Monthly Archives: September 2016

That makes me smart

Hilary Clinton påpekar för Trump att han har inte betalt skatter.

“That makes me smart.”

Aa, fan också, varför är jag så dum att jag betalar skatter..? Man kunde ju va smart och va som Trump, strunta i skatter och konstatera “that’s called business”. Vem fan är så dum att man a) säger och tycker så, och b) han medger ju att han inte har betalt skatter =  kriminell. Den där gubben… Vilken snille.

Helt absurd att läsa om nattens debatt mellan Clinton och Trump. Man skulle vilja vakna från mardrömmen. Vågar inte ens tänka vad det kommer att hända i världen om han på riktigt väljs till USA:s president. Är det Kina, Putin eller Kim-Jong Un som hugger i som hyenas när dom ser en skadad elefant?

Fick mitt skattebeslut och kan nog ändå va nöjd. Enligt alla regler och bestämmelser var beräkningen nånstans runt 40%. Nu betalar jag avgifter och skatter på ca. 25% av bruttolön. Det känns ändå hyfsat ok. Känner inte mig så fruktansvärt bitter.

Hade en intressant fundering häromkväll ang. innebandy och spelets utveckling. Man börjar märka ordentligt hur stor skillnad det är mellan “min åldern” och dom som är födda mitten och slutet av -90-talet. Ungarna har väldigt annorlunda förutsättningar jämfört med oss gamlingar. Största delen av socialt umgänge händer via telefoner. Man kanske inte har samma förmåga att känna av vad som händer runt om kring. “Jag” är viktigare än “du” eller “vi”. Jag ska ha, jag vill, jag måste, det är viktigare att jag får säga än att jag skulle lyssna vad andra säger. Det är fel att säga att alla skulle va så, men det ändå är en stark trend inom den åldersgruppen. Man är van vid att någon annan tvättar dina träningskläder, lagar mat eller städar efter, eftersom det är väl varför mamma finns? Man vågar och vill inte ta ansvar på samma sätt. Det blir ju enklar om någon annan gör det?

Blir intressant att följa hur detta kommer påverka innebandyn (eller vilket som lagidrott) som spel? När personliga skills och egoistiska tankesätt blir mainstream, måste det synas också i spelet? Man måste ju bygga lagets spel på dom skills spelarna i laget har. Och har man inte lika stark förmåga att tänka som större enheter och man kanske ens inte behöver någon annans hjälp utan kan spela med sina egna superpowers, kommer spelet också föras mer åt det håll? Eller? Tänk bara spelare som Auston Matthews eller Jesse Puljujärvi som är helt outstanding i sitt personliga spel? Ska man ta ett hästjobb som ledare och bestämma att skola fram spelare som blir självdrivande, ansvarsfulla, sunda människor? Det skulle ändå va lättare att go with the flow och acceptera att uppfostringen har en viss trend just nu.

Kan man lära kaxiga och arroganta 20-åringar att umgås och vara närvarande just där och då? Kan man lära ut ett helhetstänk, ansvarstagande och “du är viktigare än jag” -tankesätt när människan är “färdigt utvecklat” och aldrig riktigt varit tvungen att tänka så tidigare? Hur länge tar det att lära unga vuxna att ta ansvar om man aldrig varit tvungen att göra det tidigare i sitt liv?

Man börjar så småningon känna pressen av deadlines. Jag skulle va klar med min 3500 ords uppsats tills tentan som är 18/10. Jag är uppe på 5000 ord och måste skriva om hela skiten, och fundera ens på riktigt vad jag vill skriva. Har ännu ca. 150 sidor kvar av boken att läsa, och känns att det tar längre och längre tid att få det gjort. Borde kanske försöka kämpa i veckan ordentligt när jag ändå vet att nästa vecka hinner jag knappt göra några skolgrejer…

Advertisements

Crash

Nu börjar man åtminstone få lite dåligt samvete när man inte har skrivit nånting förutom skolarbete för jääääättte länge. Tänkt snart en månad att jag ska skriva till gubben. Jag hade redan börjat i veckan, fått ihop några rader. Och min dator crashar. Har tre datorer, och den crashande datorn var den jag minst anade. Nyaste, köpte den i juni. Har min arbetsgrejer på den, samt min inlärningsdagbok jag har skrivit nu snart under 7 veckors tid.

Skulle åka till träning på tisdag, stänga av datorn… Bluescreen. “Detta är för att skydda din dator. Har du nyligen installerad hårdvara eller mjukvara, avinstallera den genast.” Har inte installerad någonting sedan jag installerade Office 360 i början av augusti. Oftast bluescreen rullar på en stund, datorn stängs av och slås på och fine. Nu går den till safemode “windows kan inte startas upp”. FanfanfanfanfanfanfanFANFANFANFANFAN. A) mitt skolarbete. 7 veckor, 12 sidor. I form av inlärningsdagbok, så det är inte så lätt att återskapa den. B) Programmet som är för lasern och med vilket jag jobbar nästan dagligen kan endast installeras på datoren när den fysiskt är ikopplat i lasern via usb-sladd. Måste jag installera om windows, betyder det att jag måste ASAP till Finland att kunna installera programmet på datorn igen.

Datorn startas efter flera timmars snurrande, kommer fram till skrivbordet och oavsett vad man gör, så “microsoft windows svarar inte”. Helvete… Brorsaaaaaan hjääääääääälp mig..! Safemode, controlpanel, återskapa en tidigare version av windows. Efter flera timmars oro, ha datorn snurrat klart och allt fungerar. Utan att jag har tappat bort någonting. Lärdom nr. 1: spara skolarbeten i molnen framöver. Tack och adjö. Varit i skolan ca. 15år och aaaaaaaaaldrig nånsin har det hänt att min dator craschar och jag skulle tappa bort arbetet jag har gjort. Tydligen det är möjligt.

Konstaterade redan tidigare under hösten att jag har ju tappat en hel del matchrutiner efter dom personer som var inblandade i dom, har försvunnit. Matchdag och jag fortfarande sitter och funderar att hur fan ska jag få ihop det. Har kommit över problemet med obefintliga personer, men att det inte skulle va alldeles för lätt, är det vanliga tidsplanering också exploderats och byggts om på väldigt rörligt underlag så att man aldrig vet hur det kommer se ut. Det enda jag vet att jag kommer ha sjukt mycke tid över, men vet aldrig när jag får den tiden och i hur stora portioner.

Nu låter det som att man skulle ha schemalagt varje minut på matchdagen, men så illa är det inte. Man ändå har alltid vetat att var man har tiden, och kan göra vissa grejer i en viss ordning. När man äntligen har lärt sig vikten av rutiner, och vissa rutiner på matchdagen ger dig den tryggheten som man behöver ha. Rutiner födds ju därför att man har upptäckt att det är en bra grej som funkar för mig. Man kan känna av att hur är känslan och kroppen idag, vad man måste fokusera på och vad vet man att funkar idag. Med rutiner får man koll på läget. Nu har man bara ett hög med pusselbitar men pusslet är visst inte längre samma. Undrar hur det skulle kännas att vara en människa som hatade rutiner och som skulle aldrig göra saker på samma sätt och aldrig ha behov att hålla vissa tider? För mig skulle det va som att binda ögon och försöka åka i stan utan att crasha med nån, gå mot röttljus, bli påkörd av bilar eller gå rakt in i väggen…

Vi fick en skoluppgift att skriva en egen reflektion om hållbart idrottsledarskap. Vad är hållbart ledarskap och hur kan man påverka och utveckla det. Skrev min reflektion och egna erfarenheter och tankar. Lämnade in uppgiften och gick vidare till nästa del av kursen som handlar om etik och moral inon barn- och ungdomsidrott. Kollade tre föreläsningar och dom tar upp exakt såna punkter jag skrev på min reflektion. Läser två artiklar som handlar delvis om det jag har redan skrivit själv. Fan också, nu får man lätt den känslan att det är inte alls mina egna reflektioner och att man skulle ha bara kopierat dom viktiga punkter i sin egen text… Man känner sig lite dumt när man redan skrivit det som tas upp. Å andra sidan vet jag att jag är åtminstone på rätt spår och har ganska bra känsla på det hur det bör vara och vad man borde göra att kunna vara en “hållbar ledare”. Egentligen självklarheter som tyvärr inte är så självklart för alla…


Zombiearmé

Nähä, det håller i sig. Oflyt med skrivandet. Nu börjar det dock bli lite allvarligt när första deadline andas i nacken. Ett skolarbete som skulle behövas skriva typ varje vecka, och första uppgiften på hållbart idrottsledarskap skall lämnas tillbaka nästa vecka. Bra sätt att försöka lura sig själv i rätt mod genom att skriva först något annat.

Levt ett fritt liv nu en dryg månad och det är ganska intressant hur diciplinet och effektiviteten varierar så himla mycke. Ibland är det ingen problem alls och ibland, som i veckan, får man ingenting gjort. Men jag gnäller inte att man får välja själv. Ska man gå upp nu eller snart? Ska jag till biblan eller ska jag stanna hemma? Jobba, plugga, inte göra ett dugg och få dålig samvete? Och börjar man blir uttråkad så vet man att det alltid finns en skolbok som ska läsas.

Och fyfan. Jag var tvungen att köpa två kursböcker på 1400kr. Ha en kursbok som kostar 900kr och den inte finns nånstans att låna. Inte i en enda bibliotek, och när den är publicerad 2016 så finns det inte ens begagnade exemplar. Saltig pris. Hoppas den är värd alla kronor…

Jag verkar va en krånglig människa. Jag har haft kontakt med Skatteverket både i Finland och Sverige flera gånger, och till slut på tisdag ringde en tjej som kunde svara min fråga. Jag jobbar i Sverige för företaget som befinner sig i Finland, och endast i Finland. Jag är inte skattepliktigt i Finland, så Finland bryr sig inte om mig. Vilket då betyder att jag är skattepliktigt i Sverige för arbetet som sker i Sverige. Oavsett hur man gör kommer jag få betala skatter och avgifter runt 40% av min bruttolön. Jobbar jag i Finland, betalar jag 35% skatt. Spelar ingen roll om jag skulle ha en egen och fakturera firman hemma, eller om dom betalar lön till mig eller hur man än vrider och vänder, hamnar det alltid på ca. 40%. Fyfan vad bitter man blir. Det är inte värd ett dugg att jobba när man får knappt ens 60% av lönet i handen. Man skulle tjäna sjukt mycke mer om man anmäler sig som arbetslös och tar ut socialbidrag. Det helt enkelt tjänar inte att försöka vara självförsörjande och jobba ihop alla småpengar att kunna betala ut sin hyra.

Brorsan hade också räknat att om man skulle “byta” helt till socialbidrag skulle man få mer valuta på kontot än att faktiskt försöka jobba. Men man vill inte göra det, man vill inte va samhällets fripassagerare, man vill ju ta hand om sig själv, jobba, få rättvist lön och kunna leva med det. Vet inte vart alla pengarna går och vet inte varför det är alltid lättast beskatta och straffa dom som tjänar minst? Alla besparingar finska regeringen försöker få genom i sin årlig budget på något konstigt sätt riktas mot en och samma grupering. Dom som redan har det förjävligt och ont om pengar. Bra jobbat. Inte konstigt att det finns så mycke illamående, bitterhet och sura människor i den här världen. Hur man än försöker göra det rätta, så är det alltid någon som stjäl dina pengar.

Det är kanske bara ett måste att ta tagit i sig själv och tvinga sig att börja skriva skolgrejer också. Finska kursens “dagbok” är en frittformulerad uppsats på 3500 ord om ledarskap och organisation. Man ska fundera saker som skrivs i boken, men vad jag har förstått är det upp till mig vilken synvinkel jag väljer att ta. Pratade med morsan häromdag och jag kom på att tänka hur det är att vara en chef och ledare till dom ungdomar som växer upp nu med alla smartphones och föräldrar som bara stirrar skärmar. Dom unga som inte lär sig det sociala umgänge och face to face mötande på samma sätt som vi lärde oss innan internet och smartphones. Det finns hur många studier som helst som förespråkar för att man måste vara närvarande med sina barn, man måste uppmärksamma, prata, göra och vara med småbarnen aktivt att dom ska lära alla grunder. Empati, ögonkontakt, kommunikation, alla självklarheter och oskrivna regler om att hur och vad man ska göra. Sånt man inte lär sig genom att ge en ipad till ettåring på matbordet så att den sitter still och inte leker med maten. (Vilket är ju barnets sätt att bekanta sig till maten, smaken, konsistens, lära sig att äta.) Man blir ju nästan rädd av tanken att man skulle vara en ledare för såna människor nån gång i framtiden… En zombiearmé där varje individ tror att jag vet bäst och alla ska göra det JAG vill.