Biografi

Det måste va någon fan som snor min tid…

Har svarat till en hel del frågor angående mitt innebandyliv under veckan. Håller på att göra intervju via e-mail och det har nästan blivit en självbiografi. Alla borde nästan skriva en biografi om sitt liv, se bakåt i tiden och inse hur glad man kan va över sitt eget liv. Inse, hur små grejer till slut är den avgörande detaljen att ditt liv blev som det blev. För mig kan det ha varit det att det var just Göran som svarade först på mitt “Hej, jag är Liisa 19 år och vill bli världens bästa målvakt.” – e-mail. Skulle nog aldrig kunnat utveckla mig själv så mycke jag har gjort nu, skulle kanske inte ens va kvar i Sverige, hade nog aldrig pluggat design och fått bra grunder för livet efter innebandy. Hade kanske hamnat i firman ändå till slut, men med annan erfarenhet. Och troligtvis hade aldrig blivit så bra målvakt jag är just nu…

Tack och lov min arbetsvecka slutade redan på onsdag. Vet inte om jag hade grejat att sitta två dagar till på jobbet. Jag är ändå ganska nöjd att det dröjde till slutet av oktober och ca. 18 000 levnadsintyg innan den första döden. Väldigt bra tajming att åka en sväng över Östersjön och få 1,5 dagar med  Fanny och Ossian. Det är så skönt med dom två när dom är så sjukt duktiga att sova eftermiddagstupplur. Svårt gissa vad vi kommer göra idag..? Naj, jag är inte trött, naj… Det är bara en liten zombie som bor i min kropp.

Köpte en bok igen. Norsk mentaltränare Erik Bertrand Larssens “Bli best med mentaltrening” (minns inte titeln på svenska). Läste några sidor och verkar inte va helt bortkastat tid att läsa den boken. Verkar va mycke fokus på vardagens små detaljer som till slut kan göra en stor skillnad. Skillnaden mellan bra och den bästa. Får återkomma efter jag har ruschat genom boken och kolla om det fanns något värdefullt i den.

Vet inte om jag har passerat någon hemlig gräns och hoppat in i någon special kundgrupp. Fick en personligt bemötande på Visby flygplats. “Kokkonen? Till Helsingfors?” Jag hann aldrig ens plocka fram id-kort innan hon hade redan checkat in mig direkt till Helsingfors. Och jag var inte ens den sista människan (tjejen) som checkade in sig. Nästan lite störande…

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s