Sand är gott

Har tänkt skriva flera gånger men inser alltid att jag har ingenting att skriva om och/eller jag har ingen tid att sitta vid datorn. Men jag tror ingen förlorar något om jag inte skriver. Det är ändå bara jobba, sova, träna som fylls mina veckor.

Fasen vad kul att NY Rangers är i Stanely Cup Final. Och just det vår jag börjar följa dom och Henke, spelar dom bra och tar sig till finalen första gång för hur länge som helst. Synd bara att jag är ingen nattmänniska så jag kommer troligtvis inte kolla en enda match live… Klockan fyra på morgonen är inte riktigt min tid.

Jag bokade tid till muskelbalanstest och ska dit redan imorn! Blir intressant se om dom kan se något som är fel i mig. Dom sa att jag ska ta med mig löparskor och såna skor jag brukar träna i så att man kan filma och kolla när jag springer och går. Jag tror att jag struntar i brottarskor och vi gör testerna med knäskydd. Stå på knäna är ändå min grej. Jag har aldrig fått göra en sådan test så det blir också därför extra intressant!

Jag har börjat äta godis igen. Som in i helsike. När man blir fast med socker måste man bara få mer. Jag är dock helt säkert att om jag åt någonting annat till lunch än bara sallad skulle jag inte ens bli så godissugen. Min kropp är inställd för pasta-pasta-pasta-pasta-potatis-pasta -meny och när man helt plötsligt kapar av hälften av kolhydraten så inte konstigt att man vill äta godis.

Tycker jag har klarat mig ganska bra när jag första gång efter fyra veckor börjar känna att jag orkar inte bo hemma. Tur att jag åker till Eerikkilä i helgen och kommer hem på onsdag så jag får en lång helg borta. Dålig matplanerig, någon (brorsan) äter alltid upp osten och yoghurten innan jag ens hinner se dom, ingen skulle fråga mig “vart ska du?” varenda gång man går ut från dörren osv… Och det värsta. Jag får aldrig va ensam hemma..! Inte så att jag skule göra något speciellt, men bara det att man behöver inte göra kompromisser när jag skulle vilja kolla tv.

Heh. Vi var i Järvenpää igår på eftermiddagen och jag sprang efter Fanny flera timmar. Ibland har jag en halvåring i famnen och springer efter Fanny. Hon är så fruktansvärt snabb och smart och kanske även lite svartsjuk. Hon vet vad hon inte får göra, men ändå går hon till blomman, väntar och kollar att någon ser henne och sen börjar pilla blomman. Vi satt ute och hon lekte i sandlådan. Jag satt bredvid henne hela jävla tiden och ändå hann hon trycka sand i munnen. “Fanny, har du ätit sand..?” – …jooo… “Du vet att det får man inte göra.” -Jooo…. “Var det ens gott?” – JAAAA! Okej då. Sand är gott, salt är gott, socker och brors godispåse är gott, men vänta bara när man ska äta riktigt mat… Kriga första tio minuter tills hon märker att det finns inga andra alternativ än att äta upp maten. Man skulle så gärna bara låta henne byta stol men fan hon ska sitta på sin egen stol om vi bestämmer så. Punkt slut. Ger man tråd nu, då får man börja äta upp sina ord om och om igen.

Och sedan tycker hon att nästan alla bilar är hennes.

“Vems bil är det där?” – Fannys bil!

“Vems bil är det där?” -Fann… farmors bil! Liisas bil!

“Vems bil är det här då? Är det inte farbror Villes bil?” -NEJ, det är Fannys bil!


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s