Emotionally traumatized

AAAAAhhhhh…

gotTog halva dag innan jag förstod varför jag är så sur och irriterad. Kollade sista avsnittet av Game of Thrones igår. Hade “glömt” (inte velat komma ihåg) att S***** dör. Och att S***** dör, eller dör hen? Och det som hade ändrats i serien jämtemot böckerna angående S*****, S***** och S*****. Och Dany. Och Sansa. Och Tyrion. Vad händer med Arya? Vem är den som är kvar i slutet? Tyrion? Sam Tarly? Cersei? Peter Baelish? Dom som verkade ha lite koll på läget sveps bort från bordet. VARFÖR I HEL***** DÖDAR NI ALLA? Goodies dies, badies livs on. Precis när det känns att någon får något att gå åt rätt håll, njähä, in your dreams. Och. Var är Bran och Rickon? Varför dom har inte varit med alls varken i serien eller boken?

Jep. I’m traumatized by Game of Thrones. Och det värsta är att vi får vänta hur länge som helst innan vi får veta vad det kommer att hända. Kommer nästa säsong innan nästa bok? Kan det va så? Kommer det komma ens nästa bok? Tyckte läste någonstans att nästa bok kanske kan komma under hösten 2016. Aaaaaarrhhh. Hur kommer vi traumatiserade människor överleva?

Av olika anledningar vi har senaste tider diskuterat hemma ganska mycke om vår familj och hurdana familjer finns där ute. Hurdant det är hemma hos andra, hurdana familjer folk har, hur deras liv och miljö ser ut. Lillebrorsan har sagt redan några gånger att förstår ni att vi är kanske inte någon “vanlig” familj. Jag har alltid brottas med känslan att jag inte riktigt passar i rutan som ges i samhället. Ser att lillebrorsan har ännu större svårigheter att passa in i massan. Desto mer vi diskuterar om ämnet, desto mer vi inser att det fanns mycke som kunde ha gjort att det hade blivit något annat. Ingredienserna var egentligen inte för de liv vi har just nu. Många tillfällen där det kunde ha gått fel, men ändå har morsan och vi lyckats vända det till bättre. Funderat några gånger att hur det är möjligt att vi vuxit så rakt. Eller kanske vi är så sneda att det ser ut att vi är raka.

Lite angående det där är mycket facinerande att folk tror att vår familj är rik. Morsan har fått höra det många gånger, jag har fått höra det flera gånger, även lillebrorsan har märkt samma sak. Idag på jobbet en stamkund, konstnär, med skämt (kanske) sa att han kan komma hit och kolla rika människor jobba. Vi alla kollar varandra och börjar nästan skratta. Rika? Vi? Haha, we wish. Skitjobb, vi knappt får ens lön, men vi får faktiskt göra något som utmanar oss varje dag.

Just nu håller vi på med en stor serie av typ av kabelskydd som är gjorda av pvc. Skitmaterial att jobba med och arbetsflödet är också väldigt, ja, skit. Första beställningen på 1000+2000 stycken, och i måndags fick vi en 2000+4000 beställning till. Vi får jobba livet ur oss att bli klara innan semester och jag får göra samma arbetsmoment 9000 gånger under två veckors tid. Av någon anledning får jag mycke större inre glädje av det än av att sitta framför datorn och godkänna 9000 levnadsintyg. Ensidig, monotoniskt, idiotiskt arbetsmoment, men det är ändå mycke glädjande att sitta och skrapa bor skarpa kanter 8h per dag.

Kanske är man mentalt rik när man inte har så stor behov att va fysiskt rik? När man inte har så stor behov att få och ha pengar. Jag har några slantar på kontot, men inte därför att jag skulle tjäna mycke eller få pengar, dom är där därför att jag har inget behov att bli av med mina få slantar. Förutom att jag har nu bestämt att köpa en ny bil. Wohoo, goodbye Dacia.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s