Dream on

Jag brukar skriva väldigt mycke, oftast hit men också annat ibland. Började skriva drömdagbok några år sedan, men det finns några längre luckor i den. Lite synd att jag inte har kommit ihåg uppdatera den så ofta jag kanske borde. Jag hade glömt typ hälften av alla drömmarna redan, och ibland glömma är det bästa man kan göra. Det är så sinnessjukt med drömmarna. Så här efteråt vet jag exakt vad det hände just då i det riktiga livet. Innan och under möbelmässan har jag letat efter diverse saker i mina drömmar samt gått upp och ner backar. Med pulka, fallskärm, buss, you name it. Jag hade också glömt bort helt hur många gånger under förra vintern jag a) tappade bort min huvud eller b) blev dödat eller allvarligt skadad på flera olika sätt. Det syns väldigt tydliga tidsperioder i mina drömmar och jag kan nästan se när och vad jag har grubblat just då.

Har också skrivit mental träningsdagbok i två olika tillfällen och den där är sjuktsjuktsjukt. På ett väldigt positivt sätt. Mycke ångest, dåliga träningar och missnöjd jag, men samtidigt har jag lyckats fånga nånting som är och har varit mycke värdefullt. Och att det kan vara så fruktansvärt små grejer som tänder till det. Till exempel efter en dålig helg och ännu sämre träningsvecka (fylld med ord “ångest”, “frustrerad”, “arg”, “besviken”) står det under torsdagsträning “Didriks brinnande ögonen väckte mig, hittade viljan att kämpa”. Hur ofta tänker man vad det innebär att ha ett lag runt sig? Hur ofta tänker man att den lilla boosten i just ditt beteende kan ge energi till din kompis?

Doktor Kokkonen har fortsätt att jobba när ingen annan gör det… Har tyckt att det är nånting konstigt med mina ögonen när dom är så jädrans röda hela_jävla_tiden. Höga s.k. “allergivärden”, en ögonläkare sa att det ser ut som allergi, direkt när jag slutar med kortison blir ögonen röda igen. Ögonen är röda hela tiden, spelar ingen roll var jag är. Sverige, Finland, havet, skogen. Ingen skillnad. Nu har jag kommit så pass långt att jag har en misstänkt: smink. Jag kan bara undra att varför ingen av alla läkare jag träffat ha funderat detta lite längre? Vad är jag allergisk för? Ingen av läkarna har ens funderat att det kan vara typ tvättmedel eller kosmetik som ligger bakom allt. Bästa förslag jag fått var typ pollenallergi mitt i januari. “Vilka medicin du vill ha, vad ska jag skriva åt dig”? Största problem med vår sjukvård är att allt botas med medicin, ingen funderar vad och varför.

Jag verkligen verkligen hoppas att mina ögon börjar må bättre efter några dagar. Värsta av allt är att inte veta varför man har ont eller varför alla problem återkommer gång efter gång. Skönt ändå att mina bihålar har varit 99% krya efter maj.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s