Monthly Archives: March 2015

Förbannat…

Förbannat att skriva en text man inte själv kan släppa. När man måste återvända till texten, läsa den om och om igen, kanske bara för att påtala sig själv att det kommer bli bra. Till slut. Att det finns något större bakom allt. Läsa genom texten och försöka förstå att man själv skapade dom orden, tankarna, bara några timmar sedan, att det måste finnas en liten röst in i mig som verkligen tror på det.

Undrar hur länge det tar tid… Kaos i kroppen efter två sömnlösa nätter. Vakna 5:45 med en jäkla huvudvärk. Huvudvärket man kunde känna redan klockan två på natten, huvudvärket som sticker med dig hela jävla långa dagen. Äter man, mår man illa. Äter man inte, mår man illa. Lyckas man somna, då jävlar. Drömmer om att släppa in mål. Drömmer om ett svart hål. Drömmer om att jag ska till träning och alla målvaktsbyxor är genomblöta och nytvättade och jag kan inte använda dom. Undrar om det har känts så här tidigare åren? Undrar om den fysiska smärtan är av sömnbrist eller resultat av den mentala smärtan? Kanske både och… Undrar hur människan överhuvudtaget undkommer en kris? Hur fan man klarar av att leva genom dagen när man känner sig så jäkla vilse. Tom. När man inser att jag sitter på jobbet och har stirrat taket för senaste 10min.

Och det är inte förran nu man börjar komma ihåg att det är nog flera som har sagt till mig att jag har varit bra. Att man har lyckats höja nivån till topp när det gällde mest. Att motståndartränaren sökte mig efteråt och ville bara säga att “du var fruktansvärt bra”, visa att man verkligen menade det. Att någon skriver till dig “jag är så glad att jag fick lära känna dig.” Inget som tar bort smärtan, inget som får en känna mindre besviken, men kanske det är något som sticker fast i hjärncellarna längst ner, även när resten av hjärnan och kroppen vill tycka synd om sig själv, bygga en kista och lägg sig ner där. Spika fast locket… När 95% av kroppen tycker att det finns ingen morgondag, och om det nu råkar komma, så kommer den inte bli bättre.

Klockan tickar framåt som fan. Borde packa, men får inte gjort det. Kommer nog aldrig ner till källaren för att hämta resväskan. Bara tömma endre-väskan och åka med den helt enkelt… Inte förvånat om jag står hemma på torsdagmorgon och inser att jag har packat med mig endast träningskläder… Eller glömt hälften hem…

Advertisements

Suck

Ofyfan… Klockan var 5:38 och jag var redan helt övertygat att det här är livets sämsta måndag. Solen gick inte upp, efter 40min på jobbet mina hörlurar gick sönder, flygbiljetterna från igår hade fått nästan 800kr extra pris… Dra åt skogen. Kommer hem från jobbet till 1,5m hög tvätthög jag måste besegra innan onsdag.

Sov knappt inatt och det lilla jag sov, drömde jag att vad jag än gör så släpper jag in mål. Som ett stort svarthål sög jag in allt… Toppen. Ha en bra dag…

Hoppas solen går upp imorn…

Mitt i mörkret får man en glädjande meddelande att gubben håller på att fixa middag till söndag och plötsligt 4200kr är så j-la värda av varenda krona. Samt man själv blir lite glad när man kan känna av att han blev ytterst glad att jag vill erövra tillbaka min plats i bordet.

Och mitt i det värsta framtidsångest dyker upp en lösning på det allra största orsak för mitt långvariga framtidsångest överhuvudtaget. Problemet jag inte riktigt har hittat något realistiskt lösning verkar ha fått luft under vingarna och känns att det kan bli något jäkligt bra. Som jag ens hade någon chans att påverka. “Räknar in dig. Du har inget val!” Det kanske kan bli något där alla är nöjda till slut. Inte minst jag som kanske får äntligen slå ihop allt jag kan önska mig…


Nu då?

Hungrig, men får inte ner en enda dugg. Törstig med kan inte dricka… Trött men ingen chans att kunna sova. Ont i huvudet men finns inga värktabletter som skulle trolla bort värket… Sugen för öl och det finns inte ett enda jävla flaska i kylen…

Chansa att man får ledig från jobbet och lägga ut dryg 4000kr att flyga hem på onsdagkväll?

Sämsta känslan i hela livet när man känner att jag räcker inte till. När man inte är tillräckilgt mycke…


Djävulsknut

Vet inte riktigt vad är grejen med mina fingrar. Fick tidigare under våren en lite klapp på handen på träning och fingertoppen spricker och snart hade jag hela handen täckt med blod. Igår hände det igen. Greppar bollen ungefär samtidigt när en iksu-klubba försöker träffa bollen. Kände att jag fick ett lite hårdare slag. Ingen fara… fast *blubblubblub*. Blöder som in i helvete. Tejpa fast och tejpa tajt som fan. Efter 6min i andra perioden har fingret blött genom typ 10 lager av coachtejp och varje gång jag släpper handen ner värker det hela vägen upp till armbåge. Fan. Längsta perioden jag har haft på länge. När jag sedan kom hem och öppnade tejpningen så är jag inte alls förvånad av blodet och värket…

I min familj har vi fått snida med vassa knivar från första början. Mamma brukar alltid säga att bättre skära sig med en vass kniv så åtminstone får man snyggare sår och det blir lättare att sy fast alla borttappade fingrar. Kan bara konstatera att mamma, du har så rätt. Efter cirkelsågen hade jag väldigt snyggt och fin sår, efter en olycklig träff med en trubbig innebandyblad, not so nice. Fattar inte hur man lyckas spricka fingertoppen så pass illa att det hänger lite fel grejer åt lite fel håll… Tack och lov har allt fastnat hyfsat bra under natten så behövde jag inte börja fundera om man behöver gå klistra eller sy fast fingret… Bara ta en sväng förbi apoteket och fylla på tejplagret.

Var jätte länge sedan jag har pratat med lillebrorsan. Morsan är i Syd-Afrika och brorsan vikarierar i firman och försöker undivka konkursen den här veckan. Han hade sökt till flera skolor nu under våren, och man kan bli lite förbannad att han är så smart han är lat. Förra året hade han sökt också, men struntat i att gå till antagningsprov. Och missat platsen med endast 6 poäng. Nu har han ändå tänkt att delta i antagningsproven men verkar ha inte sådär jätte stor motivation att förbereda sig på något sätt alls. “Ska kanske byta batterier till miniräknaren och vässa pennan.” Fan, om han skulle göra lite mer så skulle han kunna komma in vart han vill.

Han satt på jobbet igår och hade hittat djävulsknutar. Han hade grubblat först en halv dag att hur han kan få loss en djävulsknut med tre bitar. Till slut hade han fått knuten loss och lyckats även få ihop den igen, efter några timmar. “Hehe, hittade djävulsknuten med 12 bitar! Har bara lite svårt att få isär alla bitar.” NEEEEEEEEEJ. STOP-STOP.STOOPPPPPPPPP du lilla idiotjäveln. Tänk ett, två, nej tre gånger om du verkligen vill slå sönder knuten du inte kommer få ihop igen. Tre bitars och sex bitars knutar kan man få ihop, men jag är ytterst tveksam att hans tålamod räcker till 12-bitars knut. Min tålamod går på yttregränser med 6-bitars knut. Han orkar inte ens lösa rubikkuben, och där kan man ändå plocka fram en miljon youtube-videor att hur kan man lösa den. Så snäll, lämna 12-bitars knuten i fred.

pirunnyrkki

Fan vad skönt att va ledig. Och skönt att kunna va ute och få sol i ansiktet. Var på spåret och sprang nästan 40min. Dock handikappsintervaller med jogg och gående vila. Frustrerande att inte kunna bara gasa på och springa, när det för en gångs skull känns lätt i benen och känns att stegen bara flyger framåt. Samtidigt vet jag att efter 15min kommer fullstopp, så det är värt att ha självdiciplinen och bryta ned passet till 1,5-2min bitar. Krönte passet med 100m ruschar i liten nedförsbacke. Kanske skönaste löppasset som finns dom där 100m intervaller. Känns att man är 20kg lättare och flyger framåt. Vet inte om man får så stor fysisk nytta av dom, men mentala känslan höjer man åtminstone till toppen.


Strul

Fan vad jag blir ledsen när det blir strul och jag har inte det blekaste aning vad det kan bero på. Slutspelsbloggen blev helt galet igår utan att jag har varit inne och pillat på inställningar. Kunde inte fixa det under dagen, åker hem och märker att samma problem kvarstår med Firefox, men när jag sedan öppnar allt med google chrome, inget problem, allt är precis som det ska. Sparade om allt och tsadaa, alla problem försvann. Va fan..?

Blogger-plattform verkar va jätte smart när man bl.a. vill lägga till en youtube-video i bloggen. Man kan ladda upp den från datorn eller så får man gå via blogger och söka från youtube. Skulle va jätte bra om det bara funkade… Med den sökningen kan man inte typ hitta någonting. Att ha en direkt link till videon hjälper ingenting. Varför man måste göra väldigt avancerade saker som funkar så där när man kunde göra det även mycke enklare. Typ genom att koda in en [ youtube=skrivdittlänkhär ] -funktion, som wordpress har gjort.

Gjorde en video i tisdags inför fredagen. Fattar inte riktigt skillnaden mellan min video och alla miljon musikvideor på youtube folk har gjort. Jag har använt en låt och klippt ihop massor av bilder och lite video. När man sedan laddar videon till youtube, får man en copyright-meddelande. Fb vägrar helt visa videon av copyright-anledningaar. Fattar inte vad är skillnaden mellan en “vanlig” musikvideo och min musikvideo. Om jag hade lagt ett extra ljudspår eller klippt låten så då hade jag faktiskt använt andras produkt till egna ändamål, men då hade jag nog inte fått något copyright-meddelande då det går inte känna igen ljudspåret. Fattar inte logiken. Samtidigt det är ingen som säger att låten skulle va min och jag har endast gjort en video för låten, utan att ändra eller säga att jag skulle ha någonting att göra med musiken. Vet inte om det kan endast handla om det att jag har inte nämnt låtens namn i videos namn..? Om man ska dra en slutsats på grund av det här, så egentligen nästan alla videor i youtube strider mot copyright samt att egentligen fb borde då inte visa ett enda j-la video som länkas via dom. Kan någon snälla förklara mig logiken..?

Pratade med morsan igår. Hon och gubben ska åka till Syd-Afrika för 1,5 veckor. Jag kan inte tycka alls synd om dom att flyget från Istanbul till Johannesburg är 12h och därifrån en 1,5h flyg till. 13,5h i en sardinburk. Grattis, åk inte så långt bort då om det känns jobbigt med så lång flyg. Konstigt nog med Syd-Afrika gör inte alls lika ont som Kuba gjorde…

Morsan skickade en bild till mig förra helgen. Fanny hade sovit över men hade glömt sin gosedjur hem. Jaja, farmor fixar. Och plockar fram min käraste och välförvarade docka. En sådan docka jag har gått runt 24/7 typ första 12år av mitt liv. Resterande 10år har jag varit väldigt rädd om den och sett till att den inte hamnar i fel händer. När jag var liten så vägrade jag  släppa den och herreminjävel dom gången när morsan var tvungen att tvätta den… Jag kunde inte sova utan min docka. Har fått den från morfar från någon utlandsresa när jag har varit mindre än ett år. Efter några år hade han hittat en precis likadan och morfar och morsan hade försökt byta ut min redan då slitna dockan till den nya. Gissa bara hur det gick? Och nu hade hon plockat fram den och gett till F. Samtidigt kan jag inte va sur när jag hade nog gjort det samma och när man får en sötis bild av en febrig lilla tjej som lyckligt sover med min docka.

fanny


Sjuk, trött eller sjukt trött?

Man skulle kunna tro att efter man har sovit sådär +/- ungefär fyra dygn, borde det kanske synas eller kännas någonstans. Icke. Eller ju, faktsikt, jag har inte hållit på att dö på jobbet idag. Sedan torsdaglunch har jag typ sovit, ätit, sovit, sovit, ätit, spelat en match, ätit och sovit lite till. Hur i helsike en liten människa kan sova så mycke..?! Jag kan, ibland, sova bara därför att jag har inget annat att göra (händer inte ofta) och man blir trött av att sova, men nu har jag varit så trött man känner att fan vad jag vill gå lägg mig och sova. Bang och man somnar direkt. Men skönt. Att få sova ut. Och att jag får sova imorn lite till.

Hade en väldigt spännande fredageftermiddag/kväll. Sov nästan fyra timmar där på eftermiddag och drömde om att jag sov och drömde om att jag har så sjukt svårt att vakna. You know, när man vaknar och somnar om direkt, som man gör tre timmar innan klockan ringer på morgonen. Det här var bara att jag drömde att jag måste vakna och det gick inte. Och när jag trodde jag äntligen var vaken, märker man att nope, jag verkar faktiskt sova fortfarande och man får försöka vakna ännu en gång. En liten scifi-dröm.

Vaknade natten mot söndag. Så jäkla ont i halsen. Kändes att jag hade försökt svälja en råtta, typ. Man börjar räkna direkt dagar. Om jag blir sjuk nu, hinner jag bli frisk till fredag. Om jag blir sjuk nu, kommer jag troligtvis missa hälften av veckans träningar. Och måste bli världens förkylning att inte klara sig inom fem dagar. Borde ha känt det i kroppen redan under matchen..? Vaknar söndagmorgon, ingenting. Hoppas det var det. Läskigt.

Folk på jobbet har fått en riktigt kul idé att börja ställa jäkla massa frågor till mig om nästa år. “Du kommer väl tillbaka? Ska du spela nästa säsong? Vad ska du göra? Har du bestämt dig? Ska du till Finland? Du kommer visst tillbaka!” En liten apa vaknar inombords och man skulle vilja bara visa fingret och säga att nähä, kommer visst INTE tillbaka. Börjar helt plötsligt uppskatta dom få personer som inte tjatar och säger si eller så, men ändå vill hjälpa med att diskutera om ämnet när jag vill. Utan att tycka någonting. Låta mig själv att väga, fundera, känna efter vad jag vill göra.

Helt underbart att vi kan åka upp till Umeå över dagen. Åka på morgonen, spela en match och va hemma vid tio på kvällen. Man kan alltså inte ens åka typ till Stockholm lika smidigt..! Snacka bara om bra förutsättningar. Hinner va hemma och ladda om, hinner hem (och till jobbet) och ladda om igen för att va på hugget redan dagen därpå.

Hmm. Skulle hinna sova en 20min innan träning. Ska eller inte ska..? Svår fråga.


RIP

Tidernas största och briljantaste författare Terry Pratchett gick bort igår. Tanken börjar slå mig så småningom att jag håller på att läsa den nyaste och absolut sista Pratchett-boken ever. Att det kommer inte komma något mer… Att vi får aldrig veta hur Sam Vimes lever sitt liv eller vem Kapten “Yes, I’m a 6ft tall dwarf” Morot egentligen är? Hade Ankh-Morpork till slut utvecklats till ett teknologiserat stad när dom redan fått fungerande post, bio, tryckmaskiner och nu även järnväg? Vad hade kommit näst? Aaarrrrhh… We will never know.

Prattchet må va en av dom viktigaste och största författare i mitt liv. Tolkien är kanske den största, men Pratchett kommer väldigt nära och gav en möjlighet att tänka, fundera, ifrågasätta och få nya synvinklar på språket, samhället och livet på ett väldigt roligt och flygande sätt. Ifrågasätta allt som alltid har varit så och visa hur dumma alla traditioner och uråldriga vanor kan va.

Har börjat lägga mycke mer märke till hur hockeymålvakter rör på sig på is och det är lite spännande att egentligen är en stor del av rörelsekedjor exakt det jag gör på innebandyplan. Om man plockar bort hockeyutrustningen och gör “off-ice” mv-övningar är slutresultatet innebandyförflyttningar. Förutom givetvis dom förflyttningar man gör stående på skridskor. Allt som görs ett/två knä i is är väldigt lik förflyttningar man gör på golvet också.

När jag var i Finland i februari såg jag en juniormålvakt som hade utvecklat ett spännande spelstil. Kom på efteråt att det han gjorde var hockeyförflyttningar, rakt av. Verkade fungera väldigt bra, plus att det var kul se att en 15-årig kille håller kroppen uppe istället att sitta på hälarna och ha händerna i golvet.

Borde skriva något klokt om Jönköping-matchen till bloggen… Undrar om jag lyckas med det… Men jäkla häftigt att i tisdags hade bloggen över 800 sidvyer och över 200 enskilda besökare! Andra dagar har det varit nära 100 besökare/dag som är typ dubbelt så mycke jämfört med tidigare åren…


Koran

Japjap, nu har vi sparkat äntligen igång med slutspelsbloggen igen som kan hittas på slutspelmedendreif.blogspot.se!

Jag har en jädrans lista med böcker man skulle vilja läsa någon gång och Koran är en av dom. Har någon gång försökt läsa Bibeln men jag tappade tålamodet ganska snabbt. Eller så borde jag har hoppat över gamla testamentet och börjat från slutet. Inte så att jag skulle va dugg intresserad av religiösa skäl, men mest att få ta reda på varför. Nu har YLE börjat med en radioserie där dom skall läsa genom Koran i 60 avsnitt. Skulle faktiskt bli något jag kunde tänka mig att lyssna lite då och då, bara för att… få veta vad är (den obefintliga) skillnaden. Och det lilla jag har läst så är den boken mer som en diktsamling, så det verkar va lite annorlunda att läsa än Bibeln.

Råkade läsa What If igen och fick reda på varför maten som värms i Micro blir sällan varmt jämt, utan att vissa punkter är kokande heta och vissa iskalla. Jag har undrat det några gånger, men aldrig tänkt hur mikro funkar egentligen. Bara namnet Micro wave Owen borde ringa klockan, men nope. Har man lite kunskap om vågrörelse, så är svaret klockrent. Så nu vet vi också det.

standing

Blir lite jobbigt att blogga på googles bloggar när dom har något jäkla fel på textinmatning. Om man t.ex. klistrar in en text man har skrivit med word, blir formateringen helt åt skogen. På text-fältet har jag gjort en radbyte och det som syns på själva bloggen kan va 3-6 radbyten. Den kan även byta font eller färg utan någon anledning och man får försöka rätta till problemet i HTML-koden. Tar sjukt mycke extra tid när man inte kan bara klistra in och lägga ut, utan man måste koda varenda radbyte rätt. Allmighty Google…

Spännande se hur länge jag orkar lyssna Koranen. Än så länge kan jag inte riktigt förstå skillnaden mellan religioner, speciellt när jag betraktar ämnet från objektiv och absolut icke-religiösa synvinkel. Ja, givetvis det finns skillnader, men det är liksom skillnaden mellan norrländskan och gotländskan, typ. Samma språk, men ändå inte.


Lilla stjärnan

Hephep, där försvann min kväll. Tur att jag var duktig och tränade direkt efter jobbet. Satt ner mig vid datorn strax innan fem och tre timmar försvann i ett andetag när jag fixade slutspelsbloggen och skrev första inlägget som kommer ut imorn! Detta alltså betyder också att jag kanske kommer va lite tystare här, eller inte. Grejen kan va som Schrödingers katter. Länkar och mer hype lär komma imorn. Även här.

Brorsan skickade SMS till mig i helgen. ”Hinner du skypa under kvällen? F satt i bastu igår kväll och babblade en halv timme ”Liisa är Manni Kokkos gudmor. Liisa är Manni Kokkos gudmooooooor.” Kul att det finns någon som verkar gilla mig och vågar uttrycka det..! Heh. Underbar unge. Hon har helt klart lärt rätt beteende med bastubadande. Var barnvakt 20min i lördags och försökte vakta henne via Skype. Häftigt att hon är så pass bra att sjunga, efter jag hade fått sjunga ensam ett litet tag. När hon sen kom igång ville hon inte sluta… Blinka lilla stjärnan går hur bra som helst och efter en liten utmaning kom även låten om en liten tåg. Pienen pieni vetujiii aamjujja kejjan… Nu måste jag lära henne låten om en liten Fanny så att jag inte behöver sjunga det ensam längre.

Vi borde ha bytt platser på jobbet redan typ ett halvårs tid och nu verkar det bli på riktigt på fredag. Fick först en ny plats, men eftersom jag slutar snart så fick jag ännu en ny plats. Som verkar vara en jackpot, även om det var inget fel med fyrkanten jag borde ha suttit i första plats. Sitter i en fyrkant där en är mammaledig, en jobbar 50% och en som börjar vid nio varje dag. Är man nöjd eller nöjd? Med andra ord, jag får sitta i min lilla bubbla i lugn och ro stora delar av dagarna.

Kommer nog vrida kniven i ryggen varje vecka april ut. Hur skönt är det att kolla sin mobil hela måndagen och det står ”Kommande väckning onsdag 06:00”?

Skrev lilla texten till slutspelsbloggen ungefär en vecka sedan. Nu kan jag börja se och känna att det var nästan en profetia som jag har skrivit, och texten har börjat besanna under tiden. Läskigt. Lite häftigt också. Som min dröm jag drömde några nätter innan Dalen match. Jag stod på en backe på Gotland och jag såg att det kommer ett flygplan. När den skulle börja landa, dyker den rakt ner och är på väg att krascha. Precis innan marken lyckas den vända uppåt och få luft under vingar igen. Till slut flyger den rakt uppåt och gör den en lite darrig och vinklande landning, men kommer till marken oskadat. Tänkte inte djupare drömmen på morgonen när jag vaknade och kom ihåg den, men efter Dalen-matchen var det klockrent. Flygplanet var Endre som efter en tyngre period lyckas få luft under vingarna och grejar det till slut, ändå ganska snyggt.

Undrar om jag fått radioaktiv strålning när jag var liten. Eller om någon giftig spindel att bitit mig… Eller om jag har lyckats dricka Obelix magicpotion och fått någon extra superpower. Även jag kan tycka ibland att det är lite konstig med alla mina drömmar…

Gud vad skönt att ha tid att va ute i solsken på en vardagkväll. Cyklade nästan 1,5h och njöt av friska luften och solen. Väldigt skönt sätt att ladda om och rehaba efter gårdagens monsterjobb.


Vit papper

Smart att sitta i telefonen 1,5h kvällen när man skall packa och planera en tredagars bortaturne á la NHL. Packat under tiden så jag har inte riktigt stenkoll vad jag har stoppat i väskan och vad jag har glömt… Blir spännande helg. Nu är största frågan att skall man ta dator med sig eller inte. Kommer jag hinna fixa bilder och skriva eller inte? Orkar inte släpa med mig dator om jag inte orkar/hinner använda den… If I only knew…

Har funderat redan många veckor tillbaka att vad jag ska skriva till vår slutspelsblogg och hur jag skall inleda bubblan. Hade några bra tankar och bestämde köra på en, men har inte lyckats skriva ner något. Var ledig på tisdag och kände att jag kanske måste börja ta tag i saken och göra något. Deadline är en ganska bra motivator och när man har bestämt att allt skall bli klar nästa tisdag, så vill man helst också få gjort det i tid.

Gud vad jag älskar mina lediga tisdagar. Så himla skönt att vakna först vid sex, somna om, vakna, somna om och ligga kvar i sängen tills nio och inte ha någon press på sig alls att gå upp. Satt med min morgonkaffe och stötte på problem jag inte har haft på länge. Vit papper. Hur mycke problem och ångest en vit A4 har skapat åt kreativa människor? Man känner att det finns någonting som vill komma ut, men det där vita pappret sätter stopp på allt och man får inte ut någonting alls.

Vet inte om man är lycklig lottad eller om det är en jädrans börda, att man kan switcha språken. Hoppade lite fram- och tillbaka med finska, svenska och engelska och letade efter något som förstör vita pappret. När det sedan började bubbla i hjärnan, märker man att allt man vill skriva kommer på finska och texten man skriver bör vara på svenska. Det blev ju ett helsikes kaos i min lilla hjärna, när man kommer på saker på finska och vet hur man skulle vilja säga dom, men man måste översätta det till svenska och inse att man inte hittar rätta orden. Samma adjektiver finns inte i svenska, samma verb finns inte på svenska och till slut skriver man svenska på finska och av erfarenhet vet man att det kan bli lite tokigt…

Stötte på nästa problem efter ett tag. Texten bara fortsätter att skriva sig själv. Blir bara längre och längre och det finns inget sätt att avsluta texten på ett snyggt sätt. Nu sitter jag med en text med 800+200 ord (1,5 A4 med små print) och vet inte vad jag skall göra med det. Ingen orkar läsa så mycke. Och jag är inte heller helt säkert att jag når min målgrupp. Finns en risk att syftet och budskapet står mellan raderna och själva texten är bara en konstig skräckhistoria.

Jag skall nog ändå behålla texten och lägga ut den i flera delar så man kanske somnar inte mitt i. Märkte också att texten råkade bli väldigt likt allt jag skrivit om Bob under vintern. Samma stil, samma berättarröst, samma typ av text. Tur svenskorna fattar inte finska, så där var det problemet löst…

Borde ha gått och lagt mig sådär två timmar sedan, men känns lika bra att fixa allt klart när man ändå är redan helt kört. Förhoppningsvis hinner man ändå sova på båten och även innan match imorn.