Name it

You don’t find time, you make it. Tills man kommer så långt att det finns inte längre mer material. Inget vidare känna tiden rinna ur händerna och när man har kommit så långt känns att man får ingenting gjort när man inte har tid. Vet i fan vart all tid tar vägen. Man hamnar i en ond cirkel och man kan bara hoppas att det kommer att finnas möjlighet att bryta trenden i tid. Here we are again. Bara bita ihop och äta några chokladkakor.

Går inte längre vakna tidigare än vad jag redan gör. Eftermiddagar på jobbet är helt plåga när allt känns så fruktansvärt trögt. På träningar vill man bara gå längs golvet och hoppas att tiden går fort så att man hinner hem äta, duscha, tvätta äckliga träningskläder. Hinna gå lägg sig i hyfsat go tid så att när man vaknar vid halv två efter en triathlon i skogen har man ändå sovit några timmar. Somna om och börja bråka med krokodiler och spindlar. Vaknade här om natt och innan jag kunde somna om var jag tvungen att kolla ordentligt att det inte fanns några spindlar i sängen..! Hehe. Usch. 

Men fan vad jag är ändå nöjd att jag står upp och krigar mot frustrationen varenda jädrans träning. Två år sedan hade jag legat på golvet och slutat jobba efter 15min, men nu har jag kväll efter kväll och vecka efter vecka åkt hem från träningen och känt att jag har tränat 1,5h ordentligt och inte gett upp. Jag har inte behövt åka hem en enda gång och va förbannad på mig själv att jag slutade jobba och gav upp.

På sätt och vis är det läskigt med drömmarna. Eller kanske mer alla förklarningarna som stämmer läskigt bra med det livet man lever på dagarna. Samtidigt lurar jag svar från mig själv när man klurar ut varför har jag bråkat med krokodiler, hoppat fallskärm, städat köket eller försökt tömma resveskan. You name it. Helst ville man ändå kolla drömmar när man inte är så trött på allt annat och när man skulle verkligen behöva sova alla dom timmarna fick man göra det. Nixnix. Njut när du kan… Eller hur.

Men jag ska faktiskgt åka hemhem på lördagmorgon! Ingen semesterhelg nej, men jag får mysa med bebisar och äntligen får vi reda på vad lillkillen kommer heta. Vi har kallat honom Uolevi hittills. Tycker att det är ganska rolig namn, men morsan sa här om dag att hoppas dom tänker inte ge honom det namnet på riktigt… Det tror jag inte, men jag är ganska säkert att det kommer finnas ett namn som börjar med A. Blir nästan förvånad om det inte skulle finnas… Farfar har (om jag minns rätt) 7 bröder och 2 systrar. Alla förutom det yngsta barnet (stackars Pentti, som förresten hade bara det namnet) har två namn som båda börjar med A. Farfar heter Auvo Antero, farsan Jouni Antero och min bror Olli Joonas Antero. Jag kan lägga pengar på att någonting sånt kommer också lillkillen heta. Ett namn från morsan, ett namn från farsan och tredje någonting helt nytt eller omformulering av något gammalt. Snart vet vi.

Fan vad skönt att inte behöva jobba imorn. Åka morgonbåt istället, sitta i bilen och hänga lite i Västerås. Det börjar kännas i både knoppen och kroppen att jag har jobbat på tre senaste helger (samt jobbat och tränat alla vardagar och spelat några matcher när jag inte har jobbat). Nästa helg blir ännu en lördagsjobb när det är beorad övertid för alla. Ingenting att rekommendera på längre tidsperiod. Ibland hoppas man att jag var en kille och spelade hockey…

Men “i hyfsat god tid” har redan passerat och jag kan bara hoppas att jag har fått med mig allt jag behöver. Matchgrejer samt allt inför lördagen…


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s