Monthly Archives: April 2015

End of everything

Jag mår dåligt av att inte ha tid. Första gång för 1,5 veckor har jag en “extra” halvtimme som är utanför arbets- eller sömntid. Jaja, det är bara stå ut det sista. Även om jag känt mig en vinnare hela veckan. Arbetat sista timmarna idag (wohooo!), fått en ny anställning från mitten av augusti (wo, ingen hoo), blivit klart med ett projekt som fick ett ordentligt baksmäll då jag var tvungen att åka iväg förra veckan. Halv ett inatt gav jag upp när datoren ville inte längre samarbeta, vaknade strax efter sex att kolla om det går bättre och om det finns hopp att jag kan bli klar tills deadline. Efter jag hade tappat hoppet, hoppat ner från klintkanten, kommit på att installera om programmet och fått en uppdatering, gick det till slut. Blir lite extra stressad när jag inte får möjligheten ha lite “safe time” innan deadline. Men fan vad glad jag blev när jag till slut lyckades avsluta skiten och kolla på slutprodukten.

Var helt helt slut efter helgen i Schweiz och inte känt mig en enda gång under hela säsongen så sliten jag var redan på lördag. Kommer hem till katastrofal mängd av “to do” -grejer. Märkt senaste dagar att jag kan inte längre sova när kroppen varvar så jäkla mycke. Går inte lugna ner kroppen när man känner stress av tiden som rinner iväg. Samtidigt sitter man fast på jobbet utan att egentligen göra något. Nu är det bara uppåt.

Lagom köra avslutningsfest med laget i samband med allt annat. Slut med jobbet, slut med kroppen, slut med knoppen, och ändå är jag superglad att jag är klar med allt och kan börja sikta framåt mot nya spännande grejer. Så det är nog ganska bra förutsättningar för några öl och bra sällskap. Förhoppningsvis även lite skratt. Vågar inte erkänna ens åt mig själv att jag är faktiskt ganska taggat för avslutningen ikväll. Händer lika sällan jag är ute på krogen. Så, typ, aldrig.

Skypade i måndags med Fanny när hon saknade mig så mycke. Först vägrade hon prata med mig. När jag berättade att jag kommer hem till farmor nästa vecka, tyckte hon att jag får inte komma hem. Jag får inte ta min bil med mig. Jag får inte komma hälsa på henne. Hon vill inte komma hälsa på farmor och mig. Förlåt vännen att jag gör dig så ledsen. Tur att vi båda har våra Flint och vi morrade och skrattade åt varandra och våra Flint.

Hon hade maskerad på dagis idag. Det här är klockren! Hon är som Pippi, och hon verkligen ser ut som Pippi. Inget snack att vem som har haft bästa outfit!

pippi

Hamnade tisdags på ett spännande möte. Ännu ett “jag har ingen aning varför jag är här” möte. Speciellt när jag ska sluta om två dagar och kan inte påbörja något. Ingen aning vad det handlar om, tills jag märker att jag sitter i bordet med två arkitekter som utvecklar handläggninssystemet, och som pratar ett bekant design-språk. Dom håller på att starta en ny projekt där också levnadsintygsdelen kommer (äntligen, efter typ 5 år) vara med och dom har börjat med förarbetet och ville ta reda på vad ordet levadsintyg handlar om. Ja, mötet slutade till det att jag säljer in mig (att jag säljer frivilligt någonting, och inte minst mina “tjänster”, händer aldrig.) till arkitekterna. Tog fram några äss och typ kanske råkade nästa säga att ni är dumma om ni inte använder mig i startfasen. Jag har stenkoll på området, jag är designer, kan processen och ka ge er allt ni vill ha. Vilket jäkla hjärnsläpp. Hur fan hinner jag ens vara med på något extra projekt i höst..?! Samtidigt, varför inte, när man får chansen att göra något helt annat? Speciellt när man har redan tre år kämpat och försökt få genom några ändringar.

justmymind

Känner mig lite sådär när jag inte fått/hunnit skriva och prata ut mig för två veckor. Sällan känner jag mig så jäkla förvirrad och jag är lite rädd att jag har glömt/missat något i veckan jag borde ha tagit hand om. Från och med imorgon tar jag en tre dagars timeout och fixar grejer i lugn och ro. Förhoppningsvis hinner ta några telefonsamtal och få lite mer koll på allt, och inte minst på mina förvirrade tankar och idéer som galopperar runt i skallen som galna hästar.


Ge dig själv en chans

Vad är oddsen att en av dom ytterst få veckor jag har faktiskt planerat in en hel del grejer, får man ställa in allt och blir tvungen att åka iväg och spela en turnering med tre dagars varsel. Inte dom bästa förutsättningar när man har kört redan tre veckor segdeg uppbyggande träning på gymmet. Kändes redan efter fem dagar att man inte längre hängde riktig med på vår träning där tempot inte ens var särskild hög. Kan nog lätt konstatera att ordet “finmotorik” finns inte med på ordlistan just nu.

Kul att sitta på flyget bakom en ca. 5-årig unge som inte kan sänka rösten när han pratar och han blir sur på att han måste ha säkerhetsbälte på sig och fönsterskydd uppe. Varför låter folk sina ungarna bete sig så? Jag skulle bli galen om min unge skrek jämt. Och varför kan föräldrarna inte förklara till ungen varför man ska göra så flygvärdinnan säger? Jag är helt säkert att en femåring förstår när man förklarar varför.

Läser min bok om hockeymålisar och efter att ha fått läsa secondhand information om handledningen finska hockeyförbundet har tagit fram för målisar är jag ännu mer taggad att va med på lägret i juni. Tydligen mycke teknik och övningar förklarat men förbundet har även satt krav och önskemål hur målvakterna skall vara, agera i olika situationer, vad förväntas av en målvakt i laget, vad det innebär att va en individ i ett lagsport. Inte kanske så konstigt att Finland producerar världsmålisar mer än någon annan land när man skolar fram ett bra attityd mot träning samt respekt mot tränare och coaching redan i tonåren. Nu när man tänker på saken från egen synvinkel så dom målisar som har varit lätt att coacha har också oftast utvecklats snabbt. Är du öppen för nya ideer, troligtvis lär du också mycke mer än dom som är envisa och orkar inte riktigt lyssna. Måste ta reda på om man kan få tag på handledningen och kolla vad allt finska målvakter får lära sig.

Spännande att man själv gör samma misstagen om och om igen även om man är helt medveten om fällorna. Fascinerande att dom första tankarna är alltid negativa och man ville så gärna tycka synd om sig själv. Även om man är medveten om det, får man alltid hantera det negativa innan man kan hoppa på det positiva och börja om tankegången. Jag har blivit väldigt medveten om mig själv och analyserar mina tankar jämt och kan justera om kaoset ganska snabbt, men hur är det med dom som inte fattar vad man gör? Ger man sig själv bra förutsättningar om man tycker synd om sig själv eller har ångest redan i förväg om sånt du inte kan påverka? Istället att ha ångest och känna mig stressat om helgen som kommer, att spela med mindre bra förutsättningar, känna mig så jäkla less att jag måste åka till Finland med den där jäkla båten, kan jag faktiskt fokusera på vad är mitt nästa steg. Ta en fika på Arlanda och kliva på nästa flygplan. Behöver man fundera mer? Ganska nöjd att jag lyckas hitta ytterligare nya sätt att träna och testa sig själv.

“Ibland är det bäst att bara sluta tänka och dra blådräkten på sig.”


Inspiration

Min halva hjärna har nog hittat hem igen. Beställde två veckor sedan en bok från United States of America och den borde ha kommit nästa vecka, men fick den redan idag! Vilken bra tajming. 600 sidor om målvakter, målvaktstränare, målvaktsträning och en mystifiserad approach på finska målvakter. Between two worlds som är tänkt att va en beskrivning om skillnader mellan det finska (och svenska = skandinaviska) och nordamerikanskt sätt att coacha målvakter. Varför det kommer så bra målvakter från Norden? Vad är fel i oss..? Läst ca. 40 sidor och jag är redan nu fått värd för mina 350kr jag la på boken. Måste bara slå bort sättet Goldman skriver och läsa tanken och idén bakom orden. Precis som man fick göra i hans första bok som handlade om målvakternas mentala sidan. Bra, intressanta, inspirerande tankar. Och kul att läsa en nörds text för andra nördar.

“They are like saints, the pray for nothing, which brings grace.” Citat från någon som pratade om att målvakter “are like creatures”. It’s not the physical och technical features, it’s about finding and being your self, när man pratar om skillnaden mellan dom bästa och bästa av dom bästa. Och när någon säger sådär kommer man själv på att tänka alla läckra hjälmar. Ett sätt att framhäva den inre målvakten, känslan hur det känns att va målvakt, hur det känns att stå där och göra livets räddningar. Bladdra genom DaveArts insta-konto och man hittar ganska snabbt gemensamma nämnare på alla lackeringar. Handlar om känslan, tanken, inre bilden, hur känner jag när jag presterar på toppen.

En stor nackdel med boken är att den publiceras nu. Precis när säsongen är slut och en fyramånaders hemsk försäsong utan riktig innebandy står framför oss. Eller att man sitter hemma och kollar på hockey-playoffs och blir så jäääääääkla avundsjuk på några andra över Atlanten som får kliva in på Madison Sqaure Garden och spela framför tusentals fans.

Skypade med Fanny här om kväll. Hon verkar längta efter mig och hennes morsa skrev till mig idag en jädrans massa frågor F går och frågar runt. Kan vi kolla Liisas bilder? Varför Liisa har hjälm på sig? Varför Liisa spelar? Vad gör Liisa? Var bor Liisa? Manni! Ossi! Pippi Långstrump! När jag däremot skypade med henne blev vårt 20min samtalet ungefär så här:

Har du varit i dagis idag? – VaaaAAA?!

Har du varit i dagis idag? – VaaaAAA?! VeeeeeeEEM?! (Ja.)

Vad har du gjort idag? -VaaaaAAAA? VeeeeEEM?! (…Manni har lekt.)

Varför äter du bordet? – VaaaAA? VeeEEm? (Hon slutar slicka bordet) Manni är en “tjockiskyckling”.

Okej. Undrar hur det blir när hon växer två år till och får “den riktiga” frågeåldern… Måste också börja fundera vad jag skall ge henne som födelsedagspresent.


Träningsvärk

Tror att den kreativa delen av min hjärna har tagit långsemester. Har tänkt flera gånger under senaste två veckor att jag skall skriva något, men kommer inte längre än tanken att jag kunde skriva… Satt hela fredagen och halva måndag på möte och jag har inte ens öppnat min skissblock. Jag har inte ens orkat läsa på kvällarna, så min hjärna är helt klart på semester. Och åkt långt bort… Kanske bra ibland att få lite paus från sig själv. Åtminstone halva själva.

Satt i mötet i fredags om levnadsintygen och blanketten jag gjorde för första gång ca. 1,5år har nu blivit helt klart, godkänt av juridiken och skall äntligen börja användas i höst. Borde ha blivit något redan till i år, men nu fick vi det definitiva klartecken och allt är klart. Askul. Och tanken att något jag har tagit fram skall skickas till 60-65000 människor i ca. 165 länder världen runt. Tänk på det. Vrider man tillräckligt mycke så låter det faktiskt ganska spännande.

Vet inte om jag aldrig varit så peppad för försäsongsträning. Vet inte om jag aldrig tidigare haft så mycke energi och intresse att verkligen sätta mig ner och planera vad, hur, när, vilken typ av träning, hur jag kan förbättra mitt upplägg från förra sommaren. Vad var bra, vad jag kan göra bättre. Paxat redan squash- och backträningssällskap. Tror nästa steg är att fixa innebandy minst över halva sommaren så att man slipper tappa känslan för att rädda bollar. Hade en bra plan inför förra sommaren och känns att det har gett faktiskt bra resultat. Kollat en hel del träningsvideor under senaste veckan och blir bara ännu mer peppad att kunna planera in allt bra i mitt upplägg.

Finns något väldgt fascinerande komma hem från träningen och känna sig trött i kroppen och musklarna. Något väldigt fascinerande va så jäkla trött efter gympasset att det går knappt köra bil. Eller att ha sån träningsvärk att bilkörning gör ont. Snacka inte ens om att tvätta håret eller diska. Åtminstone jag vet att jag har hittat bra övningar.

Körde förra sommaren en armhävningsbeeb-test lite då och då. Började i maj med 15 armhävningar och utan att träna speciellt mycke extra kom jag upp till 31 i slutet av sommaren. Körde testet ungefär 3-4gånger/mån och när man vet att sist kom jag upp till 20 så den här gången kommer man upp till 21. Nu skall jag försöka utmana tjejerna i laget att köra en armhävningsutmaning. Lillebrorsan orkade hänga på 3 gånger ifjol, hoppas tjejerna står hela 6 veckor eller tiden vi bestämmer oss. Jag hatar beeb-test, jag hatar armhävningar mer än någonting men det finns något vridet lockande i armhävningsbeebtest.

Man skall alltid ha något man ser fram emot och nu har jag lyckats bjuda in mig på något som känns otroligt spännande. Det går en veckas pro goalie -camp för hockeymålvakter och där finns bl.a. Finlands bästa mv-tränare och en del nästan NHL-nivå målisar som instruktörer under veckan samt om jag läste rätt så kommer GoaliePros pro-goalies köra sin egen sommarträning under veckan så att andra har möjligheten att följa dom. Jag bjöd in mig själv dit och fick lov att gå följa deras vecka. Oerhört intressant få se hur och vad och på vilket sätt man jobbar i hockey och lär ut grejer, hur man delar spelet i små sekvenser och hurdana sekvenser. Få se riktiga proffsen i arbete, både tränare och målisar. Det enda stor problem är att deras läger krockar med ett landslagsläger med två dagar… Finns kanske nog “chans” att man platsar inte och jag får möjligheten att följa proffsen hela fem dagar..? Vem vet. Men fan vad peppad jag är..! Ge mig första juni. Nu.


/ncr

Helsike vad skönt att ha lyckats sova ordentligt. Först 9h på natten och en klassiks “ska sova en stund”, vakna 2,5h senare, “blundar för 5min” och sova ännu en timme till. Tänkte göra samma sak imorn, och kanske efter det börjar man känna sig levande igen. Kanske man lyckas komma så långt under helgen att man orkar gå springa en sväng.

Handlade idag och stod framför 20m lång godishylla. Svenska godishyllarna har aldrig ställt samma problem åt mig, det aldrig finns någon ångest ens i närheten när man står och försöker fundera om man är sugen för nått. Men den där finska hyllan som innehåller tiotals lakris, choklad, chokladlakris och lakrischoklad i olika former. Panik. Beslutsångest. Vad ska jag ta, vadskajagta vadskajagta. Trampa fram och tillbaka framför hyllan och inte kunna bestämma sig.

En bekant till mig hörde av sig tidigare under vinter och ställde massor av frågor om min lampa jag gjorde som examens arbete. Hennes familj har tre originallampor, samma som min morfar har sett i Tyskland tidig -60-talet. Hon har försökt leta efter lampan och försöka ta reda på finns det någonstans flera såna. Jag gjorde ett helsikes jobb under våren 2012 när jag försökte leta efter lampan. Hittade ingenting någonstans. Helt plötsligt i maj 2012 dök det upp en amerikansk auktionssida när man googlade på Lautner och lamp. Samma lampa, gjort av Lautner. Nu igen, kan inte hitta någonting och både jag och bekanten börjar bli lite frustrerade att hur fan den kan bara försvinna. Att det inte finns någonting om lampan. Ingenting. Varken namn eller årtal för lampan o man börjar bli misstänksam om det ens är Lautner som har ritat lampan. Formspråket stämmer ändå med hans futuristiska arkitektoniska verk. Är också ganska säkert att lampan måste va från tidig -60-tal. Åtminstone den tiden skulle passa ihop med våra historier, Lautners karriär samt akryl som poppis material i formgivining och design. Men ingenting, någonstans…

Märkte också, med all min googlande, vilken jäkel Google är. På riktigt. Bland annat, man får helt annat sökresultat när man googlar i finska nätverk jämfört med svenska nätverk även om man skulle använda exakt samma sökord. Går man in till google.com så söker man ändå med google.fi och resultatet är inte alls samma om man sökte med google.se. Efter en liten undersökning hittade jag en pretty neat trick om att hur jag själv kan bestämma att med vems google jag letar efter mina sökresultat. Börjar googla med US google och får helt plötsligt helt andra resultat än med finska och svenska och hittar bl.a. så sjukt mycke med information om Lautner. Dock inte ett enda ord om lampan… google.com/ncr (no countre restriction) kommer man in till US google. .co.uk/ncr för UK google. Med den där borde man väl kunna med all logik gå in på ryska google och söka Putin och kolla vad allt dom har hittat på. Eller kolla vad kineserna kan hitta med sina google. Undrar om SÄPO står snart bakom min dörr…

Fick även märka att min facebook-flöde blir inte heller samma när jag är inloggad både med min telefon och iPad. Sitter med båda två samtidigt och bläddrar genom två olika vägg, även om dom med all logik borde va samma? Jäkligt läskigt hur mycke man blir styrd av någonting. Algoritmer, regering, företagets egna ändamål, NSA..? Helt säkert på att någonstans sitter en kille/tjej som vet exakt vem jag är, vad jag gör, vilka godis jag köpte idag, med vem jag pratade sist i telefon och att jag älskar basta, dricka blåbärsoppa och använder raggisar året runt.

Den där hemska känslan jag har haft hela veckan i kroppen börjar, tack och lov, försvinna så småningom. Satt på flyget igår med tomma, stirrande ögon. Den där känslan när det känns att det bara bubblar i kroppen och man skulle vilja spy, mentalt. Något man vill få bort, men man vet inte riktigt vad det är för något och hur man kan få bort den. Och givetvis dyker den upp när man inte kan göra någonting annat än bara sitta/ligga still.