Kvarsittning

Vet inte längre om jag skall skratta eller gråta. Kanske bättre göra båda… Måndagmorgon, jag kommer till jobbet, öppnat alla program som vanligt. Outlook, klickar fram vår funktionsbrevlåda. 4200. 4200? Första tanken som dyker är att hela Spanien kan inte ha skickat in sina levnadsintyg via e-mail under helgen..?

Ping: “Vi har mottagit ditt e-mail och kommer handlägga ärendet i turordning…”

Pong: “Vänligen svara till adress … “

Ping: “Vi har mottagit ditt e-mail och kommer handlägga ärendet i turordning…”

Pong: “Vänligen svara till adress … “

Ping: “Vi har mottagit ditt e-mail och kommer handlägga ärendet i turordning…”

Pong: “Vänligen svara till adress … “

Ping: “Vi har mottagit ditt e-mail och kommer handlägga ärendet i turordning…”

Pong: “Vänligen svara till adress … “

Ping: “Vi har mottagit ditt e-mail och kommer handlägga ärendet i turordning…”

Pong: “Vänligen svara till adress … “

4200 gånger. Och det kommer två till varje minut. Du skojar väl? Jag måste ändå säga att jag är lite förvånad att detta har inte hänt tidigare. Det här verkar dock va en riktigt spam, eftersom det är ingen vanlig e-maillåda som orkar ta emot 4200 autosvar. Anmäler till Helpdesk, får ett telefonsamtal från en trevlig kille som berättar vad är felet. “Tyvärr måste ni rensa lådan manuellt.” Hurraa… Det trevliga är att dom två svaren fortsätter fortfarande med ping-pong-spelet. Min uppfattning av brådskande är inte riktigt samma som Helpdesks uppfattning. Tisdagmorgon och 2000 nya e-mail till. Jag vill åka hem… Kan någon annan ta över mitt jobb, tack?

Endre hade en inköpskväll på Stadium igårkväll. Vi var några spelare från A-laget som hjälpte till. Mycke folk, och många glada tjejer när dom fick prova nya träningskläder. Och inte minst ännu gladare vuxna “Målvakt? Gå till Liisa, hon tar hand om er!”. Att kunna skicka “problemet” vidare till någon annan, alltid skönt. Hjälpte nog tiotal målvakter att hitta rätt utrustning och delade massa bra knep vad man kan göra när byxorna är inte gjorda för pinnsmala och långa tjejer. Ganska skönt när man kan göra så stor nytta bara genom att va på plats.

Efter vi hade blivit av med alla tjejer fick jag kvarsittning med Pampen. “Kom. Sitt. Nu är det så här…” Shit, nu är det på allvar alltså..! Vi kom överrens om massa saker. Bl.a. att han ska fixa träningstider så att jag kan komma över på deras träning och få se hur mycke deras målisar har utvecklats under tiden. Everybody wins -situation.

Deltog vår frivillig måndagsträning. Teknik och skott i skolsalen Solberga. Vår lilla Jocke är en människa som kan överraska, om och om igen. Helt plötsligt kan ha plocka fram ett par ess från fickan. Vi få som va på plats fick bl.a. bevittna Jockes egoboost, och efter en liten stund en lite mindre glad Jocke som ledde till inte så bra slutresultat. Tävling-ribbstolar-klubban som inte mådde så bra… Blev också lite förvånad vilken straffgeni han är. (Eller förvånad? En snille som kan allt i teorin, och ganska mycke i praktik) Koppel runt halsen och let’s go. Hinner med på alla dragningar, oftast, men den där lilla grejen att kunna lyfta bollen upp i taknätet från 15cm avstånd. Fan också. Största delen av bra straffdragningar fallerar när man inte lyckas lyfta bollen tillräckligt högt, men han kan det där. Måste va hans Jolly…

Haft liten motivationssvacka några dagar. Eller mer ifrågasatt mina egna sätt att motivera mig själv att göra jobbet 120% när man själv ändå kan inte påverka slutresultatet. Att utmana sig själv hela vägen till kanten och till andra sidan, även om mycke mindre skulle va tillräckligt, på alla andras skala. Är som en liten tjej som tror att hon är Pippi, förutom att jag närmar 30 och leker med tanken att jag är som Hank, the King. Kolla några highlights, kolla några intervjuer, se hans entusiasm att få klä på sig 15kg målvaktsutrustning och göra det man är bäst på. Inse att vi grubblar över liknande saker. Lite andra förutsättningar, men på grunden kommer man alltid ner till “Varför håller jag på med det här? Varför är jag en målvakt när jag kunde va mycke annat?” Kärleken mot spelet, utmaningen, den svart-vita världen man kan färgsätta med sina egna färger, friheten att utföra sitt arbete. Playground där man får göra vad man vill, så länge man gör sitt jobb. Plötsligt väntar man bara att det blir kväll, man får åka till träning, klä på sig utrustnigen och leka med tanken att va något(/n) man aldrig kommer kunna bli. Men tänk om… Å andra sidan. Jag får ju va precis den jag vill.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s