Skithög

Vad i helvete är fel i dagens samhälle och sjukvård? Hur i hela världen kan man diagnosera en reaktiv depression och ångest till en kille som har endast en rejäl attitydproblem och som inte fattar att största delen av befolkningen är inte lika smart som han? Han skulle behöva dra silverskeden ur arselt och lära sig att livet går inte alltid så som är bäst för han. Undrar hur vårt samhälle kommer se ut om 20år när en stor del av våra nuvarande 20-åringar har diagnostiserad depression och lever på sjukpenning? Undrar vart fan har alla psykiatrer, psykologer och motsvarande fått sin utbildning när man erbjuder möjlighet för en “depression” -stämpel för alla “det känns lite jobbigt, jag orkar inte” -latmaskmänniskor vars största problem är lathet, attitydproblem och det att föräldrarna har alltid gett ungarna vad dom vill. Vakna för i helvete nu. Löser vi alla problem idag genom att bli deprimerade och äta små happy face -piller varje morgon? Vem glömde lära ungarna att ibland går inte livet precis så som du vill? Fram med spaden och skithögen.

Äntligen är försäsongen igång ordentligt. I måndags gjorde vi ett fyspass i Tallunden i den tropiska värmen. Avslutade med backträning. Den lilla masochisten i mig som har sprungit Paloheinäs backe hela sommaren skrattade högt för Tallundens “backe”. Vad härligt att träna i backen när man knappt hinner säga “mjölksyra” när du redan är på toppen, efter man blivit van vid att efter första mjölksyran har du bara ~65 steg kvar. Tanken “nu börjar det bli lite tungt” hinner inte ens dyka upp ordentligt när du redan är på toppen och på vägen ner. Inget lätt pass i 30C värme, nej men det hann aldrig gå till svordomsgränsen. Visst är det trevligt träna ibland så att den enda kraften kommer från hatet mot backjäveln och agget som födds av alla intressanta svordomar du vet.

Kul med liten åska. Men fan vad jag var 15min för sent ute och jag hann inte se när åskan kom från havet. Istället fick jag världens ösregn och blixtrande himmel. Jag har alltid gillat åskan, det är någonting häftig i den kraften. 

Usch. Jag kan känna en liten liten prestationångest inför dagens beeb-test. Jag gjorde mitt bästa beeb-resultat i slutet av maj och den var så pass bra att jag är mycke tveksam om jag kommer aldrig upp dit igen. Jag kan ändå med gott samvete skylla på värmen och gårdagens innebandypass för mina tunga ben. Min kropp och musklar är ju “gjorda” för att stå i mål, men ändå får man så djävulsk träningsvärk efter några veckors absistens. Efter två veckor får man slita livet ur sig innan man får träningsvärk från innebandy… Jag vet att jag har klarat mig till nivå 11 så det betyder då att jag kan komma dit igen. Tveksamt dock att det skulle hända idag…

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s