10×400

Fyfan vad det blåste igårkväll (och blåser fortfarande). Var på jobbets julbord i Wisby Strand på kvällen och man såg hur vågorna slog över vågbrytarna i mörkret. Och hemresan blev ganska lätt när vinden tryckte mig upp hela Hästbacken. Sällan har man medvind i uppförsback…

Jag hade tappat hoppet att få min Extended edition av Hobbit hem till helgen när stormen ställde in alla färjor m.m. men jag fick den, ändå! Naaajs. Borde först bara göra pepparkaksdeg innan jag slänger mig i sängen och sjunker in i Midgården. 2+3 dvd:er att kolla..!

Det är ganska kul kolla folk hur dom blir så annorlunda när dom får lite sprit i sig. Ganska många är som vanligt, men det finns alltid såna som helt plötsligt blir helt andra människor när man tatt några öl. Kul (eller inte) nummer två är att varför alla vill få mig dansa? Det var närmare tio som frågade och försökte få mig dansa igårkväll. Varför folk inte fattar efter en, två eller tre gånger att jag dansar inte? Kul nummer tre var att helt plötsligt folk som knappt säger hej på jobbet kommer och börjar snacka som vi hade gjort det flera gånger tidigare. Till slut får man höra intressanta kommentarer. “Vem fan är du egentligen? Du kommer och går och jobbar lite med allt möjligt. Och din BT-statistik var grym… Ingen har kunnat toppa dina insatser, och du var även nästan felfritt. Hur lyckas du med det?”

Roligt att Anna fortsätter leverera även i VM. Het som fan. Och så typiskt Anna. Stjäla bollen från backen, springa förbi, skjuta, gå på egen rebound och slå in med en hands backhandswing. Det har aldrig någonsin hänt tidigare… Nej. Och jag har aldrig blivit irriterad på träningar när sånt händer. Nej.

Fyfan. Intervallpass klockan tio på morgonen dagen efter julbordet. Lite trött i skallen och lite för lite sömn i natt. Det är några få stunder i livet man ville inte ha mitt självdiciplin och hade varit nöjd om jag hade haft förmogan att kunna skolka från träning. Men icke. Upp med tuppen, en kopp kaffe in i systemet och ut i stormen. Och visst blev det allra allra värsta intervallpass som man kan tänka sig: 10x400m. Det jävligaste som finns. Kortare än 400m är okej, och när det är längre än 400m är det också mer okej. Men fan vad vi var bra att kriga genom helvetet i stormen och motvinden! Värsta är ångesten precis innan. Och ångesten under första halvan av passet. Och blodsmaket i munnen. Och tunga ben som inte vill jobba längre. Och den jävliga känslan i kroppen några stunder efter man kommit i mål. Men känslan som vinnare i slutet är bättre än allt annat! Starkt som fan.

Nu ska jag kämpa med pepparkaksdegen. Och baka lite pepprakakor imorgon. Jag var tvungen och köpa några mumintrollformar när jag var i Finland. Borde ha några roliga formar till någonstans… Absolut enda julpynt jag gör. Men egna pepparkakor är goda!


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s