Monthly Archives: August 2016

Dagisfru Liisa

Oj vad jag är dålig på att skriva nuförtiden. Vet inte om det handlar om att helt plötsligt jag inte längre sitter 40h/veckan och funderar alla dumma saker långa dagar. Å andra sidan när man pluggar och försöker förstå och lära sig så bearbetar man egentligen mycke mer och det skulle finnas större behov att organisera all information i huvudet. Undrar om det är tillfälligt eller ett helt nytt fas i livet… Man får väl avvakta och se.

Kul när det börjar äntligen finnas såna korta glimtar och känna att det är kul att få spela matcher snart. Att ha en bra känsla i kroppen efter träning och kunna konstatera att man kommer in i spelet bättre och bättre. Kul att få även själv stå första matchen för säsongen. Och fan vad man känner sig dum när man slår in två bollar själv. Den första studsade på fötter och klubbar och helt plötsligt man själv ligger på golvet och studsar med bollen. Istället att bara sitta lugnt och plocka bollen spelar man flipper och svepar bolljäveln in. Grattis. Inte nog… Näst tar man en helt sanslöst rädding, sträcker ut högerarmen, träffar bollen, bara att komma ner med vänster armen som slår utstudsande boll in i kassen. Lite som en badminton-serve med höger och slag med vänster. Bra jobbat, bra jobbat. Tur att träningsmatcher är väl tänkt att kunna göra sånt här och slippa göra det sen när det gäller… Jaja, matchen slutade 4-4, vi blev glada och killarna behöver inte skämmas över att ha förlorat mot tjejer…

Kollade på repris från OS-finalen i fotboll imorse. Tyskland mot Brasilien. Precis innan straffar hör man hur kommentatorerna säger att “nu är det mycke press på Brasilien. Det är ingen som vill bli syndabock. Fördelen är hos Tyskland som behöver inte spela framför hemmapublik som nog är mer en nackdel för Brasilien just nu.” Ööö, vad fan pratar ni om? Har ni inte ett jäkla koll på idrott? Eller är det ingen annan än jag och Anna Jakobsson som tänker att vilket jäkla läge att bli en hjälte? Varför skulle man i just det där läget inte våga gå all in? Är det bättre att ge 70%, ge en större chans till dålig utförande och ge sig en bra möjlighet att tycka synd om sig själv resten av året? Är det inte bättre att gå all in, ge allt, göra ALLT du kan, för att det liksom finns en chans att du kan avgöra och du kan bli en hjälte? Varför ska man känna press från publiken, var det hemma eller bortamatch? Jag vet INGENTING som är bättre att kunna kliva framför sitt hemmapublik och ge ALLT. Man givetvis hoppas att det är tillräckligt mycke, ibland det räcker och ibland räcker det inte. Finns ingenting som slår den stunden när du kan kliva fram, framför din egen publik, och kunna avgöra. Varför ska man bli rädd att förlora när du har allt att vinna? Om du inte vinner kommer du ändå förlora. Förlora är ju liksom startlinjen, stället därifrån du börjar, stället du vill komma ifrån så snabbt och gott det går. Varför skulle man välja att va kvar där när man kan våga, göra och få en riktigt bra chans att vinna? Måste erkänna att jag blev nästan tårögad när brassarnas målvakt räddade sista straffen och Neymar satte sin. Han blev i två sekunder från största farss till nationens största hjälte.

Fyfan vad man är trött och sliten. Vi sprang i backe efter matchen. Som man inte redan skulle va helt slut att ha spelat mot nästan fullvuxna killar. Spöregn, mjölksyra i kroppen redan innan man har tagit ett enda löpsteg. Runt IMA:s kullar och upp och ner alla tre backar. “Vi ska springa backe, men jag kommer inte berätta hur många gånger.” Nämen, ett liten psykologiskt krig som jordgubbar på tårtan. Första varvet kändes hemskt. Andra  varvet kändes ju ännu värre. Efter typ tre varv man vill spy, gråta, försöka andas och dö samtidigt och det börjar bli svårt att hitta något som kunde få dig att må sämre. Man vet inte alls hur många varv till vi ska springa. Bara sucka och köra. Efter några till varv man bara kommer på andra sidan av djävulskapet och förstår att värre än det här kan det inte bli, så det är bara trampa vidare och köra järnet. Ganska härlig känsla egentligen. Helt plötsligt känns det inte lika tungt och hemskt även om det går sjukt mycke saktare, benen är bly och man kämpar för livet att kunna få in syre. Bara trampa på. Kul att märka att man fick inget som helst ångest, och man kunde ha bara trampat vidare tills döden hade hämtat en. Hungrig, trött, sliten, gråta, spy, inte kunna andas, genomblöt, spöregn… Jag tar allt och kör vidare.

Jag har nog aldrig tidigare blivit mörkrädd när man läser en skolbok. Håller på med “Managing and organizations” -kurs och läser en bok som heter så. Från individer till grupper, team och ledare och sen tror jag att jag läser vidare till organisationer. Mycke sånt som är solklart till en idrottsmänniska. En individ i gruppen ska hitta sin plats, ha en roll, veta vad man ska göra. Vill man att en grupp ska fungera eller att den ska förvandlas till ett team ska alla individer ha ett ungefärligt likadant åsikt om målet och hur jobbet ska göras att nå målet. Och att en team ska vara produktiv ska man ha en ledare som kan fokusera på rätta saker, hjälpa individer att förstå sin uppgift och motivera dom att göra jobbet, och göra jobbet för lagets bästa. Inget konstigt alls, solklart för en som har hållit på med lagidrott hela sitt liv och fått vara med i bra, superbra och mindre bra lag med bra, superbra och mindre bra ledare. Man kan reflektera och hitta ganska snabbt varför vissa team har funkat och vissa inte. Varför det har blivit kanon bra eller mer stormigt.

Mörkrädd blir man när man börjar läsa om olika ledarskapsteorier och exemplar som finns i boket. “7 IN’s”, 7 dödssynder för en ledare. 7 olika saker som du ska undvika som ledare. Att man lyfter upp sånt här i en skolbok, måste det vara sånt som förekommer i företagslivet och bland människor i ledarroller. Man blir så jäkla mörkrädd om det verkligen är verkligheten.

  • Intention = att man vill skapa oro och dålig atmosfär på flit. Man skrämmer folk och leder genom att förstöra.
  • Incompetence = du är inkompetent för uppgiften. Du vet inte vad du gör. Du har inte koll på läget. Du borde inte va där du är. (Hur har man ens fått ledande rollen och är kvar som ledare i det här fallet..?!)
  • Infidelity = icke-förtroende. Du har inte förtroendet för andra och ingen annan har förtroendet för dig. Du kan inte hålla andras personliga och känsliga saker för dig själv.
  • Insensitivity = du saknar social kompetens
  • Intrusion = man saknar förståelsen att dina medarbetare har också ett annat liv utanför jobbet. Man förväntar sig att arbetet är prio 1 och det finns ingenting annat.
  • Institutional forces = man reglerar allt arbete alldeles för mycke. Speciellt när man gör regler som vill att folk ska jobba mot sina egna värden och värderingar
  • Inevitability = något som påverkar gruppen utifrån (oväntat händelse/katastrof) som inte tas hand om ordentligt och på rätt sätt.

Att behöva ta upp sånt och lära ut till människor att detta ska du inte va om du vill bli en ledare..? Är det inte självklart att du som ledare ska inte ställa till det i gruppen utan du ska vara den som ser till att gruppen mår bra och producerar på det sättet som är förväntat?

Intressant att det finns en hel kapittel som handlar om positiv psykologi och hälften som står i boken utgår ifrån dåliga exemplar och det man inte ska vara eller göra. Man läser boken och noterar och försöker förstå innebördan av t.ex. just “7 IN’s”. Du brännmärker dom orden i din hjärna. Sätter ett “icke” framför. Vilket hjärnan suddar bort automatiskt för att spara hårddisk och minnet. Bra där, ni verkar inte ha förstått helt upp till 100% hur våra hjärnor fungerar. Kanske jag ska ta upp det i min uppsats om boken och bevisa att jag har förstått åtminstone något om ledarskapen.

Jag har fått två bra råd angående ledarskapet som är mer värda än en hel kurs om ledarskap och organisation: “Led din firma som du skulle leda ditt lag.” + “Led ett lag som dom skulle va småbarn. Va tydligt, sätt tydliga gränser, berätta när dom gör något bra och gör själv som du vill att dom ska göra.” = Hej, jag heter Liisa och är din dagisfru.

Advertisements

OS

Det är ganska roligt att kolla på OS pga alla konstiga grenar som finns med. Kollade en liten stund kanotslalom igår. Känns på något sätt jätte konstigt att såna grenar som kanotslalom, skateboarding, vattenpolo eller fäktning samtidigt när t.ex. fotboll har konstiga begränsningar. Samt att helt plötsligt det finns såna länder med som är långt ifrån toppen i just den sporten, bara för att kvalet är byggt på ett visst sätt.

Har kollat nu gymnastik några kvällar. Lagtävlingar för tjejer och killar. Helvete också vilket jäkla sport..! Det dom gör är ju omänskligt. Alla hopp med 3,5 varvs volter med rak kropp, med dubbla kombinationer… Tycker simhopp är häftigt, men dom här omänniskor gör nästan svårare grejer endast genom att hoppa upp i luften och landar på fötterna. Simhopparna ändå har 10m på sig att snurra runt fyra gånger sin egen axel. Och sen kommer en amerikans tjej som bara skuttar lite och tjuftjuf snurrar 4 varv runt sig själv och två voltar med rak kropp innan hon landar perfekt. Själv klarar man knappt av en kullerbytta.

Fattar inte snacket om att gymnastik skulle va töntigt. Man känner sig själv som icke-idrottare och som en elefant i porslinaffär när man kollar på gymnastik. Hopp-skutt-diudiu-zadam. Dom hoppar högre från handstående än vad man själv hoppar med benen.

Börjar få ordning på min tidplanering och insåg att jag måste fasen plugga på heltid om jag vill hinna plugga klart allt under vintern. Lite dumt att dom svenska kurserna jag tog går alla olika tider. En börjar v.35, en v.39 och en v.45. Blir en tre veckors period där jag i princip läser på 150%, men förhoppningsvis hinner jag bli närmare klar med finska kursen och bara förbereda mig till tentan som är v. 42.

Man följer USA:s valkampanjer med stor skräck. Det är heeeeeeelt ofattbart hur Trump kan va en hjärndöd apa. Hur en så pass dum människa kan komma så långt i presidentval och att det är en allvarlig risk att han blir USA:s president. Intressant att nu börjar även världen och experter varna för att Trump blir ju ett stort säkerhetshot om han blir USA:s president. Finns teorier att Putin skulle vara bakom Clintons e-mailskandal känns inte alls konstigt alternativ. Vad skulle Putin vilja mer än att USA skjuter sig själv i foten och försvinner från kartan? Efter det finns det endast Ryssland när NATO faller med Trumps utrikespolitik. Det blir också ytterst intressant se hur man lyckas hålla landet ifrån att drunkna när man minskar skatter från 35% till 15%. Vart ska man få in dom pengarna som inte längre kommer från skatter?

Känner mig helt förvirrad när jag nästan pratar mer finska under dagarna just nu. Varit nära att svara på finska flera gånger när jag har varit i affären eller biblioteket. Precis i sista stunden inser man att nu blir det fel och när man byter till svenska i luften blir det hackigt och fel och låter ännu dummare än vad det brukar låta. Jaja, jag kan språket men my brains just froze.