Monthly Archives: May 2014

Hovroddare

Gud vad skönt att gå lägga sig vid nio, vakna vid nio och lyssna hur regnet trummar mot taket. Skönt även sitta i fåtöljen med datorn och fet halv kilos godispåse i handen. Och det är ingen som tvingar dig ute till trädgården göra något i ösregnet. 

Båda bröder ska till Norge imorn och fiska där en vecka med ett gäng, så det är jag och morsan som åkte till stugan. Sugen för sik, så vi fick själv lägga fisknät. Ingen problem, men jag är en hovroddare. Jag lärde mig att ro med större brorsan och jag lärt mig hur vi lägger nät med lillebrorsan. Vi har ett bra samarbete, jag vet hur man ror rätt och rakt även med vår båt som har omaka åror. Tyckte att vi ska lägga nät idag, men morsan tyckte att jag får lägga nätet så hon ror. Dags för mig att lära mig. (Jag kan det, men gör det så oerhört sällan).

Städade nätet, fixade allt och knöt fast vikten och flötet. Slänger nätet i vattnet och istället för att ta några kraftiga drag hon bara smyger framåt. Och vad händer då? Visst har jag två fisknät fast i flötet och jag drar vikten med mig. Det finns en anledning att börja ro kraftigt och sedan sänka fartet. Och efter ett tag märker jag att jag har nätet på fel sidan. Ju, morsan ror så att båten går hela tiden till höger. “Kan du ro rakt..?” -Men jag gör det hela tiden! Till slut hade vi nätet i vatten i U-form istället för att nätet hade gått rakt och gjort en liten sväng sista 10m. Hur fan ska man lära sig lägga nät när roddaren kan inte ro rätt? Jag vet att jag är ingen bra, men hon var inte bättre…

Det finns en anledning varför jag väljer att ro… Jag vet åtminstone att om årarna är omaka och andra fästet sitter 10cm fel, kan man inte dra lika kraftigt med båda armar. Och om det blåser måste man ta hänsyn till det också och inte bara gnälla att båten går snett därför att det blåser. Gör något åt det då..! Undrar hur många bråk i förhållanden har orsakats av fisknät…

Funderade igår att varför det finns människor som jobbar sjukt mycke? Jag själv jobbade 23 dagar i rad och den här veckan har jag känt det. Två första veckor gick bra och tyckte det är nästan konstigt att jag var inte tröttare än så. Men varför jobbar man 60-80h arbetsveckor i vanlig fall? Är det ett måste, är det ett val eller gör man det därför att det är trevligt och man gillar sitt jobb? Det kan ju i värsta fall vara även ett problem när man inte kan släppa taget och stanna för en liten stund.

En kompis sa till mig dryg vecka sedan att om jag fortsätter så här, kommer jag va slutbränt innan jag fyllt trettio. Point taken, men i mitt fall är det nog bara tillfällighet. Men jag är nog en sådan människa att jag måste vara strikt och hålla fast med mina lediga dagar. Det jobbet jag gör nu är väldigt trevligt och veckan vi hade sjukt brottom kände jag att jag hade nästan velat stanna någon timme till på jobbet så att man får arbete i bättre fas och man slipper stressa och ha brottom nästa dag. Vi hann ju med allt, men om man hade jobbat en kväll lite extra hade man inte behövt slita arslet av sig själv. Och egentligen är det ju så att även i vanlig fall jobbar man först 8,5h på dagen, kommer hem och åker till nästa jobb som äter upp varenda kväll och helg. Och det blir väldigt få lediga dagar under vintern. Kanske det är ett livstil? Man blir så van vid att alltid göra något att efter att varit helt ledig en vecka eller en helg känns det att nu måste jag hitta på något. Åka till jobbet (hallen) och jobba (träna)… Typ. Undrar hur livet kommer se ut efter innebandy? När man helt plötsligt har ca. 30h extra tid varje vecka…

Märkte att jag har nog lyckats ändra min tankesätt lite mer åt positivt håll. Jag blev jätte irriterad igår när jag fick lyssna en annan person gnälla på tredje och fjärde person. Märkte att jag började försvara dom två andra, även om även jag tycket att dom kunde sköta sig på ett bättre sätt. Jag förstår att den andra var besviken och ledsen för tredje och fjärde, men istället att gnälla, lägga skuld på andra, hitta fel och snacka skit om andra, kunde man faktiskt försöka va lite positiv och hjälpsam istället. Visst är det så att dom har gjort fel och det finns massor av att göra annorlunda och fixa läget, men vad hjälper det att rota vidare och försöka hitta ännu mer fel och klaga på sådana grejer som har ingenting att göra med själva problemet? Det är väldigt synd med problem, men blir det bättre genom att hitta skyldiga och mer fel? Är det inte bättre att försöka fokusera till det man själv kan göra och hur man kan hjälpa till på bästa sätt? Och till slut kan du inte själv fixa allt, utan ibland måste man bara låta den andra göra fel och hoppas att den någon gång förstår det själv och lär sig något. Även om det är svårt att titta brevid…

Och andra gör inte saker som du gör, och en stor del av variationen är ändå rätt och bra och det krävs ganska mycke innan variationen blir så stor att det är inte längre bra. Känns att ibland folk har svårt förstå skillnaden mellan “olik” och “fel”. Det som någon gör annorlunda är inte alltid fel. Ett bra exempel är att i vårt familj har vi haft väldigt strikta måltider. Frukost på morgonen, lunch vid tolv och varm kvällsmat vid fyra-halv fem. I någon annan familj äter man frukost på morgonen, lunch vid tre-tiden och varm kvällsmat vid åtta. Båda gör det lika bra, men med liten variation. Varför tycker man då att äta kvällsmat vid åtta är fel och inte alls bra och äta lunch vid tre är katastrof?

Realistisk måste man vara, man måste kunna se var det riktiga problem är, men istället att hitta bara fel, kan man försöka hitta positiva saker och se till att livet är inte helt hopplöst och förlorat även om det går lite snett just då. Och hoppas att man vill och kan rätta till sina egna fel. Men det är ju lättare hitta fel och påpeka det än att vända allt till positiv.

Advertisements

Attitydträning

Okej, nu är jag trött. Jobbat dryg tre veckor i rad, och nu börjar det kännas ordentligt. Sjukt trött och efter jag sovit först två timmar efter jobbet känns att man kommer aldrig igång igen. Tur att det blir en låååååång och ledig helg.

Idag krävs det verkligen attityd att komma ut och träna. +7C och regn samt trötta kroppen och ännu tyngre huvud. Jag hade nog stannat hemma på soffan, men fan vad jag lovade gå träna och göra hopp i backe vid nio-tiden. Å andra sidan, fan vad bra, annars hade jag stannat på soffan och ätit glass. Jag kan slappa imorn, gå köpa några öl och värma vedeldat bastu. Ser även framemot att få sova i den djupa tystnaden, ta sovmorgon samt sova tre timmars eftermiddag. Låter inte helt dumt.

Helgens sista läger kom och gick och den här gången kändes att man börjar ha ganska bra rutin. Nu fick jag hänga med killarna som enda tjej igen, men målvakterna var sjukt mycke bättre än ett år äldre killar som jag hade två veckor sedan. Med en av sex målvakter fick vi jobba lite med grundläggande saker, men med andra fem var det mer att slipa teknik och börja fundera hur man ska agera i olika situationer. Två tidigare gånger har vi inte kommit längre än basic “hur kan jag rädda en boll”.

Fick träna med -00 födda killar på söndagmorgon. En pytteliten skillnad jämfört med det man har blivit van vid. Spela två mot två på pytteliten plan med 6-8st killar som grundar sitt spel mest på trix, snurr och in i hooken och båga. Det är liksom klona Corin 24 gånger och låta henne spela med sig själv. Täcker jag bort skottet, kommer killarna runt. Försöker täcka nere, flippar killarna bollen över mig. Försöker jag stå uppe och täcka övre delen, zippar dom bollen över benen… Samtidigt känns att själva spelsituationer är mycke enklare att läsa, men det blir svårt för mig när skyttet har helt plötsligt kapacitet att avsluta på 5-6 olika sätt istället för två.

Känns att jag blir sämre och sämre med min tidseffektivitet. Jag tänkte att jag skulle hinna packa innan jag drar till regnet och backen, men jag måste åka snart. Och planen var att åka till stugan direkt efter jobbet. Träna vid nio, hem strax över tio och kan bara gissa hur trött, hungrig och redo för säng jag är när jag kommer hem…

Jag utmanade lillebrorsan till Sisu-armhävningstestet. Gjorde testet förra veckan förresten och resultatet var 19 armhävningar. Efter några minuters vila fick jag 15. Igår fick jag redan 20st! Testet är ett beeb-test, men man gör en armhävning vid varje beeb. Efter 10 ökar takten och efter 40 armhävningar börjar sisu-nivån och man får göra så många man orkar. En bra test även för bålstyrka, men märkte att det är bra även som styrke- och attitydövning. Jag ska inte ge upp innan jag gjort en mer än förra gången!


Lycka

Lycka är förmiddagstupplur. Tog en ledig dag idag från jobbet. Känns att det var ganska smart efter 18 arbetsdagar utan ledigheter. Gick upp vid halv nio, käkade frukost och gud vad skönt när jag kunde gå och lägga mig igen. Låg i sängen en halv timme som ett lik. Och då börjar man känna hur trött kroppen är, hur trötta ben jag har. Man känner inte det på samma sätt på jobbet när man rör på sig hela tiden. Jag har bara börjat få en rastlös känsla i benen att musklarna vill bli stretchade. Tror att det blir rehab/lång stretch som helgens träningspass. Räknade att jag har tränat hela åtta dagar i rad…

Skönt att man äntligen har så mycke tid att jag kan och orkar koppla min dator ordentligt och äääääntligen lyssna Carbon Based Lifeforms nya skiva Refuge. Lillebrorsan lyssnat den flera gånger i rummet bredvid men det är inte samma sak när man kan lyssna ordentligt och i lugn och ro. Och jag är så glad att ens en band har lyckats göra en bra och lyckad album. Senaste tider alla mina favoritartister har gjort något helt ofattbart skit musik och jag har nästan tappat hoppet. Tack CBL att ni håller fast på det ni är bra på! Glädjer mitt lilla hjärta.

Brorsan frågade förra helgen att när jag har gjort en service på min bil. Öö.. Öö.. Öö… Minns inte..? Hoppsan. Ingen har sagt till mig att jag själv måste ha koll på att göra service på bilen alltid efter viss tid. Det är så lätt när jag kan bara köra bilen till honom på morgonen och hämta den på kvällen. Och vet inte om det tröstar mig något, att jag fick betala ca. 1/3 av ordinariepriset. Ändå blev det ganska mycke…

Var igår i Mosahallen och tränade med äldsta tjej-juniorer. Var där lite innan och märkte att ingenting har ändrats under senaste fem åren. En hel del nya ansikten dock, men även dom alla samma gamla rävar som var där redan när jag fortfarande spelade. Lite hemkänsla när jag satt på “min plats” på läktaren och bytte om. Några få timmar spenderat i den hallen… Inte minst då när man tränade typ 9 gånger i veckan och hängde där varenda kväll.

Det måste va någon syndrom som finska målvakter har. Vet inte varför alla vill spela så lågt och händerna i golvet. Jag gjorde precis samma sak då, men varför? Hade en målvakt igår och jag fick även själv träna, så det blev asbra. Kollade hur hon sitter i mål och frågade vart hon släpper mest mål. “Högt upp”. Hmm, konstigt. Hur hinner man till direkt skott som går i krysset om man håller händerna i golvet? Och den andra grejen jag har märkt är att finska målvakter kan komma mot skyttet, men om den väljer gå runt, blir det en snöängel och målvakten spelar sig ut. Varför kan man inte röra på sig i sidleds eller backa utan att göra en snöängel? Är det därför att ingen kräver det från målvakter? Ingen som vet hur man kan göra det? Eller därför att man orkar inte träna teknik och förbättra sin fysik så att man klarar av det? Därför att alla tycker att det är okej om målvakten inte kan rädda ett friläge?

Tjejerna headcoach, som var en ny ansikte för mig, var helt fascinerade när jag kunde göra flyttningar i sidleds och bakåt. Kanske ingen har tänkt eller sett att man kan faktiskt göra så? Men kul att jag själv får bra träningar och samtidigt kan hjälpa deras målvakter. Hoppas bara att resten av målvaktsgänget kommer också och dom skulle va med på träningar varje vecka.

Usch vad det är varmt. Ca. 25C ute och sjukt varmt inomhus. Det skulle bli närmare 30C i helgen. Inte okej… Tror att vi kommer få ännu flera döda kids i helgen när dom måste träna, spela och göra fystester i värmen. Måste komma ihåg att dricka ordentligt mycke.


Levnadsintyg

Jag och mina bröder är delaktiga i farfars boupptäckning som ska göras inom kort. Nu fick vi reda på att vi måste skicka in ett ämbetsbevis. Öö, okej, vad fan är det då? Storebrorn ringde att han beställde sin från kyrkans sidor. Jag och lillebrorsan börjar kolla och han tillhör inte längre kyrkan så han får besöka magistrat. Hur gör ja då när jag inte är bokförd i Finland? Ringde till kyrkan och dom svarar att visst vi kan utfärda ett bevis till dig men den saknar status “levande” då jag inte längre är i finska register. “Du måste besöka vårt kontor i Helsingfors så kan vi utfärda ett levnadsintyg till dig. Den funkar lika bra.” Första tanken var att varför du kan inte bara skriva ut den till mig och slänga den i posten, du ändå hör att jag lever. Tog inte länge när jag insåg att det är det här alla mina kunder gnäller som skriver att “jag måste åka 200km åt ett håll att kunna få ett levnadsintyg stämplat”. Blev min egen kund och både jag och lillebrorsan fick precis såna intyg jag brukar kontrollera några hundra stycken under vintern. Nu fick jag även veta skillnaden mellan ämbetsbevis och levnadsintyg. Någonting jag har funderat redan två år…

Beställde ett skattekort åt mig själv. En helt idiotisk 35% slutlig skatt, precis som förra året. Alla andra kan bara skriva ut ett sånt på Skatteverkets hemsidor men jag måste fylla i en krånglig blankett och beställa kortet med det. Mitt skattekort är för människor som bor utomlands och jobbar i Finland. På blanketten skriver jag min finsk adress, jag skriver att jag har kommit till Finland i början av maj och åker till Sverige i slutet av juli, att jag jobbar i ett finskt företag och tjänar x euro under tiden. Jag borde ha fått brevet hem till mig redan i slutet av förra veckan och nu fick jag meddelande att jag har fått ett finsk brev från Vero till Visby. Vad är det för pucko som har skickat den dit? Ringde till Skatteverket och tjejen där bekräftar att dom har skickat ett skattekort till mig. Till Visby. Fan vad bra jobbat… Tjejen var ändå snäll och skrev ut ett nytt till mig och lovade skicka brevet asap till min finsk adress.

“Vill du träna idag? Vad gör vi?” -Visst. Vad tror du om Paloheinä och backen? Körde årets första backträning i måndags och fick kompisen med mig. Jag föreslog att 3km löpning som uppvärming och vi springer backen upp och ner som pyramid. Fem sträckor upp och sedan ner. Han tyckte först att vi kör allt två gånger, men jag sa att vi tar det lite lungt, det är ändå årets första pass. Tur, eftersom jag dödade honom i backen ändå. Jag var helt säkert att han vill/vågar inte träna med mig igen men nu har jag lovat springa 5km + 1km intervaller ikväll igen… Vi får se vem dör idag..!

Han kör mycke gym och jag kör mer högintensiv löpning och där märkte vi skillnaden väldigt tydligt. Jag var långt efter honom första halvan “uppåt”, men andra halvan körde jag förbi och vann solklart till slut. Han var starkare uppåt men jag återhämtade mig väldigt mycke snabbare när vi gick ner. Bättre kondis, orka mer. Ett fördel som målvakt kan man säga.

Fick höra även att nu är det bara neråtsbacke efter 25 år. Dom absolut lättaste år att träna fys är 23-26år och sedan blir det ett brant backe neråt. Känns väldigt uppmuntrande… “Vänta bara fem år till…”

Spännande. Jag har gjort en “riktigt” mv-coach deal över sommaren. Ska hjälpa till ett tjej-lag i mitt gamla klub och ska vara med på deras ib-pass en gång i veckan. Ska hjälpa deras målisar och får köra mv-träning också själv. Imorn blir första pass med 45min fys utomhus och 1h ib efter det. Spännande och lite läskigt när ingen ger ett uppdrag till mig, utan det är jag som får bestämma hur och vad och på vilket sätt vi ska träna. Tror att 6 veckor är en bra period att “träna på” att va en “riktig” mv-tränare. En sådan mv-tränare man ville själv ha och vill själv bli. Man hinner göra mycke under 6 veckors period och finns även möjlighet att börja mata in information om mv-arbetet överhuvudtaget. Vad och hur man behöver träna som målvakt. Under två dagars läger skapar man bara ett stort jädrans förvirring i ungarnas huvud och om dom sen väljer att använda informationen och utvecklas, det får jag inte reda på. Man hinner inte gå genom allt man ville, utan måste koncentrera på det viktigaste som är arbetet i mål. Fys- och mentalträning måste glömmas bort nästan helt när tiden räcker inte till.


Hiphiphurra

Ojoj vad jag har haft fullt upp senaste tider. Tur att jag vet att det blir en till liknande vecka och efter det blir det lite lugnare. Helt j-la kaos på jobbet och sedan måste man hinna med allt annat också och egentligen lite mer än vad man har tid. Hade så dålig samvete att jag inte hann träna i tisdags OCH onsdags, men nu blev det så pass tuff helg att det är kvitterat.

Jag var i Eerikkilä igen och fredagkväll satt vi med alla coacharna, gick genom allt och planerade träningspass. Funderade redan förra helg att jag är lite sugen att springa beeb-test, men då var jag så trött på söndagmorgon att jag struntade i det. Nu frågade jag om det finns beeb-test i schemat. Visst finns det och då sa jag högt att jag kunde kanske springa testet. “Nämen, du. Vet du vad. Jag tycker att du kunde göra alla testerna med tjejer så landslaget får alla resultat även från dig!” Jag hade möjligheten tacka nej, jag hade möjligheten att inte springa beeb, men någon idiot svarar JA, visst! Och idag efter beeb-testet snackade jag med en av landslagscoacharna och han tyckte att det kunde va lite intressant om jag gjorde armhävningstestet, även om det inte tillhör till landslagets testerna. Ja, men visst kan jag göra det. Nästa helg. Är jag helt dum i huvudet? Ska träna nog armhävningar i veckan lite extra…

Helt sjukt hur man kan påverka sina idrottare som coach genom att visa exempel och berätta om sig själv. Vi borde haft sex målvakter med nu i helgen, fyra dök upp varav två hade skavanker redan innan. Tredje fick feber igårkväll så jag fick klä på mig utrustningen och träna med junisar. Det är lite intressant hur andra tar mot feedback och hur mycke man lyckas påverka dom under två dagar. Hade en tjej som var väldigt skeptisk mot det jag sa och kändes att hon orkar inte, vill inte, bryr sig inte om det jag försöker meddela. Lördagkväll kände jag att jag har så jädrans svårt att nå henne och med andra mv-coach funderade vi att det kan va, återigen, det att jag har inte direkt samma auktoritet som t.ex. han har. Idag stod jag i mål och hon satt på läktaren. Såg att hon kollade mig under hela träningen och sen kommer hon till mig: “varför håller du dina händer så här..?”. På lunchen kom hon ännu en gång till mig och ville ha feedback och diskutera med mig om vad hon kunde göra annorlunda och hur hon kan bli bättre och då kunde vi gå genom allt det jag ville meddela redan igår. Jag får verkligen jobba fram respektet och bevisa att även om jag är tjej jag kan mitt ämne och vet vad jag snackar om.

Sprang beeb-test i morse och jag sprang mitt bästa resultat ever! 10:35 (11-5) var tiden och förbättring med 10sek. Och tidigare record var från 2011 innan jag fick problem med baksida lår och ryggen. Höstas var mitt bästa beeb 10-4, så jag är hyfsat nöjd med resultatet! Nu är det inte långt ifrån nivå 12 och jag har fortfarande 2,5 månader fysträning framför mig.

Trängde in mig i testgruppen idag och fick springa beeb med pulsmätare. Fick lite extra data. Intressant. Jag måste nog va lite skadad när jag gör frivilligt fystester och vill göra extra bara därför att det låter lite intressant. Andra tjejerna i testgruppen fick panik och ångest när dom fick veta att dom får springa med ett pulsbälte. När jag hörde att det finns en möjlighet ställde jag upp mig direkt och nästan insisterade att jag får va med.

Kuva

Hah. Hittade en kompis som sa till mig att han gillar backträning. Tsitsing, nu har jag en kompis som vill träna i Paloheinä-backe med mig. Jag kan göra en bra backträning men jag tror att man kan alltid göra det litelite bättre och hårdare. Nu får jag jaga eller bli jagad så kanske man tar i det lilla extra. Man måste tydligen va målvakt att man kan gilla backträning och träna frivilligt.

Vi är tre stycken i familjen som är stora Pratchett-fans och Hogfather är en av dom äldre böcker som har varit helt omöjigt att få tag i. Gubbjäveln hade boken en gång i tiden, lånade den till någon och fick aldrig tillbaka den. Vi alla tre har letat efter boken mer eller mindre aktivt och rotat genom en hel del bokhyllor och alla möjliga webbutiker. Hittade boken på svenska precis innan jul, men det hjälpte bara mig. Idag en kompis kom och hälsade på mig i Eerikkilä och kommer med boken, på finska. “Stötte på boken och kom ihåg att du har letat efter den. Här, var så god. Det kan va en tidigt julklapp.” Känns nästan att det är någonting som kommer bli svårt att betala tillbaka.

Firade idag Fannys födelsedag. Mycke folk och mycke presenter och en jädrans häftig födelsedagstårta. Tror vi var över 20 pers på plats och det värmer lite hjärtat när Fanny kommer alltid till mig. “iisa hjälp mig”, “iisa kom”, “iisa jag vill gå ut”, “iisa var är min docka”, “iisa dockan är hungrig/törstig/behöver skor/vill sova …”. Jag sprang efter henne typ fyra timmar och vi letade efter dockor, nappflaskor, lekte med bilar och tog hand om hennes docka. Jag har tydligen fått äran va hennes personlig assistent som inte ens får åka hem. Jag som inte ens är där största delen av året. ❤ Eller kanske är det just därför. Hon har hunnit bli så trött på alla andra redan..!

Kuva


Ska du inte åka hem..?

Drick inte kaffe på kvällarna. Undrar när morsan lär sig att a) jag dricker kaffe på morgonen och jag vill gärna få en hel kopp kaffe efter lillebrorsan har tagit sin 0,5l. Oftast finns det knappt en halv kopp kvar om jag är sist… Och b) jag dricker INTE kaffe på kvällen. Vi hade besök ikväll och fikade och morsan hade hunnit hälla en stor mugg kaffe även till mig innan jag hann säga att jag vill inte ha något. Svårt kan det va…

Tränade igår i Kvarnen och det var ett hockeylag där samtidigt. Dom var kanske 13-14 -åringar och målvakterna gjorde egen träning med en målvaktstränare, tror jag. Dom gjorde bra och vettiga övningar men fan vad jag tyckte synd om killarna. Jag var så nära att fråga om jag fick visa hur dom ska göra övningarna. Basic utfallsteg och hopp med stop bl.a. Tränaren gnäller och säger att “kämpa nu, ni måste göra det bättre. Koncentrera!”. Hur fasen du kan göra ett balanserat utfallsteg när tårna visar utåt, knän viker sig inåt och hållningen i midjan är lite ditåt. Samma sak med hopp. Hur fan du kan stanna nere när tårna, knäna, bål och axlar pekar åt fyra olika håll? Hur mycke killarna fick nytta av sin träning? Hur mycke lättare det hade varit om tränaren hade ens sagt vad dom gör fel, och ännu bättre om den hade kunnat visa hur man gör rätt? Undrar inte varför den andra killen verkade ha lite svårt att koncentrera. Jag kunde nog inte heller hålla min fokus om det inte funkar och ingen säger vad jag borde göra istället.

Både igår och idag frågade lillebrorsan mig att ska jag inte åka hem från jobbet. Jag kollar och frågar “Hur så? Visst ska jag åka hem, vi åker väl vid halv fyra?” -Jaa, klockan är redan kvart i fyra, vi borde väl dra..? Samma sak med lunch och fika. Jag märker när andra är på väg att diska och undrar varför ingen sa till mig att det är dags. “Jag sa ju det till dig en halv timme sen…” Gud vad skönt att det går så ibland och man behöver inte kolla klockan var tredje minut och känna att dagen tar aldrig slut. Men trött är man efter att ha jobbat intensivt och rört på sig hela dagen…

Just nu håller jag på att göra en logotyp/konstverk för Magnum-glass och har försökt bygga ett stort M som ska fyllas med kaffebönor. Och igår fick vi en förfråga om vi kan fixa en plastbit som skydd vid rulltrappa. Visst, ingen problem. Hur stor? -Njaa, ni borde väl komma hit och ta mått själv så att ni får det ni vill. Vi åkte dit och tog två timmar när vi försökte klura ut hur vi ska lösa problemet. 2x3m hål där en kort sida är rund och en lång sida går i två olika vinklar. Vi tog alla mått och gjorde ritningar och var helt säkra att nu har vi allt och vi har räknat allt rätt. Började rita det i 1:1 skala idag och helt plötsligt har vi fått extra 5cm i höjden. Fan också… Vad ska vi göra med det? Jag vill inte ens tänka hur vi ska såga skivan som är 2x3m stor, 8mm tjock och väger 60kg…

Hih. Fixade en liten kuvert till Fanny och hennes syrra. Dom ska få en födelsedagpresent och jag klippte lite bilder och skrev ett kort brev om det. Klippte Destination Gotlands reklamkampanj “Jorden runt på en ö” och klistrade lite bilder av Finlandsfärja, flygplan, resväskor, Pippi Långstrump osv. Hoppas dom blir lika glada vad jag är!


Ib, ib, ib, ib…

1/4 avklarat. Första innebandyhelg är bakom och jag lever fortfarande. Det var den andra gången jag blev senrekryterad som mv-coach till spelarstig-helg och den andra gången jag får upptäcka att det är två läger för killar och jag har 13 herrtränarkollegor. Lite gubbhäng i helgen alltså. Och 90st 13-15 åriga killar.

Det är lite kul att va den enda tjejen och när man coachar killar som fyller 15 i år. Några är redan 20cm längre än jag och andra vågar knappt säga hej till mig i början, men känns att jag tjänade lite respekt bara med det att jag spelar i SSL. Jag är inte “vem som helst -tjej”. Samt det att jag kan faktiskt visa och argumentera varför mitt sätt är bra och varför jag själv använder det. Sedan är det kanske inte rätt, men ändå. Till slut börjar dom visa att dom lyssnar och några killar kom till mig och frågar “hej du, vad menade du med det du sa..? Kan du visa igen vad jag borde göra?” eller “Jag förstår vad du menar men jag måste nog träna lite innan jag grejar det”. Trevligt märka att dom funderar, vill utvecklas och förstår att man kan inte ändra allt under en natt.

Fick en tips att det kan va en väldigt bra sätt att överföra information och tankar genom att berätta om sig själv. Gav feedback till en kille som var mot allt jag sa samt han tyckte han är en dålig målvakt när han släpper in mål och det finns inga goda saker i hans spel. När jag började berätta hur jag hade spelat en lite sämre match men jag var (och är fortfarande) väldigt nöjd och stolt över vad jag lyckades göra under den matchen. En av våra backar kom till mig under periodpausen och frågade vad hon måste göra i ett frislag så att det blir rätt. Vi gick genom situationen igen och diskuterade fram en lösning till problemet. Min säsongens största målsättning var diskussion och samarbete med backarna och den stunden kände jag att nu har jag kommit långt. Jag märkte idag att han blev helt tyst och hade ingenting att säga mot. Hoppas han insåg att allt i målvaktsspelet kanske inte alltid handlar om insläppta mål och tv-räddningar och att det positiva kan vara någonting helt “oviktigt”.

Tror det är inte första gång jag skriver om att hur trevligt det är sitta ner med en annan mv-tränare som har liknande vision om målvaktsspelet. Till slut märker man att ingen annan vill sitta med oss vid målstider och dom stackare som råkar välja vårt bord börjar luta snart mot bordet bredvid och va delaktig i andras diskussion. Inte vårt fel att andra inte hänger med i mv-diskussioner. Kan tänka mig vad det blir när Tom och Jocke stängs i ett rum efter matchen…

Fasen vad man har mycke att ta ikapp när man inta haft alls tid att surfa och hålla koll på medier. Knappt hunnit läsa från twitter hur matcherna slutat i NHL och jag borde även ta tag i och skriva några e-mail och fixa lite allt möjligt. Helt plötsligt är det mycke mer små saker som tar tid på kvällen som man vanligtvis har gjort på jobbet när man ändå sitter 8h/dag vid datorn och behöver micropauser.

Vet inte hur fet jag kommer va i juni när jag har avklarat tre helger och en vecka i Eerikkilä utan att träna själv typ 6h/dag. Hinner “knappt” göra ett eget ordentligt fyspass per dag, men man äter jämt och mycke. Men om man är hungrig jämt så är det nog inte så fel..? Borde kanske kolla hur mycke man hinner bränna under en 16h dag som en hang-around-mv-tränare. Om jag ska tro på min mage: mycke. Kan dock finnas en risk att magen lurar mig och blir hungrig bara därför att jag vet att snart får jag maaaaat..!


Tanka bilar

Är man gammal då när man inte hinner med tiden? När det känns att dagarna bara rinner iväg? Är man gammal då?

Klarade mig hem i måndags och åkte till Järvenpää och hälsade på brors familj. Nu var jag välkommen direkt och Fanny ville visa sitt nya rum till mig. Hon hade fått en ny säng och en bensintank från Bilarna-filmen. Och gissa bara vad jag gjorde hela kvällen? “Fanny tankar”, “Liisa tankar”, “Fanny tankar”, “ohhoo, Liisa fixa!”, “Liisa tankar”,”Fanny tankar”, “ohhhoo, Liisa Fixa!”. Och så tankade vi alla småbilar, alla större bilar, barnvagn, hennes “sparkmoppe”, några bebisdockar och ibland tankade hon sig själv också. Klockan var redan över nio på kvällen när jag sa att nu måste jag åka hem och sova, hon kollade mig en liten stund, gick upp, sprang till köket och gråtskrek “mammmaaaaaaaa!!”. Hon blev ledsen och jag fick inte ens kram, men jag fick ändå lov att jag får komma och tanka hennes bilar igen någon kväll.

Kuva

Vilken skillnad det är på jobbet. Märker det när jag ska sova min lilla tupplur efter jobbet. Under april vaknade jag max efter en timme. Nu har jag sovit tis-ons-tors sådär 2-2,5h och fått kämpa mig upp från sängen. I början av veckan gjorde jag lite skissmodeller för en bord-serie och idag gjorde vi första bordsben klar. Matbord, soffabord och en liten högre sidobord. Två första går tillverka utan större problem men fan också den tredje kommer ställa till det ordentligt. Vi funderade hela eftermiddagen hur vi ska lösa problemet, vi trodde vi hittade en lösning, gjorde ett prov och märkte att det gick åt helvete. 15mm tjock akryl har sånt jädrans kraft och när man vill böja den så trycket man får mot sig är enorm. Vi var två stycken som försökte hålla den lilla biten i rätt vinkel. Den riktiga biten kommer va 60cm bred istället för 15cm… I väntan på snilleblixt…

Åker imorn till Eerikkilä och jag har inte ens börjat fundera vad jag behöver med mig. Nu har jag inte ens fått schema så jag har ingen aning hur många träningar/matcher det blir, hur mycke jag själv hinner träna osv… Livet är svårt ibland. Speciellt när man har tappat bort packningsrutinen och allt ligger fortfarande huller om buller. Tur att jag ändå vet vart jag ska och första mötet är kl 18. Finns hopp även för strandbastun..!

Svängde förbi lösgodishyllan och tänkte att jag tar lite godisar… Över halv kilo fick jag med mig. Jag som inte ens äter godis i vanlig fall, men det blir varje sommar samma sak. Köper godis när det finns goda godisar i affären och när man har köpt godis, kommer man äta upp dom. Och sedan mår man dåligt långt efter.


Blaaaaah…

Fasen vilken bra flyt jag har haft idag. Jag hittade rätt med första försök både till Kungens Kurva och till hamnen. Till hamnen chansade jag faktiskt och flöjde en finsk lastbil bara rakt av. Samtidigt min vägval var E4-E20-följ hamnskyltar så det gick lite smidigare än sist… Men fyfan.. Det har snöat hela förmiddagen i Stockholm (och tydligen även i Helsingfors) idag. Igår satt jag i linne i solen och njöt av värmen, idag har jag fått frysa ihjäl mig i snön.

Haft riktigt bra tajming idag. Jag var i hamnen strax över tre och såg första perioden av vm-finalen. Satt i kön efter inchekning och såg nästan hela andra period och hann se hela tredje perren på båten. Svårt kolla match när andra halvan hejar på Finland och andra halvan hejar på våra egna spelare. Finland låg under med två efter halva tredje perioden och man låter Sverige spela back-back och själv står man i två-två-etta vid halva plan. Bör det inte vara läge att börja ge lite press? Samtidigt det var lite hemskt kolla när Finlands första kedja var så trött, så trött. Några spelare sprang näsan i marken när dom inte orkade längre… Synd för Finland, men askul för Endre att vi får ännu flera vm-guldspelare. Men var all stars -team någon fair play -all stars?

Kul att min mobil har bättre och snabbare internet än min usb-sticka. Sedan är min telefon nära döden, men använda mobil som wifi-station funkar det utmärkt. Börjar kanske dags att updatera min telefon…

Note to self. Morgonbåten efter 4,5h sömn inatt var en bra blandning, på riktigt. Man är så pass trött att resan går smidigt är man kramar kudden och äter frukost. Men fasen vad jag kommer dö nästa 18h… Kan man bara spola fram en halv dygn så skulle jag va nästan hemma. 27h hemresa är ingen höjdare… Och jag är hungrig redan nu. Blaaah… Tips till Finlandsfärjor: skaffa a) gym och b) bio. Då slutar jag gnälla. Men tur att min hemresa (alltså åt andra håll. Jag åker alltid hem!) kommer bli exponentalt mycke roligare.

Jag borde börja inställa mig till finska snart. Märkte att jag har även planerat mina mv-tränare-uppdrag på svenska. Misstänker att det blir en jädrans kaos första veckorna. Snackade med morsan tidigare i veckan och helt omedvetet börjar jag flera meningar med “alltså” och fortsätter på finska. Hoppsan… Kanske jag borde blogga på finska ett tag så man skulle få tankarna och hjärnan gå på finska?

Nope, nu tar batterien slut i datorn… Hann inte ens kolla hur det har gått för Boston och NY Rangers… Hoppas nätet funkar hela kvällen. Ingen täckning i hytten, men vad kan man förvänta sig när man är instängt i en plåtburk.


Time, time, time…

Fasen vad tiden rinner iväg. Samtidigt känns att den går inte alls framåt. Undrar om vetenskapsmannen kan förklara detta fenomen? Jag bara hoppas jag kommit ihåg fixa allt. Lämna in alla nycklar, packat med mig det jag behöver och inte glömt något viktigt. Varje år samma sak, även om nu blir det lite svårare när jag kan lämna nästan allt som det är. Tidigare har det varit all in så det har varit på något sätt lite enklare…

Fasen vad det kändes skönt jobba sista dan på jobbet. Städa bordet, lämna in nycklarna och känns att äntligen..! Måste ändå nog säga att nästa, men bara nästan, lika skönt veta att jag ska tillbaka i mitten av augusti och pengarna kommer ramla in på kontot varje månad. Räknade häromdag att jag har nu jobbat ett halvt år och sparat nästan 30 000kr utan ens att spara pengar. Kommer få en liten lönehöjning till höst och dom pengarna kommer läggas till sparkontot oavkortat. Om det bara fanns någonting jag ville spara för..? Spara 30 000kr till och jag kan betala min studielån på en gång? Gud vad kul. Vuxet. Jag vill inte vara vuxen.

Hemskt, men samtidigt oerhört skönt, när det känns att man har två hem. Haft ångest hela veckan att jag måste åka. Vill vara kvar och träna med laget, men samtidigt vill jag åka och vara hemma och träffa vänner och kompisar och mysa med syskonbarn. Och jobba. Ingenting är bra, men samtidigt det kunde inte va bättre. Tänk om man kunde slå båda ihop? Då skulle livet nog vara alldeles för bra och lätt…

Gud vad jag har snackat idag. Så mycke att öronen ryker. Mycke stämma av, få koll på läget, försöka lösa alla flytande problem, fundera lite målsättningar för sommaren och även nästa säsong… Och egentligen är alla lika nära som vanligt, bakom ett telefonsamtal eller e-post. Men känns så mycke skönare när man har lite koll på läget och få dela även dom interna målen med någon. Kanske man jobbar lite hårdare även med dom svårare målen när man vet att det är någon som faktiskt kan fråga hur det har gått. Man vill ju helst kunna svara att det går bra och framåt!

Funderat mycke om jag ska frivilligt ställa upp mig och försöka få till en “föreläsning” om mental träning på dom tre ib-läger jag ska. Är det bara jag som tycker att det är så fruktansvärt intressant? Blir det överkurs? Finns det intresse? Finns det överhuvudtaget 14-16 åriga målvakter som är mogna att ta mot det jag vill meddela? Hur kan jag meddela det jag tycker har gett så sjukt mycke utan att det blir för mycke? Hur kan jag formulera information så att den träffar lysnaren? Inget lätt ämne, men ach så intressant.

Har haft även lite kontakt med mitt gamla klubb och erbjudit mitt hjälp för ett tjej-lag. Min tanke är att jag skulle få köra mv-träning med deras målvakter och skulle få träna själv med dom. Jag skulle få precis det träning jag vill ha, skulle få skyttar, men kunde hjälpa till ett par målvakter och ge dom en bra tillägg för sommarträning. Och skulle få spendera tid med mina vänner som är tränare i laget. Win-win for everyone. Hoppas verkligen vi kan få till det. Kan bli väldigt intressant och givande samarbete.

Kul att NY Ranger vann deras sjunde match. Jag faktiskt kollade matchen. Inte dock riktigt min grej först försöka hålla sig vaken till 01:00 och sedan kolla hockey med 47 powerbreaks och det värsta… periodpauserna. Så länge matchen pågår går det hyfsat bra, men fasen vad man vill bara blunda och somna när periodpausen kommer. Nope, om matchen slutade vid ett, då skulle det funka även för mig. Och just det, jag har glömt kolla gårdagens highlights från Bostons match. Enligt twitter säger Tuukka Rask att han var dåligt, och det måste jag kolla hur dålig han har varit… Just nu skulle jag få kolla matcher varje natt om jag orkade. Får nöja mig med highlights. Men kul att Henke är så flitig att ge intervjuer, 2-3 intervjuer/match. Nästan mer intresserad av att höra hans kommentar än att se matchen..! Hehe.