Bumerang

“Jag vet att du inte kan, men om du kunde..?” Jag äntligen hade tid och kom ihåg att lyssna Kjell Enhagers sommarprat på P1. Tre timmars slötid på landslagsläger, några träningar och tester och dålig sovt natt i kroppen. Precis det man behövde. “Jag vet att du är trött, men om du inte var det..?” Även om jag har hört en del av historier en eller två gånger innan, är dom lika intressanta och man lyssnar lika intensivt som första gången. Bra att påminna sig själv om det som är viktigt. Och hur dum man är när man inte orkar tänka rätt. Liten effort, stort resultat. Och nu kan man bumeranga sig själv igen ett tag och skratta åt sig själv. Kanske hålla ett samtal med högsta chefer i firman Jag AB och uppdatera läget.

Vi har haft en finsk mental coach med oss nu några dagar med landslaget och det är ganska spännande att höra för en gångs skull hur en finsk mental coach pratar. Tänkte under någon föreläsning “så typiskt finskt sätt att tänka och säga”. Desto mer man själv lagt fokus på det osynliga, blir man också bättre att se/höra/tolka det osynliga eller det som inte sägs. Hur man väljer orden, hur man lägger upp planering, vad som sägs och inte sägs. Svårt att peka på något exakt men fasen vad det är skillnad mellan finska och svenska mentala coaching. Skall man plocka fram ett problem och lösa det eller skall man lösa problemet innan det ens har dykt upp? Behöver man först misslyckas innan man kan lyckas? Varför vågar man inte ge allt man har? Är man rädd att förlora? Vågar man inte ta svåra beslut på vägen när man inte vet om det ger någon resultat? Lättare att hantera besvikelsen när man kan hitta en massa olika ursäkter? “Jag kunde ha lyckats, om jag hade…” Kanske är man rädd att behöva inse att jag helt enkelt inte kunde ha gjort mer och ändå förlorade jag? Jag gjorde allt och det räckte inte. Man behöver va modig att våga vinna, satsa allt och hoppas att när jag gett allt jag har, står jag till slut som en vinnare.

Det jag tycker är mycket intressant när finskorna överhuvudtaget inom alla lagsport tycker att Sverige har alltid så mycke tur med sig. Göra en game winning goal trettio sekunder kvar, vända från 1-5 till 6-5 osv… Efter man själv fått spela med “det gamla Endre” och fått va med i det hur man vänder två måls underläge i 50 sekunder, vet man att sånt handlar inte om tur. Tror inte finskor att det omöjliga är möjligt? Det handlar mer om det att man tror på det. Tror på riktigt, hela vägen, innerst inne att det är möjligt. Kanske man behöver va lite pucko att tro att vi kan vända och vinna, även om det “inte finns någon chans”. Se Emma Järlö trampa genom tre spelare och dunka in bollen. Se Anna Jakobssons ögon bli svarta, blicket i Eva Didrikssons ögon. Där är inte frågan om tur, det är bara dumma dumma människor som tror att det är möjligt även om allt annat strider mot den tron, och handfull av andra dumma människor som hänger på bara för att kolla om det är möjligt.

Vilken glädje när jag fick tillbaka min bok jag glömde till Eerikkilä i början av juni. Kan fortfarande inte förstå hur det är möjligt att jag lyckats glömma kvar en bok jag håller på att läsa… Ekvation som är omöjligt, helt enkelt.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s