That makes me smart

Hilary Clinton påpekar för Trump att han har inte betalt skatter.

“That makes me smart.”

Aa, fan också, varför är jag så dum att jag betalar skatter..? Man kunde ju va smart och va som Trump, strunta i skatter och konstatera “that’s called business”. Vem fan är så dum att man a) säger och tycker så, och b) han medger ju att han inte har betalt skatter =  kriminell. Den där gubben… Vilken snille.

Helt absurd att läsa om nattens debatt mellan Clinton och Trump. Man skulle vilja vakna från mardrömmen. Vågar inte ens tänka vad det kommer att hända i världen om han på riktigt väljs till USA:s president. Är det Kina, Putin eller Kim-Jong Un som hugger i som hyenas när dom ser en skadad elefant?

Fick mitt skattebeslut och kan nog ändå va nöjd. Enligt alla regler och bestämmelser var beräkningen nånstans runt 40%. Nu betalar jag avgifter och skatter på ca. 25% av bruttolön. Det känns ändå hyfsat ok. Känner inte mig så fruktansvärt bitter.

Hade en intressant fundering häromkväll ang. innebandy och spelets utveckling. Man börjar märka ordentligt hur stor skillnad det är mellan “min åldern” och dom som är födda mitten och slutet av -90-talet. Ungarna har väldigt annorlunda förutsättningar jämfört med oss gamlingar. Största delen av socialt umgänge händer via telefoner. Man kanske inte har samma förmåga att känna av vad som händer runt om kring. “Jag” är viktigare än “du” eller “vi”. Jag ska ha, jag vill, jag måste, det är viktigare att jag får säga än att jag skulle lyssna vad andra säger. Det är fel att säga att alla skulle va så, men det ändå är en stark trend inom den åldersgruppen. Man är van vid att någon annan tvättar dina träningskläder, lagar mat eller städar efter, eftersom det är väl varför mamma finns? Man vågar och vill inte ta ansvar på samma sätt. Det blir ju enklar om någon annan gör det?

Blir intressant att följa hur detta kommer påverka innebandyn (eller vilket som lagidrott) som spel? När personliga skills och egoistiska tankesätt blir mainstream, måste det synas också i spelet? Man måste ju bygga lagets spel på dom skills spelarna i laget har. Och har man inte lika stark förmåga att tänka som större enheter och man kanske ens inte behöver någon annans hjälp utan kan spela med sina egna superpowers, kommer spelet också föras mer åt det håll? Eller? Tänk bara spelare som Auston Matthews eller Jesse Puljujärvi som är helt outstanding i sitt personliga spel? Ska man ta ett hästjobb som ledare och bestämma att skola fram spelare som blir självdrivande, ansvarsfulla, sunda människor? Det skulle ändå va lättare att go with the flow och acceptera att uppfostringen har en viss trend just nu.

Kan man lära kaxiga och arroganta 20-åringar att umgås och vara närvarande just där och då? Kan man lära ut ett helhetstänk, ansvarstagande och “du är viktigare än jag” -tankesätt när människan är “färdigt utvecklat” och aldrig riktigt varit tvungen att tänka så tidigare? Hur länge tar det att lära unga vuxna att ta ansvar om man aldrig varit tvungen att göra det tidigare i sitt liv?

Man börjar så småningon känna pressen av deadlines. Jag skulle va klar med min 3500 ords uppsats tills tentan som är 18/10. Jag är uppe på 5000 ord och måste skriva om hela skiten, och fundera ens på riktigt vad jag vill skriva. Har ännu ca. 150 sidor kvar av boken att läsa, och känns att det tar längre och längre tid att få det gjort. Borde kanske försöka kämpa i veckan ordentligt när jag ändå vet att nästa vecka hinner jag knappt göra några skolgrejer…


Crash

Nu börjar man åtminstone få lite dåligt samvete när man inte har skrivit nånting förutom skolarbete för jääääättte länge. Tänkt snart en månad att jag ska skriva till gubben. Jag hade redan börjat i veckan, fått ihop några rader. Och min dator crashar. Har tre datorer, och den crashande datorn var den jag minst anade. Nyaste, köpte den i juni. Har min arbetsgrejer på den, samt min inlärningsdagbok jag har skrivit nu snart under 7 veckors tid.

Skulle åka till träning på tisdag, stänga av datorn… Bluescreen. “Detta är för att skydda din dator. Har du nyligen installerad hårdvara eller mjukvara, avinstallera den genast.” Har inte installerad någonting sedan jag installerade Office 360 i början av augusti. Oftast bluescreen rullar på en stund, datorn stängs av och slås på och fine. Nu går den till safemode “windows kan inte startas upp”. FanfanfanfanfanfanfanFANFANFANFANFAN. A) mitt skolarbete. 7 veckor, 12 sidor. I form av inlärningsdagbok, så det är inte så lätt att återskapa den. B) Programmet som är för lasern och med vilket jag jobbar nästan dagligen kan endast installeras på datoren när den fysiskt är ikopplat i lasern via usb-sladd. Måste jag installera om windows, betyder det att jag måste ASAP till Finland att kunna installera programmet på datorn igen.

Datorn startas efter flera timmars snurrande, kommer fram till skrivbordet och oavsett vad man gör, så “microsoft windows svarar inte”. Helvete… Brorsaaaaaan hjääääääääälp mig..! Safemode, controlpanel, återskapa en tidigare version av windows. Efter flera timmars oro, ha datorn snurrat klart och allt fungerar. Utan att jag har tappat bort någonting. Lärdom nr. 1: spara skolarbeten i molnen framöver. Tack och adjö. Varit i skolan ca. 15år och aaaaaaaaaldrig nånsin har det hänt att min dator craschar och jag skulle tappa bort arbetet jag har gjort. Tydligen det är möjligt.

Konstaterade redan tidigare under hösten att jag har ju tappat en hel del matchrutiner efter dom personer som var inblandade i dom, har försvunnit. Matchdag och jag fortfarande sitter och funderar att hur fan ska jag få ihop det. Har kommit över problemet med obefintliga personer, men att det inte skulle va alldeles för lätt, är det vanliga tidsplanering också exploderats och byggts om på väldigt rörligt underlag så att man aldrig vet hur det kommer se ut. Det enda jag vet att jag kommer ha sjukt mycke tid över, men vet aldrig när jag får den tiden och i hur stora portioner.

Nu låter det som att man skulle ha schemalagt varje minut på matchdagen, men så illa är det inte. Man ändå har alltid vetat att var man har tiden, och kan göra vissa grejer i en viss ordning. När man äntligen har lärt sig vikten av rutiner, och vissa rutiner på matchdagen ger dig den tryggheten som man behöver ha. Rutiner födds ju därför att man har upptäckt att det är en bra grej som funkar för mig. Man kan känna av att hur är känslan och kroppen idag, vad man måste fokusera på och vad vet man att funkar idag. Med rutiner får man koll på läget. Nu har man bara ett hög med pusselbitar men pusslet är visst inte längre samma. Undrar hur det skulle kännas att vara en människa som hatade rutiner och som skulle aldrig göra saker på samma sätt och aldrig ha behov att hålla vissa tider? För mig skulle det va som att binda ögon och försöka åka i stan utan att crasha med nån, gå mot röttljus, bli påkörd av bilar eller gå rakt in i väggen…

Vi fick en skoluppgift att skriva en egen reflektion om hållbart idrottsledarskap. Vad är hållbart ledarskap och hur kan man påverka och utveckla det. Skrev min reflektion och egna erfarenheter och tankar. Lämnade in uppgiften och gick vidare till nästa del av kursen som handlar om etik och moral inon barn- och ungdomsidrott. Kollade tre föreläsningar och dom tar upp exakt såna punkter jag skrev på min reflektion. Läser två artiklar som handlar delvis om det jag har redan skrivit själv. Fan också, nu får man lätt den känslan att det är inte alls mina egna reflektioner och att man skulle ha bara kopierat dom viktiga punkter i sin egen text… Man känner sig lite dumt när man redan skrivit det som tas upp. Å andra sidan vet jag att jag är åtminstone på rätt spår och har ganska bra känsla på det hur det bör vara och vad man borde göra att kunna vara en “hållbar ledare”. Egentligen självklarheter som tyvärr inte är så självklart för alla…


Zombiearmé

Nähä, det håller i sig. Oflyt med skrivandet. Nu börjar det dock bli lite allvarligt när första deadline andas i nacken. Ett skolarbete som skulle behövas skriva typ varje vecka, och första uppgiften på hållbart idrottsledarskap skall lämnas tillbaka nästa vecka. Bra sätt att försöka lura sig själv i rätt mod genom att skriva först något annat.

Levt ett fritt liv nu en dryg månad och det är ganska intressant hur diciplinet och effektiviteten varierar så himla mycke. Ibland är det ingen problem alls och ibland, som i veckan, får man ingenting gjort. Men jag gnäller inte att man får välja själv. Ska man gå upp nu eller snart? Ska jag till biblan eller ska jag stanna hemma? Jobba, plugga, inte göra ett dugg och få dålig samvete? Och börjar man blir uttråkad så vet man att det alltid finns en skolbok som ska läsas.

Och fyfan. Jag var tvungen att köpa två kursböcker på 1400kr. Ha en kursbok som kostar 900kr och den inte finns nånstans att låna. Inte i en enda bibliotek, och när den är publicerad 2016 så finns det inte ens begagnade exemplar. Saltig pris. Hoppas den är värd alla kronor…

Jag verkar va en krånglig människa. Jag har haft kontakt med Skatteverket både i Finland och Sverige flera gånger, och till slut på tisdag ringde en tjej som kunde svara min fråga. Jag jobbar i Sverige för företaget som befinner sig i Finland, och endast i Finland. Jag är inte skattepliktigt i Finland, så Finland bryr sig inte om mig. Vilket då betyder att jag är skattepliktigt i Sverige för arbetet som sker i Sverige. Oavsett hur man gör kommer jag få betala skatter och avgifter runt 40% av min bruttolön. Jobbar jag i Finland, betalar jag 35% skatt. Spelar ingen roll om jag skulle ha en egen och fakturera firman hemma, eller om dom betalar lön till mig eller hur man än vrider och vänder, hamnar det alltid på ca. 40%. Fyfan vad bitter man blir. Det är inte värd ett dugg att jobba när man får knappt ens 60% av lönet i handen. Man skulle tjäna sjukt mycke mer om man anmäler sig som arbetslös och tar ut socialbidrag. Det helt enkelt tjänar inte att försöka vara självförsörjande och jobba ihop alla småpengar att kunna betala ut sin hyra.

Brorsan hade också räknat att om man skulle “byta” helt till socialbidrag skulle man få mer valuta på kontot än att faktiskt försöka jobba. Men man vill inte göra det, man vill inte va samhällets fripassagerare, man vill ju ta hand om sig själv, jobba, få rättvist lön och kunna leva med det. Vet inte vart alla pengarna går och vet inte varför det är alltid lättast beskatta och straffa dom som tjänar minst? Alla besparingar finska regeringen försöker få genom i sin årlig budget på något konstigt sätt riktas mot en och samma grupering. Dom som redan har det förjävligt och ont om pengar. Bra jobbat. Inte konstigt att det finns så mycke illamående, bitterhet och sura människor i den här världen. Hur man än försöker göra det rätta, så är det alltid någon som stjäl dina pengar.

Det är kanske bara ett måste att ta tagit i sig själv och tvinga sig att börja skriva skolgrejer också. Finska kursens “dagbok” är en frittformulerad uppsats på 3500 ord om ledarskap och organisation. Man ska fundera saker som skrivs i boken, men vad jag har förstått är det upp till mig vilken synvinkel jag väljer att ta. Pratade med morsan häromdag och jag kom på att tänka hur det är att vara en chef och ledare till dom ungdomar som växer upp nu med alla smartphones och föräldrar som bara stirrar skärmar. Dom unga som inte lär sig det sociala umgänge och face to face mötande på samma sätt som vi lärde oss innan internet och smartphones. Det finns hur många studier som helst som förespråkar för att man måste vara närvarande med sina barn, man måste uppmärksamma, prata, göra och vara med småbarnen aktivt att dom ska lära alla grunder. Empati, ögonkontakt, kommunikation, alla självklarheter och oskrivna regler om att hur och vad man ska göra. Sånt man inte lär sig genom att ge en ipad till ettåring på matbordet så att den sitter still och inte leker med maten. (Vilket är ju barnets sätt att bekanta sig till maten, smaken, konsistens, lära sig att äta.) Man blir ju nästan rädd av tanken att man skulle vara en ledare för såna människor nån gång i framtiden… En zombiearmé där varje individ tror att jag vet bäst och alla ska göra det JAG vill.


Dagisfru Liisa

Oj vad jag är dålig på att skriva nuförtiden. Vet inte om det handlar om att helt plötsligt jag inte längre sitter 40h/veckan och funderar alla dumma saker långa dagar. Å andra sidan när man pluggar och försöker förstå och lära sig så bearbetar man egentligen mycke mer och det skulle finnas större behov att organisera all information i huvudet. Undrar om det är tillfälligt eller ett helt nytt fas i livet… Man får väl avvakta och se.

Kul när det börjar äntligen finnas såna korta glimtar och känna att det är kul att få spela matcher snart. Att ha en bra känsla i kroppen efter träning och kunna konstatera att man kommer in i spelet bättre och bättre. Kul att få även själv stå första matchen för säsongen. Och fan vad man känner sig dum när man slår in två bollar själv. Den första studsade på fötter och klubbar och helt plötsligt man själv ligger på golvet och studsar med bollen. Istället att bara sitta lugnt och plocka bollen spelar man flipper och svepar bolljäveln in. Grattis. Inte nog… Näst tar man en helt sanslöst rädding, sträcker ut högerarmen, träffar bollen, bara att komma ner med vänster armen som slår utstudsande boll in i kassen. Lite som en badminton-serve med höger och slag med vänster. Bra jobbat, bra jobbat. Tur att träningsmatcher är väl tänkt att kunna göra sånt här och slippa göra det sen när det gäller… Jaja, matchen slutade 4-4, vi blev glada och killarna behöver inte skämmas över att ha förlorat mot tjejer…

Kollade på repris från OS-finalen i fotboll imorse. Tyskland mot Brasilien. Precis innan straffar hör man hur kommentatorerna säger att “nu är det mycke press på Brasilien. Det är ingen som vill bli syndabock. Fördelen är hos Tyskland som behöver inte spela framför hemmapublik som nog är mer en nackdel för Brasilien just nu.” Ööö, vad fan pratar ni om? Har ni inte ett jäkla koll på idrott? Eller är det ingen annan än jag och Anna Jakobsson som tänker att vilket jäkla läge att bli en hjälte? Varför skulle man i just det där läget inte våga gå all in? Är det bättre att ge 70%, ge en större chans till dålig utförande och ge sig en bra möjlighet att tycka synd om sig själv resten av året? Är det inte bättre att gå all in, ge allt, göra ALLT du kan, för att det liksom finns en chans att du kan avgöra och du kan bli en hjälte? Varför ska man känna press från publiken, var det hemma eller bortamatch? Jag vet INGENTING som är bättre att kunna kliva framför sitt hemmapublik och ge ALLT. Man givetvis hoppas att det är tillräckligt mycke, ibland det räcker och ibland räcker det inte. Finns ingenting som slår den stunden när du kan kliva fram, framför din egen publik, och kunna avgöra. Varför ska man bli rädd att förlora när du har allt att vinna? Om du inte vinner kommer du ändå förlora. Förlora är ju liksom startlinjen, stället därifrån du börjar, stället du vill komma ifrån så snabbt och gott det går. Varför skulle man välja att va kvar där när man kan våga, göra och få en riktigt bra chans att vinna? Måste erkänna att jag blev nästan tårögad när brassarnas målvakt räddade sista straffen och Neymar satte sin. Han blev i två sekunder från största farss till nationens största hjälte.

Fyfan vad man är trött och sliten. Vi sprang i backe efter matchen. Som man inte redan skulle va helt slut att ha spelat mot nästan fullvuxna killar. Spöregn, mjölksyra i kroppen redan innan man har tagit ett enda löpsteg. Runt IMA:s kullar och upp och ner alla tre backar. “Vi ska springa backe, men jag kommer inte berätta hur många gånger.” Nämen, ett liten psykologiskt krig som jordgubbar på tårtan. Första varvet kändes hemskt. Andra  varvet kändes ju ännu värre. Efter typ tre varv man vill spy, gråta, försöka andas och dö samtidigt och det börjar bli svårt att hitta något som kunde få dig att må sämre. Man vet inte alls hur många varv till vi ska springa. Bara sucka och köra. Efter några till varv man bara kommer på andra sidan av djävulskapet och förstår att värre än det här kan det inte bli, så det är bara trampa vidare och köra järnet. Ganska härlig känsla egentligen. Helt plötsligt känns det inte lika tungt och hemskt även om det går sjukt mycke saktare, benen är bly och man kämpar för livet att kunna få in syre. Bara trampa på. Kul att märka att man fick inget som helst ångest, och man kunde ha bara trampat vidare tills döden hade hämtat en. Hungrig, trött, sliten, gråta, spy, inte kunna andas, genomblöt, spöregn… Jag tar allt och kör vidare.

Jag har nog aldrig tidigare blivit mörkrädd när man läser en skolbok. Håller på med “Managing and organizations” -kurs och läser en bok som heter så. Från individer till grupper, team och ledare och sen tror jag att jag läser vidare till organisationer. Mycke sånt som är solklart till en idrottsmänniska. En individ i gruppen ska hitta sin plats, ha en roll, veta vad man ska göra. Vill man att en grupp ska fungera eller att den ska förvandlas till ett team ska alla individer ha ett ungefärligt likadant åsikt om målet och hur jobbet ska göras att nå målet. Och att en team ska vara produktiv ska man ha en ledare som kan fokusera på rätta saker, hjälpa individer att förstå sin uppgift och motivera dom att göra jobbet, och göra jobbet för lagets bästa. Inget konstigt alls, solklart för en som har hållit på med lagidrott hela sitt liv och fått vara med i bra, superbra och mindre bra lag med bra, superbra och mindre bra ledare. Man kan reflektera och hitta ganska snabbt varför vissa team har funkat och vissa inte. Varför det har blivit kanon bra eller mer stormigt.

Mörkrädd blir man när man börjar läsa om olika ledarskapsteorier och exemplar som finns i boket. “7 IN’s”, 7 dödssynder för en ledare. 7 olika saker som du ska undvika som ledare. Att man lyfter upp sånt här i en skolbok, måste det vara sånt som förekommer i företagslivet och bland människor i ledarroller. Man blir så jäkla mörkrädd om det verkligen är verkligheten.

  • Intention = att man vill skapa oro och dålig atmosfär på flit. Man skrämmer folk och leder genom att förstöra.
  • Incompetence = du är inkompetent för uppgiften. Du vet inte vad du gör. Du har inte koll på läget. Du borde inte va där du är. (Hur har man ens fått ledande rollen och är kvar som ledare i det här fallet..?!)
  • Infidelity = icke-förtroende. Du har inte förtroendet för andra och ingen annan har förtroendet för dig. Du kan inte hålla andras personliga och känsliga saker för dig själv.
  • Insensitivity = du saknar social kompetens
  • Intrusion = man saknar förståelsen att dina medarbetare har också ett annat liv utanför jobbet. Man förväntar sig att arbetet är prio 1 och det finns ingenting annat.
  • Institutional forces = man reglerar allt arbete alldeles för mycke. Speciellt när man gör regler som vill att folk ska jobba mot sina egna värden och värderingar
  • Inevitability = något som påverkar gruppen utifrån (oväntat händelse/katastrof) som inte tas hand om ordentligt och på rätt sätt.

Att behöva ta upp sånt och lära ut till människor att detta ska du inte va om du vill bli en ledare..? Är det inte självklart att du som ledare ska inte ställa till det i gruppen utan du ska vara den som ser till att gruppen mår bra och producerar på det sättet som är förväntat?

Intressant att det finns en hel kapittel som handlar om positiv psykologi och hälften som står i boken utgår ifrån dåliga exemplar och det man inte ska vara eller göra. Man läser boken och noterar och försöker förstå innebördan av t.ex. just “7 IN’s”. Du brännmärker dom orden i din hjärna. Sätter ett “icke” framför. Vilket hjärnan suddar bort automatiskt för att spara hårddisk och minnet. Bra där, ni verkar inte ha förstått helt upp till 100% hur våra hjärnor fungerar. Kanske jag ska ta upp det i min uppsats om boken och bevisa att jag har förstått åtminstone något om ledarskapen.

Jag har fått två bra råd angående ledarskapet som är mer värda än en hel kurs om ledarskap och organisation: “Led din firma som du skulle leda ditt lag.” + “Led ett lag som dom skulle va småbarn. Va tydligt, sätt tydliga gränser, berätta när dom gör något bra och gör själv som du vill att dom ska göra.” = Hej, jag heter Liisa och är din dagisfru.


OS

Det är ganska roligt att kolla på OS pga alla konstiga grenar som finns med. Kollade en liten stund kanotslalom igår. Känns på något sätt jätte konstigt att såna grenar som kanotslalom, skateboarding, vattenpolo eller fäktning samtidigt när t.ex. fotboll har konstiga begränsningar. Samt att helt plötsligt det finns såna länder med som är långt ifrån toppen i just den sporten, bara för att kvalet är byggt på ett visst sätt.

Har kollat nu gymnastik några kvällar. Lagtävlingar för tjejer och killar. Helvete också vilket jäkla sport..! Det dom gör är ju omänskligt. Alla hopp med 3,5 varvs volter med rak kropp, med dubbla kombinationer… Tycker simhopp är häftigt, men dom här omänniskor gör nästan svårare grejer endast genom att hoppa upp i luften och landar på fötterna. Simhopparna ändå har 10m på sig att snurra runt fyra gånger sin egen axel. Och sen kommer en amerikans tjej som bara skuttar lite och tjuftjuf snurrar 4 varv runt sig själv och två voltar med rak kropp innan hon landar perfekt. Själv klarar man knappt av en kullerbytta.

Fattar inte snacket om att gymnastik skulle va töntigt. Man känner sig själv som icke-idrottare och som en elefant i porslinaffär när man kollar på gymnastik. Hopp-skutt-diudiu-zadam. Dom hoppar högre från handstående än vad man själv hoppar med benen.

Börjar få ordning på min tidplanering och insåg att jag måste fasen plugga på heltid om jag vill hinna plugga klart allt under vintern. Lite dumt att dom svenska kurserna jag tog går alla olika tider. En börjar v.35, en v.39 och en v.45. Blir en tre veckors period där jag i princip läser på 150%, men förhoppningsvis hinner jag bli närmare klar med finska kursen och bara förbereda mig till tentan som är v. 42.

Man följer USA:s valkampanjer med stor skräck. Det är heeeeeeelt ofattbart hur Trump kan va en hjärndöd apa. Hur en så pass dum människa kan komma så långt i presidentval och att det är en allvarlig risk att han blir USA:s president. Intressant att nu börjar även världen och experter varna för att Trump blir ju ett stort säkerhetshot om han blir USA:s president. Finns teorier att Putin skulle vara bakom Clintons e-mailskandal känns inte alls konstigt alternativ. Vad skulle Putin vilja mer än att USA skjuter sig själv i foten och försvinner från kartan? Efter det finns det endast Ryssland när NATO faller med Trumps utrikespolitik. Det blir också ytterst intressant se hur man lyckas hålla landet ifrån att drunkna när man minskar skatter från 35% till 15%. Vart ska man få in dom pengarna som inte längre kommer från skatter?

Känner mig helt förvirrad när jag nästan pratar mer finska under dagarna just nu. Varit nära att svara på finska flera gånger när jag har varit i affären eller biblioteket. Precis i sista stunden inser man att nu blir det fel och när man byter till svenska i luften blir det hackigt och fel och låter ännu dummare än vad det brukar låta. Jaja, jag kan språket men my brains just froze.


Walking Dead

Jag är som ko på isen. Jag har påstått till lillebrorsan flera gånger idag att det är tisdag eller onsdag. Även om jag håller på att läsa torsdagsbilaga i matbordet. Två första dagar under sommaren det verkligen känns att jag har semester. Så skönt när man kan vakna, läsa tidining, käka frukost och ta en timmes tupplur därför att man känner för det. Synd att veckan är snart slut och nästa vecka blir fullpackad innan jag tar djävulsresan hem på söndag-måndag.

Kollade genom mina kurser igen och tackade ja till tre av fem. En startar vecka 35, en 39 och en 45. Tror det blir ganska bra med företagsekonomin. Läste genom alla kursinfon och känns att dom kan bli hur spännande som helst. Första tanken är att shit vad det blir avancerad och mycke jobb, samtidigt kurserna är inriktade för dom som är redan coacher eller vill bli coach. En av kurserna innehåller även praktik med “egna idrottare”, dvs jag måste ha tillgång till en grupp idrottare att kunna göra alla uppgifter. Låter avancerad, men minst lika spännande.

Jag skulle vilja byta min finsk abonnemang till en annan, men det går inte. Jag liksom finns inte längre i Finland. Vet att hälsåvården sa upp mig efter tre år. Skatteverket gjorde slut med mig efter 5år och nu finns jag inte längre. Även om jag har finsk personnummer och har en fungerande finsk address och allt så kan jag inte öppna ett nytt abonnemang. Säljaren var en jätte trevlig kille och vi hittade en lösning på mitt problem. Han kunde även upplysa mig att jag kommer ha en viss karenstid när jag sen flyttar till Finland och att jag måste “samla upp” mina kreditupplysningar från noll igen. Tur man har en morsa som ställer upp och kan ta ett nytt abonnemang till mig. Kommer spara en hel del pengar när man kan ringa 1200min med 250kr fast månadsavgift i Norden och Baltien.

Vi har haft ganska intensiva funderingar och analyser hemma efter Turkiets händelser. Jag och lillebrorsan har kollat en hel del dokumenter om världskrigen och stämningen och händelser innan, under och efter och funderat hur mycke det liknar läget just nu. Vem är bakom Turkiets kupp? Att det finns ingen som vill ta ansvar för det, känns som att det kan vara Erdogan själv. Och vad gjorde Hitler innan kriget? En kupp som gav en anledning till att rensa bort en del ovänliga människor och sätta upp ett eget specialstyrka SS. Stalin hade gjort liknande grej med sin armé.

Vad händer i samhället när tusentals lärare och forskare sparkas? Vad händer när hundratals åklagare och domare sparkas? Vad händer när hälften av polisstyrkan grips? Vem ska ersätta alla människor? Ett par imam som är Erdogans kompisar? Vad händer då i samhället? Median är under Erdogans ord sedan innan. Det som jag hade inte alls fattat var att Turkiet är en NATO-land. Det känns inte riktigt tryggt att ha en galen religös diktator i NATO.

Undrar om det var så här i Europa på -30-talet. Man liksom har känn på det att det händer lite konstiga saker och allt är inte som det ska, men ändå vet ingen vad det pågår på riktigt. Stod i tidningen idag att typ i Alanya märker man inte alls att det har hänt nånting i Istanbul & Ankara. Turister är på semester och ingen fattar nada om situationen. Turkarna förstår att det som media säger är inte sant, då det är Erdogan som har makten där också. Galet.

Galet är också Pokemon Go. Delvis förstår jag spelet och det är ju en briljant idé, men man blir lite rädd vilket beteende det väcker hos folk. Jag har sett några reklamsnuttar om Walking Dead där zombier vandrar medveteslös på motorvägen. Går eller kör man en bit i stan, ser det precis ut som i den serien. Jag har redan påstått länge att smartphones skapar dåligt beteende och beroende, men nu börjar det verkligen lika en scifi-zombie film. Det är dock himla bra att folk som sitter inne annars faktiskt kliver över tröskeln ut i solen och kan även möjligtvis prata med andra människor. Men återigen, allt har sina gränser. Jag nästan sprang på en cyklist som jagade pokemon och stannade helt plötsligt mitt på vägen utan någon varning.


Please leave me

Ensamhet är underskattat. Stort underskattat. Hörde om en studie där vuxna människor skulle lugna ner sig för en kvart varje dag bara för att sitta i lugn och ro och inte göra nånting. Bara sitta och va. En del av dom valde hellre att ta elshockar än att sitta 15min utan någon aktivitet. Jag skulle fasen betala för att kunna ta en kvart utan några störningar när det blir hetsigt. Kan man vara så rädd för sig själv att man inte vågar sitta med sina egna tankar en liten stund varje dag?

Jag är lite förvånad att det tog två månader innan jag känner att nu räcker det. Nu har jag fått nog att leva med andra och enligt andras tidtabeller. Jag har inte hunnit träna för tre dagar och jag märker att jag håller på att bli den värsta surkärringen. När du äntligen skulle ha en stund tid, cirkulerar åska runt om kring och där spricker tanken att gå ut och träna. Och är du på landet så det enda alternativ är “utomhus”. Samtidigt får man dålig samvete av att bli sur när man inte får tid att träna när du måste umgås med människor som inte får din tid resten av året. Men ahhh vad man längtar efter den stunden man får bestämma över sitt eget liv igen.

Fasen vad bra. Jag kom in på 5/6 kurser vad jag hade sökt till hösten. Nu måste jag fundera att vad jag ska tacka ja och hur mycke jag hinner plugga, så att det blir inte alldeles för mycke på en gång. Om jag minns rätt går 4/5 kurser i period 1 och endast en kurs i period två. Plus att jag skulle läsa minst 30hp företagsekonomi under vintern. Jag kom även på nyss att det skulle va nyttigt om man kunde gå kurser t.ex. hjärt-ochlugnräddning och första hjälpen eller nått liknande. Snart har jag hamstrat på mig så mycke grejer att jag hinner inte med allt.

Spännande att det har gått närmare 3 månader sedan säsongen tog slut och jag har fortfarande ingen intresse för innebandy. Jag var på landslagsläger innan midsommar och efter det jag har inte ens rört på min utrustning. Jag har fått nytt galler och hämtat nytt utrustning (som var, återigen, en katastrof). Hoppas man ändå tycker att det är okej att kliva in i början av augusti…

Fyfan vad jag ville börja gråta när jag hämtade nya målvaktsbyxor. Förra året var jag inte glad när modellen är inte mitt smak, men vi löste problemet genom att morsan sydde om mina byxor. Nu är det exakt samma modell som förra året. Jag tar exakt samma byxa, samma storlek, bara att få märka att dom är ÄNNU större, bredare och längre än byxor jag har haft. Hur är det möjligt att jag har exakt samma modell, samma storlek och nya byxor är 5cm längre och 15cm bredare än mina gamla? Och hade man tagit ett storlek mindre, hade dom varit alldeles för korta. Att jag gillar inte just den modellen får jag bara leva med, men hur svårt kan det va att tillverka kläderna i samma storlek två år i rad? Man kunde lika bra spela bingo och kolla vad man vinner, när det inte finns någon kontinuitet i storlekarna. Tur att jag har en mamma som kan rädda mig från dom stösta krokodiltårar igen.

Oj vad jag längtar efter till nästa vecka när jag förhoppningsvis får äntligen några dagar helt för mig själv. Jag har varit på landet sedan från söndag med brorsans barn och tack godegod vi åker hem imorn. Så länge dom är en och en går det bra och det är rätt så lungt, men fan när dom är båda två i samma utrymme. Särskilt om du är ensam med dom. Tror veckans fras är “Fanny/Ossian fokusera på din egen grej, låt henne/honom göra det själv”. Man måste hela tiden peta på andras grejer, man måste reta den andra, det är som en stor monster som har två huvud, fyra armar och fyra händer och två starka viljor. Kommer hem imorn och sen jag behöver åka iväg på fredag, först till Tammerfors och vidare till Kuopio. Jag är lite orolig att hur jag klarar av en hel helg att träffa nytt folk och umgås med nya människor. Man får inte sova och träna när det passar för mig, utan när det passar för andra (så alldeles för lite och alldeles för sällan).

Oj vad det blir skönt att åka tillbaka till Gotland och göra precis det jag vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Ingen som undrar över det att jag behöver sova eller det att jag verkligen vill träna varje dag. (Nu när jag äntligen vill och är sugen för att träna.) Undrar hur jag nånsin klarar av att bo ihop med nån eller ha en egen familj när jag håller på att bli galen efter några dagar i en symbios där man måste fråga om allt “kan jag…”? Eller kanske jag är bara alldeles för snäll och omtänksam när jag bara gör sånt som är för allas bästa…

 


Identitetskris

Oftare och oftare hamnar jag dit att jag tänker ofta att jag skulle skriva, men får aldrig gjort det. Nu har jag haft tanken att skriva över en vecka, men inte hunnit sätta mig framför datorn och lugna ner mig.

Nu har jag en brand new dator och varit tvungen att ge lite kärlek till den och ladda ner nödvändiga program och försöka få ordning på det mesta. Fick en jobbdator och laddat ner alla program som behövs att kunna jobba med laser. Nu kan jag åka hem i slutet av juli och via e-mail jobba och hjälpa morsan. Jag kan rita och göra färdigt alla filer som morsan kan bara öppna med sin datorn, koppla sig mot laser och trycka på start. Fortsätter det samma fart vi har haft i juni, kommer jag få jobba flera timmar varje vecka! Mycket välkommen i sidan av mina studier och träning. I mina tankar kan detta bli en ultimatum lösning om allt går som det är tänkt. Ingredienserna finns till något väldigt bra i alla fall!

Sista dagar på jobbet och vi har gjort flera spännande grejer igen. Idag blev vi klara med en vattentät akrylrör som har en luftmaskin på botten. Fyllde tanken med vatten och det bubblar underifrån. Häftigt och jag har redan flera idéer hur man kunde hypa till det ännu mer. Troligtvis kommer vi åka till jobbet nästa vecka, på semester, och köra några timmar med laser. Jag har hunnit fundera tiotals olika alternativer vad vi kan göra bl.a. med vår logga. Några ashäftiga idéer. Jag har bara inte hunnit göra något, när det finns så mycke jobb som kan faktureras.

Herreminjävel vilken identitestkris jag har haft senaste veckor. Jag har insett att min grundkondis är på botten och varje gång jag rör på mig, stiger pulsen upp till himlen. Jag fick några olika grundkondispass där man jobbar 120-140 puls. En med cykel, en med crosstrainer och ett löppass. Jag fick en fruktansvärt identitetskris förra veckan när jag insåg att gamle farmor går om mig med sin rollator när jag “springer”. Jag promenerar med närmare 130 puls. Varje gång man vill byta till joggning, stiger pulsen över 140. Jag höll på att bryta ihop första 30min, och mot slutet jag kunde vända det till något nytt. Om det är så jäkla svårt att jobba med låg puls, det är kanske precis därför jag måste göra det. Är det svårt, då är det en utmaning. En alldeles lagom utmaning till mig att trycka in ett låg puls pass i veckan och utmana mig själv att träna lätt. Köra järnet kan man alltid göra, men träna lätt..? Det har åtminstone kroppen glömt bort hur man gör det.

Jag försöker dock vara smart och ta detta som kommande 8 månaders utmaning. Jag hinner inte göra så hemskt mycke på två månader, men om jag kör ett grundkondispass i veckan hela hösten, kanske då kan man se ändring nånstans?

Och fifan vad det var kul att köra ett intervallpass igår! När man får springa, SPRINGA, med mer eller mindre flygande steg och trycka på oavsett pulsen. Härligt! Jag blev även jätte förvånad att under första åtta 1min intervaller lyckades jag undvika springa i uppförsbacke alldeles för ofta. Startar man vid viss punkt så får man springa alla intervaller uppåt, man vilar neråt och springer uppåt igen. Nja, tredje set jag sprang endast uppåt och 4 av 8 vila var så brant neråt att jag fick mjölksyra när jag gick ner i backen. Härligt med skidspår!

Jag nästan krockade med en rådjur. 2m ifrån krock. Jag sprang på 7,5km spår, solen sken rakt in i ögonen på mig, jag sprang på höger sida av spåret och precis framför mig på vänster sidan stod en rådjur. Jag såg den först när det hoppade på spåret och började springa före mig. Jag fortsatte springa och kom nästan ikapp innan den förstod att jag kommer fortsätta på spåret och hoppade in i skogen. Vet inte vem blev mest rädd, jag eller djuren. Jag förstod inte ens stanna när det hoppade framför mig. Jag förstod inte heller att jag hade kunnit springa ikapp den om jag hade ökat farten lite. Och detta händer alltså mitt i storstad.

En till identiteskris fick jag när jag var modigt och tränade på friidrottsplan som finns 5min promenad ifrån oss. Jag kör 4x5x60m och känner mig som en elefant som hamnat mitt i gepard-floket. Det är inte kul att träna samtidigt med friidrottare som bara flyger framåt med en perfekt teknik. Man blir så jäkla avis när man själv knappt kan springa.

Ojojoj, Game of Thrones. För en gångs skull har man inte den värsta krisen efter säsongsavslutning, det blev en vädligt spännande uppställning inför nästa sässe. Nu vet man på sätt och vis vart allt ska leda, känns att nu har nästan alla bitarna avslöjats och det handlar mest om vem, hur och i vilken ordning. Men lite ledsen är man att man får vänta ett helt jävla år igen. Tur att Marco Polos andra sässe kommer i helgen, så man kan kriga genom den som tröst. Lillebrorsan försöker få mig även att kolla på Vikings. Jag vet inte bara när jag skulle hinna göra det..?! Tydligen en väldigt bra serie det med.


Tro

Vet inte varför man fortfarande blir så förvånad om Donald Trump och hans valkampanj. Jag fattar inte hur så många av amerikaner tror på det han säger och tycker som han. Att Barack Obama skulle va muslim? Vadå, vad spelar det för roll? Muslim är inte lika med terrorist, förutom för Trump. Lika mycke kristna eller andra religoner krigar för sin tro. Att vaccinering leder till autism? Att Obama är terrorist och inblandad i Orlandos skjutning? Att klimatförändring är kinesisk komplott att förstöra amerikansk industri? Målsättningen att bli av med asbestisolering är mafias komplott. Vad kan man förvänta sig av nationen där 4% av befolkningen tror på att världen behärskas av humanoid-ödlor?

För min del får man tro vad som helst, så länge du förväntar inte att jag ska också tro på det. Man blir dock lite rädd när den med mest makt i hela världen är en foliehatt-gubbe som leder en nation som tror på hans ord.

Jag har mitt eget heligt krig som man får ta lite då och då. Och eftersom jag krigar för min tro, så kommer jag kriga för det all evighet och mot alla som vågar ställa sig mot mig. Hur ska man träna fys som målvakt. En (skadebekymmrad) målvakt skall inte träna som resten av laget. En målvakt gör inte en enda grej på plan som utespelarna gör. Målvaktens fysisk belastning är inte  någonting likt med utespelarnas belastning. Varför vill man då att målvakt ska träna som alla andra? Du säger inte till simmare att du ska träna som distanslöpare därför att “det här upplägg funkar asbra för oss!”. Samt att våra kroppar är inte lika. Ingen är precis som den andra. En skaffar lätt musklar, en är snabb på spåret, du kan inte förvänta att bådas kropp svarar likt till träning.

Vi är alla individer och behöver olika egenskaper, men det finns också massvis olika sätt att träna fys. Andra tycker att lyfta tungt är recept för allt. Andra tycker att springa långt är recept för allt. Andra tycker att man aldrig behöver mer än kroppens egen vikt. Andra tycker att man får bäst resultat när träningspassen är 20min HIIT, andra tycker att man ska träna minst 2h åt gången innan det ger resultat. Stretcha, inte stretcha, rehaba, inte rehaba, vila, inte vila, träna hårt, träna lätt. Och det som jag tycker är nyckeln till framgång, är inte rätta nyckeln för dig. Det som funkar för mig, kanske inte funkar för någon annan alls. En berg kan stigas från flera olika håll.

Varför ca. 80% av grundskolelever hatar matte? Därför att sättet att lära matte är bra och ger resultat endast för ca. 20% av alla elever. Vi är olika, vi lär oss olika, vi gillar olika, får glädje från olika saker. Att man ska utvecklas och bli bra, betyder det att man ska gilla det man gör, man ska känna att jag blir bättre, man ska känna att jag kan, man ska känna glädjen av att lära och lyckas. Inte konstigt att man skaffar ett livslång hat mot matte om du har försökt banka huvudet i väggen för 9 år i rad utan att känna glädjen, utan att förstå vad man gör, utan att känna att jag blir bättre. Och det betyder inte att du verkligen skulle va dålig i matte, du har bara inte fått rätta verktyg.

Varför ska då alla träna på gymmet och skaffa större musklar? För vissa är det absolut det bästa sättet att utvecklas vidare. Vissa älskar att va på gymmet. Vissa undivker gymmet till det sista. Vissa är där även om dom inte borde va. Jag vet handfull målvakter som har fått förbud att gå till gymmet därför att dom börjar ha så mycke vikt och massa i kroppen att dom blir långsammare. Sånt man inte vill va som målvakt. Samtidigt får man inte glömma bort att man måste ha grundkondis och grundstyrka på den nivån att kroppen kan ta emot träning på rätt sätt och att man kan bygga vidare och utvecklas. Men för alla är gymmet inte det rätta sättet och ser man på målvakter i större sammanhang så får vi inte samma nytta av gymträning som utespelarna. Målvakt ska va uthållig och ha stabilitet och explosivitet, men vi har inte lika mycke nytta av att ha muskulär överkropp att kunna vinna särgdueller eller kapasitet för att ta emot en 70kg spelare som springer in i ryggen. Istället behöver man va smidigt på ett exceptionellt sätt och kunna röra på oss i svåra ställningar, snabbt.

Samma gäller konditionsträning och löpning. Andra gillar springa, andra hatar att springa, och efter du har kommit över en viss tröskeln, att springa är inte det enda rätta recept att bli bättre. Andra har en kropp som är utmärkt för att springa, andra har det jobbigt att springa pga fysiologiska skäl. Varför ska man tvinga alla i samma form när det finns miljon olika sätt att träna samma egenskaper? Visst, det är lättare, men är det den bästa vägen?

Jag tror på det jag gör. Resultaten talar för mig att jag har gjort rätta saker, tränat på det sättet som är utmärkt för min kropp. Det är kanske endast jag som får resultat med mitt sätt, men det är väl den viktigaste människan i frågan? Jag kunde visst göra alltid någonting bättre, man kan alltid träna mer, man kan alltid bli snabbare, starkare, smidigare, men hur gör man när det finns begrännsat antal timmar i dygnen och du ska få det bästa resultatet på kort, mellan och lång sikt? När kommer man till den nivån där “mer” ger inte bättre resultat? Där “mer” endast skadar din prestation? Är du t.ex. för stark och för explosiv som målvakt, kan du inte längre hantera din kropp inom vissa begränsningar som bl.a. kallas för målvaktsområde. Är det då smart at bli ännu starkare och ännu explosivare än att t.ex. skaffa stabiliteten att kunna hantera och rikta den explosiva styrkan rätt? Det är svårt när man inte vet och inte har en utbildning på området, när det inte finns några studier överhuvudtaget om målvaktens fysprofil och lista om egenskaper som är nyckeln till ett ultimatum målvaktskropp. Men det räcker väl om jag tror på att jag har gjort rätt och flyter vidare och får resultat endast med placebo-effekt?


Tjoho

Oj vad tiden går. Eller inte. Eller både och. Man vill att tiden skulle stanna, man vill att det skulle finnas mer tid, man vill att tiden skulle springa iväg och den skulle flyga iväg. Man vet inte riktigt vad skulle va bäst. Som vanligt, man skulle vilja få allt. Och som vanligt, man för nöja sig med… väl, allt.

Tiden bara går, och jag har varit tvungen att påminna mig själv att öppna ens dator någon gång under veckan att uppdatera träningsdagbok och betala räkningar.

Vet inte om jag aldrig tidigare haft lika häftig känsla på jobbet vad jag har nu. Vi hittar nya möjligheter med laser bara mer och mer, och nu satt vi idag på jobbet och funderade att hur stora akrylskivor vi egentligen kan hantera med laser och kom till slutsats att egentligen mycke större än vad vi har tänkt. Ytan laser rör på sig är 80x120cm men vi kan få, egentligen, in en 120x3000cm stor bit om vi vill. Kanske inte jätte smidigt men i teorin kan vi göra det. Satt på jobbet och studerade att hur jag kan garvera med laser och vilka inställningar jag måste ändra och på vilka sätt jag kan garvera. Hittils har vi bara skurit ut bitar. Efter jag åkte hem från jobbet, har det bara pirrat i kroppen och man väntar att man får åka till jobbet imorn och sätta igång och börja prova sig fram.

Det är nästan läskigt när morsan tycker att “asså, du kan inte åka nånstans..!” och man själv bara konstaterar “jag vet…”. Tänkt redan flera gånger att fan att det är bara 2,5 veckor kvar innan semester. Man skulle vilja bara köra på och skapa och hitta nya möjligheter och förverkliga alla galna idéer. Samtidigt när man känner på riktigt att jag gör verkligen mycke nytta och vad vi tjänar in arbetstimmar. Känns så häftigt när man har någon riktig specialskills och kan även tjäna massa pengar på det. Och kolla bara 5 år framåt..!

Vi funderade idag även att synd att Tysklands mässor är i år. Dom brukar gå var fjärde år så man får vänta et bra tag till nästa. Planerade att vi tjänar pengar med laser och åker till Milanos mässor om ett eller två år, och sen tjänar vi lite till pengar och åker till Tyskland om fyra. Låter som en lite morot!

Det är häftigt när man känner att man brinner för något. Lika häftigt är det när man får kolla någon göra “sin grej”. Följa en Michelin-kock i köket är rent nöje. Oavsett vad det blir för mat, är det något otroligt gott och snyggt. Och man blir ju heeeeeelt bortblåst och flyger upp i molnen när man får kycklingpasta som är så gott att det går inte beskriva med ord. Kycklingpasta som är världens tråkigaste och tröttaste maträtt, åtminstone för en idrottare… Man försöker fiska ut att hur fan gör man en sån kycklingpasta “stekte kyckling, kokade pasta, lite grädde och mozzarellaost och lite svartpeppar och salt”. Jag fattar inte… Det är som att se på Messi spela fotboll eller Corin spela innebandy. Man fattar nada hur det är möjligt och kan bara konstatera hur vackert det är.

Det är inte så hemskt ofta man får göra fystester två dagar i rad. Vi hade landslagsläger sön-tis och började med fystester. Dom vanliga jag har gjort alla mina 15 år jag har varit med i förbundets aktiviteter. Hopp, snabbhet, en slalombana och beeb. Blev jätte konstiga resultater på slalombanan och när vi började springa beeb, fick vi märka att det var inte riktigt samma spår vi brukar ha. Jaja, bara springa på. Jag ligger på 190 efter 3min. Mjölksyra i benen efter 6min, kroppen slutar springa vid 8:50. Okej, jag är i dålig skick, men jag borde för fan springa minst 10min. Oavsett. Förbundskaptenen sprang med oss och även han blev jäkligt sur när han sprang under 10min vilket var även under hans nivå. Efter det började dom jämföra spåren med varandra och det var tydligen över 1,5min skillnad när man kom upp till nivå 10. “Tyvärr tjejer, det här resultatet är inte jämförbart, vi får göra om beeb-test imorn. Vi kommer inte ha flera tester under sommare, så vi måste få rätta resultater från er.” Tack och adjö, bara bita ihop och springa igen. Tur att man är så pass gammal nuförtiden att man orkar inte stressa inför tester. Oavsett hur bra eller dåligt man springer, får man ändå springa snart igen..!