Hemlängtar

Vilken tung måndag. Även om det inte ens var särskild jobbigt. Usch. Riktade min förbanning och irritation mot telefoner. Gillar inte dom jävlar och skulle må mycke bättre utan (att jag skulle/borde/behövde ringa/snacka med någon i telefon). Ja tack till snigelpost, brevduvor och liknande.

Däremot ingenting emot e-post. Fick två väldigt välkomna e-post idag, med 2min mellanrum. Öppnar mitt konto, har två nya mail. Det första innehållet var ungefär “HaHa du missade vår superlyckad middag i lördags. Men jag saknade dig runt middagsbordet, även om det var inget fel med sällskap i lördags. När kommer du till Finland? Om det är okej med dig, skulle jag gärna bjuda dig typ en femrätters i Sinne eller 12h middag hemma, eller vad du nu vill.” Den andra e-mail innehöll Visby-Arlanda-Helsingfors-Arlanda-Visby flygen jag hade köpt precis innan. Till nästa vecka. Visakortet och kontot skriker som fan, men det går inte sätta värde för en helg hemma med förlängd familj. Tur att lönen kommer snart!

Planerade med morsan att kidnappa Fanny nästa fredag och lämna tillbaka henne på lördag. Gud vad jag saknar henne. Inte helt fel att boka in lite extra myspys med den lilla duracelkaninen. Tror att brorsan och resten av familjen skulle också uppskatta en extra sovmorgon… And everybody wins.

Vad roligt att mitt favorit förslag om det nya levnadsintyget gillades också bland alla andra och jag och vi ska jobba vidare med det. Ska finslipa layout och lägga till några grejer i veckan, sen får blanketten ta en sväng i byrokratins kugghjular och förhoppningsvis fortsätta leva sitt liv även efter det.

Tror att jag har bastat tre eller fyra gånger på Bromma Best Western. Mycket bra bastu, återigen. Tre gånger har jag haft helt random sällskap i bastu, varje gång gubbar (och en kille). Svenskorna och deras sambastu… Nu på lördag satt jag där alldeles för länge (även för en finsko) med två gubbar. Det var andra gången en svensk trodde att jag är norrlänning. Vet inte riktigt ska jag va smickrad eller inte? Annars var det ganska roligt att hamna diskutera med människor med helt andra erfarenheter, bakgrunder och synvinklar. Den här gången var det två gubbar som äger hoteller och vägkrogar i Småland. Best Westerns och Statoils vid E4. Sponsring av idrottare/idrottslag från företagets synvinkel, läget i innebandyn jämfört med andra sporter, att försöka va en idrotts”proffs” och jobba 40h/veckan i sidan om, (igen) varför finskorna måste läsa svenska i skolan, vem vågar rycka ut till ryska marknader (och bli miljonär), feminism i Sverige och Finland (Tarja Halonen vs. prinses Victoria), varför det finns så få kvinnliga företagschefer/ledare (och varför kvinnor är oftast bättre chefer än män). Och så vidare.

Jag borde ha frågat att hur fan ska man få bra sponsring som lagidrottare. Vi tangerade lite att innebandyn har inte riktigt likadana profiler som några andra sporter, profiler som Zlatan eller Karolina Klüft, Jarkko Nieminen eller Kimi Räikkönen. Eller Björn Borg en gång i tiden. Som företagare vill man ge pengarna till en idrottare som sticker ut från massan, som syns och kan skapa varumärken. Att man måste va sjukt bra och/eller lite annorlunda än andra. Men sen kan jag åtminstone fråga vill man va “lagets Zlatan”? Tydligen i innebandyn räcker det inte att man är en av det bästa, man måste nog va nånting ännu mer extra att kunna synas och få sponsorer. Kanske och förhoppningsvis läget i innebandyn är lite annat om 20år och dom innebandystjärnorna som födds 2013 skulle få chansen att kunna va riktiga proffs. Som Zlatan eller Jarkko Nieminen.

Jag får höra ganska ofta kommentarer som “jag skulle aldrig våga snacka med henne. Hon verkar va väldigt farligt och läskig.” eller “varför var du så arg i mål?” (från en arbetskollega som har sett typ två matcher). Istället det vanliga tycke lördagens bastusällskap att jag verkade va en snäll och schysst människa. Inte ofta hör man det där. Målvakt vs. ickemålvakt. Jag kan skilja det där, men andra verkar ha svårt med det där ibland…

Gjorde igår nånting helt ofattbart. Jag, alltså jag, gick in i Applestore när vi var i Täby. Det som jag dock var mest intresserad av (krhmarbetsskadakrhm) att hur produkterna hade lagts ut till affärsmiljön. Alla produkter stod/låg nämligen på tjocka akrylskivor. Väldigt typiskt Apple, men måste ändå säga att det var en snygg affärsmiljö med mycke avskalade och rena ytor och där plasten fick visa sin bästa och finaste sida. Jag hade nog biffat till det lite mer och gjort någon häftig detalj som drar blicket extramycke. Istället att bara ha en “iPad” print mellan två 25mm skivor valt en special skiva till “skyltarna” där själva skivan samlar in ljus och lyser från kanterna utan att man behöver lysa upp det. Extra intressant granska miljön när jag vet hur satans dyrt akryl är (25mm tjock ~500e/m2, 30mm ~700e/m2, 50mm ~1000e/m2 osv.) och hur svårt det är att bearbeta det på ett snyggt sätt. (Eller kanske mer att hur lätt det är att misslyckas med bearbetningen.)

Kuva

 

Skönt med en träningsledig kväll btw. Hade tänkt sova några timmar men det gick inte (heller den här gången…). Men då har man åtminstone lagat mat och tvättat och tömt dom största tankarna från huvet.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s