Monthly Archives: January 2014

Elitidrott?

Idag har jag läst lite flera åsikter om serieupplägget, från båda hållen och jag blir nästa frustrerad. Jag vet inte om jag missar något vitalt eller vad är frågan..? Jag skrev inget strukturerat och genomtänkt igår och tänker inte göra det nu heller, men alltså…

Världens bästa innebandyliga struntar i de sportliga konsekvenser, det gör inget om nivån i SSL sänker. Det är okej att inte kräva satsning på elitnivå från lagen som vill spela i SSL. Det börjar kännas att spelarnas och ledarnas (som befinner sig på elitnivå) arbete uppskattas inte. Vi vill spela för att vinna. Vi (jag) vill åtminstone försöka vara en elitidrottare (även om stundtals det känns att mitt jobb är helt bortkastat och jag fattar inte varför jag lägger min tid och energi för innebandy) och just nu jag verkligen hoppades jag var en kille och spelade hockey. Att jämföra Sverige och damernas innebandyliga med NHL är också lite konstigt. Som jämföra en moppebil med en Audi A3. (Ekonomi, resurser, spelarkvalitér, geografin…)

Det som jag också tycker är lite konstigt är att alla åsikter och intervjuer som är för förslaget är väldigt tunna (förutom intervjun på innebandy.se som hade lite mer kött på ben) och kan inte argumentera klokt varför dom tycker att den nya serien är så mycke bättre. Det finns två argument som dyker upp överallt. 1) Så härligt att slippa resor och spela närmare oftare (spela i disktriktserien då..!) och 2) det blir ekonomiskt lättare för klubbarna (som jag inte riktigt kan förstå). Visst resekostnaderna minskar när man spelar färre matcher, men vad händer med publikens, medians och sponsorers intresse? Hur kan det bli bättre ekonomi när intäkterna minskar samma takt med utgifter?

Om jag leker att va en företagare (som jag snart kommer att bli så det är ett nyttigt lek) så skulle jag inte vilja synas mer i media runt hela landet, istället för att få reklam bara inom ett litet område där jag redan finns och syns? Desto flera människor på flera ställen ser att jag har ett företag och jag finns, desto större chans finns det att någon blir intresserad att använda mina tjänster. Även om jag finns här och min reklam syns där. Människan därifrån kommer någon gång hit, kommer kanske ihåg att jag finns och använder mina tjänster. Om jag syns bara här, kommer mina kunder komma från smalare område och det betyder mindre kundkrets och jag kommer få svårare att utveckla mina tjänster på bredare fronten. Så jag som företagare vill ge mina pengarna till lag/idrottare som kan ge mig någonting jag inte redan har.

Och det här med den sportliga sidan… Elitidrott är inte fairplay-idrott. Om du kan inte hålla nivån ska du inte vara där. Så enkelt är det. Ett bra lag lockar bra spelare. Ett topplag har lättare locka in bra juniorer samt spelare från andra länder. En motiverad spelare väljer att gå till ett lag som kan utmana henne varje dag och ge möjlighet att utvecklas. Hon är redo att jobba för sin speltid, utveckals, blir ännu bättre spelare, och höjer lagets nivå ännu mer. En spelare som väljer gå till ett bottenlag kommer ha betydligt mycke enklare väg att bli lagets bärande spelare och få mer ansvar, men samtidigt blir inte utmanad på samma sätt varje kväll på träningar. Hon kan va viktigt för sitt lag, men utvecklas inte lika mycke som spelare jämfört med den som valde träna och bli utmanad varje kväll. Sedan finns det människor som kan utmana sig själv, hitta sina gränser och ta klivet över gränsen utan att andra hjälper till, men det händer inte lika ofta.

Människan oftast nöjer sig när man inte längre behöver göra mer. Om du har bra (bättre) spelare runt dig, kommer du mest sannolikt försöka lite mer, utmana dig lite mer och försöka nå nivån där dina medspelare befinner sig. Hur många innebandyspelare i ditt lag gör ett extra skitjobbigt intervallpass bara därför att hon kan göra det (och inte behöver göra det)? Hur många spelare i ditt lag går till hallen klockan 7 på onsdagmorgon och kör individuell teknik därför att hon kan och har möjlighet att göra det utan att någon tvingar henne? Och ja, jag har faktiskt lätt (och rätt) att kritisera när jag själv har möjligheten, tiden och motivationen träna extra, hitta mina gränser och jag vill utveckla mig själv även om ingen kräver det från mig. Södervärn kl 7 på morgonen är nästan lika härligt som Södervärn med 1200 andra efter en vinst i avgörande semifinal.

Hoppsan och grattis. Nu upptäckte jag hjulet igen och avslöjde den mest förvarade hemligheten. Det är det individuella jobbet som avgör hur bra eller dåligt SSL kommer vara. Spelare, tränare, ledare, ekonomi- och sponsoransvariga. Du kan inte tro att du får en 20 000kr sponsring genom att ringa till företaget och föreslå att kan ni ge mig pengarna så får ni en reklam på våra brallor. Man måste göra skitjobbet först i mörkret, tjäna uppskattningen och förtroendet och bevisa att vi är värd pengarna (/vinster/SM-guld)…

Bättre lag blir ännu bättre mycke fortare än dom sämre lag som inte har samma (spelar)kapasitet i början. Ekvationen blir att toppen kommer alltid vara före botten, spelar ingen roll hur många lag man lyfter upp. En bredare serie gör att skillnaden mellan lagen kommer minst finnas kvar eller bli ännu större. Samtidigt när dom bästa divisionlagen spelar i SSL kommer nya spelare till 1.-divison från lägre nivåer som betyder alltid sämre spelarkvalité. Och den junioren som gör en bra säsong i 1-divison kommer säkert upptäckas av någon bra SSL-lag som troligtvis kommer få henne i något läge och vi hamnar igen dit att bättre lag blir bättre och sämre lag blir sämre.

Om förbundet är så orolig över föreningarnas ekonomi, varför lägger det inte energin och resurser till att lösa ursprungliga problemet istället för symptomen? Jag är lika irriterad på den nordiska sjukvården som reagerar (ist. för agera) på precis samma sätt. Jag har ont i knät så min knä behandlas även om det ursprungliga problemet ligger i ryggen. Du kan behandla knät evigheter utan att bli av med problemet. Herr X är deprimerad, då ger vi honom glada piller som gör honom glad istället för att ta reda på varför han är deprimerad. Du kan ändra serieupplägget om och om igen och försöka minska kostnader, men problemet kommer återstå om ingen gör något att förbättra föreningens ekonomi. Föreningar som inte har kunskap och resurser att ta hand om sin ekonomi kommer alltid ha kort om pengar och medarbetare, svårt att få spelare och hålla SSL-nivå.

Det var inte alls tanken att spy text från samma ämne igen, men när det bubblar, bubblar det. Tänkte skriva om annat, men det gör jag kanske imorn. Hela idéen med fredagkväll dödas när man måste jobba övertid på en lördag. Vilken lycklig sammanträffande att det var vår sista och enda ledig helg innan SM-guld. Eller inte… Bara bita ihop och deal with the shit… Snart är det söndag. Och sedan blir det måndag och en 2h målvaktsträning med 19 juniormålvakter och ett antal ledare. Spännande!


Brainstorm

Alltså det där nya serieupplägg. Hur tänker ni nu? Jag är inte sådär jätte insatt i ämnet, men läste tidningar idag och några inlägg i webben och det första intrycket är ju att nu går det åt skogen. Jag är väldigt skeptiskt, men kanske jag drar hem och slipper spela i den serien… Det jag förstod så känns att största anledningar till ny SSL är ju att försöka förbättra läget i 1-division.

Hur argumenteras t.ex. att gå ner från 26 matcher till 22 matcher? Hur blir det bättre sportligt för dom som spelar redan i SSL? Det suger att spela bara 26 matcher samt ha en fyra veckors uppehåll mitt i säsongen. Med 22 matcher blir det antingen längre perioder utan matcher eller säsongen blir ännu kortare. Hur kul är det med 8 månaders försäsong, tre månaders grundserie och 2,5 veckors playoffs? Varför inte direkt spela serien i turnering-format? Alla får resan till Stockholm, Umeå, Göterborg och ställe X, spela 2-3 matcher under helgen och efter fyra turneringar spela en top-4 turnering? Typ så vi spelade när vi var 15-åringar. Det skulle väl lösa dom problemen som verkar vara största, ekonomiska och att spelarna har inte tid/råd (lust) spela på högsta nivån (strunprat. Tid finns det, om man vill.)

Vet inte hur det är i Sverige, men i Finland går det gå genom grundskolan med topbetyg, komma med i juniorlandslag och a-laget. Gå i idrottsgymnasiet och ta ut en topbetyg, fortsätta utvecklas som spelare, komma in i universitet, a-lagets ordinarie, a-landslaget och plugga sig hela vägen till doktor (eller driva ett eget företag) samtidigt man spelar på världstoppen. Om du har motivationen och viljan är skolan och långa resor bara dåliga ursäkter. Jag vet att alla är inte som jag, men under mina första och andra gymnasieår tränade jag +/- 9 gånger i veckan, spelade med två juniorlag, ett damlag (1.-div), juniorlandslag och skötte skolan på ett utmärkt sätt. Det är så sjukt lätt att hitta ursäkter. Men om du är bra att hitta ursäkter, kanske du är inte värd att va en elitidrottare och distriktserien är den rätta valen för dig..?

Två olika division låter också lite sådär. Om man jämför dagens tabell och tänker gruppindelningar blir det inga jämna grupper. Från nuvarande slutspelslag kommer etta, trea, fyra, sjua och åtta va i norra, och två, femma och sexa i det södra. Ingen agerar på det? När man ökar antal lag i serien, kommer det bli flera SSL-spelare och det gör att nivån blir bredare (sämre), oavsett. Bra spelare söker sig oftast till de bättre lagen, för att få bättre förutstänningar, tuffare träningar och större utmaningar. Sämre lagen kommer alltid ha svårare få in spetskompetens redan från början, någonting som kanske skulle säkra tillvaron i serien. Sedan kan det ju va att nivån höjs efter flera år, men hur ska man motivera en spelare spela i serien där bästa lag spöar sista lagen tvåsiffrigt? Hur kul det är som tabelljumbo spela en hel säsong och förlora stort om och om igen? “Ju, men om fem år kommer nivån vara högre än i dagsläget.” Det är nu man vill vinna SM-guld, inte om 5 år. Jag vet hur det känns förlora 22 matcher i rad och då motiverar man sig inte direkt med den idéella tanken att kanske om fem år förlorar nästa jumbo inte varenda match lika stort. Då bestämmer man sig i mitten av januari att nu är det dags att leta efter nya utmaningar, kontaktar någon Göran på Gotland (vart fan ligger den? Va, en ö..? Hehe, Göran, vilket stereotypiskt svensk namn) och försöker bara bli immun till den förbannande känslan när man förlorat ännu en match till.

Samtidigt det är schysst att man försöker få tjejer att spela längre, men det finns ju en liten naturlig orsak varför tjejerna slutar tidigare än killar… Jag tror att det finns ingen serieupplägg som kommer lösa “problemet” med tjejer, barn och familj. Kanske någonting man ska bara acceptera..? Damlandslaget kommer alltid ha yngre snittålder än herrlandslaget. Deal with it. Det går inte förbjuda tjejer att skaffa barn därför att man ska höja snittålder i serien…

Och. Ännu flera klubbar i SSL gör att konkurrens om sponsorer blir ännu större. Hoppsan, ekorrhjulen, here we come. Om du inte har råd, byebye. Om du inte orkar resa, byebye. Jobb hårdare eller försvinn. Kanske alla SSL-lag ska tacka nej att spela under förbundet, lägga upp en egen serie där alla frivilliga (som har råd och vill tävla) är välkomna. Lansera en säljande format, ta in någon stor privat sponsor som vågar ta risken, satsa fullt ut, skapa en positiv ekonomisk ekorrhjul istället och ge en bra produkt till den privata sponsoren.

Känns väldigt dumt att skriva det här, men ta inte allt bokstavligt. Om du inte skilde ironin och galna idéer är det kanske dags att skaffa lite kritisk läskunnighet. (Eller läsa något annat istället…)

Nu ska jag gömma mig under täcken, va trött och sur på allt och alla och hoppas tiden hittar en genväg och jag vaknar direkt till söndagmorgon. Tack och adjö…


Oacceptabel

Varför det är acceptabel i dagens samhälle att vara en dålig skrivare? Om du varken kan leverera text eller förstå det du har läst, det är inte så stor grej. Det är okej att skriva e-mail och dokumenter utan stora bokstäver, kommatecken eller kloka meningar. Folk som knappt förstår den skrivna texten utan att snacka ens att kunna läsa mellan raderna, förstå ironi och upptäcka olika toner från texten. Det är okej, ingen fara. Men fan när man råkar vara den som är ingen pratglad människa överhuvudtaget, är inte särskild sugen att snacka med människor och ogillar telefonsamtal med hela sitt hjärta. “Va, vågar du inte ringa? Fegis…” När det inte är frågan om våga eller vilja, utan när själva problemet är “snacka i telefon“, inte det att med vem och om vad man ska snacka. När själva telefonsamtalet är det som är fruktansvärt obekvämt och jobbigt. Stressfaktor. Det är oacceptabel, ofattbar och inte okej.

Alltså jag har läst svenska 12+5 år och helt plötsligt ett vanligt svensk ord “brinna” får min hjärna koka över. En man brinner. En man har brunnit. Nu vet jag att en bränd man skulle då va rätt, men brinna och bränna är inte samma sak. Jag bränner ett hus, men huset brinner. Brända mannen är ju då en man som har blivit bränt men när mannen har brunnit blir han en _____ man? Brunnen? Fortfarande bränd? På finska är skillnaden solklart. Palanut mies ja poltettu mies. Den ena mannen har blivit bränt och den andra mannen har brunnit upp/ner/väljdeträttaalternativet. Intressant med språken och orden. Betydelser och hur man kan slå ihop dom och skapa något helt nytt.

Och varför jag klurar det där då är att jag drömde om en bunnen (bränd) man som försökte elda upp/spränga mig. Vet i fan varför. För en gångs skull en dröm som jag kan inte förklara och kan inte hitta någon bra förklarning. Eld som drömsymbol är helt nytt för mig. “To see fire in your dream can symbolize destruction, passion, desire, illumination, purification, transformation, enlightenment, or anger.” Typiskt tolkning när det kan betyda vad som helst… Men min kontext passar inte riktigt ihop med något…

Hatar att frysa hela tiden. Lite svalt hemma, svinkallt på jobbet, svinkallt och snorhalt ute… Och fattar inte varför min internetuppkoppling blir välidigt trögt alltid när det snöar? Endast på Gotland… Jag vill basta och bli varm ens för en liten stund. Ville göra också mycke annat men jag fortsätter käka grodor istället.


Käka grodor

Kanske man skulle bara säga upp sig, lägga hjälmen på hyllan och hitta på något roligt istället…

 


Aww..!

Väldigt skön vinst mot Sala på fredag! Krigar och koncentrerar till rätta saker och vinner med 7-1. Och faktiskt håller vi nollan på “ordinarie” speltid. Sånt händer inte så ofta. En liten skönhetsmiss på straffen där, men allt kan man inte få. Hann sova hela fem timmar innan jag var tvungen och åka iväg igen och missade hotelfrukosten, men det gör inget. Och det gör inget att man är lite trött och sliten när man får åka hem och fira med de bästa!

Lillkillen fick sitt namn. Ossian Antero Ollinpoika blev det. Väldigt otippad första namn, inte heller vanlig finsk förnamn. Finns ca. 3000 Ossian i Finland, av dryg 5 miljoner. Namnet kommer från Skoltands kelter och dom har även en hjälte Ossian som har en egen diktsamling. Det måste vi leta fram någon gång! Men däremot Antero var solklart då alla killar i familjen har Antero i sitt namn och Ollisson var ganska logiskt när Fanny har Ollisdotter som sin tredje.

Kuva

Men alltså det här. Hur gulligt som helst..! Herrn fick en pyttepytteliten ring. Aww!

Kuva

Visst är det spännande hur människan har inbyggd det att man kan sitta still väldigt lång och bara stirra antingen bebisar eller eld. Två såna saker man måste hålla koll. Vi satt kvar ganska länge igår och det var fyra stora grabbar som bara stirrade Ossian, försökte hålla honom rätt och ge honom lite mat när han blev hungrig. Vi tjejer skrattade att det behövs fyra killar att ta hand om en bebis när vi kan samtidigt laga mat och ta hand om en bebis och en 1,5 åring som är snabb som fan.

Och helt plötsligt hör man att nu blev det lite för tyst. 20 sekunder och sen kommer man på att nu är det kanske bäst att gå kolla var Fanny är. O-ou, toadörren var öppet och hon sitter på golvet med morsans necessär och tre sminkburkar. Neeeeeej..! Nu hann hon hälla ner bara en burk på golvet, tidigare i veckan hade hon gjort det med hälften av alla burkar… Hon visste helt klart att det fick hon inte göra, men man ska ta tag i chansen man får. Farligt när 1,5 åring är både smart och snabb.


Name it

You don’t find time, you make it. Tills man kommer så långt att det finns inte längre mer material. Inget vidare känna tiden rinna ur händerna och när man har kommit så långt känns att man får ingenting gjort när man inte har tid. Vet i fan vart all tid tar vägen. Man hamnar i en ond cirkel och man kan bara hoppas att det kommer att finnas möjlighet att bryta trenden i tid. Here we are again. Bara bita ihop och äta några chokladkakor.

Går inte längre vakna tidigare än vad jag redan gör. Eftermiddagar på jobbet är helt plåga när allt känns så fruktansvärt trögt. På träningar vill man bara gå längs golvet och hoppas att tiden går fort så att man hinner hem äta, duscha, tvätta äckliga träningskläder. Hinna gå lägg sig i hyfsat go tid så att när man vaknar vid halv två efter en triathlon i skogen har man ändå sovit några timmar. Somna om och börja bråka med krokodiler och spindlar. Vaknade här om natt och innan jag kunde somna om var jag tvungen att kolla ordentligt att det inte fanns några spindlar i sängen..! Hehe. Usch. 

Men fan vad jag är ändå nöjd att jag står upp och krigar mot frustrationen varenda jädrans träning. Två år sedan hade jag legat på golvet och slutat jobba efter 15min, men nu har jag kväll efter kväll och vecka efter vecka åkt hem från träningen och känt att jag har tränat 1,5h ordentligt och inte gett upp. Jag har inte behövt åka hem en enda gång och va förbannad på mig själv att jag slutade jobba och gav upp.

På sätt och vis är det läskigt med drömmarna. Eller kanske mer alla förklarningarna som stämmer läskigt bra med det livet man lever på dagarna. Samtidigt lurar jag svar från mig själv när man klurar ut varför har jag bråkat med krokodiler, hoppat fallskärm, städat köket eller försökt tömma resveskan. You name it. Helst ville man ändå kolla drömmar när man inte är så trött på allt annat och när man skulle verkligen behöva sova alla dom timmarna fick man göra det. Nixnix. Njut när du kan… Eller hur.

Men jag ska faktiskgt åka hemhem på lördagmorgon! Ingen semesterhelg nej, men jag får mysa med bebisar och äntligen får vi reda på vad lillkillen kommer heta. Vi har kallat honom Uolevi hittills. Tycker att det är ganska rolig namn, men morsan sa här om dag att hoppas dom tänker inte ge honom det namnet på riktigt… Det tror jag inte, men jag är ganska säkert att det kommer finnas ett namn som börjar med A. Blir nästan förvånad om det inte skulle finnas… Farfar har (om jag minns rätt) 7 bröder och 2 systrar. Alla förutom det yngsta barnet (stackars Pentti, som förresten hade bara det namnet) har två namn som båda börjar med A. Farfar heter Auvo Antero, farsan Jouni Antero och min bror Olli Joonas Antero. Jag kan lägga pengar på att någonting sånt kommer också lillkillen heta. Ett namn från morsan, ett namn från farsan och tredje någonting helt nytt eller omformulering av något gammalt. Snart vet vi.

Fan vad skönt att inte behöva jobba imorn. Åka morgonbåt istället, sitta i bilen och hänga lite i Västerås. Det börjar kännas i både knoppen och kroppen att jag har jobbat på tre senaste helger (samt jobbat och tränat alla vardagar och spelat några matcher när jag inte har jobbat). Nästa helg blir ännu en lördagsjobb när det är beorad övertid för alla. Ingenting att rekommendera på längre tidsperiod. Ibland hoppas man att jag var en kille och spelade hockey…

Men “i hyfsat god tid” har redan passerat och jag kan bara hoppas att jag har fått med mig allt jag behöver. Matchgrejer samt allt inför lördagen…


Mysteriet återstår

Kul att vakna när den första tanken var att varför jag gjorde sista förflyttningen så jag gjorde? Vi tar 1000 liknande situationer och jag gör förflyttningen rätt ca. 950 gånger. Resterande ca. 50 gånger a) jag har inte koll på läget (dåligt), b) jag fuskar (ännu sämre) eller c) jag av någon anledning tycker att det är bättre med en annorlunda förflyttning (dvs jag är helt säkert att bollen kommer inte spelas in vid stolpe). Varför jag väljer göra en icke godkänt förflyttning när jag vet att hon vill snurra där och letar efter köksvägen? Kanske hade det blivit mål ändå, men om jag hade gjort som alla andra 950 gånger, hade jag åtminstone inte sparkat bollen i mål själv. Då hade bollen gått till den andra som stod vid andra stolpen och hon hade haft en chans att slå bollen förbi en tom kasse.

Man kan ställa en fråga med två olika svar. Varför väljer man en hammare från verktygslådan när man ska kapa av en bräda?

1) Man har valt att kapa av brädan genom att slå sönder den med hammaren.

2) Man är dum i huvudet och fattar inte skillnaden och funktionen mellan hammaren och sågen.

Hade varit intressant att spola tillbaka till den stunden och granska genom varför jag gjorde det beslutet. Mest kanske att få reda på om jag ändå hade gjort likadant också andra gången eller om det första var någon ofattbar hjärnsläpp. Det som har hänt har hänt, men hade varit intressant veta varför.

Varför människan drömmer om sånt som kommer aldrig hända? Varför man håller i liv såna drömmar och hoppas att kanske, kanske, kanske, även om det andra hjärnhalvan svarar varje gång “keep dreaming, ain’t gonna happen…”. Varför hopp verkar vara så viktigt för människan? När man vet att det inte finns en minsta chans, men ändå tänker man på tidiga morgontimmar att kanske, tänk om… Å andra sidan är det ganska skönt att tänka det alternativet och fundera hur det skulle va, om… Å andra sidan blir man besviken varje gång när man ändå vet att it ain’t gonna happen… Notera dock skillnaden mellan att älta det som har hänt och drömma om det som skulle kunna hända i framtiden.

Borde kanske inte gnälla om ett isigt spår när det ändå var första gången det var is och snö på spåret under den här vintern. Skönt med lite frisk luft, men nu ska jag ta en powernap innan jag ska till jobbet. Hoppas på lite bättre flyt idag än igår. Fick klartecken att det andra systemet fungerar, men det andra är lite osäkert. Hoppas det funkar också så att det går att jobba en stund… Räknade snabbt att nästa helg kommer kosta mig dryg 3000kr. Plus allt sånt som måste köpas, så som frukost, rågbröd och godis… Men kan man sätta en prislapp att få träffa två favoritbebisar?


.

Vitun vittu. Det finns några få pinsamma saker man kan göra som målvakt. Släppa tunnel, bjuda på en kontring och supa in bollen själv i mål. Tack och adjö.

Sen ska man inte glömma bort dom goda saker som hände, men dom får vänta till imorn… Efter allt annat har försvunnit…

Fan ta den jävla huvudvärken som inte ens var värd av tre poäng…


Oh, piece of candy!

Oh, piece of candy! Oh, piece of candy! Oh, piece of candy! (Jaja, gammal familyguy-skämt. Ursäkta dom som inte ser serien…)

Tredje kväll rad jag börjar skriva (eller fortsätter därifrån jag sist var)… Vi får se hur långt jag kommer den här gången innan jag är tvungen att göra nånting annat.

Visst är det lite intressant med median? Vad slår genom och vad dyker aldrig upp någonstans? Och hur oberoende median är av sina författare (vi kan kalla dom så för enkelhets skull). Bara en litet exempel. Djurgården slår IKSU 10-5, vilken skräll! Stort som fan, finns nyheter och videor och intervjuer över allt. Endre slår Djurgården borta 6-3 två dagar efter skrällvinsten. Vad får vi? Total tystnad. Är det ingen skräll att DIF förlorar mot Endre som skulle va bara piece of candy för dom? Just an observation. (*krrhmKinesiskmediakrrrhm*)

Hihi, jag fick ett svar från Kanada. Ställde en fråga till Maria angående överrörlighet och vad brukar hon göra med målvakter som är för rörliga, speciellt runt bäckenet. BTW dom hade lite koll på innebandy, fast dom det dom spelar är “floor hockey” och på just for fan -nivå, typ skolinnebandy. Fick ett par övningar som tips. Två av dom är i kategorin “det där ser väldigt löjligt, det kan inte va så svårt” och när man försöker göra samma själv kan man bara konstatera “oh dear lord..!”. Jag kanske verkligen borde göra övningarna när dom är så sjuuuukt jobbiga (eller jag är för svag). Men jag börjar på måndag. Ska inte skaffa världens träningsvärk och nerchokad kropp inför helgens match.

Fan vad jag fick slag på fingrarna, igen… En liten träff men det värker i hela finger och bra bit i handen. Och precis jag lyckades trycka ner frustrationen, tappar man humöret när det gör så jävla ont. Jaja, dålig träning byhyy tredje dag i rad. Ibland får man påminna sig själv lite oftare att det är okej att göra en dålig träning. Och även jag gör dåliga träningar behöver jag inte spela dåligt. Winners do, losers talk… End of story.

Har känt idag att det är någon typ av slutsspelskänsla som försökte smyga in. I mitten av januari. Kroppen har lärt sig att det ska va den känslan när man möter Mora. Om jag räknade rätt är det 30. gång under senaste 4 åren. Dom här möten kan nog redan kallas som derbys eller klassikers eller nått sånt. Behöver inte ladda extra när den goa känslan kommer av sig själv.

Funderar att jobba helg igen. Vi skulle få jobba övertid på söndag, igen, alla som vill. Vi har redan fått tre fastställda dagar alla måste jobba övertid, och övrigt får vi jobba hur mycke vi vill/hinner/orkar. Mycke att göra med andra ord. Inte så att jag skulle va extremt sugen att jobba, men skulle åtminstone få bra betalt för dom timmarna, och nästa vecka kommer jag ändå va borta fre-mån. The job has to be done. Alltid skönare när man har koll på läget. Önskade alla hade samma inställning och speciellt en sån liten detalj att när du gör jobbet, gör det rätt och ordentligt från början. Tråkigt när man får lägga sin egen arbetstid att städa efter andra. Inte bara nu och inte bara här utan överhuvudtaget. Eller kanske det är fel i mig (återigen) när jag blir irriterad när jobbet kan inte göras ordentligt från början. Varför gör man något om man gör det bara lite ditåt?

Fasen vad tiden bara försvinner. Jag hade 2,5 veckor på mig att hitta på vad jag vill ha som julklapp och jag har inte alls kommit framåt med det. Och jag har a) inga kläder eller b) inga idér för present för lillabebisen som ska döpas nästa helg. Till en tjej kan man alltid köpa smycke men till en kille är det inte lika lätt. Har typ lördag förmiddag tid på mig att fixa något…


Like hockey, but no…

Jag lever inte länge med 5h sömn, men idag vaknade jag med glädje! Synd att dagen annars har varit helt kass och jag har varit så idiot att jag la alldeles för mycke energi att va förbannad på sånt jag inte kan påverka speciellt mycke. Den värsta var nog att gå till proppfyll gym och märka att det går inte köra mina egna övningar då jag inte har tillgång till dom redskap jag skulle behöva och det är så jädrans mycke folk att jag får inte tillräckligt (mental) yta att göra ett ordentligt pass. Prrrhh…Men nu har jag landat tillbaka på mitt eget spår och släppt irritationen. Bra där, även om det tog typ 10h för lång tid!

En av dom få idrottsrelaterade grejer från Finland jag verkligen saknar är Kvarnen där finns yta att träna samt folk som tränar där, tränar på riktigt och inte bara visar sig (sina musklar), umgås med folk och tränar med en iPhone i handen. Det så mycke skönare träna bland folk som ha liknande uppfattning om hur man ska använda sin tid i träningslokaler.

Men fifan vilken match igår! Det var nog inte så många som trodde att vi kan faktiskt vinna i Eriksdalshallen. En defensiv vinst känns alltid extra skönt och speciellt när vi har krigat tre poäng till oss. Komma rätt om och om igen och tjäna mariginaler och lite tur på sin sida. Ibland kanske lite för små marginaler men ändå. Hur kul är det när andra blir frustrerade, måste ändra sitt spel och börja chansa därför att det vanliga inte funkar? Det var nästan en liten repris från JVM-finalen… Kjähkjäh. 

Skrev ett brev till Canada i lördags. Har senaste tider höljt aktivt Maria Mountain som är en riktigt duktig fystränare som jobbar mest med hockeyspelare och speciellt med hockeymålvakter. Otroligt bra övningar, otroligt häftigt att någon satsar så mycke på målvakter och inte minst det att hon lägger en hel del tid att blogga och filma övningar. Synd att jag är ingen hockeymålvakt… En del övningar behöver lite justering innan jag kan använda dom. Började skriva och efter ett tag kom jag på att kanadienser kanske inte ens har hört om innebandy. Hur ska man förklara innebandy med två meningar? Like hockey but without skates and with a plastic ball. Goalie acts like in hockey but without stick, pads and skates standing on his/her knees and saves the balls with bare hands. Typ likadant som hockey, men inte ens nära… Jag hoppas jag lyckades åtminstone skapa lite intresse. Är inte alls besviken om jag inte får något svar på min fråga, men jag har åtminstone försökt! Och om jag får något svar blir det bara extra roligt.

En kollega hjälpte mig idag på jobbet och jag hade tiotals ärenden på mitt “skrivbord”. “Vilken fan kodspråk använder du..?” Jag brukar döpa alla ärenden så att jag vet vilket är vilket och gör samma med alla breven jag måste skicka. Istället att ha 30 namnlösa på bordet vet jag exakt vad jag ska göra med dom. St4 eng, u2 spa, spärr 1402 fra, ok Civ HD. Solklart? Någon klok människa har sagt att alla krångligaste och jobbigaste uppgifter borde ges till dom allra lataste människor. Man sparar ganska mycke tid när man inte behöver granska varje ärende varje gång innan man kan fortsätta. Jag kan jobba istället.