Monthly Archives: February 2014

A bit too much

Gick och la mig redan men det gick inte så bra. Sovit senaste nätter så fruktansvärt jävla dåligt. När man sen efter flera snurriga timmar somnar, drömmer man att man försöker släcka lampor men alltid när man lyckas släcka en lampa tänds en annan. Håller på sådär en hel natt… Och precis man har lyckats äntligen släcka alla lampor ringer alarmet. Eller andra alternativ är att från halv fyra framåt man drömmer att alarmet/telefonen ringer. Vaknar, kollar klocka och säger åt mig själv att det är lungt jag har ingen brottom någonstans och jag är 100% säkert att jag vaknar när det är dags. Somnar, sover 20min och gör allt om. Idiot. Sov istället.

Alltså dom där j–la telefoner… Kan dom bara utrotas? Får jag beställa ett solutbrott som förstör elektromagnetismen och *puff*? Av någon anledning har jag fått flera telefonsamtal kopplade under senaste dagarna. Jag kan inte säga nej, jag ska “jätte gärna” ta samtalet, jag kan mitt ämne, jag kan svara rätt även på dom kluriga frågor, jag har kunnat hjälpa alla jag har snackat med. Inga konstigheter och klarat mig bra även från dom lite jobbigare samtal. Men den där jävla paniken som dyker upp efteråt… Dra åt… När man känner efter varenda telefonsamtal att man vill gå hem och gråta… Kul.

Och sedan finns det dom några ytterst få människor man faktiskt vill snacka med, även i telefon. Vore alltid skönare träffas och snacka face to face, men även när telefonsamtalen går klassificiera till “inte alls jobbigt/trevligt/skönt” sektor. Då kan man snacka flera timmar och kunde alltid snacka lite till. Eller när man kan skriva en helt förvirrad och knäppt e-mail som är 1000 ord lång och få tillbaka ett svar som är lika korkad…

Känt redan ett längre tid att allt, verkligen allt är så fruktansvärt tråkigt och jobbigt och ingenting känns roligt. Egentligen skulle man vilja att alla kan dra åt h.., men samtidigt det är ändå kanske jag som borde dra istället. Man vill bränna upp allt och flytta till Sibirien. Hänt flera gånger sista tider att jag blir jätte irriterad när jag har svårt fatta varför andra inte fattar. Det är fel säga att andra är dumma (eftersom det är dom inte), men jag känner mig väldigt dum när det är så solklart och enkelt för mig. Kan va väldigt små och oviktiga saker, men jag bara fattar inte varför det kan va så svårt? Det är som en myrarmé som attackerar min hjärna när det inte går ta reda på varför.

Samtidigt måste man acceptera andra som dom är. Dom måste få va dom själva och jag kan inte begära samma saker från andra vad jag begär från mig själv. Man kan inte förvänta att andra förstår samma saker som jag. Ingen kan begära från mig att jag skulle förstå hur Higgs boson påverkar allt (även om det skulle va häftigt att kunna förstå det). Samtidigt desto mer man iakktar omgivningen, desto mer förstår jag att jag är nog inte riktigt som alla andra. Jag vet vilken kapacitet jag har i gott och ond, men ska man acceptera att man är lite speciell? Ska man acceptera att jag kanske inte riktigt passar in i det omgivningen och samhället jag befinner mig? Ska jag acceptera det att jag kan inte riktigt va jag därför om jag var jag, skulle det bara bli ett jädrans krock med andra? Hur länge är det acceptabel att det är jag som gör kompromissen och försöker anpassa mig till omgivningen?

Ibland är det bara så mycke lättare att hålla käften och låta den lilla djävulen dansa på vänster axeln. Skulle va ganska skönt att få likvärdigt sällskap lite oftare och för en gångs skull få bubbla ut allt utan att behöva va rädd att bli missförstått och utan känna att nu blev det lite too much igen. Som typ nu.

Längtar efter morgondagens båtresa. Då kan jag med gott samvete ligga still för tre timmar utan att göra ett skit.


Rookie

Provar skriva en snabbis medan jag varvar ner från dagens träning. Känner mig som en jädrans rookie… Vilket tjat har man hört kanske mest under sin idrottskarriär? “Kom ihåg att dricka under träningen”. Vad gjorde jag? Åtminstone inte det och fick ett huvudvärk på köpet. Bra jobbat! Utvecklingspunkt nummer ett till nästa mv-träning.

Fick idag, för första gång faktiskt, grubbla vad gör man med målvakter som är skotträdda? Hur kan man få en målvakt att sitta rätt (täcka så mycke som möjligt) om man är skotträdd och drar händerna framför kroppen varje gång eller vänder sidan mot skyttet? Man kan ju tvinga händerna rätt, men sen börjar man blunda och sjunka ner. Gör man det därför att bollen gör ont? Eller varför är man skotträdd? Varför ställer man sig i mål om man är rädd för bollen? Du har hjälmen på dig och man borde ha lite stoppning i tröjan och byxorna så att det gör inte sådär jätte ont. Och resten får man ta. Lite ont ska det göra. Man ska känna att jag räddade bollen.

Har funderat flera dagar att nu ska jag äntligen filma “mitt” überroligt 3 vs. 3 spel. Tre målisar mot 3-4 utespelare. Målisar vaktar en bur och utespelarna ska göra mål. När målisarna har fått träna på det och börjar samarbeta blir det så sjukt roligt. Hade hemma i Finland tre killar som var så jädrans bra på spelet och det var obeskrivligt skoj kolla när 4 utespelare försöker få hål på dom. Såg ut att dom var radiostyrda robotar.

Tyckte min kropp hittade riktigt bra koncept. Halv dags feber. Och ingenting annat. Jag lovar gå lägga mig direkt när jag får feber (dvs jag dör) och lovar sova en halv dag om kroppen lovar bli frisk med detta åtgärd. Helt okej ha feber halv dag, va hänging resten av dagen och helt frisk morgonen efter. Hellre så än fem dagars halsont, hosta och problem med bihålar. 

Fan vad jag kommer va död imorn… Men hoppas jag är inte den enda målvakten som är det. Och jag har bara stått och kollat runt…


Sänghäng

Man ska nog vara försiktigt vad man önskar sig. Vaknade med huvudvärk, åkte till jobbet, satt där dryg timme och insåg att nu går det inte alls bra… Mådde så dåligt och inte ens mirakelmedicinen Finrexin hjälpte till. En klassisk “nu är jag snart ledig, dags att bli sjuk då”. Tyckte redan igår att det är väldigt mystiskt att jag fick helkropps träningsvärk från 8x20m rushar. Man ska inte få träningsvärk från snabbhetsträning, men nu vet jag varför…

Känt det redan över en vecka att skulle behöva va ledig ens en dag att bara vila och sova, men hann inte göra det i tid tydligen. Till slut kroppen säger upp och tvingar att vila genom feber. Nu hoppas jag att det är ingenting annat och efter jag sovit lite till är jag frisk. På måndag måste jag helt enkelt va frisk.

Om någonting gick bra idag så var det att tv4 visar SHL. Sånghäng med HV71 och Färjestad samt flera finska spelare, bland annat Tuokkola som spelar sin först SHL-match. Spännande. Det måste va ganska svårt att hoppa in i ett nytt lag efter halva säsongen och spela sin första match efter en vecka. Det tar ju ungefär ett halvt år innan man som målvakt börjar spela ihop med sina backar… (Eller backarna börjar komma ihåg vad målvakten ville i just det här läget… Heh. Who’s the king?)

Jag ska hålla en målvaktsträning på måndagkväll. 19 målvakter, ett antal ledare (!), 12 skyttar, och jag. Ska försöka få ihop något klokt och försöka sysselsätta 19 målisar. Alltid lika roligt att coacha och det blir ju ett positivt problem när man måste värdera vad man ska ta med och vad man ska lämna bort. Jag har ändå bara 2h tid. Spännande när man inte vet alls startnivån. Måste nog ha en plan-b i bakfickan om målvakterna är så duktiga att dom behöver mer utmaning.

Lånade en av mina hjälmar till en junior i torsdags. Hon vill ha en ny hjälm och jag tipsade hennes farsa om Wall. Hälften billigare än den svenska Promasken och tror att det är inte alls sämre. Hon fick prova min hjälm och knappt vågade röra den. Fick höra sen att hon hade blivit så oerhört glad och peppad att hon fick träna med min hjälm. Det är dom små sakerna som betyder mest. Från mig kräver det ingenting och om jag får någon bli så glad, blir man också själv glad. Och varenda unge som väljer att fortsätta stå i mål är en vinst. Målvakter växer inte i träden…

Ojoj, ingen lätt start för Tuokkola i Färjestads kasse. 3 insläppta efter 11min. Jag börjar så småningom förstå vad menas med en panikräddning, jag gör tydligen en hel del såna. Sedan kan jag inte själv skilja ännu när jag gör en, men så länge jag räddar bollar spelar det inte så stor roll. Målvaktsarbetet ser dock ut väldigt rastlös om alla räddningar är panikräddningar. Jag har ingen aning hur mycke finsk och svensk hockey skiljer sig och jag har inte ens någon aning vad Tuokkola är för målvakt, men han verkar behöva mer tid att anpassa sig i spelet. Spelar väldigt lågt, rastlöst och verkar göra lite panikräddningar.