Monthly Archives: January 2016

Quickfix

Första vecka i år med en ledig tisdag och kan inte gnälla. Endast kanske om det, att när man äntligen har en sovmorgon, vaknar man 05:20 och kan inte somna om. Tack för det.

Blir lite ledsen på mig själv att jag har struntat i att skriva ner mina drömmar. Gjorde det ett tag, och borde definitivt fortsätta göra det. Om inget annat så jag skulle själv ha lite roligt nån gång i framtiden när jag läser mina anteckningar. Drömde här om natt att jag var i ett stort vit hus med jätte många fönster. Som en gammal skola, eller typ Maltfabriken i Visby. Jag satt där i huset, och helt plötsligt började huset gunga, och det välte. Någon ropar från högtalare att ingen panik, vi testar bara. Huset välte tillbaka, stod stilla en stund, och välte åt andra håll. Då sprack paniken och alla larm började skrika. Jag själv bara tänkte att jag behöver komma ut. Sitter bredvid fönster och försöker sparka sönder, men det var visst inte glas, så det gick inte söder. Efter en stund sparkande jag kom på att vrida på hantaget och öppna fönstret. Bara kliva ut i solskenet, out to freedom.

Jag är helt säkert att jag drömde om mitt jobb. Måste hitta en smidig väg ut, och det har jag gjort. Ingen annan verkade fatta att man kan kliva ut från fönstret. Spännande när det här är redan andra drömmen jag försöker fly nånstans. Förra vår (eller två år tillbaka) jag försökte fly från en bur för någon stor djur i zoo. Out to freedom. Vilket hälsosamt jobb jag har… Oj vad jag kommer ha långa och långsamma tre månader på jobbet…

Är inne i en spännande drömperiod, känns det som. Drömde kanske igår att jag var på något ställe där fanns flera stugor. Egentligen inget konstigt, förutom att jag har varit där också tidigare. I mina drömmar. Ställe som inte finns på riktigt, endast i min lilla hjärna. Bekant men ändå inte. Sist var jag vid sjö, nu var jag på andra sidan skogen. Det är så konstigt att man kan skapa illusioner som känns hur bekanta som helst och att man återvänder dit flera gånger.

Ahh vad man blir så less på sig själv när man måste släppa in 8 mål mot IKSU innan man fattar vad har varit fel i mitt spel, egentligen hela hösten. Varför har man inte förstått det tidigare? Känns att man gör rätta saker med det är någonting som inte stämmer. Tills man släpper in 8 mål, känner att jag gör ändå ungefär rätt men ändå är det något som inte stämmer. Gör en videoanalys, kollar klippen om och om igen och tills lut, hittar felet. Ett litet fel, som gör att man hamnar fel i andra, tredje, fjärde och alla lägen efter det. Jag fastnar vid stolpen lite för länge, vilket gör att man hamnar alldeles för långt in i alla situationer efteråt, vilket gör att livet känns inte så bra. Kommer till träning på tisdagkväll och tvingar mig hemskt långt ut i kasse. Överdrivet långt jämfört tidigare, så långt ut att man blir nästan rädd. Och helt plötsligt livet känns så lätt. Allt känns så lätt, och rätt och känns att alla pusselbitarna bara föll på plats. Kör morgonträning och tvingar mig överdrivet långt ut. Och allt känns så lätt, och rätt, och bollarna som inte har fastnat under hösten sitter i mage och händerna. Precis som det ska. Allt som har känt lite konstigt och svårt, sitter. Förflyttningar, kroppens vinklar, allt. Och vad man känner sig sååååå dum. Rätt så skönt ändå att det var en quickfix på ett vansinnig stort problem.

Tack. Snackade med en person här om dag och vi snackade lite om ledarskap och olika typer av människor. Resonerade att antingen man har ledaregenskaper, eller inte. Det är inte riktigt sånt man kan plugga för sig. Precis som att va en servicemänniska. Antingen har du den där serviceinriktningen, eller inte. Sånt som är svårt att skaffa sig efteråt. Tack! Är man inte en “kundservice”-människa, så är man inte det. Förstå det samhället. Läser man bara jobbannonser så typ alla vill att man ska vad glad, social, serviceinriktad människa, oavsett vad det är för jobb. Och är man inte det? Sorry, no can do. När börjar man leta efter människor som kan jobba självständigt, tyst, kan fokusera på sitt arbete, och behöver inte va social och glad och serviceinriktad och “människa-människa”. Japp, man blir lite sur och nedtryckt när man letar efter ett jobb. Har någon ett max. 50% jobb på Gotland fr.o.m. augusti 2016 -> som passar till en icke-service -människa, som är duktig på det mesta, finns jag här! Ledaregenskaperna finns, dom har jag ärvt.

Advertisements

Learn from the best

Alltså, snälla, kan det sluta snöa? Jag börjar bli tokigt snart… Cocaine, so much cocaine… Igår putsade jag min bil endast 5 gånger, alltså varje gång jag skulle nånstans. Två gånger typ 10cm snö, några gånger lite mindre. Jag blir så trött på att göra samma, onödig sak om och om igen. Helt bortkastad tid. Snöa på natten och that’s it, men inte dygnet runt.

Jag har bott på Gotland närmare 7år nu. Jag har märkt att gotlänningar har sitt eget körstil och man kanske inte följer alla trafikregler precis som man gör på fastlandet. Aldrig varit särskilt irriterad på det, oftast bara skämtat om det. Tills nu. Det snöar, shit, då kan man fan inte köra snabbare än 25km/h i stan och 45km/h på landsväg. Allvarligt? Har du vinterdäck och kör med lite längre säkerhetsavstånd till bilen framför dig, så tro eller ej, men man kan köra nästan enligt skyltar, speciellt när man kör i stan! Har du inte vinterdäck, då ska du stanna hemma. Kan du inte förutse att bilarna bromsar innan dom kommer till korsning, då ska du stanna hemma. Vågar du inte köra i snön, stanna hemma. Jag kör fram-och tillbaka till jobbet och träningen, och den här veckan har jag fastnat varenda gång bakom en jäkla snigel som kör max 30km/h, börjar bromsa 400m innan korsning, blinkar 2 korsningar innan dom svänger, och känns att chauffören vågar knappt sitta i sin egen bil. Kanske bättre att ringa till någon som faktiskt vågar köra bil och be skjuts? Prrrrhhh…

Lyckan är stor, och kom i sista stunden. Fick beviljat mitt semesterönskemål om lediga tisdagar. Ledig tisdag fram till vecka 10 och därefter är det ju slutspelsbubbla, så då gäller helt andra regler. Var dock lite spännande försöka förklara till den nya chefen vad det innebär att spela slutspel. Att jag kan meddela första frånvaron 3-4 dagar innan, samt därefter allt beror på hur det går i matcherna. Han skulle givetvis vilja att alla frånvaron meddelas 2 veckor innan, enligt arbetsgivarens regler. Funkar inte riktigt på det sättet…

Hade en till målvaktsträning på måndag. 29 målvakter på två timmar. Fick dela gruppen och köra 1+1h, men det blev ju jätte bra lösning. 01-06 -födda småknattar, duktiga och lär så sjukt snabb. Man blir så fascinerad när man kör teknik och dom snajar nya grejer efter 2min. Visade till dom äldre (01-03) en mer avancerad förflyttning, och den tog inte alls längre tid än dom andra förflyttningar. Det är så häftigt, och den stunden man ser att lampan börjar lysa hos målvakten är så skön. Den grubblande blicken bara klarnar och ögonen börjar lysa. Och även om dom har det lite svårt i början, så helt plötsligt när man sen kör övningar, gör dom förflyttningen utan att ens tänka på det.

Lånade Görans lag till mv-träningen som skyttar, så han var ju med där givetvis. Han tog ett mål och fyra målvakter och var som han visste allt om målvakter. Det är så kul att kolla hans coaching. Han pratar och peppar och umgås med ungarna, pushar på som fan. Vi körde en enkel övning där målvakten startat rakt framifrån och gör en sidoförflyttning mot första stolpe. Han står där rakt framför målet och stirrar målvakter i ögonen och “kör!”. Ny målvakt, ny stirr och “kör!”. Då fick jag en glödlampa hängandes på mitt huvud. Fan vilken bra grej! Han fick ju målvakterna stanna och fokusera innan dom gjorde förflyttningen. Många hade tendens att komma alldeles för hastigt från kön och typ bara slänga sig till en förflyttning. Vilken skillnad det blev när jag tog det där stirrmomentet med. Sitter framför startposition, får målvakten att sätta sig ner med bra balans i kroppen, några sekunders fokus och bra förflyttning med rätt teknik. Sån enkel grej men hade nog inte kommit på det själv.

När jag var på utbildningen i december om “Människan”, hade vi mycke diskussion om att uppmärksamma sina spelare och försöka möta och ge feedback till varje spelare personligt under varje träningspass. Ett bra sätt är att använda sig själv som en kona där spelaren får finta dig efter man har haft ögonkontakt. Det var ju exakt det Göran gjorde. När man tar en intensiv stirr, kan man samtidigt se till att målvakten sitter rätt (oftast räckte det att jag sitter så jag vill att dom ska sitta och dom apar ju utan att ens behöva påpeka det), en bra stund att berömma, och det blir ytterst individuellt feedback till varje målis. Jag kände mig som vinnare när jag insåg att jag har lärt mig något nytt. Genom att följa Göran som målvaktstränare..! Vem hade gissat? Learn from the best.

Tror jag åkte på en jätte dum grej igår på träningen. Vätskebrist. Efter jag läste dagen innan om det att Braden Holtby fick hoppa av efter ca. halva matchen pga vätskebrist. Tror jag har inte druckit så mycke jag brukar dricka under arbetsdan, kört morgonträning, inte hunnit riktigt vila mellan jobbet och träningen, coachat 45min innan jag åkte till egen träning plus att det blev en ganska jobbig pass för oss målvakter. Jag hade ändå druckit innan och under träningen, men helt plötsligt får man svinont i huvudet och det där droppet på fokuset var ju hemskt. Hur man än försökte fokusera så det gick inte. Även då när man insåg att nu hänger jag inte riktigt med och man fokuserar lite extra på att fokusera, och man bara missar skottet även om jag stirrar bollen hela tiden. Helt sjukt, och lite läskigt. Jaja, där förstörde jag en bra träning med en jätte dum grej som är enkelt att fixa. Men kanske man måste åka på ett vätskebrist och kunna känna vad det händer i kroppen när man blir uttorkad. Lite första hjälp genom att hälla en burk fanta under sista halvan av träningen och få lite socker i sig. Gör om, gör rätt och ta lärdom.


HSP

Fyfan vad man fryser. Frusit ihjäl mig redan några dagar. Svinkallt ute i blåsten, svinkallt på jobbet, inte särskilt varmt ens hemma. Min lägenhet är byggt på vinden och känns att det finns något utrymme under min lägenhet son är öppet. Flera ställen där golvet är iskallt. Och kul när man kommer till träningen och är iskall. Värmer upp lagom bra och inser att man är inte alls varm när man kliver in på banan. Jag bara fryser inte längre. Och är man inte ordentligt varm så ojoj vad bollarna gör ont.

Så himla kul att inte bli riktigt varm, bollarna gör jätte ont och man vill inte direkt rädda skotten och som man inte var ledsen redan innan så har någon pucko haft silikon eller motsvarande i målvaktsbyxorna så det är sviiiiinhalt på målgården. Tänkte först att om det är handbollen som har putsat klistret men när den hala ytan är endast på målgården så det finns ganska stora bevis att det har varit en målvakt. Ibland räcker det att man spelar på bortaplan där finns silikon, man kommer hem och sprider vidare silikonen som sticker fast i byxorna. Inget grep och man bara halkar runt… Man blir så sur…

Hittade en artikel om en lite mindre forskning om människor som sover väldigt lätt. Dom hade hittat någon koppling mellan sömnvanor och överaktiv nervsystem. Typiskt för dom här människor var att de har lite olika typer av sömnproblem. Vissa har jättesvårt med ljuden, andra med ljus, och många sover väldigt lätt eller rastlöst, och de gånger man lyckas sova så då sover man ordentligt. Som att sjunka ner i havsbotten. Typiskt för de här människor var att det är väldigt kreativa och hittar lätt lösningar på olika saker, sover dåligt, drömmer mycke, känner sig ofta trötta, svårt att varva ner, huvudvärk, rastlösa fötter, vita fingrar. Check, check, check, check, check… Det som kopplar ihop alla dessa symptomen var en överaktiv autonomiskt nervsystem. Nervsystemet har svårt att “släcka ner sig” när det skulle va dags och hjärnan går på högvarv 24/7.

Började leta efter igår om jag skulle hitta flera forskningar på ämnet, men hittar endast en massa artiklar om “highly sensitive persons”. När man läser om HSP:s så finns där mycke som liknar där med. Rik inre liv, man behöver lugna ner sig under dagen flera gånger, behöver eget space, man försöker hitta bra rutiner i vardagen, planera innan så gott det går att undvika otippade händelser, hatar att hålla på med massor av olika grejer på en gång, hatar bli stressad, helst funderar innan man agerar, upplever musik och konst på ett djupare sätt osv. Check, check, check, check…

Gissa hur länge jag har funderat mina sovvanor. Varför är jag jämt trött och oavsett hur mycke jag sover och vilar, så tar det max 1-2 dagar så är jag lika trött igen om jag inte få sova tillräckligt mycke på natten samt min powernap på dagen. Känt senaste ca. 15år att jag behöver starta om innan träning. Suddenly all makes sence. Om hjärnan går på hög varv första 10h på dagen så behöver man kunna ta ett stopp på varvet, stänga av motorn och rensa skiten från minnet.

Typiskt beteende för hög sensitiva människor..:

  1. They feel more deeply.
  2. They’re more emotionally reactive.
  3. They’re probably used to hearing, “Don’t take things so personally” and “Why are you so sensitive?”
  4. They prefer to exercise solo.
  5. It takes longer for them to make decisions.
  6. And on that note, they are more upset if they make a “bad” or “wrong” decision.
  7. They’re extremely detail-oriented.
  8. Not all highly sensitive people are introverts.
  9. They work well in team environments.
  10. They’re more prone to anxiety or depression (but only if they’ve had a lot of past negative experiences).
  11. That annoying sound is probably significantly more annoying to a highly sensitive person.
  12. Violent movies are the worst.
  13. They cry more easily.
  14. They have above-average manners.
  15. The effects of criticism are especially amplified in highly sensitive people.
  16. Cubicles = good. Open-office plans = bad.

And everything just make sence… Man börjar förstå så småningom varför man mår dåligt i vissa sammanhang och bättre i dom andra. Varför är man bra, varför är man dåligt och kanske man kan i framtiden kunna utnyttja det? Hamna i en miljö där man trivs, och kunna förbereda sig mycke bättre när man vet att man måste göra något man trivs inte med. Och varför lägger man märke till saker ingen annan ens vet att vara befintliga?

Men en sak är solklart. Mitt i all elände och lidande så vet jag att jag har valt rätt när jag har tackat nej till fortsatt jobb. Tackat nej till vidareanställning och tror att det är det bästa beslut jag har gjort på länge. Och desto mer jag läser om ovanstående ämne, förstår jag att jag sitter verkligen på ett ställe som absolut inte är för mig. Jag bara passar inte ihop med ett öppet kontorslandskap, ensidig uppgift där jag inte kan påverka något. Känns så hemskt att åka till jobbet och känna att man får ingenting gjort, man kommer inte nånstans och det börjar bli jäkligt svårt att tvinga sig själv att bara jobba på. Det finns inte längre någonting som skulle ge lite motivation. Samtidigt börjar jag känna att jag är taskigt mot mina kollegor när det sitter 70kg dålig energi på jobbet. Jag bara hoppas verkligen att jag kan få genom mitt önskemål att ta ut en semesterdag /vecka resten av våren. Att kunna få lite andrum i veckan och hinna göra sånt man knappt hinner med. Städa, tvätta, laga mat, läsa, skriva, sova…


Verktygslåda

Får dålig samvete att inte orkar eller hinner skriva. Fick en pytteliten boost här i veckan och lyckades fortsätta min novellsamling med kanske 100-150 ord. En liten stund den flöt på jätte bra och jag kom äntligen på hur jag skall fortsätta. Sen blev jag avbryten och när jag kom tillbaka framför datorn hade flown blivit bortblåst. På nått sätt känns att min hjärna har varit tröttare än vanligt och att prioritera sömn har känts rätt så bra och viktigt flera månader. Man blir nästan lite förbannad på sig själv när man för en gångs skull hade en liten stund så är man en zombie och går och lägger sig 20:15.

Fifan vilket krig jag hade med nationella och internationella förbunden när jag blev tuvngen att bevisa att min hjälm och galler är godkänt enligt dom riktlinjerna som IFF gav i höstas. Jag hade gjort allt precis rätt och enligt alla regler och riktlinjer, men ändå när vi klev in till 2016 får man höra att man inte skulle få spela med min galler eftersom den håller inte måtten, vilket var ju helt fel. Klev upp till elfenbenstornen och fan vad man fick stå på sig att det är faktiskt jag som är offer och blir anklagat på brott jag aldrig har gjort, samt att jag har gjort allt precis som det ska. Slutresultatet var ju att min hjälmtillverkare ringde och bad ursäkt, IFF ringde och bad ursäkt och ringde en gång till i slutet av veckan och kollade att allt är som det skall, samt att svenska innebandyförbundet verkade börja såga sina egna ben och smita iväg svansen mellan benen. Jag verkligen hoppas att alla inblandade tar en litet titt på ärendet och gör om och gör rätt. Åtminstone dom fick möta en arg finsk målvakt som faktiskt hade helt rätt.

Fan vad jag blir trött på mitt jobb. Varje dag känns det ännu sämre och varje dag glädjen växer att det var ännu en dag närmare slutet. Känns att saker och ting har börjat snurra åt fel håll och i fel ordning och det finns inte längre någon logik och tanke i arbetssättet eller omgivningen. Som båten hade tappat rodret och drifter iväg med vintervindarna. Man kan hoppas att det är bara tillfälligt och att någon tar tag på styret igen. Det bara underlättar inte mitt lilla liv just nu. Begränsat flexmöjligheter, hemskt mycke övertid, och det sista spiket i kistan att vårt gruppmöte flyttades till det absolut sämsta tidpunkten på hela veckan. Sent på torsdageftermiddagen. Den dagen träningen startar 16:30, den dagen man skulle absolut behöva komma iväg i tid. Mrrrh.

Känns att förtroendet till det at vi fixar vårt jobb har försvunnit. Även om det kan se ut katastrofalt i någons ögon som inte har hela förståelsen över arbtersuppgifter, så vet vi som jobbar med uppgifterna att hur man får allt gjort i rätt tid. Samt när man har en grön chef som inte vågar eller har kunskapen att säga emot dom som sitter högre upp. Helt förståeligt men för stunden är det vi längst ner som får ta smällen. Och jag är oerhört tveksamt att två sex dagars veckor i månaden skulle ge bättre resultat under en längre period. Dålig återhämtning ger sämre uthållighet som ökar skaderisken = sjukfrånvaro och sämre effektivitet. Behöver inte va snille att kunna slå ihop den ekvationen.

Märkte häromdag att hur förbannad man blir när människa efter människa ställer den ena och samma frågan (eller två frågor men samma syfte) “När ska du flytta hem?” eller “Vad har du tänkt göra nästa säsong?”. Som att hugga en kniv i hjärtat och vrida. Och vrida en gång till. Och lite till. Bollar mellan alternativ ett och alternativ två, där ettan är väldigt oviss, läskigt och spännande och tvåan som endast är en halv alternativ med lite trygghet. Helt plötsligt får man en tredje alternativ som är en kompromisslösning med en riktigt spännande bonus. Önskade man hade en ekvation där man kunde bara mata in olika faktorer och räkna fram slutresultatet. Kolla vilket skulle va det resultat man är mest nöjd flesta dagar i veckan. Jobbigast är nog inte att hitta ett alternativ som är bäst för mig, utan det när man måste redovisa beslutet och svika ner antingen nära eller kära. Oavsett vilket beslut man tar så kommer några bli hemskt besvikna. Känns att man har hamnat mitt i Hunger Games. Kill or be killed.

Oj vad kul det blir med lite målvaktsträning igen. En grupp imorn och andra gruppen nästa måndag. Stannade kvar i IMA efter onsdagens match mot Karlstad och var med på juniorträning. Vi fick köra torrsim i 25min och så sjukt kul att coacha målvakter som vill så hemskt gärna lära sig nytt. Visa några grejer, diskutera, jämföra, försöka få fötter och armar göra rätta saker, försöka mata in rätt beteende i hjärnan, baka in lite spelförståelse och taktik genom enkla grejer. Förhoppningsvis såna små detaljer som på något sätt kan snabba på utvecklingen och kanske någon gång vara den lilla förklaringen som gör att man äntligen förstår varför man gör eller inte gör saker på ett visst sätt. Tror att nyckeln till framgång är det när man börjar fundera varför gör jag det här och när man sedan också inser det. När man vet varför man gör något, är det lättare att göra det igen när man samtidigt vet vad man ska undvika. Lite som att du har en torx-skruv och massor av olika skruvdragare. Vet man då att torx-skruv behöver en torx-skruvdragare sparar man sjukt mycke tid och energi och livet är hur lätt som helst. Istället att bli tvungen att plocka fram alla verktyg och börja prova sig fram. När man kommit fram till en lösning så glömmer man bort det och får göra samma sak igen nästa gång man stöter på en torx. Eller i värsta fall inser att jag äger inte ens torx-dragare vilket gör att då har jag ett jädrans problem.

Tror faktiskt att jag ska börja likställa min målvaktsfilosofi med en verktygslåda. Fixa fram en bra verktygslåda med rätta verktyg och börja bygga ett hus eller varför inte en pyramid på en gång. Försök bygga ett bra, tätt, varmt hus med endast en hammar och slö såg. Lycka till när man ska tävla mot cirkelsågar och torxskruvar. Och bara skylla på hantverkarblodet som flöder genom mitt hjärta varje sekund för detta jämförelse.


Hockey

Vad är grejen med USA och mäktiga intron med sinfoniorkester, nationalsång och förbi flygande flygplan? Känns nästan att det är endast i propagandas syfte. We are USA, we got the power. Schysst att JVM har spelledigt idag så att man behöver inte välja mellan Winter Classic och JVM.

JVM måste nog vara det roligaste hockey att kolla på. Speciellt när det finns en sån “ungtupp”-kedjan Puljujärvi- Laine- Aho i det finska laget. Matchen mot Tjeckien var otroligt kul att titta på. Man väljer det läckra alternativet istället för safe, dom där 17-åriga gallerkillar som sätter upp en lekstuga och får andra se ut som kor på isen. Något powerplaymål där pucken går med en touch på snöre, en sekvens där det inte går att försvara sig mot sån anfall. Och plötsligt gör man juniormisstag i försvaret och släpper in tre mål.

Häftigt med den svenska målisen Linus Söderström som har aspreger och adhd. Man kan inte riktigt ana det om man kollar det lugna, stabila och trygga målvaktsspelet. Skulle va intressant få veta hur man har lyckats få ihop den blandningen. Tror att man skulle nästan kunna ha lite nytta av Asperger som målvakt i vissa fall, om man kunde rikta den där “supertalangkraften” åt målvaktning. Och alla är ju redan vana vid att målisar är inte riktigt som alla andra, vilket skulle underlätta den sociala pressen som kan vara utmaning för en som har asperger. Skulle va intressant få umgås en stund med en sån hjärna och försöka förstå vad är det som gör dom så sjukt bra på det som är deras “superpower”.

Fattar inte vad är fel när jag verkar vara sjuk ungefär var tredje vecka. Har igen lite småont i halsen, småsnorigt och lite mer ont i huvudet. Fjärde gång under senaste två månader. Tur att man ha kunnat bara ligga kvar i sängen och kolla på hockey och filmer. Så trögt när man precis kunnat träna upp sig från senaste förkylningen och då får man ny skit i kroppen.

Fascinerande hur man kan helt plötsligt vara så fruktansvärt jäkla kass målvakt.   Blev en otroligt lång 1,5h i onsdags när verkligen ingenting fungerar. Bollarna gör så fruktansvärt ont, man får hårda slagskott på uppvärmning, utespelare som springer genom ditt område flera gånger och man får fötter och klubbor på sig. Man släpper in enkla mål, märker att man har inte riktigt hjärnan med. Försöker hitta on-knappen men den finns inte nånstans. Försöker fokusera att göra jobbet, men kroppen lyder inte, hjärnan hinner inte riktigt med, och när man för en gångs skull är på rätt ställe, är det bara studs genom och in. Efter ett tag man orkar inte ens bli förbannad eller frustrerad, man bara väntar att träningen tar slut, man kan åka hem och ladda om. Tur att vi har lördagens morgonträning så att man får en ny chans att komma in i spelet och få en bra känsla i kroppen.