Årets uppfinning

Jag måste ha gjort århundrades uppfinning. Bor man på Gotland så vet man hur snabbt och mycke kalk fastnar på kaklar i badrummet. Har man otur så är kaklarna på golvet lite ojämna på ytan så det blir nästintill omöjligt att få rent. Hörde att ättika är rätt så effektiv mot kalk. Provade med ättika men fick ingen effekt, tills jag insåg att ättikan ångas upp ganska snabbt och den hinner inte göra sitt jobb. Hällde till slut ättika på kaklarna och la på plastfolien och lät den puttra där någon timme. Efter ett tag börjar kalken rymma mot kanterna av plasten och till slut största delen av kalken har smulats på plasten. Bort med plast, svepa med rengöringssvamp lite lätt och skölja av med vatten. Jag sparar timmar av hårt, onödigt jobb som leder inte nånstans. Synd att det funkar inte lika bra på väggen…

Mittemot mig på andra sidan av gatan pågår ett husbygge. Undrar om bygget vill bara förjävlas med folk, men varenda morgon börjar dom strax innan halv sju med ärenden som låter som fan. Såga, borra, hamra… Och vid åttatiden byter dom till tystare arbete och knappt stör omgivning under dagen. Inte så att man ville sova tidigt på morgonen…

Känns att jag har blivit biten av vårtröttheten. Varit så sjukt trött hela veckan. Vaknar först när solen går upp och sen kan man inte somna om. Resten av dagen går man i dvala och när man sen sover på eftermiddagen är det omöjligt att komma upp ur sängen. Åker och tränar och kommer hem urtrött. Bränslet är helt slut.

Man kan nog bara va otroligt nöjd när någon kallar en som “duktig ungdomsledare”. Jag kan bara hoppas att ungarna har lika kul och trevligt än vad jag har haft. Det är också kul när man har kört målvaktsskolan från oktober till mars och man kan se en enorm skillnad på målisarna. Dom som började från noll har börjat hitta sina ben och armar och förstår hur man står i mål. Dom som har varit med länge och varje tillfälle börjar agera snabbare, explosivare och har lärt sig att ta snabbare och bättre beslut. Jag har svårt hitta anledningar varför man inte skulle vilja bli en (ungdoms)ledare efter sin aktiv karriär? Man kan ju själva sporten, vet vad och hur man ska jobba att komma till toppen, man vet vad som krävs att kunna bli bra. Man vet ju själv vilken skillnad det är när tränaren kan faktiskt själv visa och säga att jag vet hur det är, jag har varit där själv. Man behöver inte gissa sig fram.

Det ger hopp för framtiden när osteopaten tyckte att hon har gjort sitt och resten av konstigheter i min kropp kommer nog släppa när jag “blir av” med innebandyn och kroppen får vila ordentligt.

Gick genom mig godisgömma här om dag. Kastade bort minst en kilo godis som har blivit gamla. Bäst före datum höst 2014, vår 2015, några som gått ut februari 2017. Vet inte varför jag aldrig lyckas äta upp alla godisar. Vi var förbi hemmakväll med killen när han var på ön i början av februari. Han plockade godisar till mig, och jag har fortfarande inte lyckats äta upp dom. Påsen har stått på mitt skrivbord, bredvid mig varenda dag och bara väntar att jag ska plocka nått. Nope. Jag är ganska värdelös godisätare…

Advertisements

J*la sockerbit

Fick höra att jag är världens största kriminell. Gjorde lasagne häromdag och fick årets hetaste diskussion av det. Jag brukar göra min lasagne så att istället för ostsåsen blandar jag färskost, grädde och riven ost till en sås. Hur smidigt som helst. Och gott. Och det knappt blir disk. Min lasagne är redo för ungnen nästan lika fort man steker köttfärsen. Så även om jag klassas som kriminell när jag genar, så jag är snabbare, får mindre disk, och smaken faktiskt är inte alls sämre än i “vanlig lasagne”. “Hur kan man inte ha tid att laga mat?” -Ja, väl hur kan man inte ha tid att gå ut och springa då..? “Hur kan du inte gilla matlagning när du ändå äter så hälsosamt och mycke?” – Jag lagar inte mat därför att jag gillar laga mat, jag lagar mat därför att jag måste äta, och måste äta hälsosamt. Det finns en tydlig skillnad, även om slutresultatet är samma. Båda lagar man men med heeeeeelt olika premisser.

Ibland måste man lära sig den hårda vägen. Jag lärde mig att jag ska putsa min ugn oftare än var fjärde år. Fyfan vad jag skrubbade i 2,5h i tisdags. Skrubba, skrubba, skrubba. Efter allt slit är ugnen ren och den skiner. Efter jag var klar med all elände, får jag höra att jag borde ha tagit en sockerbit och gnuggat glaset med den. Men vad faaaaaaaaaan, varför fick jag inte veta det några timmar tidigare..?

Hälsade förbi gamla jobbet i veckan. “Hej!” -Hej! … Ååå hej! Det är ju du! Vad gör du här..? Det är så skönt att komma dit, fika, snacka med folk och åka hem. Det är egentligen ganska terapeutiskt när man får berätta samma saker om och om igen, och känna att varje gång man berättar, känns det lika skönt. Jag är nöjd med det hur jag har spenderat mina sparade pengar. Ser man på stora bilden så är jag ganska förvånad hur få tillfällen jag har känt mig oerhört uttråkad. Det knappt finns såna. Jag är nöjd med mina val och beslut, skönt att inte behöva ångra sig. Å andra sidan, man har inte ens gett det möjlighet för sig själv, att ha några andra alternativer att börja bolla fram- och tillbaka. “Ta ett beslut som känns rätt, och kör på det.” Livet blir så mycke lättare när man inte ger sig själv chansen att ångra sig.

Fick en idé häromdag om att man kanske skulle kunna göra en bok med foton från alla år på Gotland. Undrar om man skulle själv uppskatta det om 30 eller 50år..? Morsan gav oss alla tre en fotobok när vi tog studenten. Bilder från vår första dag och fram till studenten. Nu skulle jag ännu ha kvar massor av bilder och jag vet var dom är. Kommer nog tappa bort datorer och hårddisker under åren så då skulle man åtminstone ha någonting kvar.

Spännande när man hittar sina egna gamla texter man har skrivit nån gång i tiden. Såna texter som man inte skulle kunna tro att det är jag som har skrivit dom om jag inte visste det. Texter som har lyckats fånga in en känsla av någonting stor. Känslor som då har varit så oerhört starka. Lika spännande, och konstigt, att leva i en period när det känns att det bara går inte skapa nånting alls. Man får en pyttepytte liten idé och en jätte jätte stor “ähhh, jag orkar inte bry om mig”. Och man låter allt va. När man skulle vilja skapa nånting, känns att det finns ett svart hål i magen där allt bara försvinner. Man försöker kolla ner i hålet och ropa efter, och får inga svar tillbaka. “Jaha, då gick den dit igen. Hejdå, igen…” Det går inte ens fästa dom på den mentala anslagstavlan för att vänta på bättre tillfälle. Känns att idéer och tankar bara försvinner, för gott.

Nu när man tänker efter lite mer, så min fotobok kommer nog bli ganska tjock. Med första blicket kommer man inte ens ihåg vad allt man gjort under åtta åren. Jag har lärt mig att rita, varit på Möbelmässan, allt annat roligt som man gjorde i skolan. Möta Kais Mora i kvartsen och IKSU i semin, möta Kais Mora i kvartsen, möta Kais Mora i kvartsen, möta Kais Mora i kvartsen, möta Rönnby i kvartsen och åka ut på tre raka i matcher där hela världens Kalle Anka tur var mot oss. Släppa in ett mål där Gosias klubba går sönder och hon måste springa hela vägen till andra ändan innan hon kan byta medans Rönnby kontrar en 3 mot 1 och gör mål. Släppa in ett avgörande mål när Jeffa bara faller vid särgen och får svinont och ingen fattar vad hände. Hade redan glömt bort att sen möter vi IKSU i kvartsen, och året därpå blir det ju Rönnby i kvarts och Pixbo i semin. Det har varit hemskt dåliga domarinsatser, bortdömda mål, nån matchserie där det blev straffar åt båda håll i 4 av fem matcher, första bortavinst mot Mora ever i straffarna. Straffdrama mot Pixbo som svider fortfarande i hela kroppen. Stunden när Sara Anteryd gör straffmål i slutet av matchen och vi kan andas ut. Suddenvinster mot IKSU första året. Ser fortfarande hur Millas direkt-slagskott träffar målnätet och hela Södervärn sprängs.


Svartvinbärssaft

Bokföring är verkligen inte för mig. Eller åtminstone vår kursmaterial dödar den sista lilla minsta intresse och förståelse som kanske skulle kunna finnas nånstans om… Jag måste lämna in tre gigantiska uppgifter innan jag får delta i tentan som är exakt om en månad. Just nu försöker jag skriva en bokslutsanalys. Ska läsa ett bokslut, och skriva en analys på tre sidor och analysera saker som står i uppgiften. Dom här termerna som står på pappret finns givetvis inte i boken. Eller ju, dom finns men dom heter någonting helt annat. Och när man kan göra en match och läsa vad det betyder, hittar man max två meningar lång text som inte klargör någonting alls. Man blir så arg, så arg. Speciellt när det här är en av dom hundra andra väldigt ologiska och opedagogiska grejer i kursmaterialet.

Njah, nu har jag suttit och surfat en halv dag och letat efter förklaringar och något i klartext så att jag har en aning om vad jag ska ens börja analysera. Insåg ganska snabbt att det blir en lika spännande utmaning som att chatta på ryska, med hjälp at google translate. Egentligen jag har inte den blekaste aning vad jag skriver. Men kanske alla texter är rent hebreiska därför att ingen annan heller riktigt förstår vad dom skriver?

Min målsättning med jäkla bokföringskursen är att försöka gå där ribban är lägst. Jag behöver inte kunna allt. Jag behöver inte förstå allt. Jag får lämna in uppgifter som inte är ens nära perfekt. Jag behöver inte satsa på att få fulla poäng. Å andra sidan, jag har inte ens fått alla verktyg att kunna ens lära mig allt som står i kursens innehåll. Räcker att jag blir godkänt, och det blir man nog även om allt är inte rätt. Det är en utmaning att vara dålig med flit när man alltid har strävt efter att ha alla rätt. Ja, jag vet, jag är lite konstigt.

Fasen vad jag är nöjd när jag lyckades genomföra en hel, rätt så smart diskussion på norska/svenska. Jag pratade svenska och fick alla svar på norska, och förstod nästan allt! Samt när jag kollade på Viasats NHL-sändning på söndagkväll så reagerade jag på Håkan Loobs dialekt. Den där dialekten, den låter så himla bekant och passar inte alls in med dom andra dialekter. Han kan inte prata gotländska, nej? Neeeej, han kan inte va från Gotland. Han är ju i Färjestad… Googlar upp och lär mig att visst han är gotlänning och pratar flytande gotländska. När man är på Gotland och pratar och lyssnar alla gotlänningar, reagerar man inte dialekten eftersom den är liksom standard här. Men så fort man hör gotländska utanför sin vanlig miljö, börjar det ringa direkt i öronen.

Man brukar ibland få jätte konstiga graivings. Något år tillbaka jag var så fruktansvärt sugen för knäckebröd. Senaste halvt år jag har varit så hemskt sugen på svartvinsbärssaft. Alltså riktigt, självgjort svartvinbärssaft. Även om man går och handlar ekologist och “riktigt” svartvinbärssaft som innehåller “endast” svartvinbär och sjukt mycke socker så smakar det inte rätt. Och vad man blev glad när morsan hade fyllt på frysen hemma med saft och jag kunde dricka glas efter glas, liter efter liter riktigt, äkta svartvinbärssaft. Ååååh så gott. Morsan skrattar bredvid att lillebrorsan kör samma grej med lingonsaft. Det måste va nån typ av vitaminbrist?

Och vad glad man blir, efter många, många år (8 exakt), jag kan äntligen plocka mina egna bär, saft, sylt eller frysa in hela bär, i min egen frys och använda dom hela året runt. Jag gläds alltså av att få en riktigt frys till mitt nya kök. Jag sparar tusentals kronor att ha egna blåbär i frysen och göra blåbärssoppa och dricka egen saft. En liter blåbärssaft kostar lite under 20kr. Jag dricker lätt 2l per vecka. 40kr/vecka. Dryg 2000kr/år. På blåbärssoppa. Och alla hundralappar jag har lagt på svartvinbärssaft under vintern. Man ska väl va glad över små saker?

Det är spännande hur kroppen förstår att det är vår, och att våren betyder slutspel och någonting stort. Även om man kanske inte är helt med i matchen, så börjar en uråldrig känsla vakna i kroppen. Lite mer alert, gamla, sköna känslor dyker upp från minnet. Vi tränade i Södervärn i helgen, och helt plöstligt man bara känner hur allt faller på plats, allt är som det ska, det känns så tryggt, mysigt och skönt i Södervärns målområdet. Plötsligt inser man vad jag har gjort fel alla dom här månaderna, vad man måste justera och ändra för att kunna hitta mitt eget spel. Skönt att man förstår nu varför allt går lite snett och lite i otakt, och inte först efter säsongen. Nu har man ändå tid på sig att fixa till det.


Snilleblixt

Det börjar dofta vår ute i skogen. Nästan lika härligt än när det doftar höst i skogen efter en varm sommar.

Äntligen föll alla pusselbitar på plats efter en jädrans brottning och bakslag och strul. Jag har lyckats ro hem en bostadsaffär och får flytta in i en helt nybyggt tvåa i slutet av året. Låååååång vänta, men å andra sidan, jag har flera månader på mig att spara in månadsavgiften och köpa saker jag behöver köpa. Själva affären är nästan skrattretande. I Finland har man en bostadsform som är en kombination av bostadsrätt och hyresrätt. Jag betalar 15% av lägenhetens värde och efter det är det som hyresrätt. Förutom att jag äger rätten att bo där hur länge jag vill. Vill jag flytta, då tar det max 3 månader och jag har mina pengar på kontot jag betalade i första läget + en indexhöjning (eller -sänkning). Hittills har index varit endas positivit, och även om det skulle va negativt, kommer jag alltid få tillbaka minst den summan jag har betalt in. Så jag får flytta därifrån när jag vill, kommer alltid få mina pengar tillbaka, och jämfört med en bostadsrätt där jag ansvarar för allt, så har “hyresvärden” plikt att ersätta t.ex. om diskmaskinen går sönder. Jag får alltså fördelen från båda bostadsformer och blir av med dom stora nackdelar.

Jag satt 1,5h med säljaren och vi gick genom alla punkter och kändes att jag blir positivit lurad i affären. Fick äntligen se planlösning som är i rätt skala och materialet till köket och badrummet (och min egen bastu!). Vi började fundera och räkna, och jag insåg att min lägenhet har en megastor kök. Mitt kök är längs 4,5m lång vägg + en 1,2m bred “ö”, så egentligen mitt kök har ca. 5m bordsyta (minus kyl/frys och spis). Jag har över 5m lång balkong. Jag har en egen bastu. Jag har mycke förvaring, bl.a. en 1,5kvm garderob. Det blir bara bättre och bättre desto med man funderar olika lösningar och inredning. Min flygel får plats i vardagsrummet utan att man behöver kompromissa med andra prylar man måste ha där. Även min 0,8×1,2m tavla har en kanon bra plats. Åh, vad kul att kunna få inreda och fixa och trixa!

Efter affären gick jag till banken. I Finland slipper man betala skatter när man köper sitt allra första bostadsrätt. Man sparar ändå rätt så mycke pengar med den reduceringen. Först jag får höra är att “du blir ju inte av med din skattereducering eftersom du egentligen äger bara 15% av lägenheten. När du köper ett bostadsrätt och äger minst 50%, först då räknas det med.” Jaså? Kan inte gnälla på det beslutet.

Natten efter jag drömde att det var en mörk storm moln på himmlen. Helt plötsligt exploderade molnen och det började regna ner små Albert Einstein -figurer. Jag sprang och samlade in en jädrans massa mini-Einsteins till en stor hög och började kasta dom åt folk som gick förbi. Här, varsågod! Ta en Einstein! Här, till dig med! Är det så här en snilleblixt ser ut?

Fanny och Ossian tog en snabb besök hos oss i tisdags. Jag satt i mitt rum med Fanny och lekte. “Luka går på dagis med mig. Luka är min vän. Jag ÄLSKAR Luka!!” Hon har också sagt att hon vill gifta sig både med Luka och hans bror. Kan det vara något härligare än småbarnskärlek? Minns att jag har också haft min BFF i dagis. Han hette Mikko och vi gjorde allt tillsammans. Tror att vi tyckte också att vi ska gifta oss..? Och sen går man i skolan och skilda vägar.

För första gång i mitt liv känner jag mig riktigt jävla trött på att resa. Jag bara orkar inte. Det är såååå trist. Alla flygstrul och säkerhetskontroller och jädrans massa andra människor som vill nånstans samtidigt som jag. Orientera sig genom labyrinten i T-Centralen i Stockholm, sitta flera timmar i Arlanda och vänta på försenad flyg, komma hem tio i två mitt på natten… Tack gode gud att vi har tre hemmamatcher i rad och jag får vara hemma i hela tre veckor!

Nu ska jag ute i solen och njuta av det härliga vårvädret!


Coachgoals

Många sömnlösa nätter, stress, ilska, tårar, besvikelser och känslan att vara en illegal flyktning verkar äntligen vända till mycke gott. När det känns att man rider Don Quijotes åsna som inte går att styra medans man försöker slåss mot väderkvarnar,tar på krafterna. Hade någon kunnat berätta till mig i vilken byrokratisk gropa man faller efter man har bott utomlands mer än 5 år, hade jag nog sett till att flytta hem innan tiden rinner ut. Jag är medborgare med giltig pass, har personnummer, bankkonto och studielån och ändå ingen kan identifiera mig eller göra affärer med mig eftersom “vi har inga uppgifter om dig” eller “du har ingen finsk adress” eller “det går inte dra kreditupplysning på dig” eller “du måste personligen besöka hos oss och visa giltig, finsk legitimation”. Helt plötsligt känns att man är ingen och inte värd ett skit, inte har några som helst rättigheter. Läste häromdag att jag måste även personligen gå och ansöka rätten till socialförsäkring efter jag har gjort officiellt flytt till Finland. När man flyttade till Sverige, flöt allt på utan problem eller avbrott. Vad är grejen med nordisk samarbete om den funkar endast åt ett håll? Kan Finland inte kolla med svensk skatteverket för mina aktuella uppgifter eller kan inte banker som har sitt huvudkontor i Sverige ändå behandla en svenskboende finsk på ett likvärdig sätt? Tydligen inte. Och gissar att min krig mot byrokratin har endast börjat. Tur man ändå har ett jobb, och ändå några soffor att surfa mellan och tak över huvudet. 

Till slut får man från den mest ovänliga och griniga banken ett e-mail att vi vill finansiera din bostadsrätt och ger dig lånet du behöver. Man äntligen kan andas ut och se en framtid där man har en helt egen, nybyggt (!!) bostadsrätt där man kan börja bygga sitt eget liv från noll. Även om det är nästan 10månader kvar till inflyttning… Helt plötsligt fick man även chansen att handla om detaljer angående lånet. Kanske dom insåg att när min familj kommer snart ha tre miljoner kronor liggandes på deras konton, kan det vara värt att behålla mig kvar som deras kund. Även om både jag och lillebrorsan har blivit behandlade som dumma ungar som inte har en chans att göra smarta val i sitt liv. Konstig (och sorligt) vilken makt pengarna har…

Höll målvaktsskola idag och kändes att jag lyckades pricka av flera coachgoals på en och samma gång. Hjälpt med skosnöre, fixat en hjälm som saknade en skruv, pratat lite skola med några, kämpat en urtrött kille genom 1,5h och fått feedback att “det var jättekul! Jag vill komma nästa gång också!” och att “jag kommer ha såååååå hemskt träningsvärk, men jag lärde mig en ny teknik!”. Som coach kan man väl inte begära mer än att a) folk har haft roligt och b) att någon kanske har lärt sig något nytt? Såna här kvällar ger så mycke belöning när det känns att man lyckades med det mesta. Och ett tydligt bevis att man ska absolut satsa på en tränarkarriär efter sin egen spelarkarriär. 


Skräp

Hälsade förbi jobbet igår. Kommit många nya, och jag satt med en gäng med både nya och gamla medarbetare. “Är du den som gjorde alla levnadsintyg..?” Ååh, vilket rykte och levande legend jag har lyckats skapa!

Det sista jag gjorde i våras var en feedback om testmiljön för det nya gränssnittet vart även levnadsintygen skulle lyftas in nu i november. Det är mycke vi har gnällt över åren, och det var stor besvikelse att ingen av oss fick vara delaktig i kravplanering. Jag satt med testmiljön och skrev flera sidor om punkter som inte är bra, vad som saknas helt och vad som kunde göras att det befintliga gränssnitt skulle bli mindre irriterande. Fick se det nya gränssnittet i riktig användning igår och jag blev så glad när snillarna hade fixat till såna små detaljer jag hade påpekat att vara viktiga. Plus att två mastodonta problem har äntligen blivit lösta och mina ex-kollegor slipper jädrans massa extra besvär!

Varför firar man födelsedagar, eller värre… namndag? Födelsedag kan jag förstå, men varför ska man fira och gratulera på namndag? Är man något extra speciellt när man heter något, precis som alla levande och en stor del av ickelevande saker i den här världen? Har människor så stor behov att bli uppmärksammade och ihågkommen av andra att man ska lyfta upp helt ointressanta saker? Vem bryr sig om att jag heter Liisa? Eller om jag hette Pekka vilket jag hade blivit om jag var kille. Jag förstår att jag kan inte bli arg på någon som vill gratulera mig, men jag blir irriterad inombords. Liksom julklappar. Varför folk fattar inte att jag vill inte ha eller köpa julklappar? “Men jag vill uppmärksamma dig och jag vill ge dig presenter och göra dig glad.” Och när man blir mer irriterad än glad av presenter och julklappar? Typ det enda som gör mig riktigt riktig glad är när morsan stickar ett par exakt såna raggisar jag vill ha och använder.

Morsan håller på att sälja sin (vår) lägenhet i Finland, och detta då betyder att hon (och även jag) har städat en del där. En jäääääääädrans massa skräp, saker som har ingen betydelse, saker som man bara stoppar in i skåp. Morsan har läst Marie Kondos städningsbok, och jag bladdrade genom den också. Kanske lite överdrivet, men det finns vissa bra tankar i den. Samt vi har redan länge tyckt att man blir inte glad av alla saker och ting som man äger. Jag rensade två skåp hemma, och kastade bort typ halv kubikmeter skräp, skrot, tidningar och grejer. Sparade böcker, mina skolgrejer, foton och lite innebandygrejer. Allt annat var typ sånt jag har inte rört sedan man har stoppat dom in i skåpet. Kommer jag sakna dom? Nej, jag mindes inte att jag hade så mycke grejer där. Den enda som verkligen gjorde mig glad, var en bild av farsa, mig och storebror när vi var på någon utlandsresa när vi har varit jättesmå knattar.

Jag har här hemma en 2kvm garderob. Har tänkt hela hösten att jag ska göra ordning på den. Den har spökat och spökat, och spökat mig. Igår tog jag en del av garderoben, och faktiskt, tömde den sista flyttkartongen som jag har förvarat där i 2,5år. Lika mycke samlade jag in skräp som ska slängas/återvinnas. Tror att jag kommer ha minst en till flyttkartong återvinnningsbara kläder och skor när jag kommer så pass långt. Kan bli ännu mer. Och inte ens prata om min förråd i källaren… Samlade in en plastpåse med nya eller nästan oanvända mössor. Vill inte ens veta hur många skor jag har jag inte har använt… Helt ofattbart dumt att köpa saker man aldrig använder..! Och som man skulle va så pass rik att man hade extra pengar att kasta bort..?

Varför man ska äga mycke saker och ting? Saker man behöver inte, saker som betyder ingenting, saker som bara står nånstans längst in i garderoben så länge att man flyttar? Vad skulle man välja om man var tvungen att välja en handfull grejer och man tappade bort allt annat? Favoritraggisar, min svarta hjälm, några foton. Mina lampor och en tavla. Glasögon, löparskor. Mycke saker som är oviktiga eller kan ersättas, få saker som är såna som verkligen är unika och så viktiga att man kan inte leva utan.


Transformer -robotar

Aah vad jag blev ledsen när alla NHL:s videor har slutat fungera. Trodde först att det är min pucko dator men det verkar inte fungera för andra heller som befinner sig på “fel sida” av pölen. Kan ni där i Trumplandet fixa problemet och visa highlights för oss dödliga?

Körde mv-träning nr. 2 i fredags i Klintehamn med 14 målisar. Hur kul som helst och ännu kulare blir det när man själv lär sig nytt eller åtminstone den där glödlampan helt plötsligt börjar lysa ovanför mitt huvud. Jag själv funderade några år kroppens vinklar jämtemot skyttars vinklar och hur och när man ska vinkla sig åt vilket håll att det blir rätt. Till slut fattar man att hur det ska bli och att hur kroppen ska roteras. När man coachar 10-16 åringar kan man inte riktigt börja tjata om samma saker som jag har tuggat på. En enkel övning där man kommer ner till stolpen och därifrån mot skottet. Det var kul att upptäcka hur nästan alla målisar oavsett ålder vill jobba som en hel, stel enhet. Om man ska bakåt till vänster, hela paketet, som en skokartong, roterar mot bakåt och vänster. “När du ska ditåt, behöver du inte rotera hela kroppen. Tänk att du är som, som, som… som en Transformer -robot!! Du har tre delar som kan alla jobba som en egen enhet. Huvudet, överkroppen och benen, och alla kan rotera åt olika håll samtidigt.” Undrar om beskrivning av transformer robotar gick hem… Kändes ändå att killarna fattade åtminstone lite vad jag ville.

Och då hittar man den här videon på måndag. http://www.viasatsport.se/sport/ishockey/nyheter/tv-granqvist-det-har-ar-en-nyckel-i-malvaktsspelet Jag har alltså inte helt fel när bl.a. Erik Granqvist och Carey Price jobba med samma detaljer.

Intressant också själv börja lära sig att hur man ska lära ut och undervisa ungar i olika åldern. Man börjar skapa en uppfattning att alltid börja från hur och arbeta mot varför, och man börjar även få lite känsla att hur man ska betona dom här två frågor. Man skulle också vilja att ha en till del som är “vad, men du ska upptäcka hur”. Det är nog den delen som utmanar mest. Tror dock att inte ens alla färdigvuxna och duktiga spelare har förmågan att alltid svara till den frågan, eller ha lust och intresse att fundera ut hur man ska lösa problemet.

Usch vad jobbigt att lyssna en timmes föreläsning när föreläsaren typ viskar. Hur man än försöker höja ljudet så sitter man och fokuserar 110% att försöka höra vad han säger. Ännu jobbigare är dock att läsa bokföring och inte fatta ett dugg. Jag verkligen, verkligen försöker förstå och ta reda på och it doesn’t make sence. Jag har boken, jag har övningar, jag har rätta svaren (varav ingen av dom tre hänger ihop med varandra), jag ser att vart siffrorna ska, men förstår inte varför och förstår inte skillnaden att varför A är annorlunda än B. I boken är grejerna förklarats på ett sätt, men övningar och rätta svaren har gjorts på ett helt annorlunda sätt. Tror att om man kunde och förstod, skulle man förstå varför övningen är gjorts på det sättet. Fattar du inte, så då blir man bara helt förvirrad och irriterad. Första tentan skulle va 5/12, kan nog vara så att jag får skjuta upp till andra tillfället i mars istället och ta några dagar med mormor över julen. Hoppas hon kan förklara vad alla betyder och vad är skillnaden mellan sakerna.

Men jag fick högsta betyg från managing and organization. Vilken snille. Känner mig dock som en dum snille som inte fattar nånting om bokföring. Fått även bra feedback om min examinationsuppgift där jag fick ansöka ett jobb som huvudtränare och ungdomsansvarig för en idrottsförening. Tur att min bokföringskunskaper kommer förhoppningsvis inte vara en fråga om liv och död…

Skönt att inse att det börjar finnas lite mer liv i min hjärna. Har börjat lyssna på musik igen, efter en lång lång tid, och har även lyckats läsa en hel del. Avslutade en bok jag har kämpat med ett halvt år och har nu två böcker igång. Det kanske finns hopp för min hjärna ändå. Att den har inte helt och hållet dött…

Fasen vad jag har drömt senaste tider. Jag har redan två gånger sett samma dröm där jag hoppar ner i vattnet från högt, högt, högt upp från klippan. Turkos, varmt vatten och jag blir nästan förvånad att jag vågar bara hoppa ner även om det är mer än 20m ner till vattnet. Sist tänkte jag bara att jag gjorde det här nyligen, så det är bara att hoppa. Först var jag jätte rädd om mina glasögon som jag hade med mig, och andra gången simmade jag med stora gummistövlar i fötter och försökte simma så att dom inte faller. Det fanns någon annan som simmade där med mig som hade ännu större stövlar på sig och jag bara skrattade åt hen att det där kan inte va så lätt..! Spännande. Och spännande att drömma om samma sak flera gånger.


Black sun rises…

Heja SAS. 2/2 gånger under senaste 6 månader mina flygresor från Helsingfors till Visby har slutat likadant. Åker till flyget, checkar in mig, och får SMS “Ny avgångstid xx”. Okej, flygen är först försenad, sedan jätteförsenad och sedan så mycke försenad att jag missar flyget till Gotland. När alternativer är att åka till Stockholm och ta en hotellnatt utan min resväska och ändå missa träningen eller boka om, åka hem till morsan och flyga nästa morgon, blir det ett lätt val. Mindre sämre alternativ.

Konstigt att man aldrig lär sig att vintern kommer. Det har snöat ca. 3 dygn i Helsingfors vilket ställde till på tisdag och nu idag var det en rejäl snöstorm i Stockholm som försenade dagens flyg. Konstaterade dock att Helsingfors klarar av att hantera vintern på ett mycke mer effektivt sätt. Bl.a. isputsning av flygplanen är organiserad i Finland så att man har 4 stationer med tankbilar och alla avgående flyg kör genom stationen på vägen till startbana. I Arlanda kör dom få bilen runt från gate till gate och alla får vänta och bli sena. Se och lär Arlanda.

Landar och slår på telefonen. Och inser att det kan fan inte vara sant att USA är så fruktansvärt jäkla dum. Följer hela morgonen och desto mer röster faller på Trump, desto större min misstro växer. Undrar om den dagen blir dagen världen ändrade sig. “Det kommer inte påverka norden även om Trump blir president.” Nej, allt påverkar allt. Dollar blev direkt svagare, börsen var på väg neråt, guld blev 5% dyrare på kort tid. Immigrationsverket i Kanada krachade av alla som ville fly USA. Världsekonomin påverkas av Trump. Trump påverkar NATO. Hur blir läget i Baltien och som granne till Ryssland? Kommer Trump och Putin slå high-five och dela Europa? Har Trump tänkt att Saudi-Arabien är en av USA:s största samarbetspartner på oljebranchen. Och Saudi-Arabien är 100% muslimer. Hur tänkte ni där? Juste, ingen nog tänkte på det.

Blir ytterst spännande och oroande följa vad som kommer att hända. Och Stor-Britannien jublar att dom är inte årets största idioter 2016.

Spännande börja inse att jag börjar bli fruktansvärt trött på att resa. Man önskar att man kunde få bara stanna hemma och väl, inte resa. Sen finns det faktorer som gör att man blir mindre sugen att åka när man vet att det skulle finnas hur mycke jobb som helst, när man kunde få bostadslån och köpa en lägenhet om man flyttade hem… Tur att jag hinner va hemma nästan två veckor vid jul, man slipper bara resa fram- och tillbaka.

Vi hade middag hos gubben i helgen och började prata om det kreativa stoppet som dyker upp lite då och då. Med musik, med läsning, med skrivning, med målning. Ett stopp som bara dyker upp och håller fast. Ibland några månader, ibland tiotals år. Jag verkar vara inne i en sådan period. Man bara får ingenting ur sig. Har inte riktigt gjort någonting alls senaste 1,5år. Att skriva brukar vara väldigt lätt för mig och lika viktigt som käka mat, men det bara funkar inte. Vet inte om man är bara så trött eller slö mentalt att man orkar inte anstränga sig att organisera sina tankar?

Jag har börjat med en ny rutin. Jag har börjat ta morgonpromenad varje morgon. Hur skönt som helst. Drar ut efter frukosten och går 15-60min. Tankarna börjar flöda när man går och jag kommer på massor av saker jag vill skriva eller göra. Kommer hem, sätter mig ner, och puff, allt försvinner.

Haha, vilket jäkla snille jag är. Fick äntligen betyg från första ekonomi-kursen. 29/30p från flervalstenta, 18/20p från tentaessä och 45/50p från inlärningsdagbok. 92/100p som verkade va högsta av tentatillfället. Egoboost. Jag var lite förvånad att jag fick så bra från dagboken. Läste uppgiften i augusti, skrev uppsats i tre månader, läste uppgiften igen efter jag var klar och insåg att jag har inte svarat en enda frågeställning. Men tydligen jag har ändå inte varit helt ute och cyklat. Kommer nog inte lyckas lika bra med nästa kursen. Första tentatillfälle är 5/12 och jag har läst 1/5 områden. Borde kanske kämpa lite. Heja bokföring. Hjälper inte att kursmaterialet är kass. Blev förvarnad om det i somras, men nu först förstår jag vad som menades med “lite krånglig kursmaterial”. Boken är jättebra, men svårt när man ska göra bokföringsuppgifter man inte riktigt fattar och rätta svaren finns inte nånstans. Hur vet jag om jag gjort rätt eller fel, eller vad jag borde göra annorlunda?


Äckelkärlek

“Den fattige har inte råd att köpa billigt.” Ändå tvingas vi fattiga till dåliga, dyra beslut och till slut samhället skyller på dom fattiga att det är vårt fel att vi är fattiga.

Jag hittade en drömlägenhet. Riktigt, riktigt drömlägenhet. Bättre läge än jag har ens vågat drömma om (ca. 3km till jobbet), 50kvm, nybygg som är klar till sensommar 2017. Och den är billigt. 175000e, och inköpspris på 50200e. (ca. 50-75 000e billigare än liknande lyor i huvudstadsområde) Vilket då skulle betyda att efter morsan har sålt vår lägenhet skulle jag behöva ca. 35oooe lån. Andra alternativer som finns, kan man lätt få sätta en etta framför inköpssumman. Vad känns bättre: ha lån på 35 000e eller ha lån på 135 000e?

Ja, och kan man då få bostadslån? Nej. “Vi ger inte lån till någon som är bosatt utanför vårt område” dvs. Finland. Så det räcker inte att jag har ett garanterat jobb, jag skulle ha ca. 30% av lånesumman själv, och att jag kan ge en exakt datum när jag flyttar hem och börjar jobba. Snälla, kan ni bara dra åt h… Att kunna flytta nånstans, betyder att man behöver en bostad, men man kan inte få bostadslån innan du har flyttat och har en fast bostad? Makes sence. “Men du kan väl hyra?” Ja, fast man har inte råd att hyra. Alla mina pengar går till att betala sjuka hyror och hur ska man då ha råd att behålla befintliga pengar, eller inte ens snack om att spara, att kunna ens få lån? Summasummarum. Den fattiga lilla människan tvingas till att välja mellan dåliga alternativer som garanterar att man kommer aldrig ur fattighetsspiralen. Borde fan ha födds till rikare familj…

Det kommer säkert nya, bra alternativer, men fan man blir ändå besviken… Den som verkligen vill planera framåt och se till att inte hamna i skiten, blir stoppad av en byrokrati som gör den lilla människan bara irriterad och besviken. “The system stinks!”

Ytterst misstänksamt bli febersjuk. Jag som inte haft feber i minst 8år. Jag var nämligen tvungen att gå köpa en febermätare i lördags. Det som känns jätte konstigt är att inte ha någonting annat än bara feber. Inte det minsta halsont eller snorighet som jag brukar va bäst på. Bara feber. Som hugger i natten innan man skulle åka ivåg att spela match. Schysst, tack. Och nu när man är frisk, så känner man sig inte heller helt hundra. Annars känns kroppen bra och man har inte ont nånstans, men känns att alla musklar är blytunga. Morsan skrämde mig: “Kolla att du får inte den där 1-års förkylning som jag hade förra vintern.” Hmm, nej tack. Jag var sjuk i början av augusti, och efter säsongen drog igång har förkylningen försökt komma redan tre gånger. Sist tog den genväg och gav mig feber direkt.

Finns det människor som aldrig blir sådär genomkär i någon/något? Allt man snackas om kärlek cirkulerar runt att vara nykär, eller man blir blind av kärleken, eller man ser människor som flyger i en rosa bubbla, spyr såpbubblor varje gång dom öppnar munnen och lämnar ett hjärtspår efter sig. Hur är dom kallt analytiska och realistiska människor, som räknar ut en ekvation som visar för- och nackdelar och struntar i att rida med enhöringar upp till molnslottet och käka regnbågar? När snacket går “oooh vad jag saknar dig och önskade du var här med mig!” – Ja, visst, men det kommer inte hända i närtiden så skärp upp dig. Förstår att du saknar mig, men orkar inte lyssna tjatet tiotals gånger varje dag. Situationen är ju det samma ändå.

Undrar om det handlar om endast att hitta rätta människor, om det handlar om situationer eller om det handlar mest om att det finns människor som inte har samma tendens att bli överkörd av känslor och låta vinden ta tag på en. Och även om man inte rider med enhöringar och spyr såpbubblor, betyder inte att man inte skulle uppskatta andra och tycka att dom är viktiga. Det där äckelkärlek är just det, äckligt, oeffektivt, och leder… vet inte vart? Leder det nånstans? Om det gör det, så det finns säkert andra vägar dit också så att man slipper det där rosa molnslottslandet med enhöringar, regnbågar och såpbubblor.

Jag förstår fullständigt människor som mer eller mindre väljer att leva ensam hela sitt liv. Tror även att det skulle finnas många som skulle må bra av det, om samhället och systemet hade byggts så att det skulle inte vara så kostsamt för ensamlevande människor. Rimliga levnadskostnader blir först när det finns två vuxna människor i hushållet som delar på avgifterna.


Matthews

Desto mer tid man har, desto mindre hinner man göra… Eller då blir man bara lat och bekväm att man orkar inte anstränga sig extra. Vet inte riktigt borde man rycka upp eller vara schysst mot sig själv och fortsätta på den softa linjen. Känns inte så hemskt tokigt ändå.

Skrev färidgt min uppsats. Max antal ord 3500, lyckades få allt under 3900 ord, förhoppningsvis duger det. Och som vanligt, man har läst frågeställningar i början av kursen, sedan har man skrivit uppsats, och när man är klar, läser man frågeställningen igen. Bara att märka att man har visst inte alls svarat på dom frågor som man borde ha svarat på. Uppgiften var att skriva en inlärningsdagbok, och frågor som fanns i frågeställningen var bl.a. “vad har jag lärt mig idag?, borde jag ändra mina studievanor?, förstår jag kontexten?” osv. För mig känns det jätte konstigt om man ska skriva en akademisk text och förklara att “jag läser kursboken, gör anteckningar och kollar genom kursmaterial på hemsidan. Tycker att det funkar bra för mig att plugga i små sekvenser och göra annat mellan.” Jag kan åtminstone skylla på det att jag har aldrig skrivit en inlärningsdagbok tidigare. Verkar vara en väldigt vanligt uppgift i Finland. Blir spännande se hur åt skogen min uppsats gick. Jag har åtminstone refererat det mesta i boken och lyckats även trycka in egna reflektioner och fundera hur detta påverkar mitt företag och liv. Hoppas det räcker.

Lite spännande märka att man har börjat fundera ganska ofta hur mitt liv kommer att se ut i framtiden. Morsan har köpt en ny lägenhet som blir klar i slutet av 2017, vilket då betyder att hon kommer sälja vår lägenhet i närtiden. Betyder att jag snart har inget ställe att bo i Finland. Samtidigt man vill ju ha sitt eget hem och slippa bo hos mamma. Lite pinsamt när man närmar 30 och skulle fortfarande bo hemma… Kul tidsfördriv att kolla på lägenheter och speciellt nybyggen som blir klara inom några närmaste åren. Efter man accepterade att det är fruktansvärt jäkla dyrt att bo i södra Finland, är det rätt så kul att fundera olika alternativer. Var skulle man kunna tänka sig att bo? Hur skulle mitt liv ser ut om jag bodde i Dickursby i Vanda eller kanske även i Borgå? Vad är viktigt för mig? Skulle man palla att köra 30min motorväg till och från jobbet året runt? Eller om man skulle flytta norr om Helsingfors? Skulle bli sådär halv miljonen kronor billigare, men skulle behöva köra i det värsta morgon- och kvällstrafik varje dag? Är det värt alla pengar? Om man ska börja coacha något lag, var skulle det vara? Vilken klubb eller lag man skulle kunna tänka sig att arbeta med? Skulle det funka med boendet?

Blir spännande att följa NHL. Auston Matthews trycker in 4 mål i NHL-debut. Lite kaxigt kan man tycka, men sjukt att Toronto inte ens vinner matchen… Kollade highlightsen från matchen och det ser löjligt lätt för Matthews. Flip, medtag, prickskott, mål. Plocka pucken från luften, snurra lite, rusha förbi, stjäla pucken tillbaka på vägen, prickskott och mål. Ser ut att han skulle spela mot juniorer. Tror vi får följa en väldigt exceptionell spelare…