss. Jag tar min straff och peppar fram nästa skytt. När Anna tar fart, går runt målvakten och rullar bollen in i sista straffen… Alla stora känslor vaknar inombords och till slut märker man att jag var inte den enda som hade tårar i ögonen… Helt jävla sjukt. Kan bara undra hur det känns för dom som inte längre spelar i A-laget. Jag har ändå fortfarande chansen att jaga efter stora känslor, dom odödliga stunder och har chansen att få uppleva någonting motsvarande även i framtiden.  

Har hunnit fundera sista tider att varför jag spelar innebandy, varför jag håller på lagsport, när jag lika bra kunde hålla på med något individuellt sport. Det var som ett slag i ansiktet, det var som någon tog mig i axlarna och skakade alla onda, tvivlande tankar ur mitt huvud. Det som man fick uppleva i lördags, det är den enda anledningen man aldrig någonsin behöver ha.


Över Atlanten

Känner mig sådär peppad att använda min enda ledig kväll/dag för över fem veckor att gå till jobbens sommarfest som blev framflyttad från juni. Jag blir bara tröttare och mer irriterad på folk utan någon större anledning. Jag ville bara va lungt ett litet tag och andas ut. Vet inte hur andra klara av att umgås med folk varenda j-la dag. Jag pallar inte det. Först 8,5h på jobbet och sedan 2h på träning. Och det x5x5 plus alla fullbokade helger. Låt mig springa in i väggen.

Fick en sms idag. “F går runt och sjunger: Glassbar. Fammo. Glassbar. Liisa. Glassbar, glassbar.” Vi måste ha haft en ganska bra helg, när hon fortfarande kommer ihåg att vi var på Glassmagget och åt glass. Och jag kan inte ha mycke fel om jag gissar att hon sjöng det där med Ironmans melodi.

Har lyssnat precis en timmes föreläsning av två killar som rodde över Atlanten. Alltså ro över Atlanten, nästan 5000km. Helt. Jävla. Sjukt. Dom höll en riktigt bra föreläsning och det är helt sjukt vad man klarar av så länge man litar på sin kompis och gör det tillsammans. Dom har tydligen bloggat under resan. Jag får nog kika in där lite senare.

Har läst senaste dagar en hemsida, där en programmerare/fysiker/matematiker/komiker svarar till människornas helt idiota frågor. Så jäkla kul att han faktiskt tar reda på vad skulle hända om man bygger ett hus med biljon våningar, vad skulle hända om någon tömde världens alla hav, eller om man dumpade all vatten till Mars, vad skulle hända om man lyfte en berg 2,5cm upp i luften och släpte ner den. Have fun!


Mardröm

Det är farligt att ha lite för mycke slötid. Har blivit av med nästan 2000kr bara därför att jag har haft tid att surfa och shoppa på webben. Handskor, böcker, tre tavlor…

Köpte två par footbollshandskar från USA. Dom jävlar har slutat tillverkningen av handskarna jag har använt senaste 10 år och jag har varit tvungen att byta. Under förra säsongen slängde jag bort nästan 1500kr när jag beställde handskar som var till slut helt värdelösa. Morsan fick dock tre par riktigt bra trädgårdshandskar! Nu vågade jag prova två modell från Cutters och dom var bättre än vad jag vågade ens tro. Gillar inte alls gummihandskar, men dom var inte så illa än vad jag trodde. Betydligt mycke bättre än mv-handskarna alla ib-märken tillverkar. Plus att man har tiotals olika färgkombinationer att välja mellan!

Helvete vad jag har varit trött efter vår teambuildnings-helg i Siljansnäs. Sov i bilen på vägen hem över två timmar, även om ljudnivån i bilen var inte den lägsta… I måndags var jag så trött att min larm gick till andra snooze innan jag ens reagerade på den. Jag brukar ändå vakna direkt när larmet går. Bästa var dock igårkväll när jag vaknade vid halv elva till (mar)dröm. Jag var i ett rum med fyra säng, kök och ytterdörr. Jag försökte göra ordning i kaoset, fixa lakan till sängen och jag hade även bröd i ugnen (som jag inte ens hann rädda i tid). Helt plötsligt står det en läskig man utanför den öppna dörren. Han frågade någonting jag inte förstod, och bara gick in. Jag hann inte stänga dörren innan gubben gick in, och jag minns hur jag försökte och försökte skrika att han kan dra åt skogen, utan att lyckas få ut ett enda ljud. Förjävligt att vakna med en puls på 140 och inse att om jag blundar direkt, kommer drömmen att fortsätta.

Det var ganska kul att observera folk, speciellt när vi inte alls visste vad vi ska göra. En jädrans massa spekulationer vad vi kommer att göra, vad det kommer att händas under 1,5 dygn. Hur mycke man lägger energi på sånt man inte vet och inte kan påverka. Visst är det lite roligt att spekulera om olika saker, men när det börjar ta för mycke fokus… Jag är ju en rutinmänniska och vill ha ordning och koll på allt, men även jag kan, ibland, bara låta va och ta det som kommer. Om ingenting annat så lärde jag mig under “landslagskarriären” att sluta stressa för det jag inte vet. Om vi ska springa en cooper-test 03:00, så då får man dra på sig löparskor och springa en cooper-test 03:00. Blir det bättre eller mindre dåligt om man vet redan i förväg att det kommer bli cooper inatt? Skulle man inte stressa ännu mer i så fall? Och om man åker till Dalarna, så det är ju garanterat att vi springer i backe, eftersom det finns ju ingenting annat där…

Kollade förra veckan ungefär alla ens lite intressanta Numberphile-videor på Youtube samt en del intressanta föreläsningar om lite allt möjligt. Filosofi, psykologi, språkvetenskap (“I scream, you scream, we all scream for ice-cream.”)… Fast när det gäller språkvetenskap är det inget språk som vinner över finskan. “Kuusi palaa” är en väldigt bra exempel.

Svårt att leta efter några bra föreläsningar när man inte direkt har något specifikt ämne man är ute efter. Hamnade igår på en websida TED.com där finns hundratals föreläsningar/tal om tiotals olika ämnen. Jädrans bra framträdande, folk som kan sitt ämne, folk som kan hålla väldigt intressanta tal och göra lyssnaren intresserad av ämnet även om man inte ens är intresserad av ämnet. Riktigt jävla bra. Tänk om man hade såna lärare i skolan? Lyssnade bl.a. Stephen Hawknings, en som försökte förklara stringteorin, en som snackade om psykologin bakom lycka, en komiker som snackade om teorin om allt (otroligt rolig, jag var tvungen att släppa allt annat och fokusera på hennes framträdande för 15min och inte skratta för högt), en fysikern som hade räknat att vad händer om någon skulle försöka slå en baseboll som kommer i ljustets hastighet… Gud vad min nyfikenhet blir inspirerad av att lyssna massor av olika tal om massor av olika ämnen man inte annars skulle ens ta en titt på.


Växtvärk

Kan man ha växtvärk vid 25år ålder? Har haft så jädrans ont i mina fötter och knäna under senaste dagar att det är inte klokt. Jag får snart börja stå på händerna när jag varken kan sitta eller stå. Ryggjäveln. Fast stå på händerna funkar inte heller när jag haft ont i handleden redan flera veckor efter vi gjorde kottkärra-armhävningar i trappor här om fredag. Kanske det är bara åldern som kör över mig…

Hur går det till att packa när man inte har en aning vad det kommer hända under helgen? Tänk om man inte har med sig något som kommer bli otroligt viktigt i slutet eller man råkar helt enkelt ha helt fel utrustning?

Ganska stor omställning att börja jobba och inte ha så mycke att göra, när man sist har jobbat med flera pågående projekt och om det inte fanns någonting att göra, kunde man börja bygga något nytt eller fortsätta med något av evighetsprojekten. Nu kommer jag till jobbet, kollar runt alla uppgifter och märker att om jag skulle jobba effektivt kunde jag åka hem efter morgonfika. Måste hitta på något extra att få tiden rinna iväg lite snabbare (och va lite trevligt mot mina kollegor och inte göra deras jobb). Men snart får jag jobba så mycke och så fort jag kan och vill 40h i veckan.

På grund av lite för mycke extra tid vet jag bland annat varför Simpsons är en decimal-värld även om alla karaktärer har bara åtta fingrar. Det är ju ganska logiskt att vår värld baserar på tior (=decimaler) när vi kan räkna upp till tio med fingrar. Således borde ju Simpsons-värld basera på åttor istället för tior, eller hur? Det vet jag inte om det har varit en miss eller om det var tänkt från början att så ska det va. Och kanske förklaringen har hittats på efteråt att täcka upp felet någon nörd har påpekat. Kan tänka mig att det är ganska lätt att inte tänka på att om jag ritar bara åtta fingrar till figurer borde hela världen basera på åttor.

Apropå evighetsprojekt. Kom på häromdag ett evighetsprojekt jag hade glömt bort att slutföra under sommaren. Morfar byggde ett helt Muminhus till mig när jag var liten. Ca. 50cm hög cylinderformat hus med inredning och ett antal Mumin-figurer givetvis. Huset gick sönder sisådär 15år sedan och sedan dess har det legat i verkstan och väntat en räddande ängel. Surprise, jag är nog den räddande ängel som får till slut reparera huset själv. Ingenting har hänt under 15 års tid, så sannolikheten att någon skulle fixa det nu, njaa… Ganska liten. Inte så att jag skulle själv behöva det, men det är ju lite häftigt att ha kvar någonting sånt. Jag tror även att jag har en liten kompis som skulle bli extremt glad över huset. Om jag vågar ge det till henne. Kanske måste jag göra en säkerhetskopia?

Ganska tufft att kolla bredvid när verkligheten kör över lillebrorsan som en fullpackat lastbil. Man kan bara hoppas att hans tjocka skalle spricker och han behöver inte betala för mycke för sina inte så smarta beslut och åsikter. Jag får kanske se det som en psykologisk studie som inte har något bestämt ändamål och som går sina egna spår.

Jaja, visst är det irriterande om jag inte avslöjer anledningen till Simpsons decimal-värld. Det finns nämligen en karaktär, en enda karaktär, i Simpsons som har tio fingrar. Man kan ju räkna ut det till slut vem är den som bestämmer över allt… I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävande över vattnet. Och Gud sade: ”Varde ljus”; och det var ljus. Och så kommer Guden med sina tio fingrar och ser till att han är den ena, den allmäktigaste och skapar gula varelser med åtta fingrar.

Jag vet inte varför jag kan Bibelns första rader så pass noggrant. Men jag har faktiskt någon gång börjat läsa Bibeln bara för rent nyfikenhet. Samma nyfikenhet skulle vilja läsa Koran. Och Hitlers Mein Kampf. Och Maos lilla röda. Men en har jag åtminstone kunnat stryka över på min lista: Kafka. Började läsa en av hans böcker (minns inte längre vilken), läste runt hundra sidor innan min nyfikenhet, tålamod och förståelse fick nog med 1,5 sidors långa meningar.


Peto

Peto sanoi: “Tämä olkoon tuomiopäiväsi. Olkaa armollinen itsellenne ja toimikaa käskyjeni mukaan. Näin on elämäsi oleva helpompaa.”

Peto jatkoi: “Tämä on oleva häkkisi, tämä on oleva kahleesi ja he ympärilläsi, he on oleva kohtalotoverisi.”

Peto murisi, käänsi selkänsä ja jätti minut. Yksin, häkkiini, murheen murtamana. Lyötynä ja hämmentyneenä katsoin vähäisiä kantamuksiani ja suuren tyhjyyden vallitessa järjestelin omaisuuteni parhaalla mahdollisella tavalla. Ja katso, kun luomistyöni oli päätöksessä, murtui häkkini, ja oveni lukittiin minulta.
”Peto! Auta minua! En pääse takaisin häkkiini! Tämä on mätä, laho, toisten jo valmiiksi tuhoama!”
Peto kääntyi, katsoi ja murahti: ”Tämä on sinun, näin on kirjoihin kirjoitettu. Mutta olen armollinen ja saat toisen mahdollisuuden. Ota tuo viereinen, kohtalotoverisi hylkäämä häkki. Häkki joka ammottaa tyhjyyttä. Häkki, jossa kohtalotoverisi vietti viimeiset hetkensä.”

Näin olkoon, ja kuin jo ikiaikaisiin kansiin kirjoitettu on komedia, toistui koko kohtaus täysin identtisenä. Sain uuden häkkini, tein sen omakseni ja kun työni oli valmis, hajosi tämäkin mätä, toisten saastuttama häkki. Sulki ovensa minulta, ja ilmoitti ”Fail to log in. Access denied. Please try again.”

Kalman kylmä käsi kurkotti kurkkuani, kun aroin ja pelästynein askelein hiivin kohti petoa.
“Olkoon ylistetty Suuri Peto, armollisista armollisin! Se tapahtui taas… Olen tuomittu, leimattu, tunnustan syyllisyyteni. Oi, antakaa armoa, tämä ei ollut tarkoitukseni..!”

Peto kääntyi, nousi ja käveli luokseni. “Ystäväni, olenhan armollisista armollisin, täten en voi tuomita teitä toisten epäonnistumisista.” Peto katsoi ympärilleen, antoi armoa, ja osoitti uuden ja väliaikaisen kohtaloni. ”Tuo. Tuo tuossa. Mene sinne, kunnes uusi käsky ylemmältä meidät saavuttaa. Ota parempiesi paikka, ja täytä se, käytä sitä suuren kunniotuksen painaessa harteitasi. Parempasi saapuvat vasta päivänä kahdeksantena ja siihen mennessä olet oppiva oman paikkasi.”

Ja näin, suurta kunnioitusta sydämessäni, asutan parempieni häkkiä, mutta mustuus kalvaa sydäntäni. Tämä ei ole paikkani, nämä ei ole olevat lopulliset kohtalotoverini, Peto ei oleva todellinen petoni.

Ja menneisyyteni kuiskii yhä korvaani. Taistele! Älä antaudu! Ole vahva! Älä muserru vaikka he kuinka ahtavat sinua pieneen laatikkoon! Ja näin, tämän hiljaisen soturin huutaessa ja raivotessa, olen rohkea ja kieltäydyn päästämästä irti viimeisistä vapauden rippeistä. Uhmaan Petoa ja parempiani, käytän Pedon aikaa omaksi hyväkseni, vaikka sen teenkin häkkini pimeimmässä nurkassa, salassa muiden katseilta. Äiti anna armoa, Soturi täytä minut voimallasi, vaikka kaikki me sen sisimmässämme tiedämme. Kaikkien on kuoltava. Kuolema on meidät ottava, hän on oleva ainoa todellinen jumalamme, mutta rukouksemme olkoon helppo päivien alusta loppuun:
”Ei tänään.”

Välillä inspiraatio iskee, töissä, 6:25 aamulla. Sitä ei voi kahlita. Se ei jaksa odottaa. Se täytyy saada ulos.


Higgs

Jag följer inte politik. Jag är inte intresserad av politik. Jag bryr mig inte om valen varken i Finland eller Sverige. Man kan rösta vad som helst och slutresultatet blir ändå ungefär det samma; helt åt helsike. Råkade se en valreklam idag, men jag har ingen aning vem det var, vilken parti och jag är inte ens säkert om jag såg hela reklamen. “Feminism utan socialism.” Öö, hmm, va? Jag kan ungefär förklara kort vad feminism är, lika som jag kan kort förklara socialismen, men den där ordkombinationen är helt absurd för mig. Men måste dock säga, bra reklam, då jag har funderat detta några timmar, även om jag har ingen aning vems reklam det var och vad är syftet.

Jag har nog tränat på att börja jobba så många gånger att den här gången allt faktiskt fungerade precis som var tänkt. Helt otroligt. Förutom att jag pajade direkt två datorer, men jag var inte den enda som inte kom in på dom. Inte helt mitt fel. Jag har dock glömt bort allt… Det är väl tecken av en bra semester/frånvaro när man inte har koll på något när man börjar jobba igen?

Det är mycke möjligt att det här är min framtid. Häftig på ett sätt, hemskt och läskigt på det andra sättet. Mycke möjligt att jag är ganska illa ute när det gäller chansen att drabbas av alzheimer. Men det finns ju alltid en chans att jag dör tidigt till stroke och slipper Alzheimer.

Varför även SSL dam har uppehåll under herr-vm? Förstår att finalhelgen är ledig, men hur kul är det med tre veckors uppehåll mitt i serien? Och fatta att vi spelar en enda match i december, den 20/12. Hur kul är det? Och hur kul är det att vi spelar 12 matcher under hösten varav hela åtta hemma? Vi kommer ju fasiken inte spela alls hemma under våren..? Umeå x2, Mora, Göteborg alla under våren.

Kan någon smart människa förklara mig varför man går till krogen? Okej, om man gillar dansa, då förstår jag. Men annars då? Gjorde ett empiriskt prov i helgen, men blev inte alls smartare av det. Undrar om det här är lite som att försöka hitta Higgs boson genom att crasha atomer i partikelaccelerator? It might be there, it should be there, and if I try one more time, maybe I find it..?


Yrjänä

När man lyssnar musik och det känns att man träffat sin bäste vän efter ett låååååångt tag. Mållös. Ge mig bara mer.


Sheldon -day

Muahhah. Förlåt alla ni som har semester nästa vecka. Råkade kolla väderprognos och det ska regna hela nästa vecka. Förlåt att jag börjar jobba. Jag har haft sex veckor semester och när semestern började den typiska finska +7C och regn -sommarväder ändrades till sol och värme. Inte så att jag skulle bry mig jätte mycke om det regnar eller inte, jag hade varit nöjd även med lite svalare och gråare väder. Och nu är värmen och soliga dagar förbi oss, direkt när jag kliver in i min lilla kontorsråtta-bur. Det är helt okej att skylla på mig.

Spelade första träningsmatch igårkväll och den hemska verkligheten slog mig. Alla som har hittills varit inblandade i mina innan match -rutiner har slutat. Och alla på en gång. Jag stod vid särgen igår innan matchstart och undrade vad fan är det jag glömt bort. Småningom smyger tomheten in i tröjan och jag inser att jag har inte gjort det jag brukar göra innan matchen. Vem kommer ha koll på tiden i omklädningsrummet? Med vem klatchar jag innan match? Vem ser till att jag får min plats i ringen? Vem äter mina salmiakkigodisar nu?! Egentligen handlar det ju om dom små grejer som egentligen har ingen betydelse och jag tror att jag hade inte ens märkt om det var en eller två grejer som saknades, men när allt försvinner på en gång..?

 

 

Vi alla skrattar åt våra kära Sheldon, men är han så konstig i slutändan? Tur att jag har ändå några veckor på mig att känna mig vilse och försöka fylla tomheten med nya rutiner. Tålamod, min bäste kompisen, kom hit är du snäll?!

Jag hade alltså nästsist sovmorgon för evigheter och jag vaknar strax efter sex, försöker somna om, vaknar strax efter halv sju, försöker somna om, kliver upp strax innan halv åtta. Kommer åtminstone inte ha det så svårt att vänja mig vid med upp 5:50, jobba 06:30 rytmen…

Bestämde mig i tisdags och beställde en 60x40cm canvas-tavla samt två 30x40cm afficher. Fick tavlan redan igår på post och jag kan bara konstatera att helsike vad den är fin. Har alltid tyckt om bilden och den är absolut en av dom bästa jag tagit. (Och det är en raw-bild, inga färgjusteringar eller motsvarande gjorts!!) Funkar otroligt bra även som tavla. Tror att den skulle va ännu snyggare om den var ännu större. När jag någon gång har ett stort hus med en stor vägg, då jävlar. Och till slut var det klockrent att hur jag ska hänga den. Har funderat flera gånger när är bilden rättvänt, men så där är det ju klockrent. Till slut.

silta