Terapi

Blev en spontan helg på stugan. Morsan frågade på fredagmorgon om vi ska åka till stugan. Fanny skulle ju komma på besök fre-lör, men jodå vi tar med henne. Så det blev inga sovmorgon eller lugna stunder. Sista halv timme av 2,5h i bilen på vägen hem blev jobbiga. “Liisa, jag orkar inte vänta.” “Farmor, jag orkar inte vänta. ” “Ville, jag orkar inte vänta..!” – Du har inget val, vi är snart hemma. “Men jag orkar inte vänta…!!!” – Ska vi lämna dig här så att du kan gå hem sista 30km? “JA!” Hon fick inte gå hem, även om vi alla tyckte att det hade varit bättre så.

Oh vad man blir så ledsen när man åker till stugan. Det är så mycke som borde renoveras och fixas, och man kan inte ens göra dom minsta grejer eftersom det finns inga verktyg (eller man hittar inte dom) eller virke. Jag var överraskad när jag hittade så mycke virke att jag kunde bygga om halva golvet till bastun. Golvet är nästan ruttet och murket. Lyfte en av brädorna och den satt inte ens fast… När man påpekar om saken “ja vi vet, vi vet…” Och..? Vadå..? Man kan gnälla jämt och på allt att det är så dyrt och allt kostar och räkningar är så stora… Och det kostar mindre när man låter allt ruttna och inte tar hand om fastigheterna..?

00lattia

Man vet även att man kommer inte få en enda tack eller gott ord när man fixar såna små grejer. Den enda är att det där kostar också. Som jag inte visste, och som jag inte visste att det kunde kosta ännu mer om det var inte jag som gör det med god vilja. Å andra sidan, så länge jag gör det jag vill och tycker det är roande och kul, så behöver man nog inte bry sig om ett skit. Jag hade gjort andra halvan också, men fanns inget virke. Kanske nästa gång, efter jag åker och köper virke först.

Vi har pratat en hel del om människor som mår dåligt. Deprimerade eller har svårt att hantera och ta hand om sitt eget liv. Jämfört med tidigare finns det så sjukt mycke mer människor som får medicin för mental ohälsa, folk som behöver terapi och andra former av hjälp. Stod i garaget igår och slipade golvbrädor med hands. Riktiga verktyg hade varit kul, men jag hade endast mina händer och slippapper. Stod där och slipade, kände efter, slipade lite till. Rofylld stund när man känner trädet, slipar bort alla stickor och ojämnheter, känner hur trädet formas under dina händer. Bästa typ av terapi. Gick till bastun och brorsan sitter med 30år gammal fisknät, snöre och flaska öl och lagar nätet. Hänga upp nätet på väggen två meter i taget, knyta ihop hålen, ta nya två meter och göra samma sak igen. Bästa typ av terapi. Tänk om flera kunde stanna för två timmar, lämna all elektronik, syssla med något med händer och känna, se och uppleva hur man gör, skapar och få någonting gjort. Jag satt på trappan, åt godis och klippte snören till han. Hur trevligt som helst. Stanna och lyssna på fåglar.

Fick årets konstportion i fredags. Jag besökte Ateneum och gick genom alla tre konstutställningar. Den fasta, en med Rodins skulpturer och e utställning om Japonism; om hur japansk konst har påverkat nordiska och europeiska konstnärer i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Har några gånger blivit påpekat att jag är en människa som vill veta varför. Gick första halvan av utställning med frågan “hur har dom gjort det här?”. Hur konstnären målar sin porträtt om en dam som tittar i speglet i 1800-talets kläder. Har han/hon först skissat fram människokroppen och efter det börjat måla på kläder på henne, eller har konstnären bara direkt börjat måla spetsslöja och en stor kjol? Hur lyckas man få fram skuggor, ljuset, väl… allt. Varför japansk konst använder så annorlunda perspektiv? Hurdana tekniker an har använt med tavlor?

Efter ca. halva utställning märkte jag hur man kunde känna igen några vissa konstnärer. Penseldragen, och spciellt färgerna. Det var flera liknande tavlor i rad och man kunde peka exakt vilken av dom är Akseli Gallen-Kallela, vilken är Pekka Halonen och vilken är Claude Monet. Resten av utställningen gick vi runt mer morsan, stannade och började gissa konstnärer. Och när man kände att det där är ingen vi vet, så kunden man gissa om det var franskt, danskt eller svenskt. Häftigt när man fick så många rätt. Och häftigt hur mycke färgpaletten skiljer mellan olika länder.

Och häftigt när man går in i rummet, det första och enda man ser är hur många akrylkupor det finns i rummet. Morsan hade gjort tiotals akrylkupor till just den utställningen. Först gick jag runt och gjorde en kvalitécheck, sen kommer morsan och påpekar alla samma små små grejer som jag har noterat, dom ingen annan i hela världen lägger märke på. Tror att 99% av alla besökare noterar inte ens att det finns akrylkupor runt konstverken och att någon verkligen har gjort dom.

Efter en vecka och ca. 3,5kg godis känner jag att jag är inte längre sugen för godis. Jag klarar mig utan. Hunnit även äta chokladkakor och en bra bit tårta. Det är kanske mer nyttigt i längden att frossa på så mycke att man är inte längre alls sugen för sött.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s