J*la sockerbit

Fick höra att jag är världens största kriminell. Gjorde lasagne häromdag och fick årets hetaste diskussion av det. Jag brukar göra min lasagne så att istället för ostsåsen blandar jag färskost, grädde och riven ost till en sås. Hur smidigt som helst. Och gott. Och det knappt blir disk. Min lasagne är redo för ungnen nästan lika fort man steker köttfärsen. Så även om jag klassas som kriminell när jag genar, så jag är snabbare, får mindre disk, och smaken faktiskt är inte alls sämre än i “vanlig lasagne”. “Hur kan man inte ha tid att laga mat?” -Ja, väl hur kan man inte ha tid att gå ut och springa då..? “Hur kan du inte gilla matlagning när du ändå äter så hälsosamt och mycke?” – Jag lagar inte mat därför att jag gillar laga mat, jag lagar mat därför att jag måste äta, och måste äta hälsosamt. Det finns en tydlig skillnad, även om slutresultatet är samma. Båda lagar man men med heeeeeelt olika premisser.

Ibland måste man lära sig den hårda vägen. Jag lärde mig att jag ska putsa min ugn oftare än var fjärde år. Fyfan vad jag skrubbade i 2,5h i tisdags. Skrubba, skrubba, skrubba. Efter allt slit är ugnen ren och den skiner. Efter jag var klar med all elände, får jag höra att jag borde ha tagit en sockerbit och gnuggat glaset med den. Men vad faaaaaaaaaan, varför fick jag inte veta det några timmar tidigare..?

Hälsade förbi gamla jobbet i veckan. “Hej!” -Hej! … Ååå hej! Det är ju du! Vad gör du här..? Det är så skönt att komma dit, fika, snacka med folk och åka hem. Det är egentligen ganska terapeutiskt när man får berätta samma saker om och om igen, och känna att varje gång man berättar, känns det lika skönt. Jag är nöjd med det hur jag har spenderat mina sparade pengar. Ser man på stora bilden så är jag ganska förvånad hur få tillfällen jag har känt mig oerhört uttråkad. Det knappt finns såna. Jag är nöjd med mina val och beslut, skönt att inte behöva ångra sig. Å andra sidan, man har inte ens gett det möjlighet för sig själv, att ha några andra alternativer att börja bolla fram- och tillbaka. “Ta ett beslut som känns rätt, och kör på det.” Livet blir så mycke lättare när man inte ger sig själv chansen att ångra sig.

Fick en idé häromdag om att man kanske skulle kunna göra en bok med foton från alla år på Gotland. Undrar om man skulle själv uppskatta det om 30 eller 50år..? Morsan gav oss alla tre en fotobok när vi tog studenten. Bilder från vår första dag och fram till studenten. Nu skulle jag ännu ha kvar massor av bilder och jag vet var dom är. Kommer nog tappa bort datorer och hårddisker under åren så då skulle man åtminstone ha någonting kvar.

Spännande när man hittar sina egna gamla texter man har skrivit nån gång i tiden. Såna texter som man inte skulle kunna tro att det är jag som har skrivit dom om jag inte visste det. Texter som har lyckats fånga in en känsla av någonting stor. Känslor som då har varit så oerhört starka. Lika spännande, och konstigt, att leva i en period när det känns att det bara går inte skapa nånting alls. Man får en pyttepytte liten idé och en jätte jätte stor “ähhh, jag orkar inte bry om mig”. Och man låter allt va. När man skulle vilja skapa nånting, känns att det finns ett svart hål i magen där allt bara försvinner. Man försöker kolla ner i hålet och ropa efter, och får inga svar tillbaka. “Jaha, då gick den dit igen. Hejdå, igen…” Det går inte ens fästa dom på den mentala anslagstavlan för att vänta på bättre tillfälle. Känns att idéer och tankar bara försvinner, för gott.

Nu när man tänker efter lite mer, så min fotobok kommer nog bli ganska tjock. Med första blicket kommer man inte ens ihåg vad allt man gjort under åtta åren. Jag har lärt mig att rita, varit på Möbelmässan, allt annat roligt som man gjorde i skolan. Möta Kais Mora i kvartsen och IKSU i semin, möta Kais Mora i kvartsen, möta Kais Mora i kvartsen, möta Kais Mora i kvartsen, möta Rönnby i kvartsen och åka ut på tre raka i matcher där hela världens Kalle Anka tur var mot oss. Släppa in ett mål där Gosias klubba går sönder och hon måste springa hela vägen till andra ändan innan hon kan byta medans Rönnby kontrar en 3 mot 1 och gör mål. Släppa in ett avgörande mål när Jeffa bara faller vid särgen och får svinont och ingen fattar vad hände. Hade redan glömt bort att sen möter vi IKSU i kvartsen, och året därpå blir det ju Rönnby i kvarts och Pixbo i semin. Det har varit hemskt dåliga domarinsatser, bortdömda mål, nån matchserie där det blev straffar åt båda håll i 4 av fem matcher, första bortavinst mot Mora ever i straffarna. Straffdrama mot Pixbo som svider fortfarande i hela kroppen. Stunden när Sara Anteryd gör straffmål i slutet av matchen och vi kan andas ut. Suddenvinster mot IKSU första året. Ser fortfarande hur Millas direkt-slagskott träffar målnätet och hela Södervärn sprängs.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s