Prrhh

Fyfan vilken huvudvärk jag har haft hela dagen. Jag har ätit, druckit, sovit, tagit två värktablett och fortfarande finns huvudvärket kvar.

Har varit hela veckan på stugan och egentligen inte gjort någonting alls. Tänkt flera gånger skriva något och varje gång jag har kommit så långt att jag tar fram datoren slutar internet funka. Ibland funkar nätet utmärkt och jag lyckades även se två hela fotbollsmatcher och ibland funkar den inte alls. Men tydligen man klarar sig väldigt bra utan internet, dator och mobil. Även om det bara regnar, regnar, åskar, regnar, regnar…

Äntligen kom första delen av femte “Game of Thrones” -boken på finska. Jag har fortfarande kvar en bit i den fjärde boken som har varit ganska trögt att läsa. Kanske därför att jag är inte så förtjust att läsa bara om Cersei, Jaime och Brienne. Men eftersom den femte boken står i kön, har man haft lite mer motivation. Slutet av fjärde boken har dock varit lite mer intresserande än början. Det har börjat hända lite mer. Snart, snart.

Iblan undrar jag varför jag föddes i denna familjen och vad jag har gjort att tjäna mina släktingar. Jag var en vecka på stugan och jag bestämde ganska fort att jag orkar inte ens börja göra något, när man ändå måste varenda jävla gång diskutera, motivera och förklara att det här MÅSTE göras och att ja, det är jag som kan göra det. Och sakerna som är på bordet är typ flytta tvättmaskin till bättre ställe, reparera vägen efter flera veckors regn osv. Om takfilten har gått sönder och brädan där under är mjuk, det måste göras någonting åt saken. Men nej, när man säger att jag kan inte reparera taket, vi måste anlita någon som kan “det finns ingen… det finns ingen som gör sånt…”.

Det går inte ens snacka om såna saker som gallra skogen eller bygga ny bastu.  Alla byggnader behöver repapering men “det finns ingen som gör det”  och när man tar fram olika förslag är det inte bra. Spelar ingen roll vad man gör, är det inte bra. Nuvarande bastun är livsfarlig och den kommer helt enkelt rasa ner nästa gång det snöar lite mer. Vet inte vad det måste hända innan man får göra någonting åt saken? “Om jag ser inget, finns det inget. Om jag fattar inget, behöver jag inte göra något.” Jag blir bara så ledsen när man ser att snart kommer det inte finnas kvar något. Varför måste man har så jävla tjock skall, man vill hålla fast i det förflutna och inte förstå att man kan inte bara sitta stilla och hoppas ingenting ändras? Eller att man är helt enkelt så jävla dum att man staplar ved framför en dörr som finns där därför att man måste kunna öppna dörren. Eller om vatten stiger och bryggan sitter inte längre fast, sätter man en snöre i träd istället för att dra upp stolparna och sätta fast dom igen. Men nej, man kan inte få allt.

Farfar dog i slutet av februari och boupptäckningen efter honom borde ha gjorts redan länge sen. Den första deadlinen var i början av juni och farbror lyckades inte fixa det innan deadlinen. Han fick tre månader extratid och vi har några gånger frågat att när är det och hur går det. Han vet precis och exakt att lillebrorsan börjar sin militärtjänst i morgon och att jag åker hem i slutet av juli och att vi vill delta. Och vad gör han, javisst, bestämmer en dag när varken jag eller lillebrorsan är tillgänglig och även morsan som lovade att hon går istället för oss, är inte hemma. Är det något vi inte vet? Vad fan håller han på? Är vi så stor hot att han vill inte att vi är på plats? Vi vet inte ens om farfars aska är någonstans. Farbror sa i begravningen att han informerar oss när han gör någonting åt det så att vi har möjlighet att vara på plats. Vi har inte hört någonting, och det har redan gått fyra månader, men helt plötsligt fanns det farfars namn i gravstenen? Kan undra var är farfarn då? Är farfarn där? Om så, varför vi vet inget? Om inte, var är han då? Varför jag fattar inte vad frågan är?

Kanske det är bara jag, men what the f* is wrong with this world..? Är det bara jag som är omgiven av svåra människor eller är jag själv någon supermänniska som tycker att nivå “vanlig” är verkligen “vanlig” och inte “omöjligt, omänskligt jobbigt uppgift”. Varför människor har så svårt ta hand om sitt liv, göra sakerna som måste göras, även dom jobbiga. Jag kan inte kräva att folk har sunt förnuft eller dom har lite koll på ordet “logik” men varför jag hittar inte dom som har det? Sina vänner kan man välja, men vad gör man då släkten är stort sätt rutten? Säger upp kontraktet och “jag är inte längre delaktig i det här”? Varför mina största problem kan inte va “jag har inga skor som passar min klänning” eller att “det regnar och jag kan inte sitta på terassen och dricka Norrlands Guld” (som förresten går beskriva bäst med “dricka sand”)?

Prrrhh… Tur att jag har lovat gå springa lite intervaller med kompisen min. Om inget annat så får jag skratta åt hans dåliga skämt… Och fä lite sol i bleka ansiktet.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s