Monthly Archives: June 2014

Semester

Jaa. Semester. Äntligen. Och jag fick se även den första fotbollsmatchen i sin helhet. Fick direkt allt för mina pengarna, när Brasil vann med straffar över Chile. Herregud vad trötta killar på plan efter första halvlek. Man nästan tyckte synd om dom när man själv ligger på soffan och ser hur tungt det är. Det jag tänkte var att hur spända, nervösa och rädda alla var inför straffar. Ja, det är mycke press på spelarna och inte minst på Neymars axlar, men om du är en av dom bästa, borde du inte gilla läget? Borde det inte finnas lite eld i ögonen istället för rädsla och ångest? Brasilens målvakt Julio Cesar var den enda som såg ut att gilla läget och när du räddar ett par straffar i sådant läge… Inte illa.

Hehe. Någon hade räknat att det är större sannolikhet att Suarez biter dig än att bli biten av en haj. Ja, här finns matematiken bakom påståendet.

Äldre brorsan ringde igår på förmiddag. “Får jag låna er soffa, jag klarar inte av att köra hem… Jag har kräksjuka…”. Neeeeeeeeeeeeeej! Fick direkt ont i magen, när man började tänka att Fanny och Ossian var här onsdagkväll och deras äldre syskon låg hemma i kräksjuka. Och nu kom brorsan och smittade vår soffa. What can you do… Tur att jag kämpade och åkte och tränade på kvällen, även jag kände mig lite trött och energilös. Tror att om jag hade stannat hemma hade man blivit smittad ordentligt. Lillebrorsan klarade sig helt, men morsan har varit ordentligt sjukt hela dagen. Tack för det…

Vi hade planerat att åka till Fiskars idag och spendera dagen där. Vi hade även fått besöka en liten ölbryggeri, men det får nog vänta. Istället gjorde vi en egen tasting med lillebrorsan. Köpte fem burkar såna öl den största delen dricker. Alltså Sofiero, Sandells, och några andra som motsvarar Norrlands Guld. Helt, helt bortkastade pengar. Vi båda smakade dom och det närmaste sätt att beskriva alla fem var som att dricka sand eller slicka sandpapper. Det är helt okej säga att man gillar inte öl om man aldrig smakat dom ölen som finns på specialhyllan. Skillnaden är enorm. Och nej, jag kunde inte dricka upp en enda glas (1,5dl)…

Gud vad skönt med semester. Finns det någonting bättre än att vända om sig och dra täcken över öronen på morgonen och sova några timmar till? Jag lyckades även äntligen köpa en ny telefon till mig själv. “Semesterpresent.” Har tänkt det redan flera månader och försökt fundera vilken jag ska köpa. Det jobbigaste är när man måste installera om allt och försöka leta efter olika inställningar som inte ens finns alltid.

Colombia – Uruguay är lite tråkigare match än början av Brasiliens match. Planen verkar vara mycke större helt plötsligt när farten är hälften från Brasiliens match.

Advertisements

Två kvar

Två dagar kvar till semester, och kan berätta att den kommer inte en enda dag för sent. Tur att det finns kaffe och godis i världen som hjälper genom dagen. Och gud vad skönt gå lägga sig efter jobbet och dra filten över öronen. Vaknade efter 40min när någons telefon ringde, vände mig och somnade om. Gjorde det ett antal gånger och somnade direkt varenda gång. Efter tre timmar kände man att man kanske borde kliva upp… Jag skulle nog inte klara av livet utan powernaps.

Vet inte om det är jätte klokt att träna ca. 21-22:30 varje kväll och vakna vid sju varje morgon, men nu är det inte mycke kvar. Men om jag får en kompis med mig till backen är man redo för några kompromisser. Vi sprang 3×3:a i måndags, och fyhelvete. Pyramid-femman är ändå mänsklig när man springer hela backen bara en gång och det blir lättare mot slutet. Men 3×3:a… Backen i tre delar och man springer 1-2-3-1-2-3-1-2-3. Helvete. Efter första toppning vet man inte hur man kommer ner med all mjölksyra i benen och känslan att lungorna sprängs. Vi slutade passet på toppen och det var inte kul att komma ner sista gången. Konstaterde bara att passet var inte i för sig kanske klokaste passet och vet inte vad vi fick av det rent fysiskt (förutom mjölksyra, hehe…), men jag kan nästan lova att när det känns lite jobbigt i framtiden kan man bara fundera bakåt i tiden och konstatera att japp, det kan kännas ännu värre..!

Brorsan och kidsen kom förbi ikväll. Dom hade cruisat runt och suttit i bilen lite extra. Jag vet inte vad andra 2-åringar vet om bilar men när man frågar Fanny “Vad finns det i bilen?” svarar hon först “blinkers” och efter en liten fundering “växlar!”. Och hon tycker det är superskoj med lek som går ungefär så här:

(Hon går bakom hörnet): “Liisaaaaa, var är Fanny?!” [iisa, var är Manni]

-Ohnej, Fanny har försvunnit! Var är hon?

(Hon kikar runt hörnet): “HÄÄÄÄÄÄR är jag!” med ett stor skratt.

-Jaa, HUH, där är Fanny!

Och sedan börjar leken om. Och om igen. Och om igen. Och om igen. Vid matbordet funkar det med frågan “Liisa, var är Fannys händer?!” när hon håller dom under bordet. “Ohnej!! Fannys händer har försvunnit! Vart har dom tagit vägen!?” Tänk om alla kunde bli lika glada så enkelt..?

Och min bil då. Haha. Vet inte vad folk har föredomar mot Dacia, men den är en otroligt bra diskussionöppnare. Och ett samtalsämne åtminstone manliga kompisar och bekanta orkar diskutera. “Borde du inte byta bil?”, “Vad är det där för bil?”, “Kolla nu här då, vad är det för grej?”, “Hur kan man köra en Dacia?”, “Du kunde ha lite större hjular.”, “Kolla nu dom här listor, dom är ju skit kvalité..!” blablabla. Ja, det är en Dacia och det är min Dacia, men hörni hur slantarna låter i min plånbok? Och efter jag har kört 200-300 euros bilar hela mitt liv, en -09 Dacia med AC och centrallås är lyx.

Två dagar kvar på jobbet. Två dagar. Idag var klockan halv tre när jag första gång hann sitta ner och känna att jag är så sjukt trött. Men vi fick gjort alla sista stora serier och resten av dagen stod vi framför ugnen och kollade hur det går att tillverka bubblor av 12mm tjock akryl. En 12mm tjock akrylbit var i ugnen för dryg timme och när man tog bort biten kändes den hårda, tunga akrylskivan som mjuk gummi. Oftast bubblorna görs av 3mm akryl och även där måste man vara ganska noggrann. Svåraste är värma skivan så att den har jämn, tillräcligt hög temperatur, men utan att den börjar brinna. Desto tjockare, desto svårare när ytan blir varmare än mitten. 22min är för lite, och närmar man 23min har hela skiten börjat brinna. Det är verkligen fingertipkänslan man måste ha… Ingen kostnadseffektiv arbete, och bubblorna kommer bli ganska dyra, men det är väldigt spännande när utgångspunkten för arbetet är “Hmm, i teorin borde det nog gå…”

Jag fick även klar mina lampor jag har gjort egentligen hela sommaren. När tiden börja rinna iväg hittar man helt plötsligt lite extra tid. Vet inte varför jag måste göra lampor som är så jäkla jobbiga att bygga upp. Den här lampan är smidigt tills man måste få dom två delar att sitta ihop på något sätt. Gjorde två lampor och båda gick åt helvete, men ingen vet det om man inte påpekar var katastrofen sitter. Och, som vanligt, funderar man efteråt, när det redan är kört, att så här borde jag nog ha gjort det istället. Nu minns jag även varför jag aldrig gjorde den andra stora versionen klar några år tillbaka… Men snygg den är.

Den, men som favoritrepris i 1:2 skala:

Kuva


Fattar, fattar inte, fattar, fattar inte…

Det måste vara något fel med matematikern. Jag har alltid gillat matte och jag bara önskade jag var bättre i det. Jag fattar, till slut, men i skolan brukade kurserna ta slut innan jag kom i gång med ämnet ordentligt. Lillebrorsan visade mig några videor på youtube och våga säga att matte är tråkigt… Hah, matematikern är helt sjuka och man kan bara undra hur deras hjärnor processerar information. Tänk om man själv kunde fatta och hantera allt dom kan göra.

Get mindfuck´d. Tänk bara om alla hade såna människor som mattelärare istället för tröga, gamla, trötta tantar som inte är alls intresserad av att undervisa.. Rekommenderar att kolla några Numberphile-videor. Här finns en bra:

Fan vad senaste dagarna har känts tröga. Två veckor tills huset är tom för en hel vecka och jag får göra precis det jag vill och slipper förklara varje gång vart jag ska, när kommer jag hem, med vem ska jag träna osv… Kämpa… Och bara fem dagar kvar till semester. Kämpa!

Jag vill slå handskarna i disken och flytta till Sibirien. Jag ville slå ner den lilla gubben på axeln som orkar tjata att jag får inte göra det. (Skulle nog även vara varmare i Sibirien än här just nu. Vi kom hem igårkväll och det var hela 3,5C varm. Kul.) Hatar när det känns att vad jag än gör eller säger blir det fel. Desto mer jag kämpar desto mer andra kräver från mig. Känns att jag borde ge mer än vad jag har och kan, bara därför att man borde anpassa efter samhällets normer och vara “som alla andra”.

Varför folk har så svårt att hantera tystnad? Varför idealet är en social, pratglad, utåtriktad människa (som snackar bara om sig själv och inte lyssnar)? Måste man snacka mycke utan att säga något alls..? Jädrans massa tomma ord bara att slippa vara tyst en stund? Får man inte vara tyst om man inte har något att säga? Varför folk tolkar tystnaden så att den som är tyst bryr sig inte om andra? Varför förväntar man att givetvis framhäver man sig själv och folk blir sur när man inte gör det automatiskt? Och samtidigt, varför folk har så svårt att lyssna? Varför kan man inte lyssna tills den andra har pratat klar och fundera vad den andra sa innan man börjar sin egen monolog igen? Att vara tyst är fel, men det att man inte riktigt orkar lyssna andra är inte alls lika fel..? Man får inte heller vara egoistiskt men ändå borde man berätta om sig själv utan att andra ens frågar? Jag fattar inte.


Sommartiden hejhej…

Finland bjuder på härlig +7C och snö såhär vid midsommar. Gud vad skönt..! Vet inte om bastun uppfanns pga snöiga midsomrar eller snöiga, kalla vintrar? Tur att jag kan träna i Kvarnen som endast saknas en backträningsmöjlighet. Inte jätte sugen leta fram mössa och vantar ännu…

Mot alla mina principer köpte jag idag ett par jädrans dyra skor som även bär märke Converse. Köpte ett par Converse några år sedan från Schweiz och dom är tydligen väldigt mysko modell. Material är någon typ av konstläder, sulan är lägre än i vanliga Cons och dom är inte heller lika höga. Nu börjar dom falla isär och jag har varit ganska ledsen redan länge och gjort ett massiv jobb att försöka hitta likadana. Finns inte. Börjar misstänka att mina skor är fejk, eftersom jag hittade idag precis samma model men dom är canvas istället för läder (och 2,5 gånger dyrare). Letade efter skorna överallt på webben och fick märka ganska fort att dom är slutsålda överallt, tills jag hittade ett par svarta skor. Jag kan bara hoppas att dom är verkligen samma modell, lika bra som mina gamla och pris per kilometer kommer inte bli så hög. Jag tycker fortfarande att 85e från skor är ca. 50e för mycke. Jag är inte klok.

Jag har tränat en hel del med min kompis och vi har gjort hans maggym nu tre gånger. Ofifan vilken träningsvärk jag har… Vi gjorde passet i måndags och kände i tisdags på jobbet hur träningsvärket börjar smyga in. På eftermiddagen kunde jag inte ens sätta mig ner eftersom jag hade ont i magmusklar. Jag ser framemot vår bengym som ka genomföras ikväll. Jag kommer nog inte röra på mig för några dagar framåt… Hämnden kommer bli härligt! Muahhhahaa. Vi ses i Paloheinäs backe någon dag och då jävlar… 6x hela backen upp. I det passet står liemannen efter 2/3 i backen och vinkar till dig. Komsikomsi.


Matkatastrof

Jag använder nästan aldrig klackar. Jag hade lite finare skor i fredags med en liten klack och jag har haft dom skor på mig ett antal gånger tidigare. Först tänkte jag att jag går med Converse och tar andra skor med mig, men jag hade skorna på mig hemma och dom kändes bra. Idiot. Visst är dom bra så länge man behöver inte gå i dom. Nu gick jag ca. 15min och resultatet var ordentligt skavsår i hälen och små blåsor i tre tår. Bra jobbat… Nästa gång har jag Converse med mig även om jag “inte fick” ha det.

Följde lite dåligt Stanley Cup, men har ändå följt det. Mest genom Twitter. Lite besviken blev jag när jag lördag förmiddag läste twitter-feed och fick veta att NYR förlorade femte matchen. Dom har varit ganska bra att vinna när det gäller på riktigt och nästan tyckte att dom hade vart värd att vinna. Men helsike vad jag själv blev sugen att spela. Se highlights och se målvakterna göra superräddningar och hålla upp sitt lag när det gäller. Lundqvist är tydligen ganska bra med stora räddningar när det behövs. Jag ville bara själv stå där och njuta. Vill bara att septebmer kommer och serien startar.

Snackade här om kväll om målvakter, målvaktsspelet, mentala spelet, egot, glädjen… Samma ämnen som har cirkulerat hit och dit under hela året. Till slut är det så små saker, så små detaljer som gör så mycke. Varför jag har inte förstått det tidigare? Varför ingen ha sagt det till mig tidigare? Det är så lätt att kolla i bakspegeln och se hur mycke man kunde ha gjort annorlunda. Men kanske det är så att man måste gå ett steg i taget och bygga upp pyramiden. Kanske jag har gått förbi dom sakerna och inte tyckt att det är viktigt. Handlar det här just om det när det sägs att målvakterna blir bättre med åldern? Är det det när man börjar förstå? Förstå varför jag står i mål och inte spelar tennis? Är det det när man börjar förstå vad är viktigt och vad är mindre viktigt? Förstå att målvaktsarbetet är så jädrans mycke mer än bara rädda bollar? När man äntligen förstår varför man är nöjd efter en förlust och missnöjd efter en vinst även om det inte finns någon logik alls i det? Hur bra kan jag bli när jag äntligen kan börja lägga energi på rätta saker?

Jag har aldrig förstått hur man kan äta åtta bullar eller 200g choklad på en gång. Nu har jag börjat förstå att det är möjligt. Jag är jämt hungrig och sugen för allt gott. Åt upp tre bullar på eftermiddagen utan problem och hade nog ätit ännu fler om jag inte hade börjat tänka på vad jag håller på. Jag är nog den enda som går ner i vikt med den här dieten. Bröd på morgonen, sallad till lunch, ordentligt mat vid fem och efter dagen man går så mycke minus med kolhydrater att man äter bröd, godis och bullar kvällarna långa. Konstigt att man inte går ner i vikt när man äter så mycke onödiga, tomma kolhydrater… Och jag som tränar svälter jämt när jag inte hinner få i mig så mycke kolhydrater, proteiner och allt annat jag egentligen behövde.

Jaja, jag är hugrig igen och det enda som finns i skåpet är bröd… Äta upp 2-3 bröd och va lika hungrig om en halv timme.

Blir irriterad på mig själv att jag inte vågar fråga. Hur mycke mer jag fick gjort om jag bara vågade fråga? Och man tror att om man kommer över första tröskeln är nästa inte lika jobbigt. Nope, nästa tröskeln är precis lika hög som den första. Jag får nog fortsätta fundera några dagar till.


9-rätters

Tack och lov det är fortfarande lördag och jag är ledig även imorn. Känt mig hyfsat trött sedan onsdag. Fem dagar i Eerikkilä gick väldigt väldigt fort och hur skönt är det att man får bara träna, äta och sova? Fick även privat målvaktsträning på tisdag, när fyra andra coachar ställde upp sig och sköt på mig dryg halv timme. Tänk om man hade alltid tillgång till 2-5 spelare och en innebandyhall?

Den här gången hade vi väldigt bra coach-team och allt flöt på väldigt bra. Vi satt uppe sent varje kväll, planerade, snackade skit och löste världsproblem. Jag kunde nog trivas bra som tränare i mitt nästa liv. 

Vi firade igår med förlängd familj och vi var 6 pers som fick njuta av 9-rätters middag i Nokka, som är en av Helsingfors finare restauranger. Började kvällen vid sex-tiden med att dricka champange från en flaska som öppnades med en sabel. Lite häftigt när servitör tar fram en svärd, håller flaskan i handen, kollar att det här är nog bra vinkel och whum. Hoppas lillebrorsan har videon kvar..!

Elina jobbar själv i Nokka och bl.a. tar hand om vinkällaren där. Hon hade fått uppdrag bli av med några flaskor och hon hade planerat hela menun bara för oss. Några viner hade hon inte ens smackat, utan tog risken att den flaskan kunde passa bra med den där maträtten. Hon lyckades fullständigt, det blev helt j-la perfekt. Vi fick bl.a. ren-tartar och friterad lav med tranbärsylt. Känns helt sjukt att äta lav, men herregud vad det var gott! Om man vill uppleva bastun och basta med badkvast utan att faktiskt basta, då kan man äta krossad is med björklöv. Midsommar, bastu och badkvast, helt otroligt. Fick godaste abborre jag någonsin ätit. Den känslan när man börjar höra och se smaker, känslan när man börjar smälta efter en liten bit abborre. Helt, helt sjukt. 6,5h flög förbi och kändes inte alls att vi åt så länge och så mycke. Vi satt i baren vid halv ett, killarna gjorde wishkey-tasting och vi konstaterade att det känns helt perfekt. Ingen var proppmätt, ingen var full, alla var supernöjda och kändes att allt gick precis så vi ville.

Jag har funderat väldigt länge att jag skulle vilja ha en digital piano. Var väldigt nära att köpa en i höstas, men gjorde inte det. Gubben frågade mig ett år sedan att ska vi ta en sväng på F-Musiikki så vi kan gå hämta en. Jag har sagt nej och han har varit arg på mig sedan dess. Till slut i våras sa jag att jag låter honom köpa en till mig, men jag måste få gå prova och kolla och testa och pilla på instrumenter innan vi kan köpa något. Idag tog vi en sväng i F-Musiikki och han konstaterade att han borde inte åka dit, han kommer ändå köpa en ny gitarr. Jag gick till pianon, han gick till gitarr. Snart kommer lillebrorsan till mig och frågar hur går det, gubben har redan köpt en gitarr och den är redan i bilen. Vad. I. Helsike. 20min och han har redan utökat sin samling.

Om jag hade all plats och pengar i världen, då vet jag vad jag skulle köpa. Gick till flygelhörnan och där står en Stainway & Sons. Bredvid står typ en likadan Yamaha, men ändå kan man känna skillnaden utan ens att röra flygeln. Det är någonting otroligt fascinerande och jag kunde bara stå där och njuta av att jag fick ens titta en Stainway. Det är bra att ha drömmar… Och jag måste lära mig spela lite bättre om jag skulle få spela en Stainway. Jag kan förstå hur killarna kan gå helt galen om dom ser någon fin bil.

Kuva

Vi borde ha lämnat morsan hem när vi åkte till F-Musiikki. Hon var helt klart arg på gubben att han “kastar bort pengar” och att han hade lovat köpa en piano till mig. Och kändes att hon var arg även på mig att jag låter honom göra så. Tack för den skuldkänslan. Vi har diskuterat och snackat om det här köpet redan över ett år och jag har fått kämpa att jag ens lovade till honom att han får köpa en piano till mig. Jag vill och har aldrig någonsin frågat för pengar eller dyra saker, och vill inte utnyttja andra. Och äntligen när vi har kommit överens om en bra deal börjar morsan tjata som in i helvete att vi får inte göra så. Hade det varit lika fel om jag hade själv betalt pianon? Hade hon börjat tjata lika mycke om jag hade själv lagt 660e på bordet? Varför det är så fel att spendera pengar som bara liggen på kontot? Är man lyckligare då när man har mycke pengar på kontot och kan och får aldrig använda dom?

Men jag fattar inte att det står en digital piano i mitt rum och den är min. Ingen Stainway men tror jag kan leva med det.

Kuva


Eerikkilä vol 4

Är i Eerikkilä ännu en gång. Nu är det nog sista gång den här sommaren. Avslutar med fem dagars “Talang-läger” med landets bästa -97-98 spelare. Bland mina sex målvakter finns troligtvis nästa målvakt som spelar U-19 VM om två år. Inte så illa. Duktiga tjejer, utan tvekan och gud vad roligt att jag har nu två tjejer som var på en annan läger tre veckor sedan. Jag trodde inte på mina ögon idag på första träning. Målvakten som bara satt vid mållinjen, väntade bollen och hoppades att bollen träffar, hade hon börjat röra på sig, hon hade fått händerna rätt, såg även att hon har övat på min hybrid-förflyttning som egentligen hon inte riktigt klarar av ännu. Under den helgen lyckades/ville hon inte ändra något och jag kände att jag kanske inte fick genom det jag ville. Glad jag blev när jag såg hur mycke hon har gått framåt bara under tre veckors tid!

Var hos en sjukgymnast i tisdags och vi gjorde en muskelbalanstest. Han kollade genom hela kroppen och kollade om det finns något fel eller brister eller obalans i kroppen. En riktigt “positiv” besök. “Du står lite snett, dina knäna vrids inåt, bäckenet är lite sned, vänster rumpmuskeln aktiveras väldigt dåligt, axlarna faller framåt och är lite lösa…” osv. Mycke jag visste redan och lite sånt som kan direkt klassificieras som “målvaktsproblem”. Fick också en hel del nya, ännu mer idiotiska rehabövningar jag haft hittills, men jag har stora förväntningar angående min rumpmuskeln. Jag hoppas verkligen och tror själv att det kan vara en stor anledning på mina kvarstående problem. Sedan är jag lite skeptisk för att ändra min steg. Hoppas att det blir bra, men jag är även 100% säkert att jag kommer få så satans ont efter ett tag när man helt plötsligt ändrar egentligen allt. Det är bara prova och hoppas på det bästa.

Varför måste man göra en facebook-utmaning där man listar tre positiva saker för dagen? Typ som “vardagsbild”-utmaningen. Är människorna och världen så negativ att man måste utmana sig själv att hitta något positivt för dagen? Säger jag som jobbar sten hårt fortfarande att lära mig och hålla fast på det positiva tänket.

Fasen vad jag borde hitta tid och lugnet att fundera nästa säsong, mina målsättningar och utvecklingspunkter. Nu fick jag ett externt uppdrag att rita upp något jag vill utveckla under försäsongen, men jag borde även göra interna målsättningar och även uppdatera min Mental Game Plan. Halva sommaren har snart gått och känns att jag har inte ens hunnit fundera och planera min sommar ordentligt.

Började arbetet redan i april, men jag hann bara börja. Kom så pass långt att jag bestämde att jag får inte träna ensam och jag ska sträva efter att jag har träningsällskap minst en gång i veckan. Där kan jag va supersuper nöjd och jag har gjort det bättre än jag någonsin hade kunnat tänka mig. Det är även skönt märka att det har varit skönt och roligt att träna med andra, även om jag hade kanske tränat lite annorlunda, lite längre, lite bredare om jag hade gjort det själv. Jag har utan tvekan tränat bra och tillräckligt mycke, men om jag hade gjort det ensam hade jag nog krävt litelite mer av mig själv, rent fysiskt. Men kanske jag lär mig mer, utvecklas mer, blir bättre spelare genom att diskutera, göra kompromisser, låta den andra bestämma vad vi ska göra, genom att göra sånt jag inte kanske själv hade gjort.

Märker att jag har börjat hamna oftare och oftare i situationer som är utanför min comfortzone. Började med träning och speciellt det att jag tar med mig någon annan till mina fyspass. Jag som vill göra allt precis och perfekt hamnar helt plötsligt i situation att jag inte längre har kontroll, eller när dagens fysträning blir “ha det roligt” istället för “fyspass 3 – rörlighet, snabbhet, stabilitet”. Bra exempel var onsdagens squash. Det viktigaste var att det var sjukt roligt och näst viktigast att det är faktiskt ett väldigt bra träningsform för målvakt.

Och genom att jag har hamnat utanför comfortzonen, har jag börjat hamna i situationer jag vet inte vad jag borde göra. Känns att jag får lära såna kunskaper jag borde lärt mig tio år sedan. Vet inte om min hjärna saknar någon del eller var felet ligger men ibland dyker det upp en liten frustrerad gubbe på axeln som ville så gärna börja gapa och slå handskarna i disken. När man inte fattar och vet vad man borde göra… Vad vill den andra från mig, hur och vad jag ska göra, vad och hur jag måste säga och göra att jag får fram mitt budskap på rätt sätt. Är problemet hos mig eller den andra? Egentligen är det ju mitt eget problem när jag inte lyckas säga att jag inte gillar läget och om det går ändra något. Vet inte hur jag själv skulle agera och ta mot om någon sa rakt till mig att “du gör mig jätte frustrerad” eller om någon frågade “vad vill du från mig”. Jag vet inte om man får ställa såna frågor, även om man får ju fråga vad som helst. Om man vågar.

Ibland jag hoppades jag fick leva om senaste 12 år och ta tag i saker jag borde ha gjort länge sedan. Jag tjänar ingenting med dom funderingarna, men om..? Samtidigt, om jag fick och kunde göra så, skulle jag vara här och nu? Då skulle jag inte vara jag och var jag då bättre och lyckligare människa?


Sand är gott

Har tänkt skriva flera gånger men inser alltid att jag har ingenting att skriva om och/eller jag har ingen tid att sitta vid datorn. Men jag tror ingen förlorar något om jag inte skriver. Det är ändå bara jobba, sova, träna som fylls mina veckor.

Fasen vad kul att NY Rangers är i Stanely Cup Final. Och just det vår jag börjar följa dom och Henke, spelar dom bra och tar sig till finalen första gång för hur länge som helst. Synd bara att jag är ingen nattmänniska så jag kommer troligtvis inte kolla en enda match live… Klockan fyra på morgonen är inte riktigt min tid.

Jag bokade tid till muskelbalanstest och ska dit redan imorn! Blir intressant se om dom kan se något som är fel i mig. Dom sa att jag ska ta med mig löparskor och såna skor jag brukar träna i så att man kan filma och kolla när jag springer och går. Jag tror att jag struntar i brottarskor och vi gör testerna med knäskydd. Stå på knäna är ändå min grej. Jag har aldrig fått göra en sådan test så det blir också därför extra intressant!

Jag har börjat äta godis igen. Som in i helsike. När man blir fast med socker måste man bara få mer. Jag är dock helt säkert att om jag åt någonting annat till lunch än bara sallad skulle jag inte ens bli så godissugen. Min kropp är inställd för pasta-pasta-pasta-pasta-potatis-pasta -meny och när man helt plötsligt kapar av hälften av kolhydraten så inte konstigt att man vill äta godis.

Tycker jag har klarat mig ganska bra när jag första gång efter fyra veckor börjar känna att jag orkar inte bo hemma. Tur att jag åker till Eerikkilä i helgen och kommer hem på onsdag så jag får en lång helg borta. Dålig matplanerig, någon (brorsan) äter alltid upp osten och yoghurten innan jag ens hinner se dom, ingen skulle fråga mig “vart ska du?” varenda gång man går ut från dörren osv… Och det värsta. Jag får aldrig va ensam hemma..! Inte så att jag skule göra något speciellt, men bara det att man behöver inte göra kompromisser när jag skulle vilja kolla tv.

Heh. Vi var i Järvenpää igår på eftermiddagen och jag sprang efter Fanny flera timmar. Ibland har jag en halvåring i famnen och springer efter Fanny. Hon är så fruktansvärt snabb och smart och kanske även lite svartsjuk. Hon vet vad hon inte får göra, men ändå går hon till blomman, väntar och kollar att någon ser henne och sen börjar pilla blomman. Vi satt ute och hon lekte i sandlådan. Jag satt bredvid henne hela jävla tiden och ändå hann hon trycka sand i munnen. “Fanny, har du ätit sand..?” – …jooo… “Du vet att det får man inte göra.” -Jooo…. “Var det ens gott?” – JAAAA! Okej då. Sand är gott, salt är gott, socker och brors godispåse är gott, men vänta bara när man ska äta riktigt mat… Kriga första tio minuter tills hon märker att det finns inga andra alternativ än att äta upp maten. Man skulle så gärna bara låta henne byta stol men fan hon ska sitta på sin egen stol om vi bestämmer så. Punkt slut. Ger man tråd nu, då får man börja äta upp sina ord om och om igen.

Och sedan tycker hon att nästan alla bilar är hennes.

“Vems bil är det där?” – Fannys bil!

“Vems bil är det där?” -Fann… farmors bil! Liisas bil!

“Vems bil är det här då? Är det inte farbror Villes bil?” -NEJ, det är Fannys bil!