Monthly Archives: August 2014

?

Tänk om man fick en fräsch start i livet. Tänk om någon bara tömde alla dina filer på hårddisken och du fick börja bygga upp ditt liv från början. Du känner ingen, ingen vet vem du är, ingen frågade efter dig. Du skulle inte ha någonting att längta tillbaka, du skulle inte ha några begränsningar alls, du kunde göra vad som helst i hela världen. Vad skulle man göra då? Skulle man hamna till slut med ungefär ett liknande liv som man har nu eller skulle man göra något helt annat istället? Skulle man till slut bli ungefär den människan man är nu?

Varför folk tycker att det är ett problem om du inte umgås med andra eller när andra börjar undra varför du inte hör av dig till dom? Är det inte lika mycke deras problem som ditt? Är det inte ditt problem bara upp till 50% och deras problem resterande 50%? Är det ditt uppgift att höra av dig alltid till alla andra?

Kanske dags att sluta och byta sport när man har mått mycke bättre efter backträning och fyra minuters intervaller än efter innebandypass? Vet inte vart alla mina skruvar och muttrar har försvunnit när man efter 4 månaders försäsong inte tycker att innebandy är askul? Skulle ha bränt lika mycke kalorier, hade haft lika ont efteråt, men inte behövt komma hem med sura miner utan med den sköna känslan när man blivit klar med 4 minuters intervaller. Men skulle man springa 4min intervaller just for fun? Skulle man ändå gå till spåret om man vet att man kommer få ont efteråt?

Blir drömmarna verkliga därför att du har drömt dom? Eller skulle det bli så även om du inte hade drömt om händelsen? Hur kan du drömma om någonting sånt som inte har ännu hänt? Eller har man fastnat i “timeloop” utan att man själv vet det?

Kan man skriva ett klokt (begripligt) text endast med frågor? Undrar varför jag aldrig kom på att börja plugga litteratur?


Kill your darlings

Jag fattar inte att det tog ett år innan jag förstod att jag kan faktiskt ta bort dom tre hemska tavlor som har hängt på väggen. Nu måste jag bara ha något istället och tänkte göra några tavlor av några foton jag har tagit.

Kommit ner till top-4 efter dödat några darlings. Till slut fick bilder med fel färg försvinna och det blev kvar fyra väldigt lika bilder som ändå är helt olika. Gillar färgerna på alla, gillar hur bilderna är delade, gillar lugnet men alla är ändå i rörelse. Men hur kan jag bestämma mig? Om canvas-tavlan hade kostat en hundring hade jag gjort tre, men en femhundring börjar va så mycke att jag måste välja…

IMG_2631

IMG_6813

IMG_5199

IMG_8213

Tror jag måste göra mindre posters av dom som inte blir canvas.

Den här värmen kan dra åt skogen. Not funny anymore… Jag har även fått någon typ av värmeskadan och min hjärna har smält bort när jag var i Tofta igår och satt över två timmar på stranden. Tur jag börjar jobba snart och jag kan njuta av AC…


Ice cubes

Ice cubes float around in their own blood.

Undrar vilken sport skulle passa bra för mig. Min tålamod räcker inte för golf, jag är för kort för badminton, tennis skulle annars funka men jag pallar inte solen… Kanske lite för långsam för squash men jag är ganska bra att läsa vart bollen studsar.

Funderade här om dag att jag faktiskt gillar inte om att tävla. Jag kan bara undra varför jag håller på med sport när jag inte gillar tävla mot varandra. Ska man vara nöjd om jag vinner mot någon annan även om jag inte är ens nära min egen nivå? Jag kan vinna även om jag är skit dålig, men måste jag vara nöjd om den andra är mycke sämre än jag? Å andra sidan jag kan förlora genom att göra min absolut bästa prestation och veta att jag hade inte kunnat göra det bättre. Måste jag då vad ledsen att jag gjorde mitt bästa? Finns det någon skillnad att vinna/förlora 1-0 eller 10-0? Borde det inte va viktigare slå sig själv än att slå andra som har helt andra förutsättningar? Jag skiter i resultatet så länge jag får och kan göra mitt jobb ordentligt. Men vad blir det efter det? Om jag nu gör allt ordentligt, blir nästa målet då göra allt ännu mer ordentligt? Istället för 100% borde man ge 110%? Hur går det till då?

Varför är man så dum att man gör även om man vet att man kommer få ont efteråt? Jag borde nog pensionera mig och koncentrera på att plocka blåbär i framtiden. Skulle även slippa argumentera för blåbären varför jag inte kan plocka upp dig, men dig kan jag plocka och äta upp.

Gick genom en hel del gamla noter under sommaren och hittade en hel del såna jag hade redan glömt bort. På lågstadiet hade vi en orkester som spelade på alla skolavslutningar. En gång hade vi J.S. Bachs overture 3 (“Air”) i programmet. Jag minns hur besviken jag var när min stämma var sk. andra melodin istället för huvudmelodin, även om min stämma var ju en av dom knepigaste. Av någon anledning har jag fått för mig att lära spela låten. Vet dock inte hur länge min tålamod räcker när jag är så fruktansvärt långsam att läsa noter… Ringrostig upphöjt till 10.