Monthly Archives: October 2014

Fan ta dig

Fick en fråga häromdag att är jag inte rädd att släppa in mål när det är två minuter kvar på matchen och vi leder 5-4. Eller när det blir sudden. Är jag inte rädd att göra ett misstag i sådant läge? Varför skulle man va rädd? Varför skulle jag va rädd för att rädda bollen? Är det inte precis samma boll som kommer under fem första minuter i matchen än bollen som kommer under två sista minuter i matchen? Varför ska man sluta spela och bli rädd bara därför att det är en minut kvar? Är det inte precis då man ska göra det man har alltid gjort? Göra det man är bäst på? Skulle jag inte hellre se det som en chans att bli hjälte? Och samtidigt jag kan fokusera bara på det som händer nu, inte på det som händer efter nuet. Jag kommer misslyckas och släppa in mål, men sannoligheten att jag lyckas och räddar bollen är mycke större!

Igår var jag helt säkert att jag tog en räddning som vänder hela matchen. Chansade allt jag hade då jag kände att jag har ingenting att förlora längre. Något anfall innan 3-7 målet jag var helt säkert att den jävla räddningen kommer vända matchen. Vi har haft en bra fas och tryckt motståndaren ner flera gånger, dom får kontra och spela tre mot noll i slottet. Med på första pass, med på andra pass och slänger mig till tredje pass. Träff i hjälmen. Fan vi ska vända det här.  Det är häftigt hur stark tro man kan ha. Sedan kan man fundera varför det inte riktigt gick som man trodde, men det fanns en liten stund när allt var möjligt…

Vet inte riktigt vad man borde svara till alla människor som tycker att det är sjukt roligt och jag själv står där och kan inte hålla med alls? Kul att ni tycker att det är roligt, men jag vill bara dra åt skogen.

Det är mycke man typ vet ungefär men man kanske har inte förstått det ordentligt tidigare. Hjärnan vill ju alltid bekräfta frågan och hitta svaret till frågan eller påstående. Påstår du åt dig själv på morgonen “fan vad trött jag är” så hjärnan nickar bredvid och bekräftar att “ja, du, du är så sjukt trött, vet du. Grattis, ha en trött dag.” Istället för det påstående frågar du på morgonen “vad roligt ska jag göra idag?” så kommer din hjärna börja fundera genom dagen och hitta den roliga grejen du ser fram emot istället att bekräfta att du är trött. Och har du tänkt hur lätt det är att hitta svar på negativa frågor? Fråga “varför vill jag inte åka?” så hittar du hur många svar som helst och väldigt fort misstänker jag. Fråga “vad är det som gör att det blir roligt att åka?” och helt plötsligt har man inga svar? Hur lyckas man ställa alla rätta frågor åt sig själv och hitta alla dom positiva saker i livet istället att trycka ner sig?

Har bestämt att ta en fem dagars utmaning på dagens första påståendet. Istället att va trött, tycka det är jobbigt att åka till jobbet, vakna tidigt och flyga runt Europa osv, så ska jag fråga mig själv “vad ser jag fram emot idag?” eller “gud vad gott med en kopp kaffe och bra frukost!”. Undrar om jag känner mig mindre trött när jag vägrar erkänna det till mig själv?

Det är kanske nu jag måste påminna mig själv extra tydligt att varenda problem kan ses som en ny utmaning. Om ingenting annat så har jag en utmaning framför mig och det är nu jag får motbevisa halva mig att jag kan och orkar samtidigt när den andra halvan säger att jag kan inte, orkar inte, vill inte. Fan ta dig..! Har samlat olika verktyg flera år i min back, nu har jag äntligen fått chansen att plocka fram några och börja snickra. Kräver bara lite vilja och självdiciplin. Inte lätt att ta tag i alla onda tankar och slå sönder dom. Man vill bara flyta med och tycka synd om sig själv. Det är ju alltid lättare att gå neråt än uppåt..!


Det handlar endast om synvinklar

Träffade en kusin igår. Bland alla otroligt tråkiga nyheter snackade vi om farfarn. “Letade efter videor om timmerhusbygge på youtube och råkade hitta en där farfar bygger ett traditionell timmerhus. Visste ni om det?” Ytterst svag minne att jag har hört talas om sånt, och dokumentären har tydligen visats på nationella finska tv någon gång. Har kanske även hört talas om att det finns en helt egen hylla för farfar i Museiverkets arkiv. Så häftigt att jag kan vara så stolt och säga att den där mannen med ylletröjan, mössan och stövlar är min farfar. Och precis den farfarn vi minns. Alltid håller på något, bygger, fixar, gör ordning. Nu vet jag även funktionen med alla konstiga yxar som hängde i hans källare. Satt i Arlanda och kollade filmen med en stor leende på läppar. Kommer nog kolla filmen ett antal gånger framöver med en stor leende på läpparna.

Boken från den norska mentaltränaren jag håller på att läsa just nu (“Bli bäst med mental träning”, Erik Bertrand Larssen) är verkligen värd att läsa. Om ingenting annat så väcker den tankar att är du den bästa du du kan vara. Ger du dig själv en ärlig chans att leva det livet du önskar? Mycke bra tankar, mycke bra frågor, flera nya synvinklar att se på livet, problem, utmaningar, glädje, motivation. “Who dares, wins.” Största delen av människor vet vad man borde göra, men hur många gör det? Borde gå upp lite tidigare, borde äta en nyttig lunch, borde sova innan träning, borde dricka mer vatten, borde fokusera bättre på träning, borde äta mellis direkt efter träning, borde, borde, borde. Och dom som sedan gör det, är oftast dom som vinner. Alla dina motståndare gör precis som du, men du kan alltid göra det 2% bättre än dom.

Han berättar i boken om ett tuffare fas i sitt liv när han tappade greppet på allt och blev deprimerad. En präst frågade hur han mådde och till slut erkände att det går inte så bra. Han mår dåligt, allt är rent förjävligt, han är trött. Prästen svarade till det “Visst är det spännande?” Visst är det spännande se den mörka sidan av livet och känna det när allt går åt helvete. Kunna stå där och tänka, att just den här stunden är ett prov att vem jag är, hur mycke jag tål. Kunna spegla till stunder där allt har gått bra, kunna önska att oh vad jag vill känna sådär igen. Det handlar om att vända 180° och se saker från andra håll. Dom som lyckas tar tag i sikten och fortsätter när det inte längre finns något hopp, när det känns att det finns ingenting kvar, när det känns att det bara går inte längre. Ännu en “borde” -sak man vet, men gör du det när du står där på kanten? Vinnaren ger aldrig upp, vinnaren vänder aldrig tillbaka, vinnaren gör allt 2% bättre än andra.

Man får dålig samvete att inte kunna känna sorg och va ledsen när man sitter på sin egen farmors begravning, men kanske det är mer tecken att det var egentligen så det ska va? Det var faktiskt hon som borde gå bort och lämna oss efter att ha fått leva ett långt liv. Vi fick dock höra två till dödsfall i släkten och det känns så jävla orättvis när människor som borde få leva och må bra går bort. Två av mina kusiner har bott i en otroligt fin fosterfamilj hälften av deras liv. Vi träffade dom flera gånger och tror alla är otroligt lyckliga för kusiners skull att dom fick en fin uppfostring och blev smarta, sunda unga män. Den andra kusinen var på begravningen igår och han berättade att fosterpappan avled två månader sedan. Han hade fått stroke när han och kusinen byggde taket, helt utan varning. Han hade avlidit på kusinens armar… Man känner sig själv en dålig människa när det inte finns ett enda ord man kan säga. Inga ord, ingenting man kan säga. Det finns bara en otroligt stor klump i mage och den enda man vet att det borde inte ha gått så…

Min äldsta kusin har haft jätte stora problem med sitt liv, han har varit otroligt fet och haft allt möjligt. Hörde i somras genom brorsan att han har gått ner i vikt och är för första gång för 20år under 100kg. Mår mycke bättre, fått terapi, fått ordning på sitt liv, träffat en tjej och är förlovad. Samma dag farmor gick bort, blev hans tjej påkörd av en bil och avled. Det är bara helt helt otroligt, hur fan kan det gå så? Även om vi knappt haft kontakt med släkten, så känns det verkligen att han var inte värd en ny katastrof. Precis när allt börjar gå bra och då helt plötsligt går världen under. Det är fan inte rättvist, det är fan inte så det ska gå…

Handlade i torsdags på väg till stugan. Stod framför lösgodishyllan och självdiciplinet rökte upp i luften. Lassade på godisar i påse och skämtade att halvkilo blev det minst. Närmare 700g. Hoppsan… Vad gör man när det finns bara favortigodisar i hyllan? Köper dom. Kommer ändå inte få köpa nått innan jul igen. Haft min godispåse i min väska och tagit ett par godisar lite då och då. Tog fram godispåsen i Arlanda, kollar in i påset och hittar en handfull halvätan godisar. Fyyyyyy, Fanny!!! Undrar om dom halva godisar som åkt in i påset igen är godkända av kvalitetsäkraren eller ickegodkända när dom överhuvudtaget har hamnat tillbaka? Äckligt och jag vill inte ens veta om dom halvor som är i min påse har varit i munnen av en kladdig två-åring… Bättre att inte tänka och bara äta upp allt.

Man blir så sjukt nöjd med sig själv när man lyckas göra någonting svårt. När man gör sånt man inte brukar göra och överträffa sig själv och kommer över dom tuffa stegen. Sedan att det är en jätte löjlig grej att våga fråga om kompisen vill käka middag tillsammans är helt annan grej, men att jag tog tag i skiten, frågade och kände att det är viktigare att få träffa kompisen och få sitta och snacka en stund. Fan vad bra jag är. Även om jag egentligen inte hade tid och ork, så är jag jäkligt nöjd att jag ändå ansträngde mig. Fick ny energi och blev glad. Hört att det är väl därför man har kompisar..?


Biografi

Det måste va någon fan som snor min tid…

Har svarat till en hel del frågor angående mitt innebandyliv under veckan. Håller på att göra intervju via e-mail och det har nästan blivit en självbiografi. Alla borde nästan skriva en biografi om sitt liv, se bakåt i tiden och inse hur glad man kan va över sitt eget liv. Inse, hur små grejer till slut är den avgörande detaljen att ditt liv blev som det blev. För mig kan det ha varit det att det var just Göran som svarade först på mitt “Hej, jag är Liisa 19 år och vill bli världens bästa målvakt.” – e-mail. Skulle nog aldrig kunnat utveckla mig själv så mycke jag har gjort nu, skulle kanske inte ens va kvar i Sverige, hade nog aldrig pluggat design och fått bra grunder för livet efter innebandy. Hade kanske hamnat i firman ändå till slut, men med annan erfarenhet. Och troligtvis hade aldrig blivit så bra målvakt jag är just nu…

Tack och lov min arbetsvecka slutade redan på onsdag. Vet inte om jag hade grejat att sitta två dagar till på jobbet. Jag är ändå ganska nöjd att det dröjde till slutet av oktober och ca. 18 000 levnadsintyg innan den första döden. Väldigt bra tajming att åka en sväng över Östersjön och få 1,5 dagar med  Fanny och Ossian. Det är så skönt med dom två när dom är så sjukt duktiga att sova eftermiddagstupplur. Svårt gissa vad vi kommer göra idag..? Naj, jag är inte trött, naj… Det är bara en liten zombie som bor i min kropp.

Köpte en bok igen. Norsk mentaltränare Erik Bertrand Larssens “Bli best med mentaltrening” (minns inte titeln på svenska). Läste några sidor och verkar inte va helt bortkastat tid att läsa den boken. Verkar va mycke fokus på vardagens små detaljer som till slut kan göra en stor skillnad. Skillnaden mellan bra och den bästa. Får återkomma efter jag har ruschat genom boken och kolla om det fanns något värdefullt i den.

Vet inte om jag har passerat någon hemlig gräns och hoppat in i någon special kundgrupp. Fick en personligt bemötande på Visby flygplats. “Kokkonen? Till Helsingfors?” Jag hann aldrig ens plocka fram id-kort innan hon hade redan checkat in mig direkt till Helsingfors. Och jag var inte ens den sista människan (tjejen) som checkade in sig. Nästan lite störande…


Grönare Stockholm

Funderade igårkväll att har vi verkligen haft så bra hemmapublik alla andra år så tidigt i säsongen? Både mot Pixbo och Rönnby var det nästan lite slutspelsstämning på läktaren. Ingen tyst publik direkt och ni gör det klart för oss på plan att ni finns där. Har vi fått några nyförvärv och nytt blod i publiken, eller är det “bara” Göran som hetsar till alla där på andra sidan av särgen? Otroligt kul spela framför en sådan hemmapublik!

Jag får nog själv sluta tvätta mina händer med tvål, eller se till att jag kommer ihåg att tvätta bort tvålen innan match… Herre. Min. Jävel. Inte så kul när man tänker att nu ska jag bara gå ut och plocka den. Nähä, det gjorde jag tydligen inte. Nästa läge, och samma sak igen. Men jag ska nog inte hänga mig helt rakt genom, fixade ändå alla returer och hjärtstoppande studs, men faaaaaaaaaan också. Lite för små mariginaler…

Tycker det är helt sjukt att svenska politikern vill lägga ner Bromma samtidigt när Arlanda är redan under maxbelastning och är tvungen att dra ner sin trafik under rusningstider då flygbolagen har inte kunnat utveckla flygplansteknik och landningsrutiner mot en tystare landning. Den lösningen någon snille erbjöd för Gotland var “ni kan väl sätta in ett extra färjetur”. Är ni helt dumma i huvudet..?! Stockholm kan väl tacka nej för nya invånare och säga att nope, finns inte längre plats? Vi kan väl demolera tunnelbanan i Stockholm och erbjuda cyklar till alla miljoner som åker med tunnelbanan varje dag? Eller förbjuda alla bilar i Stockholm och be alla gå 15km till jobbet? Och om man vill åka från Stockholm, får man väl först gå till Södertälje eller Uppsala innan man får ta sin bil och köra iväg. Ja, visst låter det bra? Samtidigt skulle vi göra Stockholm till världens grönaste stad, det är väl en av dom största argumenter varför Bromma får inte finnas kvar?

Fan, jag måste nog packa allt klart redan idag för nästa vecka… Jobbigt när man måste planera klart en vecka framåt. Jag kan väl lika bra plocka fram alla vinterkläder och skor. Varit lite kallt på morgonen och det är lite hemskt när man mitt i uppvärmingsrundan känner att jag borde haft värmebyxor under overallen. Måste även beställa ett par träningsraggisar och be att mamma kunde göra en snabbleverans. Eller jag måste gå handla garn och börja lappa mina raggisar… Den servicen har jag aldrig fått av någon anledning…

“Du kan väl spela nått på fredag?” Nu kan jag inte ens gömma mig bakom “jag har inte rört en piano för fyra månader”. Börjar själv känna att jag borde nog börja träna på nångra nya låtar, 10 års omlopp är nog lite långsamt… Men fan vad skönt när man kan koppla i hörlurarna och spela en stund 22:15 om det känns så. Inte längre bunden till klockan.

Borde nog skaffa en handsfri… Hade hunnit göra en hel del under dom timmarna jag har suttit med telefon i handen…


Skillnaden

Fasen vad jag har varit dåligt att skriva sista tider… Min tid har helt plötsligt tagit slut. Den här veckan har varit väldigt onormalt och jag har satt i telefonen varenda kväll efter (och även innan) träningen. Och det är anmärkningsvärt att det har varit skönt att snacka, ungefär hälften har varit såna telefonsamtal som har gett energi, trygghet, nya, fräscha tankar, plus att jag har även snackat med människor jag inte brukar ringa. Fan vad bra jag är. Skönt att inte behöva känna paniken när kroppen försöker krypa ur skinnet, skönt när det känns efteråt att jag är lite klokare och lite klarare i huvet än vad jag var innan.

Håller på att planera några målvaktsträningar igen. Förhoppningsvis blir det klart inom kort när och var och hur, men planering med innehållet är i full fart. Våga fråga, våga ringa, våga diskutera och här sitter jag med en genomtänkt träningsplan och på köpet fick jag bra tips hur jag ska banka dom smarta beteende- och rörelsemallar i ungarnas skallar. Dumt att uppfinna hjulet en gång till när det finns duktiga vänner som sitter med kunskapet och har även kvalitésäkrat allt redan innan. Och lite glädje får man även då när man själv kan tipsa vidare några otroligt bra verktyg dom har inte kommit på. Win-win för alla!

Insåg först idag att jag får ju hänga med mina småpluttar exakt om en vecka! Plus att jag får åka till stugan och basta i vedeldat! Plus att jag får chansen att fylla på fryset med färsk rågbröd och godishyllan med choklad och salmiakki. Ändå en liten belöning av allt annat som inte känns lika skönt. Bara med tanken om att va delaktig i boupptäckningar, arvskiftet, tanken att sälja fastigheter som har enorm känslovärde… Usch. Jag känner mig fortfarande som en snorunge som inte borde behöva delta sånt. Jag är inte vuxen, jag borde inte behöva va med på sånt… Men vad fan kan man göra..?

Kom hem från jobbet och la mig direkt vid halv fyra. Den sköna känslan inbakat med lite panik när man vaknar till en “just in case – sista minuten” -larmet som man satt på och tänkte att jag kommer aldrig sova 2,5h. Tur det var frivillig träning ikväll och det gjorde inget även om man åkte till hallen med kudden fortfarande i ansiktet. Blev spår och gym för mig istället för innebandy och slapp dålig samvete att inte har gjort mitt fyspass i veckan. (Räknar inte med måndagens spypass som ett godkänt mv-fys. Mådde så jävla dåligt flera timmar efter “lite kul intervallorientering”, efter jag sprungit en timme med maxpuls. Helvete…) och gjorde en superpower-träning inför morgondagens match. Verkade funka helt okej i helgen, så nu får vi se om det var verkligen mitt fyspass som är skillnaden.


Kameleont

Ahh, gud vad jobbigt. Jag skulle va helt klart för säng men klockan är knappt åtta… Måste kämpa en timme till innan det är klokt att gå lägg sig. Och troligtvis när klockan är nio är man inte längre trött. Den andra jobbiga grejen är att jag läser den andra delen av femte “Game of Thrones” -boken. Jag vill läsa vidare, jag vill läsa hela boken, men om jag gör det, måste jag vänta 2,5 evigheter innan jag får antingen kolla på femte säsong eller läsa nästa bok. Cruel, cruel world. Samt min bokhylla är lite tom just nu… Har några Pratchetts men dom är på engelska och det är lite trögt att läsa på engelska. Blir inte samma fart och jag är inte så bra på engelska att jag skulle kunna läsa mellan raderna lika bra som man kan göra på finska. Det är alltid någonting man missar och inte riktigt förstår när man använder fel språk. Tur jag åker hem om 1,5 veckor så jag kanske hinner skicka en önskelista och få några böcker med mig.

“Det nya Endre” börjar kännas så småningom som en liten kameleont. Vi spelar precis så bra vi behöver spela. Vi möter lagen från nedre delen av tabellen och ger en knappt godkänt insats, som betyder att vi vinner matchen men gör ingenting mer. Möter vi ett bättre lag, gör vi en lite bättre insats. Och möter vi “världens bästa lag” som någon har ropat i höstas, gör vi ett snäppt bättre insats än motståndaren. Lite lite vassare på avslut, lite mer effektiv på kontringar och backcheck-jobb, lite tuffare försvar. Vi gör det vi ska för att vinna matchen. Idag betydde det att varenda spelare på och utanför plan gjorde sitt jobb på ett bra nivå. Även om vi gjorde en riktigt bra match, känns det att vi har några snäpp till. Känns att vi behövde inte ge allt att vinna, utan det räckte med 98,5%. Det blir ändå ganska många procent till slut när det är 20 spelare som ger 98,5%.

Man vet ändå hur bra var och en kan vara och vet att flera har någon växel till. Undrar om Hjortings liv i Pixbos mål var lika förjävligt än mitt i torsdags när jag “fick” spela mot Corins femma hela träningen. Fifan. Jag ändå hade inte min sämsta dag i torsdags och jag hann fika på läktaren x-antal gånger och ville åka hem gråtande när jag inte fick ens chans att delta i leken. Ganska förjävligt att vittna klip-klap-klip-klap-spel från paradplatsen. Tack och lov vi spelar i samma lag… Och man blir väl bättre genom att träna med bättre medspelare?

Fan min tv har slutat fungera. Jag har inte gjort ett dugg och igår helt plötsligt digiboxen meddelar “Kan inte ta mot någon signal eller signalen är för svag.” Finns inga driftstörningar på tv-nätet och jag har inte flyttat något eller pillat på sladdar. Någon kråkjävlen har bajsat på antennen på taket…


Zombiefluga

Jag måste ha en zombiefluga hemma. Tidigare i veckan det var en fluga som flög runt här och jag är helt säkert att jag slog och träffade den minst 4-5 gånger. Jag slår med en bok eller tidning, jag är helt säkert att den hann inte flyga i väg och jag ser inte heller att den hade smitit iväg efter jag slått den. Den bara försvinner och dyker upp om en liten stund. Äntligen på torsdagkväll dödade jag den, jag lyfte den från vingen och spolade ner i toa. Och gissa vad? Det finns igen en fluga i min lägenhet..! Nu är jag dock helt säkert att det är inte den samma flugan jag dödade 5-6 gånger, den nya är lite större, men verkar hara samma zombieblod i sig. (Även om jag vet inte om flugorna har blod i sig? Måste väl ha..?)

Jag har den här veckan vaknat varenda j-la morgon först 04:10 och sedan ca. 05:20 och inte kunnat somna om. Känns lite sådär kolla klockan 05:20, veta att man kunde sova 30-40min till och inte kunna somna om. Samtidigt vet man att jag kommer dö i trötthet på eftermiddagen. Torsdags jag orkade inte ens sitta på eftermiddagsfika på jobbet. Jag helt enkelt orkade inte sitta där och ens lyssna dom onödiga diskussioner som går runt fikabordet. Speciellt när snacket börjar luta mot jul i oktober. Dra för fan, det är nästan tre månader till jul. Vänligen lämna julsnacket till december så det finns en chans att icke-julmänniskor inte hinner planera klart bomben som förintar hela klotet. (Fast det säkert redan finns några såna bomber i några förråd i Ryssland, USA, Iran, Pakistan m.m…)

En fördel finns det när man vaknar tidigt. Man är tidigt på jobbet och idag när jag vaknade vid åtta, kändes det att man har tagit tre timmars sovmorgon. Okej, vad ska jag göra resten av dagen? Man kan väl lika bra cykla till gymmet och göra lite mv-styrka. Går lite sådär med min träningsprogram och cykelvad. Målet är ju att göra 2-3 fyspass + 4-5 recovery-pass (stretch/foam roller/avslappningsöv.) i veckan. Saldot hittills är återhämtning från hjärnskakning, landslagsvecka, feber-helg, en latmask-vecka (icke-godkänt!) och två veckor jag har faktiskt kommit upp till målsättningen. Finns utrymme för förbättring. Har gjort om belöningskriterier och får 250kr av varje vecka jag bedömer är godkända. 1250kr i fickan om (när) jag fixar den här veckan.

Rökte dock 4000kr igår rakt upp i luften när jag var tvungen att boka flyg hem till Finland. En liten tips. Undvik att flyga på lördagar, det är så sjukt dyrt och finns 1-2 dåliga alternativ att välja mellan!!! Aarrhh… Men jag måste väl ändå va glad att det går åka tors-lör och hinna hem till söndagens match mot Mora. Slapp göra dom jobbiga beslut att åka eller inte åka, missa eller inte missa…

Tycker det är otroligt smidigt att få ett påminnelse SMS om tid till frissan. Inte så att jag hade glömt bort det, men det är inte helt dumt att påminna att jag har bokat tid till idag. Bli av med hundpälsen igen…

Vi fick en utmaning att vara med på Endres 00/02 träningar på fredagar när dom kör teknikträning gemensamt med tjejer från flera lag. Tack och lov jag kämpade igår efter jobbet. Jag var så nära att stanna hemma och gå lägga mig, men åt mellis istället och drog till hallen strax innan fyra. Det är så kul att va med på ungarnas träning och försöka förmedla det man själv är bäst på. Lite blyga, ganska tysta tjejer som ändå är otroligt duktiga och orkar koncentrera en hel timme att bara träna skott (a-laget skulle tröttna efter 10min..!). Ändra lite greppet i klubban, göra små justeringar hit och dit och man bara önskade man själv kunde utvecklas så mycke inom en timme. Helt säkert att Göran behöver inte utmana mig, Stella och Erika flera gånger att delta deras träningar, jag önskade jag hade tid att åka dit varenda fredag och ta del av glädjen och energin töisarna sprider runt om kring! Man själv glömmer bort ibland hur kul innebandy kan va och det är skönt att bli påmint om det.


Tystnad är också ett alternativ

justmymind

+

monday-polar-bear

=

Tack och lov den här veckan är snart över. Att det är lördag imorn och även om jag skulle vakna 04:10 och inte kunna somna om, det gör inget.


ZZZzzz…

Gud vad skönt när man kan sova utan att ställa en klocka. 2,5h igår efter jobbet, 11h i natt och nästan tre på eftermiddagen idag. Idag hade jag dock klockan som jag ställde framåt minst tre gånger när jag inte orkade kliva upp. Snacka om att gilla sova..!

Efter fem år är jag fortfarande inte svensk. Efter att ha gått runt i stan och undrat varför alla går med kanelbullar, varför Atterdags solde 4 kanelbullar för 25kr och efter typ 20 människor har lagt bilder på kanelbullar på instagram förstod jag att det var nog kanelbullensdag idag. Inga kanelbullar i mitt hushåll. Gjorde finska piroger istället. 3,5h projekt, ~50 piroger med väldigt ojämn kvalité. Nästsista satsen började dock likna finska piroger och tror jag lyckades göra nästan 10 lika stora piroger. Beauty is in the watchers mouth. Inte utseende utan det att dom är goda! Och förstår, typ, att svenskorna inte fattar grejen med finska piroger. More for me!

Featured image

Jag har alltid haft svårt att sitta stilla och bara lyssna på lektion, föreläsningar, möten, utbildningar. Lite konstig kombination när jag ändå har varit hyfsat bra i skolan och har ganska bra koll på det som behövs veta. I högskolan började jag skissa på föreläsningar och den har fastnat. Förra vinter skissade jag en hel block på våra gruppmöten på jobbet, och nu jag fortsätter med en ny block. Det är lite kul att kolla bakåt och se hur jag har faktiskt lärt mig att skissa. Först geometriska former, sedan stickgubbar och nu under senaste tider jag har börjat även skissa människor. Det är inte min grej. Aldrig tyckt om att skissa människor (eller skissa overhuvudtaget…), men efter mina stickgubbarna har börjat hoppa fallskärm och blivit tyngdlyftare behövde jag nog avancera mig. Inte så att jag kunde skissa människor, men kanske man ska börja nån gång..?

Featured image

Jag börjar nog ha lite för mycke kreativ energi i mig igen. Den samlas på när man inte kan bli av med det. Skissat mer än valigt och hittade häromdag trummaskin på min piano. Jag har aldrig tidigare lagt fokus på trumkomper i dom låtar jag kan spela, men efter jag gjort det märkte att jag har lyckats välja såna låtar som har världens konstigaste komp eller rytm. Har kanske en låt med rak 4/4 komp. Så mycke fick jag nytta av trummaskinen… Borde nog skaffa en riktigt trummaskin som kan göra komper för låtar med 12/8, 6/8 och 5/4 rytm. Det går ju att spela Metallicas Nothing Else Matters på 3/3 valskomp, men det är någonting som inte riktigt låter rätt…


Språknisse

Satt på macken imorse och det satt en 3-årig kille och vad jag förstod hans morfar. Läste tidningar och dom snackade något och började räkna tillsammans. Först på svenska. Ett, två, tre, fyra, fem. Hur går det på engelska? One, two, three, four, five. Ooooch på spanska då? Uno, dos, tres, quattro, sinco. Fortsatt ännu till franska och ryska. Okej, då var jag tvungen att fråga om dom ville lära det även på finska. Ja! Yksi, kaksi, kolme, neljä, viisi. Jag fattade inte först att mannen var inte ens svensk när vi snackade. Kanadiensare, hockeytränare. Okej, nu hör jag att han pratar svenska med lite amerikansk aksent. “Ja, jag försöker prata hemma engelska, franska och ryska med honom. Och svenska givetvis.” Helsike. Jag är avundsjuk på en treåring som kan flera språk än vad jag kommer aldrig kunna ens lära mig..! Varför det var ingen som lärde mig flera språk när jag var liten och som en tvättsvamp där allt fastnar?

Skulle va intressant uppleva det hur andra tänker. Om man kunde växla kopplingar i hjärnan till någon annans och försöka förstå hur deras tankarna går runt. Har fått flera gånger svara till frågor som jag själv upplever helt absurda. Skulle aldrig ens kunna tänka mig ifrågasätta samma saker som någon annan tycker är väldigt konstigt.

Visst är det lite rolig när en lite upphetsad/upprörd kund skickar e-mail till jobbet och tycker till om vår myndighet eller hur vi jobbar. När någon skriver två A4-sidor och påpekar alla möjliga fel och hur vi är helt dumma i huvudet när vi gör som vi gör. Och från grunden är kunden ändå helt fel ut. När någon tror att man är så klok och smart, men ändå har man ingen koll på läget, orkar gnälla om det och jag får motbevisa och påpeka att du har faktiskt inte tänkt helt genom. Muahhaha. Några gånger har jag fått brev där någon tar upp ett problem, och argumenterar för problemet och samtidigt i argumenten framkommer det anledningen till det befintliga lösning.

En bra exempel är att en kund från Schweiz skrev att dom fått dokumenter på fel språk (händer då och då pga landets språkpolitik) och det är helt förjävligt att vi automatiskt skickar dokumenter på tyska till Schweiz. Det finns tre officiella, jämlika språk: tyska (~60%), franska (~20%) och italienska (~7%). Hur är det möjligt att tyska är det primära språket och även franska och italienska områden får dokumenter på tyska (om ingen ändrar det manuellt)? Ja du, svaret är ju där, det du precis skrev. Bättre att ha 27% på fle språk än att ha 80% på fel språk? Hur kan jag (eller systemet) veta att Herr X är tyskspråkig och bor på den tyskspråkiga gatan och Dam Z bor andra sidan av kantongränsen och talar bara franska? Är det förbjudet att använda sin hjärna och fundera varför saker och ting händer eller görs som det görs? Är det ingen annan som faktiskt funderar varför? Varför flygplanet inte faller ner från himlen? Varför gotlandsbåten sjunker inte till havsbotten men en sten gör det? Varför Finland har svenska som officiell språk? Varför det regnar och är dimmigt på hösten? Varför himlen är (oftast) blå? Varför jag har ont i huvudet? Varför jag är så jädrans trött på allt och alla?

Minns inte när sist mitt liv har gått så fruuuuuuuuuuuuuuuuuuktansvärt lååååååååååååååååååångsamt. Känns att jag har jobbat 160h den här veckan. Känts att våra 1,5h träningar har varit 4h träningar. Känns att den här veckan tar aldrig slut. Jag har varit helt jävla slut hela veckan och känns att omvärlden vill dra allt ut från mig, den sista lilla droppen av energi som har funnits i mig. Helt jävla mätt, upp till öronen, på allt. Som man skulle märka på på morgonen att det är 8% kvar i batteriet i telefonen och du har glömt laddaren hem… Och visst blir det just då såna dagar man måste springa beeb-test, va med på utbildning, svara på 178 olika frågor på jobbet, vara tillgänglig och hjälpsam, med i diskussioner, försöka förklara solklara saker till människor som inte får grepp på saken… Har svikit ner mig och gjort en hel del sånt jag inte vill, borde, eller fick göra… Man känner sig så jädrans besviken när man gör sånt som står på den svarta listan. Falla ner på träningar och sluta träna innan träningen är slut, strunta i att försöka. Dricka redbull, inte äta ordentligt… Inte okej. Och nu kan jag även lägga till på listan att va idiot och envis när jag inte gick och la mig när jag hade första chansen.

Tur det är fredag imorn och klockan tre kan jag åka hem, gå lägg mig och vakna på söndagkväll. Jag kunde även beställa hem en pizza och äntligen gå springa i skogen en halv timme.