Solen

Man skulle nog kunna sammanfatta livet ganska kort så här: Du står på en bergkant och du har tre alternativer. Antingen stannar där du är och är nöjd, du fortsätter kliva uppåt eller du faller när du inte längre orkar kliva eller hålla fast. Ibland undrar man varför i hela helvete man håller på och försöker kliva uppåt när det känns att man inte kommer någonstans alls. Ibland skulle man mycke gärna bara släppa taget och falla, ta den enklaste vägen. Tills man sticker huvudet ovanför molnen och ser solen första gång för flera veckor. Hur skönt är det då..? Och hur skönt är det när man efter 5-6 veckors nedtryck självförtroende står där precis på kanten och skrattar med sig själv på andra periodpausen att jag har fått makten och möjligheten att välja åt vilket håll jag och vi ska gå. När man tar en räddning, tar en annan räddning, känner att där valde jag rätt och bang när man helt plötsligt har klister i händer och känner att bollen söker upp mig. Fan vad det var äntligen dags! Helsike vilken skön känsla när det fastnar. Fortsätt kliva så till slut ger molnen upp och där väntar solen (eller den vackra stjärnhimmlen) på dig.

Det finns några fördelar att bo ensam. Man behöver inte dela sina fyllda champinjoner med någon. Jag får äta alla 20 helt själv. Mumms. Appråpå mat. Gjorde förra helgen en helt underbar provmatlagning. Tycker det är svårt att krydda olika maträtter så att det skulle smaka gott, eller smaka överhuvudtaget. Gjorde en köttgryta, stekte grytbitar på stekpannan lite snabbt och slängde dom med en lök och fem vitlöksklyftor i gjutjärnsgryta. Och hällde en 0,5l Fullers IPA -öl i grytan. Ca. 1,5h i ugnen och vilken succé! Den var så sjuuuuuukt jävla gott och vilken lyx när man kan “käka öl” till lunch och njuta av den härliga smaken av indian pale ale utan några andra konsekvenser.

Tog en halv timmes “kan inte somna” tupplur och kom på vad ska hända näst med den onda fisken och hamstern! Jaaaaaaa, det här kommer bli askul! Även om jag fortfarande inte har någon aning alls hur allt kommer sluta, men jag vet hur del två ska börja!

Ska hålla målvaktsträning imorn igen. Hade första målvaktscamp förra måndag med 8-12 åringar. Jag var lite osäker om nivån på mina övningar som var väldigt grundläggande. Tror att målisarna hade klarat av mer avancerade övningar också, men dom här var inte ett dugg för lätta. Det är så häftigt när man kan se att vissa helt enkel har det i sig, även om dom inte skulle va dom bästa ännu, även om dom har mycke jobb framför sig, men man ser det där blicket i ögonen, man ser att dom fattar vad är grejen. Och det är så häftigt se när dom försöker, kämpar och fokuserar 120% och efter en timme har det fastnat och dom kör som dom hade kunnat det redan flera år tillbaka. Tänk om man själv kunde lära så sjukt snabbt. Jag försöker jobba med aktiva händer som egentligen är inget avancerad och det sitter så länge jag aktivt tjatar “händer, händer, händer” i varje förflyttning. Varför det fastnar inte i mitt hjärna?

Förra måndag fick vi avsluta med ett strömavbrott en halv timme innan träningen var slut. Var faktiskt första gång när det blev strömavbrott mitt i träningen, vilket är i för sig ganska konstigt när man ändå tränar varenda kväll och strömavbrott på Gotland är inte längre något nytt… Hoppas att vi behöver inte ge vår tid imorn till mörkret utan får köra hela 1,5h genom. Jag är astaggat. Kanske även den mest taggade målvakten på plats..?

Nej, nu måste jag fortsätta med Bob. Jag kan inte längre hålla i mig. Nu när jag ändå har en riktigt bra tanke hur jag ska börja!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s