Svartvinbärssaft

Bokföring är verkligen inte för mig. Eller åtminstone vår kursmaterial dödar den sista lilla minsta intresse och förståelse som kanske skulle kunna finnas nånstans om… Jag måste lämna in tre gigantiska uppgifter innan jag får delta i tentan som är exakt om en månad. Just nu försöker jag skriva en bokslutsanalys. Ska läsa ett bokslut, och skriva en analys på tre sidor och analysera saker som står i uppgiften. Dom här termerna som står på pappret finns givetvis inte i boken. Eller ju, dom finns men dom heter någonting helt annat. Och när man kan göra en match och läsa vad det betyder, hittar man max två meningar lång text som inte klargör någonting alls. Man blir så arg, så arg. Speciellt när det här är en av dom hundra andra väldigt ologiska och opedagogiska grejer i kursmaterialet.

Njah, nu har jag suttit och surfat en halv dag och letat efter förklaringar och något i klartext så att jag har en aning om vad jag ska ens börja analysera. Insåg ganska snabbt att det blir en lika spännande utmaning som att chatta på ryska, med hjälp at google translate. Egentligen jag har inte den blekaste aning vad jag skriver. Men kanske alla texter är rent hebreiska därför att ingen annan heller riktigt förstår vad dom skriver?

Min målsättning med jäkla bokföringskursen är att försöka gå där ribban är lägst. Jag behöver inte kunna allt. Jag behöver inte förstå allt. Jag får lämna in uppgifter som inte är ens nära perfekt. Jag behöver inte satsa på att få fulla poäng. Å andra sidan, jag har inte ens fått alla verktyg att kunna ens lära mig allt som står i kursens innehåll. Räcker att jag blir godkänt, och det blir man nog även om allt är inte rätt. Det är en utmaning att vara dålig med flit när man alltid har strävt efter att ha alla rätt. Ja, jag vet, jag är lite konstigt.

Fasen vad jag är nöjd när jag lyckades genomföra en hel, rätt så smart diskussion på norska/svenska. Jag pratade svenska och fick alla svar på norska, och förstod nästan allt! Samt när jag kollade på Viasats NHL-sändning på söndagkväll så reagerade jag på Håkan Loobs dialekt. Den där dialekten, den låter så himla bekant och passar inte alls in med dom andra dialekter. Han kan inte prata gotländska, nej? Neeeej, han kan inte va från Gotland. Han är ju i Färjestad… Googlar upp och lär mig att visst han är gotlänning och pratar flytande gotländska. När man är på Gotland och pratar och lyssnar alla gotlänningar, reagerar man inte dialekten eftersom den är liksom standard här. Men så fort man hör gotländska utanför sin vanlig miljö, börjar det ringa direkt i öronen.

Man brukar ibland få jätte konstiga graivings. Något år tillbaka jag var så fruktansvärt sugen för knäckebröd. Senaste halvt år jag har varit så hemskt sugen på svartvinsbärssaft. Alltså riktigt, självgjort svartvinbärssaft. Även om man går och handlar ekologist och “riktigt” svartvinbärssaft som innehåller “endast” svartvinbär och sjukt mycke socker så smakar det inte rätt. Och vad man blev glad när morsan hade fyllt på frysen hemma med saft och jag kunde dricka glas efter glas, liter efter liter riktigt, äkta svartvinbärssaft. Ååååh så gott. Morsan skrattar bredvid att lillebrorsan kör samma grej med lingonsaft. Det måste va nån typ av vitaminbrist?

Och vad glad man blir, efter många, många år (8 exakt), jag kan äntligen plocka mina egna bär, saft, sylt eller frysa in hela bär, i min egen frys och använda dom hela året runt. Jag gläds alltså av att få en riktigt frys till mitt nya kök. Jag sparar tusentals kronor att ha egna blåbär i frysen och göra blåbärssoppa och dricka egen saft. En liter blåbärssaft kostar lite under 20kr. Jag dricker lätt 2l per vecka. 40kr/vecka. Dryg 2000kr/år. På blåbärssoppa. Och alla hundralappar jag har lagt på svartvinbärssaft under vintern. Man ska väl va glad över små saker?

Det är spännande hur kroppen förstår att det är vår, och att våren betyder slutspel och någonting stort. Även om man kanske inte är helt med i matchen, så börjar en uråldrig känsla vakna i kroppen. Lite mer alert, gamla, sköna känslor dyker upp från minnet. Vi tränade i Södervärn i helgen, och helt plöstligt man bara känner hur allt faller på plats, allt är som det ska, det känns så tryggt, mysigt och skönt i Södervärns målområdet. Plötsligt inser man vad jag har gjort fel alla dom här månaderna, vad man måste justera och ändra för att kunna hitta mitt eget spel. Skönt att man förstår nu varför allt går lite snett och lite i otakt, och inte först efter säsongen. Nu har man ändå tid på sig att fixa till det.

Snilleblixt

Det börjar dofta vår ute i skogen. Nästan lika härligt än när det doftar höst i skogen efter en varm sommar.

Äntligen föll alla pusselbitar på plats efter en jädrans brottning och bakslag och strul. Jag har lyckats ro hem en bostadsaffär och får flytta in i en helt nybyggt tvåa i slutet av året. Låååååång vänta, men å andra sidan, jag har flera månader på mig att spara in månadsavgiften och köpa saker jag behöver köpa. Själva affären är nästan skrattretande. I Finland har man en bostadsform som är en kombination av bostadsrätt och hyresrätt. Jag betalar 15% av lägenhetens värde och efter det är det som hyresrätt. Förutom att jag äger rätten att bo där hur länge jag vill. Vill jag flytta, då tar det max 3 månader och jag har mina pengar på kontot jag betalade i första läget + en indexhöjning (eller -sänkning). Hittills har index varit endas positivit, och även om det skulle va negativt, kommer jag alltid få tillbaka minst den summan jag har betalt in. Så jag får flytta därifrån när jag vill, kommer alltid få mina pengar tillbaka, och jämfört med en bostadsrätt där jag ansvarar för allt, så har “hyresvärden” plikt att ersätta t.ex. om diskmaskinen går sönder. Jag får alltså fördelen från båda bostadsformer och blir av med dom stora nackdelar.

Jag satt 1,5h med säljaren och vi gick genom alla punkter och kändes att jag blir positivit lurad i affären. Fick äntligen se planlösning som är i rätt skala och materialet till köket och badrummet (och min egen bastu!). Vi började fundera och räkna, och jag insåg att min lägenhet har en megastor kök. Mitt kök är längs 4,5m lång vägg + en 1,2m bred “ö”, så egentligen mitt kök har ca. 5m bordsyta (minus kyl/frys och spis). Jag har över 5m lång balkong. Jag har en egen bastu. Jag har mycke förvaring, bl.a. en 1,5kvm garderob. Det blir bara bättre och bättre desto med man funderar olika lösningar och inredning. Min flygel får plats i vardagsrummet utan att man behöver kompromissa med andra prylar man måste ha där. Även min 0,8×1,2m tavla har en kanon bra plats. Åh, vad kul att kunna få inreda och fixa och trixa!

Efter affären gick jag till banken. I Finland slipper man betala skatter när man köper sitt allra första bostadsrätt. Man sparar ändå rätt så mycke pengar med den reduceringen. Först jag får höra är att “du blir ju inte av med din skattereducering eftersom du egentligen äger bara 15% av lägenheten. När du köper ett bostadsrätt och äger minst 50%, först då räknas det med.” Jaså? Kan inte gnälla på det beslutet.

Natten efter jag drömde att det var en mörk storm moln på himmlen. Helt plötsligt exploderade molnen och det började regna ner små Albert Einstein -figurer. Jag sprang och samlade in en jädrans massa mini-Einsteins till en stor hög och började kasta dom åt folk som gick förbi. Här, varsågod! Ta en Einstein! Här, till dig med! Är det så här en snilleblixt ser ut?

Fanny och Ossian tog en snabb besök hos oss i tisdags. Jag satt i mitt rum med Fanny och lekte. “Luka går på dagis med mig. Luka är min vän. Jag ÄLSKAR Luka!!” Hon har också sagt att hon vill gifta sig både med Luka och hans bror. Kan det vara något härligare än småbarnskärlek? Minns att jag har också haft min BFF i dagis. Han hette Mikko och vi gjorde allt tillsammans. Tror att vi tyckte också att vi ska gifta oss..? Och sen går man i skolan och skilda vägar.

För första gång i mitt liv känner jag mig riktigt jävla trött på att resa. Jag bara orkar inte. Det är såååå trist. Alla flygstrul och säkerhetskontroller och jädrans massa andra människor som vill nånstans samtidigt som jag. Orientera sig genom labyrinten i T-Centralen i Stockholm, sitta flera timmar i Arlanda och vänta på försenad flyg, komma hem tio i två mitt på natten… Tack gode gud att vi har tre hemmamatcher i rad och jag får vara hemma i hela tre veckor!

Nu ska jag ute i solen och njuta av det härliga vårvädret!

Coachgoals

Många sömnlösa nätter, stress, ilska, tårar, besvikelser och känslan att vara en illegal flyktning verkar äntligen vända till mycke gott. När det känns att man rider Don Quijotes åsna som inte går att styra medans man försöker slåss mot väderkvarnar,tar på krafterna. Hade någon kunnat berätta till mig i vilken byrokratisk gropa man faller efter man har bott utomlands mer än 5 år, hade jag nog sett till att flytta hem innan tiden rinner ut. Jag är medborgare med giltig pass, har personnummer, bankkonto och studielån och ändå ingen kan identifiera mig eller göra affärer med mig eftersom “vi har inga uppgifter om dig” eller “du har ingen finsk adress” eller “det går inte dra kreditupplysning på dig” eller “du måste personligen besöka hos oss och visa giltig, finsk legitimation”. Helt plötsligt känns att man är ingen och inte värd ett skit, inte har några som helst rättigheter. Läste häromdag att jag måste även personligen gå och ansöka rätten till socialförsäkring efter jag har gjort officiellt flytt till Finland. När man flyttade till Sverige, flöt allt på utan problem eller avbrott. Vad är grejen med nordisk samarbete om den funkar endast åt ett håll? Kan Finland inte kolla med svensk skatteverket för mina aktuella uppgifter eller kan inte banker som har sitt huvudkontor i Sverige ändå behandla en svenskboende finsk på ett likvärdig sätt? Tydligen inte. Och gissar att min krig mot byrokratin har endast börjat. Tur man ändå har ett jobb, och ändå några soffor att surfa mellan och tak över huvudet. 

Till slut får man från den mest ovänliga och griniga banken ett e-mail att vi vill finansiera din bostadsrätt och ger dig lånet du behöver. Man äntligen kan andas ut och se en framtid där man har en helt egen, nybyggt (!!) bostadsrätt där man kan börja bygga sitt eget liv från noll. Även om det är nästan 10månader kvar till inflyttning… Helt plötsligt fick man även chansen att handla om detaljer angående lånet. Kanske dom insåg att när min familj kommer snart ha tre miljoner kronor liggandes på deras konton, kan det vara värt att behålla mig kvar som deras kund. Även om både jag och lillebrorsan har blivit behandlade som dumma ungar som inte har en chans att göra smarta val i sitt liv. Konstig (och sorligt) vilken makt pengarna har…

Höll målvaktsskola idag och kändes att jag lyckades pricka av flera coachgoals på en och samma gång. Hjälpt med skosnöre, fixat en hjälm som saknade en skruv, pratat lite skola med några, kämpat en urtrött kille genom 1,5h och fått feedback att “det var jättekul! Jag vill komma nästa gång också!” och att “jag kommer ha såååååå hemskt träningsvärk, men jag lärde mig en ny teknik!”. Som coach kan man väl inte begära mer än att a) folk har haft roligt och b) att någon kanske har lärt sig något nytt? Såna här kvällar ger så mycke belöning när det känns att man lyckades med det mesta. Och ett tydligt bevis att man ska absolut satsa på en tränarkarriär efter sin egen spelarkarriär.