Feber

Hela tre veckor lyckades jag kämpa mot förkylningar. Var lite krasslig i början av veckan, men kämpade över det och kunde träna onsdag och torsdag. Idag på jobbet dog jag totalt strax innan lunch. Som någon hade tryckt off-knappen och sagt god natt. Hem och vila, åka till hamnen och inse på båten att jag har nog feber… Kul helg med feber och bortamatch i Falun. Tur vi har världens bästa busschaufför så bussresan är åtminstone lung och skön.

Jag hatar ormar. Finns ingenting jag hatar mer än ormar. Kan inte kolla dom ens på tv, vill inte läsa tidning om det finns bild på ormar. Och jag vaknar 5:10 på morgonen till det att jag har drömt om tre bentjocka ormar som finns i samma rum med mig, är jädrans aggressiva och börjar närma mig. Jahap, ingen mer sömn efter det. Usch. Upp och tända och bli säker att drömmen inte fortsätter när jag blundar igen. Och jag gillar inte alls att ormar verkar vara återkommande djur i mina drömmar, även om det är en “bra” djur att drömma om. Fy!

Ibland är det svårt att komma ihåg att resten av världen är inte som min värld. Jag har växt upp med två syskon, kusiner och en jädrans massa släktingar och har hållit på med lagidrott nästan hela mitt liv. Grupparbete, samarbete, teamwork är självklarhet för mig. Men det är det inte för alla. Fick märka i veckan att det finns folk som har svårt att va tyst, låta andra prata och lyssna. Någonting som är grundläggande kunskaper för social samarbete. Respektera andra, ge alla möjlighet att delta, ge alla utrymme att vara delaktiga. Jag jag jag jag skall inte köra över vi. Samt det att om det skulle finnas något problem i gruppen och så länge det inte berör just mig är det inte mitt problem. Visst är gruppen lika svag som den svagaste länken? Är det inte lika mycke ditt problem som alla andras? Om t.ex. en individ i gruppen mår inte bra så är det bara och endast den personens problem och det är den personens ansvar att fixa problemet? Var är gruppens ansvar?

Att en “saknade dig på spåret häromdag” kan göra en så glad. Saknar hem lite extra mycke just nu, inte minst när man missar begravningar och födelsedagar…


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s