Blarh

Blarrrhh… Jag är helt slut på den här veckan redan nu. Trött, har ångest, ville inte gör något, känns att allt är helt fel… Egentligen den borde va en trevlig vecka, jag är ledig torsdag till söndag, åker hem torsdagmorgon och får träffa mina lilla sötisar, bada i vedeldat på fredagkväll… Morsan har ringt flera gånger och frågar vad jag tycker om allt men jag bara orkar inte tänka… Om vi ska ha bara rosor och vi gör så här, kan du fixa kortet? Nej? Kan du åtminstone hitta på någon dikt? Vi bestämde att du får läsa kortet, dina bröderna ville inte. Jaså, och varför skulle jag vilja göra det? Ni tvingar mig göra det därför att jag är tjej och inte är på plats och skriker högst och först att jag vägrar. Hoppas det känns bättre när jag till slut kommer hem…

Jag har för första gång beskrivit mig själv som perfektionist. Gäller dock bara som idrottare. Annars kan jag inte tänka mig att vara perfektionist. Några andra har kopplat ordet med mig redan tidigare, men inte jag själv… Jag är dock jäkligt osäker om det är en fördel eller nackdel att vara idrottare och perfektionist. Att erkänna är första steget på vägen mot ändring. Åtminstone kan jag vara väldigt irriterande att coacha när jag vill veta vad jag gör och varför jag gör och kan jag göra det på något annat sätt. Försöker leta efter någon duktig och klok fystränare från Finland som kunde hjälpa mig men det var inte så lätt… Inte det enklaste uppgift att kombinera fysträning, förståelse för målvaktsarbete, en kropp som faller isär och en idrottare som vill veta varför. Jag vet flera väldigt duktiga människor, men tidsbrist är ett jäkla ord som dyker upp i alla sammanhang…

Borde nog inte gnälla att någon gör mitt jobb på jobbet. Den här veckan är jag ensam med våra uppgifter, som tur, eftersom det är någon annan som gör dom. Ser på morgonen att idag har jag så här mycke att göra och planerar min dag och arbetstakt enligt det. Jag vill helst variera mina uppgifter och göra lite av varje hela dagen istället att sitta fast med en utmattande uppgifter för tre timmar i rad. Strax efter tio någon annan har tömt tre av mina fem köer och jag har kvar bokföring för tre timmar. Vad fan… Tack, men fan… 45min fika och lång lunch. Ja.

Jag. Vill. Inte. Packa. Jag vill inte jobba imorn. Eller egentligen ska jag sitta fem timmar på utbildning om arbetsuppgift jag troligtvis aldrig kommer att jobba med. Kan va nice to know eventuellt i framtiden, om… Vet inte om jag hellre försöker få tiden att snigla framåt framför datorn, eller lyssna utbildning och skissa för fem timmar…

Jag vill inte göra någonting alls. Allt känns så jäkla jobbigt. Gnällgnällgnällgnäll. Just nu gillar jag inte ens människor som är så pigga och glada. Hoppas tiden hoppade två månader framåt, jag hade redan planerat, fixat och fått ordning på allt och allt skulle kännas mycke bättre.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s