Förbannat…

Förbannat att skriva en text man inte själv kan släppa. När man måste återvända till texten, läsa den om och om igen, kanske bara för att påtala sig själv att det kommer bli bra. Till slut. Att det finns något större bakom allt. Läsa genom texten och försöka förstå att man själv skapade dom orden, tankarna, bara några timmar sedan, att det måste finnas en liten röst in i mig som verkligen tror på det.

Undrar hur länge det tar tid… Kaos i kroppen efter två sömnlösa nätter. Vakna 5:45 med en jäkla huvudvärk. Huvudvärket man kunde känna redan klockan två på natten, huvudvärket som sticker med dig hela jävla långa dagen. Äter man, mår man illa. Äter man inte, mår man illa. Lyckas man somna, då jävlar. Drömmer om att släppa in mål. Drömmer om ett svart hål. Drömmer om att jag ska till träning och alla målvaktsbyxor är genomblöta och nytvättade och jag kan inte använda dom. Undrar om det har känts så här tidigare åren? Undrar om den fysiska smärtan är av sömnbrist eller resultat av den mentala smärtan? Kanske både och… Undrar hur människan överhuvudtaget undkommer en kris? Hur fan man klarar av att leva genom dagen när man känner sig så jäkla vilse. Tom. När man inser att jag sitter på jobbet och har stirrat taket för senaste 10min.

Och det är inte förran nu man börjar komma ihåg att det är nog flera som har sagt till mig att jag har varit bra. Att man har lyckats höja nivån till topp när det gällde mest. Att motståndartränaren sökte mig efteråt och ville bara säga att “du var fruktansvärt bra”, visa att man verkligen menade det. Att någon skriver till dig “jag är så glad att jag fick lära känna dig.” Inget som tar bort smärtan, inget som får en känna mindre besviken, men kanske det är något som sticker fast i hjärncellarna längst ner, även när resten av hjärnan och kroppen vill tycka synd om sig själv, bygga en kista och lägg sig ner där. Spika fast locket… När 95% av kroppen tycker att det finns ingen morgondag, och om det nu råkar komma, så kommer den inte bli bättre.

Klockan tickar framåt som fan. Borde packa, men får inte gjort det. Kommer nog aldrig ner till källaren för att hämta resväskan. Bara tömma endre-väskan och åka med den helt enkelt… Inte förvånat om jag står hemma på torsdagmorgon och inser att jag har packat med mig endast träningskläder… Eller glömt hälften hem…

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s