Skillnaden

Fasen vad jag har varit dåligt att skriva sista tider… Min tid har helt plötsligt tagit slut. Den här veckan har varit väldigt onormalt och jag har satt i telefonen varenda kväll efter (och även innan) träningen. Och det är anmärkningsvärt att det har varit skönt att snacka, ungefär hälften har varit såna telefonsamtal som har gett energi, trygghet, nya, fräscha tankar, plus att jag har även snackat med människor jag inte brukar ringa. Fan vad bra jag är. Skönt att inte behöva känna paniken när kroppen försöker krypa ur skinnet, skönt när det känns efteråt att jag är lite klokare och lite klarare i huvet än vad jag var innan.

Håller på att planera några målvaktsträningar igen. Förhoppningsvis blir det klart inom kort när och var och hur, men planering med innehållet är i full fart. Våga fråga, våga ringa, våga diskutera och här sitter jag med en genomtänkt träningsplan och på köpet fick jag bra tips hur jag ska banka dom smarta beteende- och rörelsemallar i ungarnas skallar. Dumt att uppfinna hjulet en gång till när det finns duktiga vänner som sitter med kunskapet och har även kvalitésäkrat allt redan innan. Och lite glädje får man även då när man själv kan tipsa vidare några otroligt bra verktyg dom har inte kommit på. Win-win för alla!

Insåg först idag att jag får ju hänga med mina småpluttar exakt om en vecka! Plus att jag får åka till stugan och basta i vedeldat! Plus att jag får chansen att fylla på fryset med färsk rågbröd och godishyllan med choklad och salmiakki. Ändå en liten belöning av allt annat som inte känns lika skönt. Bara med tanken om att va delaktig i boupptäckningar, arvskiftet, tanken att sälja fastigheter som har enorm känslovärde… Usch. Jag känner mig fortfarande som en snorunge som inte borde behöva delta sånt. Jag är inte vuxen, jag borde inte behöva va med på sånt… Men vad fan kan man göra..?

Kom hem från jobbet och la mig direkt vid halv fyra. Den sköna känslan inbakat med lite panik när man vaknar till en “just in case – sista minuten” -larmet som man satt på och tänkte att jag kommer aldrig sova 2,5h. Tur det var frivillig träning ikväll och det gjorde inget även om man åkte till hallen med kudden fortfarande i ansiktet. Blev spår och gym för mig istället för innebandy och slapp dålig samvete att inte har gjort mitt fyspass i veckan. (Räknar inte med måndagens spypass som ett godkänt mv-fys. Mådde så jävla dåligt flera timmar efter “lite kul intervallorientering”, efter jag sprungit en timme med maxpuls. Helvete…) och gjorde en superpower-träning inför morgondagens match. Verkade funka helt okej i helgen, så nu får vi se om det var verkligen mitt fyspass som är skillnaden.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s