My dear Bob,

Man börjar bli jäkligt rädd desto mer man läser om presidentvalet i USA. Det är så fruktansvärt sjuk att D. Trump går från seger till seger. Visst han lovar mycke och på ett sätt kan man förstå att han är någonting USA har aldrig sett i valsammanhang, men hur kan man ignorera alla grodor han släpper ut? Och hur kan man inte förstå att man kan väl lova allt i hela världen, men att lyckas också göra det? Bygga en mur på mexikans gräns. Visst, no problemas. Banna alla muslimer från USA, no problemas. Flytta industrin från Kina tillbaka till USA, no problemas. Återföra dödsstraff till USA, no problemas. Går inte undvika; Berlin mur, kalla kriget. Hitler, andra världskriget / Palestina&Israel senaste 100år / Krigen i Jugoslavien -90-talet. Lilla Donald, är du ledsen att USA “slapp” andra världskrigen och kalla kriget på egen mark? Eller kanske du slapp läsa historia överhuvudtaget? From history we learn that from history we don’t learn anything.

Jag har nog aldrig varit så mycke sjuk jag har varit senaste halv år. Inte direkt heller sjuk-sjuk dödande feber -sjuk, men typ “kontraktet har gått ut, ingen service tillgänglig” -sjuk. Inte ordentligt sjuk, men man klarar inte av att göra någonting alls. Känns att någon har snott min skelett och lagt på 30kg extra i kroppen och gett en förjävligt huvudvrk på köpet. Inte helt vanligt ens för mig att måndag-tisdag jag sov nästan en dygn nästan i sträck, i lördags lätt 4,5h på eftermiddagen. Igår nästan 3h utan problem. Å andra sidan, när har jag varit ledig två dagar i rad sist? Inget jobb, inga morgonträningar? Vid årskiftet. Kört över 2 månader endast 6-7 dagars arbetsveckor. Stackars ni som inte har ens haft lediga tisdagar…

Men, jag har hittat äntligen en grej som gör mig så glad varje gång. Ryktet att jag slutar har börjat sprida på jobbet, och märkte att jag blir så glad varje gång någon undrar att ska jag verkligen sluta i april. Ja, jag ska verkligen sluta på riktigt. “Oj vad tråkigt..!” – Nej, inte tråkigt alls! En kollega frågade efter något avslutningsfirande. Yea, you wish. Jag är inte den som firar något, eller bakar för 100 pers. Jag kanske kan bjuda på lite intellekuell näring och skriva en reflektion över mina år på myndigheten. En resa om personlig växt, tiden för att utvidga sina egna gränser tills man inser att jag kan inte ändra det jag är, men jag kan bestämma själv var jag ska va. Plus att jag kanske kunde berätta att Bob heter inte Bob och att han hatar att alla kallar han för det.

kokoelma

Det är som att hugga en glödande kniv i hjärtat när man inser att jag kommer inte kunna göra jobbet så bra jag ville. Jag kan inte längre få det resultat jag skulle kunna nå och har kapasitet för. Man får helt enkelt bli nöjd med att underprestera. Underprestera “av egen vilja”. Oj vad det gör ont.

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s